Denna artikel rör den symboliska termen. För den historiska staden se Babylon
Symbolen Babylon står ofta för ett korrupt samhällssystem. Ordet har blivit synonymt med förtryck och fungerar dessutom som en samlingsterm för materialism, egoism, fördomsfullhet och allt som undertrycker personlig frihet och sann andlighet. Det historiska Babylonien var en storslagen civilisation med vackra tempel, hängande trädgårdar samt med rik kultur och vetenskap; den negativa användningen av ordet har sitt ursprung i Bibeln.
Babylon i Gamla testamentet Första gången Babylon omtalas i Bibeln är i 1 Mos 10:8 där det står om Nimrod som ”blev den förste som fick stor makt på jorden”. Han var den som grundade staden Babylon, och riket Babylonien. En tolkning är att Nimrod var den som grundlade privategendomen, staten och imperialismen.
Enligt Första Moseboken var det också i Babylon som folket försökte bygga ett torn upp till himlen, Babels torn. Gud straffade då folket med språkförbistring, dvs gjorde så att människorna i världen började tala olika språk och inte längre kunde förstå varandra.
Detta arv av strävan efter världsherravälde fördes vidare genom Nebukadnessar, en berömd babylonisk härskare som har en huvudroll i profeten Daniels bok och som till Babylons redan dåliga rykte förde ’’avgudadyrkan’’ och påtvingad världsreligion. Babylon erövrade Juda år 605 f.Kr, rev templet i Jerusalem och deporterade det ledande skiktet av befolkningen till Babylon, där de levde i 70-årig exil – den babyloniska fångenskapen – tills Babylon besegrades av det Persiska riket.
Babylon i Nya testamentet I 1 Pet 5:13 skriver författaren att han befinner sig i "Babylon", och förefaller mena staden Rom. I urkyrkan tycks det varit ett allmänt bruk att kalla romarriket för Babylon. Man drog en symbolisk parallell mellan romarrikets förföljelse av den egna rörelsen och det historiska Babylons förtryck av judarna.
I Nya testamentets sista bok, Uppenbarelseboken förekommer den babyloniska skökan som är en symbol för ondska. När boken skrevs syftade hon förmodligen på Romarriket. I boken förutsägs Babylons fall, förstörelsen av ett imperium med mäktiga och rika köpmän. Babylon benämns också "Den stora skökan" som regerar över jordens kungar, rider ett sjuhövdat odjur (se talet 666) och slaktar heliga och profeter. Uppenbarelseboken återknyter i mycket till profeten Daniel. Moderna tolkningar kan ibland handla om den västerländska, kapitalistiska världens undergång.
Kristna tolkningar av begreppet Babylon Under medeltiden uppstod tanken att Babylon, Den stora skökan, De heligas avrättare symboliserade den Romersk-katolska kyrkan. Tolkningen spreds bland kristna kättargrupper som förföljdes av kyrkan, exempelvis Apostlabröderna). Tolkningen återknöt till det historiska Babylons religionsförtryck. För Martin Luther stod den babyloniska skökan för påvedömet. På liknande sätt har moderna apokalyptiska kristna rörelse betraktat henne som en symbol för en alltför förvärldsligad kyrka.Nationalencyklopedin: babyloniska skökan, läst 2026-04-19
Sjundedagsadventisterna, Jehovas vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, vilka alla är protestantiska kyrkor bildade i USA på 1800-talet, gör tolkningen att Babylon är den falska religionen.
Rastafarianerna ser sig själva som den moderna tidens israeliter, i fångenskap i Babylon på väg till Sion. Här är Babylon främst ett uttryck för den förtryckande staten och västerlandet.
En modern tolkning är att se den babyloniska skökan som en symbol för de multinationella företagen. Detta grundas på att texten talar om jordens mäktiga köpmän och kungar som bedrivit otukt med henne och sörjer när riket faller.
Referenser
Kategori:Symboler Kategori:Judendom Kategori:Kristendom Kategori:Rastafari
ar:بابل (مدينة) cs:Babylon nl:Babylon uk:Вавілон