Tiberius Claudius Caesar Augustus Germanicus, före makttillträdet Tiberius Claudius Nero Germanicus, född 1 augusti 10 f.Kr. i Lugdunum (nuvarande Lyon), död 13 oktober 54 e.Kr. i Rom, var från den 24 januari 41 e.Kr. det romerska rikets fjärde kejsare. Han tillhörde den julisk-claudiska ätten.
Claudius föddes i Lugdunum (nuvarande Lyon) i provinsen Gallien i östra Frankrike, och var därmed den förste romerske kejsaren som var född utanför Italien. Hans föräldrar var Drusus och Antonia d.y. Som ung hölls Claudius tillbaka från en offentlig karriär av sin familj. Trots sin brist på politisk erfarenhet, visade han sig som kejsare vara en duglig administratör som genomförde reformer inom en mängd områden. Under Claudius tid inleddes den romerska erövringen av de Brittiska öarna år 43 e.Kr. Han intresserade sig för lagstiftning och satt som domare vid offentliga rättegångar, och lät även uppföra många imponerande byggnadsverk. Den romerska aristokratin var dock negativt inställd till honom under hela hans regeringstid, och han förlitade sig mer på sina egna frigivna slavar som tjänstemän och ministrar. Han tvingades hela tiden försvara sin ställning, vilket ledde till att många romerska senatorer dödades. Även i sitt privatliv drabbades Claudius av motgångar och en av dessa kan ha lett till att han mördades till förmån för styvsonen Nero som han adopterat. Dessa händelser svärtade ner Claudius rykte hos antikens historieskrivare, något som den moderna historieskrivningen i mycket har återupprättat.
Biografi Barndom och uppväxt Claudius föddes som Tiberius Claudius Drusus den 1 augusti år 10 f.Kr., i Lugdunum i Gallien, samma dag som man där invigde ett altare till Augustus ära. Hans far var Nero Claudius Drusus och hans mor var Antonia och han hade en äldre bror vid namn Germanicus och en syster, Livilla. Det är möjligt att han även hade två andra syskon som dog vid späd ålder.Suetonius, Claudius 1 & 2
Hans morfar var Marcus Antonius och hans mormor var Octavia d.y., Caesar Augustus syster, vilket innebar att han härstammade från en syster till Gaius Julius Caesar. Hans farmor och farfar var Livia, Augustus tredje hustru, respektive Tiberius Claudius Nero. För att ytterligare förstärka den ställning hans härkomst gav honom, återuppväckte Claudius när han blivit kejsare ett gammalt rykte, att hans far Drusus egentligen varit oäkta son till Augustus och att kejsar Augustus alltså därmed var hans farfar.
År 9 f.Kr. avled Drusus oväntat under ett fälttåg i Germanien, antagligen på grund av plötslig sjukdom. Detta innebar att Claudius kom att uppfostras av sin mor, som aldrig gifte om sig. När det blev tydligt att Claudius led av ett handikapp innebar detta att hans relationer till familjen drastiskt försämrades. Antonia kallade honom för ett monster och pekade ut honom som en idiot. Det verkar som om hon under flera år överlät Claudius fostran på hans farmor Livia.Dio Cassius, Romaïka LX 2. Livia var inte mycket vänligare och skickade ofta korta arga brev till honom, där hon läxade upp honom. En "före detta muldrivare" anställdes för att fostra honom, då det ansågs att hans tillstånd berodde på lättja och brist på viljestyrka.Suetonius, Claudius 2. Suetonius Claudius 4 påpekar skälen för att välja denne fostrare, såsom omtalas i Leon (1948). När han nådde tonåren förefaller det dock som om hans sjukdomssymptom avtog, vilket ledde till att hans familj började lägga märke till hans bildning och intellektuella intressen. År 7 e.Kr. anställdes Livius för att undervisa honom i historia, med hjälp av Sulpicius Flavus. Claudius tillbringade mycket tid med dessa lärare och med filosofen Athenodoros. Enligt ett brev överraskades Augustus av Claudius retoriska skicklighet.Suetonius. Claudius 4. Detta ledde till att Claudius familj började hysa förhoppningar om hans framtid.
Ironiskt nog var det hans arbeten som historiker i vardande som förstörde inledningen på Claudius karriär. Enligt Vincent Scramuzza och andra, började Claudius skriva ett verk om de romerska inbördeskrigen som var antingen alltför sanningsenliga, eller alltför kritiska mot Octavianus (den blivande Augustus).Scramuzza (1940) s. 39. Hur som helst var det alltför tidigt att försöka ge sig på att skriva om dessa händelser då många av de inblandade fortfarande var i livet och skulle ha starka åsikter om hur de och händelserna skildrades. Verket tjänade också till att påminna Augustus om att Claudius olyckligtvis var släkt med Marcus Antonius. Claudius mor och farmor satte snart stopp för hans arbete med detta verk och händelsen bidrog till att bevisa för dem att Claudius inte var lämplig att inneha något offentligt ämbete. Det var uppenbart att man inte kunde lita på att han skulle vara lojal mot familjen och deras val av offentlig historieskrivning. När han senare i livet återupptog arbetet med detta verk hoppade han över händelserna kring det andra triumviratet helt och hållet. Men skadan var skedd och hans familj såg till att Claudius åter hamnade i bakgrunden. När Pavias triumfbåge till den kejserliga familjens ära restes år 8 e. Kr, ristades Claudius namn in längst ut på kanten, trots att han vid det laget var pater familias. Det har till och med hävdats att hans namn ursprungligen inte stod med alls, utan att han själv när han långt senare blev kejsare lät lägga till det.Stuart (1936).
miniatyr|Gratus utropar Claudius till kejsare. Detalj från En romersk kejsare 41 e.Kr., av Lawrence Alma-Tadema 1871. När Augustus dog år 14 e.Kr. bad Claudius, som vid det laget var 23 år gammal, sin farbror Tiberius om lov att inleda sin cursus honorum. Tiberius, den nye kejsaren, svarade genom att ge honom rätten att bära en senators hederstecken men inte mer. Då Claudius åter bad om att få någon form av offentligt ämbete nekades han detta av kejsaren. Då Tiberius inte visade sig generösare än sin företrädare gav Claudius upp hoppet om en offentlig karriär och drog sig i stället tillbaka för att odla sina akademiska intressen.
Trots att han alltså föraktades av den kejserliga familjen verkar det som om allmänheten redan tidigt började respektera Claudius. Vid Augustus död bad de romerska equites, "riddarståndet", honom att leda deras delegation. När Claudius hus brann ner beordrade senaten att det skulle byggas upp igen med offentliga medel. De begärde även rätten för Claudius att delta i senatens debatter och överläggningar. Tiberius svarade nekande på båda dessa förfrågningar, men de visar på senatens inställning till Claudius. När Tiberius son och arvinge avled var det vissa som såg Claudius som en lämplig arvinge till tronen. Då detta sammanföll med de våldsamma utrensningar bland Roms ledande personligheter som ledaren för pretoriangardet, Sejanus, genomförde, valde dock Claudius att ta avstånd från förslaget.
När Tiberius dog efterträddes han av Caligula, som var son till Claudius bror Germanicus. Caligula insåg att han kunde ha nytta av Claudius och han utnämnde honom till medkonsul år 37 e.Kr., som ett led i högtidlighållandet av minnet av Caligulas avlidne far, Germanicus. Trots detta ägnade sig Caligula åt att med stor grymhet driva med Claudius. Han utsatte honom för diverse spratt, krävde honom på enorma summor pengar, förnedrade honom inför senaten och så vidare. Han ska bland annat ha varit präst i kejsarkulten. Enligt Dio Cassius såväl som ett porträtt som troligtvis föreställer Claudius, blev han mycket tärd och avmagrad under Caligulas regeringsperiod, antagligen på grund av den stress han utsattes för.Dio Cassius, Romaïka LX 2. Suhr (1955).
Tillträde som kejsare (41) Den 24 januari år 41 e.Kr. mördades Caligula av en grupp konspiratörer under ledning av Cassius Chaerea, tribun vid pretoriangardet, men till sammansvärjningen hörde även kretsar inom hovstaten och senaten. Det finns inga bevis för att Claudius skulle ha varit delaktig i komplotten men det har hävdats att han kände till den i förväg, särskilt som han avlägsnade sig från scenen strax före mordet.Major (1992) När sedan Cassius Chaerea efter mordet på Caligula även dräpte Caligulas hustru och dotter blev det uppenbart att hans planer var mer långtgående än den ursprungliga komplotten och att han ämnade utplåna hela den kejserliga familjen. I kaoset som uppstod tvingades Claudius bevittna hur det germanska gardet mördade flera av hans vänner, varpå han flydde till det kejserliga palatset för att gömma sig. Det var där traditionen hävdar att en pretorian vid namn Gratus hittade honom bakom ett draperi och plötsligt utropade honom till kejsare. Josefus Judiska fornminnen XIX. Dio Cassius, Romaïka LX 1.3 En del av gardet kan ha beslutat sig redan i förväg för att upphöja Claudius. Det är till och med möjligt att detta skedde med hans godkännande. Gardet försäkrade honom om att de inte var ute efter att skada honom och han fördes snabbt till deras läger för att de lättare skulle kunna beskydda honom.
miniatyr|Mynt som visar hur Herodes Agrippa kröner Claudius. British Museum. Senaten samlades snabbt för att diskutera hur ett nytt styre skulle utformas. Denna diskussion urartade dock snart till ett gräl om vem av dem som skulle ta över som kejsare. När de fick höra att pretoriangardet utvalt Claudius till ny princeps begärde de att han skulle infinna sig i senaten för att de skulle anta honom. Claudius vägrade dock, då han insåg vilka faror detta var förknippat med. Vissa historiker, särskilt Josefus,Josefus, Judiska fornminnen XIX. hävdar att Claudius kontrollerades av Herodes Agrippa, kung av Judéen, men moderna historiker pekar på hur Josefus i en tidigare version av sin beskrivning av händelserna inte alls tillmäter Herodes Agrippa en framträdande roll.Josefus Om det judiska kriget II, 204–233. Vi vet alltså inte idag hur stor roll Herodes spelade. Senaten tvingades hur som helst att ge efter och i gengäld benådade Claudius nästan samtliga Caligulas mördare.
Claudius vidtog en mängd åtgärder för att förstärka sin ställning gentemot presumtiva utmanare om makten. De flesta gick ut på att konsolidera hans ställning som paterfamilias inom den julisk-claudiska ätten. Han tog sig namnet Caesar som agnomen för att framhäva sin härkomst. Namnet Caesar vägde fortfarande tungt bland den romerska allmänheten och för att kunna göra detta frånsade han sig namnet Nero som han fått som överhuvud för denna gren av ätten, då hans äldre bror Germanicus blivit adopterad till den juliska familjen. Trots att han inte adopterats av Augustus eller av dennes efterträdare ansåg han att han hade rätt till namnet Caesar, eftersom han var barnbarn till Octavia. Liksom de tidigare kejsarna antog han även namnet Augustus vid sitt tillträde. För att hedra sin framlidne bror, som varit mycket populär, behöll han även namnet Germanicus. Han vidtog även åtgärder för att framhäva sina band till Augustus hustru Livia, och han kallade sig ofta i offentliga sammanhang för "filius Drusi" för att påminna om att han var denne legendariske soldats son.
Då det var pretoriangardet och inte senaten som hade utropat Claudius till kejsare, vilket bröt med traditionen och förringade senatens makt, innebar det att många som skrev om hans person och regering gjorde det ur ett negativt perspektiv då de försvarade senatens ställning. Detta gäller till exempel Seneca. Dessutom var han den förste kejsaren som utarbetade ett formellt system för att muta sig till arméns lojalitet. Tiberius och Augustus hade båda lämnat gåvor till armén i sina testamenten och då Caligula dog hade armén förväntat sig detsamma även om inget testamente existerade. Claudius visade sin tacksamhet till gardet, genom att låta prägla hyllningsmynt åt gardet redan tidigt under sin regering.
Imperiets utökning