Generalguvernör över Finland (fi. Suomen kenraalikuvernööri, ry. генерал-губернатор Финляндии) var titeln för den högste representanten för centralmakten i Finland före självständigheten år 1917. Ämbetet inrättades 1594 under svensk tid och förekom periodvis fram till 1700-talet. Under rysk tid (1808–1917) var det permanent. Generalguvernörens roll och befogenheter skilde sig väsentligt mellan de två perioderna.
Under svensk tid var generalguvernören över Finland kungamaktens högste företrädare i regionen, med ansvar för både civil förvaltning och militärt befäl. Ämbetet, som upprättades 1594, var till sin natur temporärt och inrättades för att bringa stadga i förvaltningen – särskilt i oroliga tider. Efter 1669 upphörde ämbetet i praktiken, med enstaka undantag under krigstider, och avskaffades slutligen som obehövligt.
I Storfurstendömet Finland var generalguvernören tsarens högste representant i landet och ledde både den civila förvaltningen och, inledningsvis, även den finska militären – samt fungerade som högsta polismyndighet. Generalguvernören var också ordförande i den finska senaten, storfurstendömet Finlands regering. Generalguvernörens kansli bistod med dessa uppgifter. Ämbetet var således betydligt mer maktkoncentrerat än under svensk tid. Förhållandet mellan generalguvernören och den finska befolkningen varierade — från samförstånd under den tidiga autonomin till öppen konflikt under förryskningsperioderna.
Ämbetets historia
Svenska tiden miniatyr|304x304px|Finlands statsvapen under svenskt styre.
Generalguvernör över Finland var en från början svensk ämbetstitel, som upprättades 1594 (Sveriges första generalguvernör), då Clas Fleming utnämndes till posten. Generalguvernören utgjorde den högsta militära och civila myndigheten över ett område, ofta bestående av flera landskap, och var alltså kungamaktens ställföreträdare. Under 1600-talet upprättades flera svenska generalguvernement både i Östersjöprovinserna och i svenska gränslandskap, särskilt under krigstider. Enligt 1634 års regeringsform skulle de svenska provinserna öster och söder om Finska viken utgöra ett generalguvernement, men kom i praktiken att bestå av flera, vilka stod under den finske generalguvernörens befäl. Dessutom skulle det bara vara riksråd, som utnämndes till generalguvernörer.
Fram till mitten av 1600-talet fanns det ofta en svensk generalguvernör över Finland och den mest kände är greve Per Brahe d.y. Eftersom hans tid som generalguvernör anses särskilt lyckosam för landet har uttrycket i grevens tid i Finland kommit att syfta på denna tid och betyda en lycklig tid, till skillnad från i Sverige, där det har betydelsen av "i sista minuten". Efter 1669 upphörde utnämningen av generalguvernörer över Finland, förutom 1710–1712, då Karl von Nieroth utnämndes, eftersom landet hotades av ryssarna under stora nordiska kriget. Efter dennes död 1712 stod posten tom, eftersom ryssarna strax därefter ockuperade Finland under den så kallade stora ofreden.
Efter krigsslutet (1721) utnämndes emellertid inga nya generalguvernörer (med specialundantag för Gustaf Fredrik von Rosen 1747–1751, med anledning av misstänkta ryska truppsammandragningar vid finsk-ryska gränsen), eftersom 1719 och 1720 års regeringsformer uttryckligen avskaffade generalguvernement i Sverige. Johann Balthasar von Campenhausens, som innehade posten 1742–1743, var rysk och styrde under den ryska ockupation av Finland, som benämns lilla ofreden. I 1772 års regeringsform ändrades bestämmelsen till att generalguvernement fick upprättas "om besynnerliga omständigheter därtill föranledde". I Finland återupprättades generalguvernementet dock inte, utan Johan Christopher Toll, som 1801–1809 var generalguvernör över Skåne, blev den siste i Sverige som innehade titeln.
Ryska tiden miniatyr|234x234px|Finlands statsvapen under storfurstendömet Finlands tid.
I 1809 års regeringsform förbjöds inrättandet av generalguvernement i Sverige. Genom finska kriget 1808–1809 erövrades dock Finland av Ryssland och redan 1808 upprättades ett ryskt generalguvernement i landet, för både den civila och den militära ledningen. Generalguvernören var ledare för den finska senaten, som var det autonoma storfurstendömet Finlands regering mellan 1808 och 1917. Han var också den ryske tsarens högste representant och fick sina instruktioner direkt från denne. Många av de ryska generalguvernörerna kom att bli starkt ogillade av den finska befolkningen. Den förste på posten, Göran Magnus Sprengtporten, avgick efter bara ett år och Nikolaj Bobrikov blev i början av 1900-talet mördad av nationalisten Eugen Schauman.
Lista över Finlands generalguvernörer Svenska tiden (1594–1808) NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödKällorClas Eriksson FlemingCirka 1530159413 april 1597Nils Turesson Bielke108x108px5 november 15691623163117 december 1639Gabriel Bengtsson Oxenstierna147x147px18 mars 15861631163312 december 1656Per Brahe d.y.132x132px18 februari 1602163716411648165412 september 1680Erik Karlsson Gyllenstierna168x168px10 december 1602165723 oktober 1657Gustaf Evertsson Horn133x133px28 maj 16141657165827 februari 1666Herman Fleming141x141px17 september 16191664166928 september 1673Karl von Nieroth1650171025 januari 1712Johann Balthasar von Campenhausen123x123px30 juni 16891742174328 februari 1758Gustaf Fredrik von Rosen125x125px6 augusti 168813 februari 1747175217 juni 1769NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödKällor
Rysk generalguvernör under den ryska ockupationen av Finland 1741–1743.
Ryska tiden (1808–1917) NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödKällorGöran Magnus Sprengtporten149x149px16 augusti 17401 december 180817 juni 180919 september 1819Michail Barclay de Tolly179x179px27 december 176117 juni 18091 februari 181026 maj 1818Fabian von Steinheil115x115px3 oktober 1762Mars 18101813Gustaf Mauritz Armfelt133x133px31 mars 17571813181319 augusti 1814Fabian von Steinheil115x115px1814182423 februari 1831Arsenij Zakrevskij113x113px24 september 17861824183123 januari 1865Alexander Sergejevitj Mensjikov135x135px11 september 1787183118552 maj 1869Friedrich Wilhelm Rembert von Berg134x134px27 maj 17941855186118 januari 1874Platon Rokassovskij141x141px15 januari 1800186118666 april 1869Nikolaj Adlerberg100x100px19 maj 18191866188125 december 1892Fjodor Logginovitj Heiden119x119px27 september 18212 juni 188113 januari 189731 augusti 1900Minnespenningar öfver enskilda personer födda eller verksamma i Finland137x137px1831189718981912Nikolaj Bobrikov150x150px27 januari 183929 augusti 189817 juni 1904Ivan Obolenskij127x127px2 november 185318 augusti 190418 november 190527 februari 1910Nikolaj Gerhard137x137px|Ivan Goremykin till vänster och Nikolaj Gerhard till höger3 september 18386 december 19052 februari 19089 december 1929Vladimir von Boeckmann31 maj 18482 februari 190824 november 190926 november 1923Franz Albert Seyn143x143px27 juli 186224 november 190916 mars 1917Sommaren 19181860Mars 1917Mars 1917?Michail Stachovitj137x137px186131 mars 191717 september 19171923Nikolaj Nekrasov156x156px1 februari 187917 september 19177 november 19177 maj 1940NamnBildFödelseTillträdeFrånträdeDödKällor
Assistenter till generalguvernören Alexander Amatus Thesleff 1833–1847 Platon Rokassovskij 1848–1854 Bernhard Indrenius vt. 1873–1881 Edvard Gustaf af Forselles 1885–1891 Stepan Gontšarov 1893–1898 Nikolai Šipov 1899–1902 Vladimir Fjodorovitš Deutrich 1902–1905 Franz Albert Seyn 1907–1909 Adam Lipski 1910–1917 S. A. Korff 1917
Källa:Suomen keskushallinnon historia 1809–1996, s. 60. Hallintohistoriakomitea/Edita, Helsinki 1996.
Se även Lista över Finlands statsöverhuvuden Storfurste av Finland Svenska generalguvernörer
Referenser
Noter
Övriga källor August Theodor Låstbom: Swea och Götha höfdinga-minne sedan 1720. Tredje Afdelningen: General-Gouverneurer och Landshöfdingar i Finland., Upsala 1843, S. 1-6
Kategori:Finlands historia under svenska tiden Kategori:Finlands historia under ryska tiden Kategori:Generalguvernörer