Grå tigerspinnare (Diaphora mendica) är en fjäril som beskrevs 1759 av Carl Alexander Clerck. Arten ingår i släktet Diaphora och familjen näbbflyn, Erebidae.Catalogue of life (2026). Diaphora mendica (Clerck, 1759), läst 2026-07-19

Utseende Grå tigerspinnare är en ganska kraftig spinnare vars framben har gul behåring, i övrigt uppvisar hanen och honan ganska stor dimorfism.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: grå tigerspinnare (Diaphora mendica), läst 2026-07-19

Hanen har ett vingspann på 26–31,5 mm, och brungrå kropp och vingar. Framvingarna har vanligtvis mellan två till sex, ibland över tio, gråsvarta prickar. Bakvingarna har liknande färg med en ofta diffus, grå diskfläck. Antennerna är gråsvarta till svarta med en bred, dubbel kamtandning. Färgvariationen sträcker sig till ljusare gulbrungrå individer samt enstaka sydliga fynd av ljusbeigea hanar med tydliga svarta fläckar, som alltså påminner om honorna och som ibland beskrivits som formen eller underarten rustica.

Honan är större med ett vingspann på 27–37 mm och har en kraftigare kropp. Både kropp och de svagt genomskinliga vingarna är rent vita, ofta med några svartaktiga fläckar. Flera av bakvingens mörka fläckar syns bäst på undersidan. Bakkroppen har tre mer eller mindre synliga svarta punktrader på ryggen och sidorna. Antennerna är svarta med sågtandning och vit spets. Honan kan särskiljas från vit tigerspinnare och prickig tigerspinnare genom att dessa två arter har tydligt gul bakkropp.

Äggen är klotformiga med tillplattad undersida. Färgen skiftar inom några dagar från vitgult till beige eller ljusbrunt. Den fullvuxna larven är 27–35 mm lång, grå och täckt av en jämnhög, ljust rävbrun behåring. Huvudet är mörkt orangebrunt. I tidigare larvstadier är behåringen helt grå. Larven liknar rödbruna former av rostvingelarver, men rostvingen har blanksvart huvud och längre behåring baktill. Puppan är kort, kraftig och mäter 12–14 mm med en glänsande kastanjebrun yta. Kremastret (bakkroppsspetsen) är försett med 10–14 korta borst som pekar rakt utåt.

Utbredning Grå tigerspinnare har en palearktisk utbredning som sträcker sig från Storbritannien och Iberiska halvön till Medelhavsområdet och Centraleuropa. Den saknas dock på Balkan, och i Alperna förekommer den upp till drygt 1500 meter över havet. Vidare förekommer den österut till Turkiet, Kaukasus, Libanon och Ryssland, så långt norrut som till Tobolsk och Tomsk, och österut så långt som till Bajkalsjön.

Förekomst i Norden Arten är väletablerad på de danska öarna samt i södra och östra Jylland. Från 1980-talet har den även etablerat sig i centrala Jylland, medan den på Bornholm är mycket sällsynt med endast ett dokumenterat fynd från år 2001. I Norge är den lokalt utbredd och någorlunda vanlig i de sydöstra delarna av landet. Den håller sig där främst till kustnära områden, och har sin kända nordgräns i Odalen i Hedmark. I Sverige sträcker sig arten genom de södra delarna och fortsätter i inlandet upp till Siljansbygden i Dalarna. Utbredningen sträcker sig vidare utmed Norrlandskusten till Medelpad. I Finland förekommer den i de södra och mellersta delarna av landet upp till ungefär 63,5° nordlig breddgrad. Norr därom tunnas populationen ut, men enstaka fynd har gjorts så långt norrut som till Kittilä.

Ekologi Grå tigerspinnare trivs i varma, kulturpräglade miljöer som ljusa skogar, vägkanter, ängar och trädgårdar, samt på hedar och mossar. Arten flyger under en kort period mellan slutet av april och midsommar, med en topp när aspen slår ut. Fjärilens beteende skiljer sig mellan könen. Hanarna flyger under natten och lockas till ljus, medan honorna flyger i rak flykt under soliga dagar för att lägga ägg. Honan lägger upp till 250 ägg i grupper på blad och strån i varma lägen innan hon dör.

Efter att äggen kläckts efter tio till tolv dagar börjar de unga larverna skava på bladens undersidor. De gömmer sig ofta i mindre grupper mellan eller inuti hoprullade blad och är i regel dagaktiva. När larverna växer börjar de äta hål i bladen för att till slut konsumera dem helt. De är allätare och lever på en mängd olika växter i Norden, däribland björk, sälg, brännässla, groblad, blåbär och maskrosor. Under augusti vandrar de fullvuxna larverna i väg för att hitta en plats att förpuppa sig, och de kan då ofta ses på vägar. Själva förpuppningen sker på marken i en brunaktig kokong invävd med larvhår. Puppan övervintrar och kläcks tidigt på morgonen följande vår, där honorna i Finland har noterats kläckas några dagar före hanarna.

Källor

Externa länkar

Kategori:Näbbflyn