Macbeth

Tillkomsthistoria Datering I augusti 1605 besökte kung Jakob I, beskyddare av Shakespeares trupp the King's Men, och drottning Anna Oxford. Där bevittnade kungen en liten föreställning av Matthew Gwinnes Tres sibyllae på St John's College, där tre spåkvinnor förutspår att kungens anfader Banquo skall bli anfader till kungar, precis som häxornas spådom i Macbeth.The Oxford companion to Shakespeare sid 271Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 208ff Drottningen bevittnade ett framförande av Samuel Daniels Arcadia där läkekonsten kritiseras. I femte aktens tredje scen säger Macbeth "Throw physic to the dogs; I'll none of it" ("Släng din läkekonst åt hundarna! Den passar inte mig", enligt Britt G. Hallqvist). I pjäsen finns många anspelningar på amning och i Oxford bevistade kungen en debatt om amningens betydelse.

I andra aktens tredje scen talar portvakten om lurendrejeri och förräderi, vilket anses vara en anspelning på rättegången om krutkonspirationen som utspelade sig från januari till mars 1606.Erik Frykman: Shakespeare sid 263f I första aktens tredje scen talar första häxan om att hon förbannat skeppet Tiger och nedkallat 81 veckors storm över det. I juni 1606 angjorde ett skepp med det namnet Milford Haven i Wales efter en farofylld resa som varat lika länge.

Pjäsen tros ha spelats inför Jakob I och Danmarks kung Kristian IV i augusti 1606. Banquos spöke skymtar förbi i två pjäser skrivna 1607; den anonyma The Puritan och Francis Beaumonts och John Fletchers The Knight of the Burning Pestle.

Versbehandlingen pekar mot att Macbeth skrevs 1606, efter Kung Lear och strax före Antonius och Cleopatra. I tredje aktens första scen nämns rentav Marcus Antonius vilket ger en antydan om att Shakespeare redan börjat umgås med Plutarchos biografi medan han skrev Macbeth.

Pjäsens källor Större delen av intrigen är hämtad från Raphael Holinsheds Chronicles of England, Scotland, and Ireland.Robert S. Miola: Reading the Classics i A Companion to Shakespeare sid 182Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 215ff Hos Holinshed regerar Macbeth fridfullt i tio år och är således ingen kortlivad usurpator som hos Shakespeare.Gustaf Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 429f Men den största skillnaden är ändå att Shakespeare har förskjutit tyngdpunkten från det yttre händelseförloppet till Macbeths och lady Macbeths inre drama, deras kamp med sig själva.

Lady Macbeth är till stor del baserad på Holinsheds berättelse om Donwalds hustru som drev på honom att mörda kung Duff. Innan historien om Macbeth hos Holinshed finns historien om kung Kenneth som hör en röst efter att han dräpt sin brorson.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 210f Episoden återfinns även i George Buchanans Rerum Scotiarum Historia. Också Macbeth hör en röst när han mördat kung Duncan. Häxornas spådom liksom Banquos släktträd är hämtade från biskopen John Leslies De Origine Moribus, et Rebus Gestis Scotorum. Mördarnas dåliga samvete är en återspegling av den anonyma pjäsen Arden of Feversham.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 214 I Andrew of Wyntouns poem The Original Chronicle of Scotland från omkring 1424 uppmanas Macbeth att mörda Duncan av tre kvinnor som uppträder i en dröm.

Kung Jakob I var som sagt ättling till den Banquo som presenteras i pjäsen. Han var också mycket intresserad av häxor,Norman Jones: Shakespeare's England i A Companion to Shakespeare sid 33 vilket kom till uttryck i skriften Damonologie. I pjäsen återspeglas även kungens pamflett om tobakens skadlighet. Till skillnad från hos Holinshed är Banquo hos Shakespeare ingen medbrottsling till Macbeth utan oskyldig, lojal mot kung Duncan och ett av Macbeths första offer.

Pjäsen är inspirerad av Seneca den äldres hämndtragedier, särskilt Hercules Furens och Hippolytos.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 211fRobert S. Miola: Reading the Classics i A Companion to Shakespeare sid 176 & 181f När Macbeth åkallar natten och plågad och som hypnotiserad dras till det brottsliga är det en återspegling av Senecas antihjältars retorik. Lady Macbeth låter som Senecas Medea när hon förkastar det specifikt kvinnliga och fantiserar om barnamord (I:7).

Till skillnad från hos Senecas tyranner finns i Macbeth en hel del kristet tankegods. Macbeth talar om änglabasuner och om det omedelbara straffet för sina gärningar (I:7). Han oroar sig för att ha sålt sin själ (III:1). Efter att ha mördat Duncan i andra aktens tredje scen säger Macbeth: "Had I but died an hour before this chance, / I had lived a blessed time" ("Om jag fått dö för blott en timme sen, då hade jag levt lycklig", enligt Britt G. Hallqvist). Innan slutet i femte aktens åttonde scen bekänner Macbeth inför Macduff: "But get thee back; my soul is too much charged / With blood of thine already" ("Gå! Min själ är redan för hårt belastad med de dinas blod", hos Hallqvist).

Tryckningar och text Första gången pjäsen publicerades var i the First Folio 1623 som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.The Oxford Companion to Shakespeare sid 145 Dessvärre anses denna version inte helt pålitlig, bland annat för att den är ovanligt kort. Man tror att Thomas Middleton bidragit till pjäsenScott McMillin: Professional Playwriting i A Companion to Shakespeare sid 176 & 181f omkring 1613. Gudinnan Hekates uppträdande inför häxorna har mycket liten inverkan på intrigen och dessa scener är skrivna i en annorlunda stil än resten av pjäsen. Häxornas sånger i fjärde aktens första scen återfinns i Middletons pjäs The Witch från mellan 1609 och 1616. Folioupplagan tros därför vara baserad på en scenografs exemplar till en senare repris.The Oxford Companion to Shakespeare sid 274

Handling

Rollfigurer

Lord Macbeth – General under den skotske kungen, Duncan Lady Macbeth – Macbeths fru och bundsförvant Duncan – Kung av Skottland Prins Malcolm – Duncans äldre son Prins Donalbain – Duncans yngre son Lord Banquo – Macbeths vän, även general under den skotske kungen, Duncan. Fléance – Banquos son Lord Macduff – Knekt under Duncan Lady Macduff – Macduffs hustru

Macduffs son Ross, Lennox, Angus, Menteith, Caithness – Skotska lorder Siward – Earl av Northumberland, General för den engelska armén Siward d.y. – Siwards son Seyton – Macbeths tjänare och löjtnant Hecate – Häxornas gudinna Tre häxor Tre mördare Lady Macbeths doktor

Resumé Kung Duncan dömer tegnen av Cawdor till döden för förräderi. Macbeth och Banquo beröms för sina tappra insatser i kriget. På väg hem stöter Macbeth och Banquo på tre häxor ute på heden. De förutspår att Macbeth skall bli tegn av Cawdor och senare kung. Banquo förutspås bli far till kungar. Kungen utnämner mycket riktigt Macbeth till tegn av Cawdor. Genast börjar Macbeth fundera på att mörda Duncan så att han själv kan bli kung. Tillsammans med lady Macbeth börjar han smida planer.The Oxford Companion to Shakespeare, sid. 271ff.

Kung Duncan kommer tillsammans med sina söner, tronföljarna Malcolm och Donaldbain, samt Macduff och Banquo till en bankett på Macbeths slott. Avsides börjar Macbeth tvivla på om han verkligen skall skrida till verket. Lady Macbeth anklagar honom för att vara feg och berättar om sin plan att arrangera mordet så att Duncans tjänare får skulden.

Macbeth mördar Duncan men förmår sig inte bära tillbaka dolkarna som använts till platsen för brottet. Lady Macbeth gör det istället. Macduff kommer för att väcka Duncan och upptäcker honom mördad. Macbeth säger att han dödat tjänarna i raseri. Prinsarna Malcolm och Donaldbain anar oråd och flyr. Enligt Macduff misstänks prinsarna för fadermord. Han meddelar också att Macbeth skall krönas till kung.

Banquo börjar misstänka Macbeth för dådet. Macbeth bjuder honom och hans son Fleance till en ny bankett. Han lejer män som skall mörda dem på vägen. Banquo mördas, men Fleance lyckas fly. På banketten ser Macbeth Banquos vålnad. Han blir rädd men lugnas av lady Macbeth som ber gästerna att gå. Under tiden har Macduff anslutit sig till engelsmännen för att om möjligt störta Macbeth.

Macbeth träffar häxorna på nytt. De varnar honom för Macduff men säger att ingen av kvinna född kan skada honom och att han går säker tills Birnams skog börjar gå mot hans borg. Macbeth lejer nya män som mördar lady Macduff och hennes son. Macduff svär att hämnas. Han och Malcolm förbereder anfallet mot Macbeth. De hugger ner lövruskor som de skall bära framför sig som kamouflage.

Lady Macbeth går i sömnen, mumlar om sitt brott och försöker förgäves två sina händer rena från inbillat blod. Engelsmän och skottar samlas i Birnams skog inför anfallet. Macbeth får besked om att lady Macbeth dött men känner sig osårbar på grund av häxornas spådom. En budbärare meddelar att Birnams skog börjat röra sig mot slottet. Trupperna har kommit fram till slottet. Macduff letar reda på Macbeth. När Macbeth säger att han inte kan skada honom, avslöjar Macduff att han fötts genom kejsarsnitt. Macbeth inser att allt är förlorat och dödas. Malcolm utropas till kung av Skottland.

Uppsättningar och översättningar Pjäsen tros ha spelats inför Jakob I och Danmarks kung Kristian IV i augusti 1606. Läkaren och astrologen Simon Forman skriver i sin dagbok att han sett en repris av Macbeth framförd av the King's Men på the Globe våren 1611. Forman fäste sig särskilt vid häxorna, blodet som inte kan tvättas av ladyns händer och hennes sömngång.Roslyn L. Knutson: Shakespeare's Repertory i A Companion to Shakespeare sid 358ff Trots sitt intresse för övernaturligheter nämner Forman dock inte kittelscenen där häxorna sjunger eller Hekate och kallar häxorna "feer eller nymfer". Forman tycks alltså ha sett en äldre version än den Thomas Middleton bearbetat.

Efter att bara ha spelats i kraftiga adaptioner, framförallt William Davenants från 1664, sedan Shakespeares livstid, närmade sig David Garrick 1744 Shakespeares originaltext på Drury Lane Theatre i London. Garrick koncentrerade sig på huvudrollens inre liv och framställde honom som oskyldigt vacklande mellan gott och ont.

Det skulle dock dröja ända till 1847, då Samuel Phelps spelade huvudrollen, innan Shakespeares originaltext spelades i London. 1814 hade Edmund Kean gjort en psykologisk tolkning av Macbeth på Drury Lane, men det blev ingen framgång. När sonen Charles Kean spelade Macbeth på Princess's Theatre vinnlade han sig om att göra pjäsen detaljrikt antikvariskt korrekt. Från 1777 till 1817 spelade Sarah Siddons ladyn, en av hennes mest framgångsrika rollprestationer, medan hennes bror John Philip Kemble hade mindre lycka som Macbeth. Från 1820 till 1848 spelade William Charles Macready i tartan, en tradition som införts av Charles Macklin på Covent Garden Theatre 1773. Det var Macreadys motspelerska Charlotte Cushman som hade de stora framgångarna. 1849 orsakade rivaliteten mellan Macready som gästade New York och den amerikanske skådespelaren Edwin Forrest upplopp, vilket bidragit till vidskepligheterna kring pjäsen. 1875 och 1888 spelades Macbeth och lady Macbeth av Henry Irving och Ellen Terry på Lyceum Theatre. Inte heller de hade några vidare framgångar med pjäsen.

Macbeth

Źródło i licencja