Depression är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva störningarna. Sjukdomen är vanlig och kan ses som en folksjukdom. Depression är en av de främsta orsakerna till ohälsa och funktionsnedsättning.
Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget i psyket och bär på en känsla av sorg, detta även utan att det kan finnas en utlösande faktor eller att den utlösande faktorn inte står i rimlig proportion till känslan. Detta skiljer depression från exempelvis sorg, anpassningsstörning, utbrändhet eller vanlig ledsenhet. En depression kan emellertid utlösas av svåra händelser eller stress. Depression kan utlösas av psykiska faktorer, eller uppstå som ett symtom på en annan kroppslig sjukdom eller biverkning av droger eller läkemedel som har psykiska effekter eller biverkningar.
Ofta känns livet meningslöst vid depression och personen ser begränsade möjligheter att ta sig ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli.
Symtom Som diagnos eller psykisk störning räknas depression till affektiva störningar och innebär ett stämningsläge som depression om personen är sorgsen och nedstämd, har avtrubbad affekt, viljelös (förlorar intresset för saker personen brukar vara intresserad av, är orkeslös och trött utan fysisk åkomma), men flera andra symtom är vanliga som gråt, trötthet och genomgående besvikelse. Styrkan på nedstämdheten kan variera under dygnet: ofta är depressionen värst på morgonen och det är vanligt att personen vaknar tidigare än vanligt.The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines Ungefär 90 % av personer med depression har någon form av sömnstörning,Tsuno, Norifumi, Alain Besset, and Karen Ritchie. "Sleep and depression." Journal of Clinical Psychiatry (2005). och sömnstörningar är vanligare bland affektiva störningar än vid andra psykiska problem.Benca, Ruth M., et al. "Sleep and psychiatric disorders: a meta-analysis." Archives of General Psychiatry 49.8 (1992): 651.
Egentlig depression (unipolär) karakteriseras av en eller flera episoder med sänkt stämningsläge och/eller minskad förmåga till känslomässigt engagemang samt nedsatt funktionsförmåga inklusive kognition. Andra vanligt förekommande symtom är känsla av värdelöshet, skuldkänslor, sömnstörningar och psykomotorisk hämning. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper. Vid depression finns en förhöjd risk för självmord. De flesta depressioner går över inom 3-6 månader.
Depressionssymtom är vanligt förekommande och behöver inte vara sjukdomsrelaterade. Det finns samband i båda riktningarna mellan depressiva symtom och missbruk, socioekonomiska problem, personlighetsfaktorer och fysisk funktionsnedsättning. Depressionssymtom förekommer vid nästan alla psykiska sjukdomar, liksom vid ett antal kroppsliga sjukdomar. Depressionssymtom påverkar livskvalitet och funktionsförmåga.
Symtomen kan yttra sig i att personen gråter ofta, blir mer apatisk och psykomotoriskt hämmad. Dock kan depressionen också yttra sig mycket individuellt, att personen blir irriterad eller aggressiv, får psykomotorisk agitation, börjar dricka mer alkohol än annars, eller att neurotiska drag förstärks. Vanligt är att personer med depression förlorar aptiten, blir pessimistiska eller självmordsbenägna, får drag av självskadebeteende, får omotiverade skuldkänslor, lägre självkänsla eller minskat sexualintresse. Dessutom förekommer kognitiva störningar (såsom koncentrations- och minnessvårigheter) samt kroppsliga symtom (såsom smärtor, trötthet och en känsla av att vara sjuk). Kliniska diagnoser ställs med hjälp av sjukhistoria och psykiskt status, där förekomsten av symtomen vägs samman. För att klassificeras som en depression måste tillståndet ha varat under minst ett par veckor.
Minskad aptit är ett av depressionens kardinalsymtom. Dock förekommer undantagsvis ökad hunger, detta vid så kallad atypisk depression.Kasckow, J. W., D. Baker, and T. D. Geracioti Jr. "Corticotropin-releasing hormone in depression and post-traumatic stress disorder." Peptides 22.5 (2001): 845-851. Sådan atypisk depression kännetecknas vidare av ökat sömnbehov, reaktiv sinnesstämning, känslighet inför att bli avvisad, och tyngdkänslor i armar och ben.Nierenberg, Andrew A., et al. "Course and treatment of atypical depression." Journal of Clinical Psychiatry (1998).
Människor som lider av depression har ofta andra fysiska och psykiska sjukdomar. Det finns en tämligen stor samsjuklighet mellan depression och ångeststörningar samt somatoforma störningar,A troubled youth: Relations with somatization, depression and anxiety in adulthood Piet JM Portegijs, Felici MH Jeuken, Frans G van der Horst, Herro F Kraan and J Andre Knottnerus, Family Practice Oxford Journals Vol 13, No. 1 med missbruk och personlighetsstörningar, samt med hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, och flera andra kroniska sjukdomar. Andelen personer som lider av depression stiger och svårighetsgraden ökar av fattigdom och sociala problem.Sammanfattning av SBU:s rapport om: Behandling av depressionssjukdomar 2004, s.9
Typer av depression Depressioner kan klassificeras efter svårighetsgrad, orsak, och efter varaktighet.
Grader av depression miniatyr|En teckning som beskriver ett deprimerat ansiktsuttryck. Det finns olika grader av depression: Mild depression, med eller utan somatiska syndrom (viktförändring, psykomotorisk hämning, sömnstörning, minskad aptit). Egentlig depression, under vilket personen vanligen har svårt att genomföra de vardagliga aktiviteterna på grund av stämningsläget. Symtomen är allvarligare och fler än vid mild depression. Psykotisk depression eller reaktiv depressiv psykos, en svår och ihållande depression som med tiden uppvisar psykosens positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar). Ibland övergår den psykomotoriska hämningen till stupor.
Funktionella och symtomatiska depressioner Huvudartiklar: Organiska psykiska störningar och drogutlösta psykiska störningar Den funktionella depressionen har psykiska orsaker. Depressioner i olika svårighetsgrad kan också vara symtomatiska, det vill säga uppkomma till följd av kroppsliga sjukdomar som påverkar hjärnan eller centrala nervsystemet, eller till följd av droger. Många endokrina sjukdomar kan ge symtom på depression, till exempel hypotyreos och Cushings syndrom. Män med testosteronbrist kan få depression.http://www.webmd.com/depression/news/20030103/testosterone-may-help-depressed-men För kvinnor kan östrogenet ha betydelse för utvecklingen av depression.http://www.webmd.com/women/guide/estrogen-and-womens-emotions
Tillstånd av depression kan också uppkomma av fysiologiska förändringar. Depressioner som uppkommer i anslutning till förlossning kallas postpartumdepression. Det kan ingå i symtombilden vid PMS.
Former Depressioner kan vara bipolära eller unipolära, det vill säga varvas med mani eller uppträda utan förhöjt stämningsläge. Bipolära depressioner är ett stämningsläge vid bipolär sjukdom, och kan då uppkomma med eller utan psykos. Unipolära depressioner kan vara episodiska (uppträda en gång) eller recidiverande (vara återkommande, till exempel årstidsbundet). Såväl de episodiska som de recidiverande depressionerna kan vara reaktiva, det vill säga utlösta av något utifrån kommande, eller endogena, kommande inifrån. Icke-reaktiva depressioner är oftast de svårare fallen. Svårare depressionstillstånd är bl.a. depression med vanföreställningar och eventuellt andra psykotiska symtom. Om en depression utlöses av en mycket omvälvande händelse, används diagnosen anpassningsstörning. Kroniska förstämningssyndrom är som regel av lättare slag än depressioner. Dit hör dystymier och cyklotymier.
Depression hos äldre Gruppen äldre, det vill säga människor 65 år eller äldre, är en heterogen grupp som innefattar kroppsligen friska individer såväl som individer som är multisjuka. Depression är ett vanligt och allvarligt sjukdomstillstånd som sätter ner livskvalitet samt ökar risken för suicid. Trots detta saknas bra kunskap om behandlingsstrategier för äldre. I brist på vetenskaplig kunskap bör samma behandlingsstrategier som för vuxna användas även för äldre med hänsyn taget för samsjuklighet, njurfunktion och övriga läkemedel. Symtom på depression hos äldre kan vara ångest och oro, viktnedgång, hopplöshetskänslor och sömnsvårigheter.
Orsaker Varför depressioner uppkommer är inte klarlagt. En vanlig förklaring är psykologisk där man betonar betydelsen av påfrestningar. Några sådana påfrestningar kan vara svåra livsomständigheter, stress, förlossning, pubertet, ensamhet, en kroppslig sjukdom eller biverkningar av medicinering. Individer kan vara särskilt känsliga för påfrestningar enligt den så kallade stress–sårbarhetsmodellen. En alternativ hypotes är modellen för differentiell mottaglighet som innebär att olika individer är olika mottagliga, både för negativ och positiv påverkan. En annan typ av förklaring utgår från biologiska avvikelser hos den deprimerade personen. En tredje grupp av förklaringar ser depression som en form av adaptation.
Genetiska faktorer kan bidra till ökad risk att drabbas. Vissa grupper är mer drabbade än andra, där äldre är särskilt utsatta. Det är känt sedan tidigare att människor som utsätts för stressfyllda händelser löper ökad risk för att utveckla depressiva perioder, det har dock varit oklart om sambanden är kausala. Ett norskt forskarlag undersökte frågan 2022 med hjälp av 2300 tvillingar och kom fram till att det troligen föreligger ett kausalt samband.
Psykologiska hypoteser Kognitivt uppmärksamhetssyndrom I en metakognitiv förklaring av depression förklaras depression som en konsekvens av ruminering, hotmonitorering eller coping-strategier som slår fel. Detta kallas det kognitiva uppmärksamhetssyndromet (eng. cognitive attention syndrome; CAS). Var och en av dessa tre bidrar till symtomen och en ökning av varandra och sig själva.
Ett exempel på hur ruminering kan leda till nedstämdhet är om någon funderar väldigt mycket på varför hen är deprimerad i syfte att hitta en lösning på depressionen. Detta kan prima facie verka som en bra strategi för att bli av med depressionen (att hitta orsaken för att kunna hitta en lösning). Vad detta istället leder till är att du påminner dig om anledningar till att vara nedstämd och när du tänker på dessa saker blir du nedstämd. "Tänk om jag aldrig kommer ur depressionen" är också ett exempel på en tanke som i sig kan leda till nedstämdhet.
Hotmonitorering för depression kan innebära att uppmärksamma förändringar i humör för att hålla koll på eventuella symtom. Den som söker hen finner och det gäller även symtom. När ett symtom uppmärksammas kan detta leda till ruminering ("jag kommer aldrig sluta vara deprimerad"), ytterligare hotmonitorering och coping-strategier som slår tillbaka.
En coping-strategi som slår fel kan vara att stanna hemma om en nedstämdhet nalkas. Att stanna hemma kan vara ett skönt sätt att hantera nedstämdhet och kan i förlängningen leda till uteblivna positiva upplevelser. Ytterligare konsekvenser av att stanna inne är ökad möjlighet till ruminering och hotmonitorering.
Metakognitiv terapi är en behandling som bygger på att minska ruminering/oro, hotmonitorering och dåliga coping-strategier. En metaanalys kom år 2014 fram till att metakognitiv terapi ger kliniskt signifikanta förbättringar för en rad psykologiska problem, varibland depression och ångest. Dock var det totala antalet studerade patienter lågt år 2014 och mer forskning behövs innan klara slutsatser om effekten av metakognitiv terapi kan dras.
Inlärningspsykologisk förklaring