miniatyr|Olika typer av kromosombaserade könsbestämningssystem. Kön är en beteckning som används för att bland arter som fortplantas genom sexuell förökning skilja på individer beroende på vilken typ av könsceller de producerar. De individer som producerar ägg kallas honor (honkön) och de som producerar spermier kallas hannar (hankön). Växter kan ha han- och honkönsceller på samma individ. Svampar kan ha upp till fyra kön. Hos dem är könen egenskaper hos myceltrådarna, hyferna.
Kön och sexuell förökning (anisogami) uppstod för omkring en miljard år sedan, från arter isogamitisk förökning. Man tror att en av orsakerna till att det uppstod och fortfarande är en framgångsrik fortplantningsmetod är att den sammansmältning av två könsceller som sker vid befruktningen underlättar en bred variation hos avkomman, underlättar spridandet av framgångsrika egenskaper och motverkar spridandet av mindre framgångsrika egenskaper.
Bland tvåkönade arter finns tre kriterier för klassifikation av biologiskt kön. Det kromosomala könet för människan anger huruvida individen har karotypen XX eller XY. Gonadkönet är huruvida individen har äggstockar eller testiklar som gonader. Det fenotypiska könet är det kön som individen har till det yttre, ifråga om yttre könsorgan, ansiktsdrag och sekundära könskarakteristika. Individer inom dessa tvåkönade arter kan avvika från mallen och i varierande grad vara intersexuella.Fortplantning och Sexualitet – biologi, historia, kultur, Kurskompendium Karolinska institutet 2011, s. 11f
Hos tvåkönade arter förekommer ofta könsroller, det vill säga beteenden eller sociala roller som förknippas med det ena eller det andra könet. Sådana beteenden och roller kan handla om uppvaktning och strukturer för partnerval, statusskapande och -relaterade handlingar, arbetsfördelning ifråga om vård av avkomma och anskaffning av föda.Fortplantning och Sexualitet – biologi, historia, kultur, Kurskompendium Karolinska institutet 2011, s. 56f
Sexuell förökning
Sexuell förökning är den typ av fortplantning som sker när två könsceller, oftast från två olika individer, slås ihop för att bilda en ny individ. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blotta ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning.
Sexuell förökning är en process som är exklusiv för eukaryoter, organismer vars celler innehåller cellkärnor och mitokondrier. Förutom djur ägnar sig även växter och svampar åt sexuell förökning.
Djurrikets honor producerar ägg medan hannarna producerar spermier. Kön finns också hos växter. Växter som har både han- och honkönsceller inom samma blommor kallas monokliner. De som har separata, enkönade han- och honblommor där båda slagen finns på samma individ kallas sambyggare (monoika växter). Växter med han- och honblommor på olika individer kallas tvåbyggare (dioika växter). Växterna behöver hjälp av väder och vind och/eller andra organismer (till exempel bin) för att förena hanceller från en individ med honceller från en annan, så att frön för nya individer kan bildas. Svampar kan ha upp till fyra kön. Hos dem är könen egenskaper hos myceltrådarna, hyferna. Om två hyfer av olika kön möts kan de smälta samman och bilda en fruktkropp, som växer fram och sprider sporer för bildning av nya mycel. Kön hos svampar kallas också parningstyper.
Det som anses sätta gränserna vid sexuell förökning är skillnaderna mellan könscellerna och befruktningens binära natur. En art med fler könsceller än två skulle fortfarande anses ha en sexuell förökning. Man har ännu inte funnit någon art med en tredje form av könsceller hos flercelliga djurarter.
Könen i evolutionen Sexuell förökning uppträdde första gången för en miljard år sedan, hos encelliga eukaryoter. Vad som orsakade denna första utveckling av kön, och därmed systemet med sexuell förökning, och varför det har överlevt till våra dagar är fortfarande föremål för debatt. En del av de många troliga teorierna inkluderar bland annat att sexuell förökning skapar variation hos avkomman, sexuell förökning är till hjälp för att sprida framgångsrika nedärvda egenskaper och det motverkar också nedärvning av mindre framgångsrika egenskaper.
Könsbestämningssystem
Den enklaste formen av sexualsystem är ett där alla individer är hermafroditer, det vill säga inte har specialiserat kön utan producerar både hanceller och honceller. Så fungerar det för en del djur och majoriteten av alla blommande växter. Men i många fall har specialiseringen av kön gått längre, och lett till att vissa individer producerar enbart han- eller honceller. De biologiska orsakerna till att en individ utvecklas åt ett visst köns håll kallas könsbestämning.
Majoriteten av de arter som har specialiserade kön har ett sexualsystem där individerna är antingen honor eller hannar. Ett fåtal undantag finns, exempelvis hos rundmaskar Caenorhabditis elegans där de två könen är hannar respektive hermafroditer.
Det händer att en individ utvecklas till ett mellanting mellan hona och hane, ett tillstånd kallat intersexualism. Ibland kallas intersexuella människor "hermafroditer". Till skillnad från biologiska hermafroditer är intersexuella individer ovanliga och är typiskt sett inte fertila både som honor och hannar.
Könsbestämningen kan vara beroende av miljöfaktorer eller av genetiskt arv. Vid icke-genetisk icke-kromosombaserad könsbestämning påverkas eller ändras individens kön baserat på miljöfaktorer, exempelvis temperatur (bland amnioter), pH-värde, tillgången på föda, populationens storlek eller könsbyte vid en viss ålder.
Den genetiskt baserade könsbestämningen fungerar på olika sätt hos olika arter. Den mest grundläggande könsfaktorn är könskromosomerna, som i sin tur påverkar könshormon. Hos arter med sexuell förökning finns kromosomerna parvis lika, dock med små individuella skillnader. Den ena (slumpvis utvald) av varje kromosompar överförs till en avkomma, vilket skapar variation mellan syskon hos avkommans gener. Avkomman får för varje kromosompar en kromosom från varje förälder.
Hos vissa arter, bland annat däggdjur, är honan av homogametriskt kön och hannen av heterogametiskt kön. Hos honan är könskromosomerna då parvis lika, och kallas x-kromosomer (xx-par). Den ena könskromosomen är avvikande och kallas y-kromosom (xy-par). Vid förökning avgörs könet av huruvida det är en x-kromosom eller y-kromosom som fadern ger. Detta så kallade XY-könsbestämningssystem förekommer förutom hos alla däggdjur även bland vissa insekter (drosophila) och växter (ginkgo).
Exempel på andra kromosombaserade könsbestämningssystem är ZW-systemet (förekommer hos fåglar, vissa fiskar, kräftdjur, insekter och reptiler) och Z0-systemet (hos nattfjärilar). Haploiditetssystem förekommer hos bland annat steklar (myror och bin), och karaktäriseras av att hannar är haploida och honor diploida.Nationalencyklopedin http://www.ne.se/könsbestämning
Människan
När det gäller biologiska skillnader mellan könen skiljer man mellan primära och sekundära könskarakteristika. De primära könskarakteristika handlar väsentligen om medfödda biologiska egenheter, medan de sekundära om sådant som utvecklas vid puberteten.
Primära könskarakteristika Hos människor avgörs biologiskt kön av fem medfödda faktorer: könskromosomer (två x-kromosomer för kvinnor, en x- och en y-kromosom för män, specifikt Y-kromosomens SRY-gen som ger upphov till SRY-proteinet), typ av könskörtel, könshormoner, den inre reproduktiva anatomin (såsom livmodern hos kvinnor) och de yttre könsorganen.Knox, David; Schacht, Caroline. Choices in Relationships: An Introduction to Marriage and the Family. 11 ed. Cengage Learning; 2011-10-10 [cited 17 June 2013]. . p. 64–66.
I allmänhet är dessa fem faktorer antingen samtliga "manliga" eller samtliga "kvinnliga". Vid olika typer av intersexuella tillstånd är en eller flera av de uppräknade faktorerna inte entydigt "kvinnliga" eller "manliga". Vad gäller krönskromosomer kan kromosomuppsättningen XXY resultera i Klinefelters syndrom (en man med kvinnliga drag), och X i Turners syndrom (kvinna med bristande/utebliven pubertetsutveckling). CAIS () är en kvinna som har manlig kromosomuppsättning XY, men eftersom receptorerna inte kan svara på testosteron så utvecklas personen i kvinnlig riktning. Organen utvecklas inte fullständigt och de är infertila. CAIS är en av flera former av Androgenokänslighet.
Fysiologi
Könsskillnader i människans fysiologi kan förklaras med skillnader i hormonproduktion och hormonbalans. Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller könshormoner (bland annat hög och jämn halt av testosteron och dihydrotestosteron för män, högre och cyklisk halt av östrogen och progesteron för kvinnor) leder till skillnader i ämnesomsättning, blodvärden, kroppsfett, kroppsbehåring och muskeltillväxt. Testosteronnivån är emellertid inte enbart biologiskt betingad, och både påverkar och påverkas av beteendet, eftersom den ökar både hos män och kvinnor som följd av en tävlingsinriktad livssituation.
Anatomi
Anatomiskt mognar pojkar och flickor i ungefär samma takt fram till en ålder av cirka 7 år, men vid 8 års ålder börjar flickor en tillväxtspurt då längd, vikt och hjärnstorlek accelererar, medan pojkarnas tillväxtspurt kommer något senare. Tillväxttakten för flickor saktar av vid en ålder av 14 eller 15, medan pojkarna fortsätter att växa ytterligare en liten tid.Richard Lynn, Paul Irwing, Sex differences on the progressive matrices: A meta-analysis, 19 November 2003, Intelligence 32 (2004) 481 – 498
Detta innebär att flickor är i genomsnitt längre än pojkar vid början av tonåren, medan vuxna män är i genomsnitt 15 cm (eller 9 %) längre än kvinnor och 12 kg (eller 15 %) tyngre än kvinnor (USA 1960-2002),Ogden et al (2004). Mean Body Weight, Height,and Body Mass Index, United States 1960–2002 Advance Data from Vital and Health Statistics, Number 347, October 27, 2004. och har större muskelmassa. Kvinnor har i genomsnitt 43-63% lägre överkroppsstyrka än män, och 25-30% lägre underkroppsstyrka än män. Kvinnors maximala överkroppsstyrka är 10-20% lägre än mäns maximala överkroppsstyrka. Genomsnittlig arm- och benstyrka är emellertid nära nog identisk mellan män och kvinnor av samma kroppsstorlek. Skillnaderna är avsevärt mindre än för andra primater.Clark Spencer Larsen, Equality for the sexes in human evolution? Early hominid sexual dimorphism and implications for mating systems and social behavior, Proceedings of the national academy of sciences of the united states of america (PNAS), augusti 2003
Könsorgan Inre könsorgan hos kvinnor består av: äggstockar (producerar könsceller och könshormon), äggledare (leder ägg till livmodern för befruktning), livmoder (skyddar ett växande foster), slida (införandekanal för spermier, har även sexuell känsel och svällkroppar). De yttre könsorganen består av: inre och yttre blygdläppar (skyddar slidkanalen och är känsliga för beröring vid sexuell stimulans och klitorisollonet (organ för sexuell stimulans).
Mannens inre könsorgan består av: Prostata (producerar sekret), sädesblåsa (samlar spermier och sekret), sädesledare (leder spermier och sekret från sädesblåsa till mynning på penis). De yttre könsorganen består av: testiklar (producerar spermier och könshormon), pung (skyddar testiklar), penis (organ för införande av spermier i slida, har även sexuell känsel och svällkroppar), ollon (spetsen på penis, organ för sexuell stimulans).
Sekundära könskarakteristika
Sekundära könskarakteristika är sådana som börjar utvecklas vid ingången till puberteten i respons på en förändrad profil av könshormonerna (progesteron, östrogen, testosteron och dihydrotestosteron). Normalvariationen på dessa hormoner är dels mycket stora, dels mycket könsspecifika.