Bernt Erikson (skrev konsekvent sitt namn bernt erikson med gemena (små) bokstäver), född 5 februari 1921 i Spånga, död 24 december 2009 i Vantörs församling i Stockholm, var en svensk författare. Universalist, kedjad vid helheten (se världshjärtat). Partikelforskare, förlorad i den universella myriadiskheten (porträtt av diktaren som oändligt universum). Han var själv blott en av sina mångfaldiga partiklar, med lika små bokstäver (av exakt samma skäl). Lika barnaung som uråldrig kosmiker, reducerande tiden till en av tider, nödtorftigt inkarnerande mänskoåldrarna under samma hatthuvud. Fragmenterade världen, desorganiserade motiven, decentraliserade jaget redan 1944 i Gräset vajar på menedargraven. Kronisk resenär i medvetandet: först den ändliga Hamletresan, sedan världsresan, oändlig. Skapar inga – lyriska – historier men söker återskapa historien. Språkförvandlare, ordförbrukare, verbaltonsättare: i lyrikprosans form förvaltade han det krökta, komplexa, musikgenomströmmade språket. Erikson avled på julafton 2009, 88 år gammal. Hans dödsannons publicerades i Dagens Nyheter den 28 januari 2010. Erikson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.
Författarens egen kommentar "Själv anses jag vara lyriker men skriver inga dikter, inte heller prosadikter; möjligen skriver jag lyrikprosa, vilket är något annat. Min diktning kan ju också ses som ett slags partikelforskning, alltså en kosmisk medvetanderesa som splittrar upp det specifika motivet i substanser och låter den sprängda gestalten expandera i nya metamorfoser. Dessa substanser, dessa grundämnen i renodling utesluter givetvis gärna en vanlig konstnärlig struktur; lösgjorda partiklar virvlar som kroniska upplösningstillstånd inför det helhetslängtande ögat. Jag gestaltar substanserna, inte motiven; elementen och inte intrigerna; jag har kastat strukturkittet och blivit oläsbar." [källa]
Bibliografi 1941 – Namnet är människan 1944 – Gräset vajar på menedargraven, opus II 1942–1943 1946 – Sagan om mördarriket Jorden, opus III, 1944–1945 1946 – Se världshjärtat, opus IV 1945–1946 1949 – Se världshjärtat, opus IV 1945–1946: medvetandets primära resa 4 1947 – Järnnätter odlas i byarna: en ofattbar universalitet, opus V, 1946–1947 1949 – Gudarnas omöjliga syntes, opus VI, 1947: medvetandets primära resa VI 1949 – Om mässingen vaknar, opus VII 1947–1948: lyriskt skådespel utan spel: medvetandets sekundära resa I 1950 – Porträtt av diktaren som oändligt universum, opus VIII 1948–1949: medvetandets sekundära resa II 1952 – Harens vägar äro icke herrens vägar, opus IX 1949–1952: medvetandets sekundära resa III 1955 – Svarta solens salamander, opus X 1952–1955; medvetandets sekundära resa IV 1959 – Succéboken eller Kaos är granne med gud: "maskerader ur livsromanen", opus XI 1952–1957: medvetandets sekundära resa V 1967 – Vårt dagliga språk giv oss icke i dag, opus XII 1958–1966, medvetandets sekundära resa VI 1975 – Helheternas identitet, opus XIII 1967–1973: medvetandets sekundära resa VII 1985 – Röda trådens död, opus XIV 1974–1983: medvetandets sekundära resa VIII 1989 – O heliga enfald, jag hittar ut själv, opus XV 1982–1988: medvetandets sekundära resa IX 1999 – Väsnas inte, ljus, opus XVI 1989–1996: medvetandets sekundära resa X 2004 – Orkanrester, opus XVII 1997–2003: medvetandets sekundära resa XI 2011 – Finns egentligen inte men bor i frusen musik, opus XVIII 2003–2009 : medvetandets sekundära resa XII
Priser och utmärkelser 1950 – Boklotteriets stipendiat 1959 – Boklotteriets stipendiat 1967 – Litteraturfrämjandets stipendiat 1986 – Carl Emil Englund-priset för Röda trådens död1990 – Gun och Olof Engqvists stipendium 2000 – De Nios Vinterpris
Källor Eriksson, Bernt Sture Alexis på SvenskaGravar.se''
Externa länkar Bokförlagets presentation
Kategori:Svenska författare Kategori:Svenskspråkiga författare Kategori:Personer från Spånga socken Kategori:Gravsatta på Skogskyrkogården i Stockholm Kategori:Födda 1921 Kategori:Avlidna 2009 Kategori:Män