Svenska kvinnornas nationalförbund (SKN), även kallad Svenska Kvinnors Nationalförbund, var en svensk kvinnoförening, grundad 1896 och upplöst 1981. Det var Sveriges representant inom International Council of Women. Dess uppgift var främst att fungera som paraplyorganisation och representera Sverige internationellt.

Historik

Svenska kvinnornas nationalförbund grundades 1896 av Ellen Fries för att fungera som paraplyorganisation för de svenska kvinnoföreningarna, och som Sveriges representant i International Council of Women (ICW), som hade bildats 1888, åtta år tidigare. Sverige var det fjärde land som bildade en representant inom ICW.Kyle, G., Abukhanfusa, K. (1987). Handbok i svensk kvinnohistoria. Sverige: Carlsson. SKN höll sin första konferens 1897.

SKN omfattade som mest omkring 400 föreningar, med tusentals medlemmar. Den ägnade sig främst åt att fungera som en paraplyorganisation för att koordinera andra föreningars verksamhet, och fungera som informationskälla. Dess främsta uppgift var att sköta de internationella kontakterna mellan de svenska och internationella kvinnoorganisationerna.

Eftersom Sverige och Norge var i union, representerade de även norska kvinnoföreningar fram till unionsupplösningen 1905, då Norske Kvinders Nationalraad (NKN) bildades i Norge sedan de norska kvinnorna inte längre ville "stå i skuggan" av SKN inom International Council of Women. Hammar, I. (2004). För freden och rösträtten: kvinnorna och den svensk-norska unionens sista dagar. Sverige: Nordic Academic Press.

I praktiken ska SKN främst ha representerat borgerliga kvinnoföreningar, vilket gav det en viss borgerlig prägel.Norlander, K. (2000). Människor, kring et företag: kön, klass och ekonomiska resurser Liljeholmens Stearinfabriks AB, 1872-1939. Seychellerna: Ekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs universitet.

SKN beskrevs i början av 1900-talet som en konservativ del av kvinnorörelsen. Den stödde den sociala renhetsrörelsens ideal att samma sexuella regler skulle gälla för båda könen, vilket under denna tid innebar att även män skulle tvingas hålla sexualiteten inom äktenskapet, och verkade mot prostitution och utomäktenskaplig sexualitet: år 1910 stödde SKN lagförslaget att förbjuda information om preventivmedel.Björk, G. (2021). Lust och nöd: Karin & Nils Adamsson – sexualupplysningens pionjärer. Sverige: Svenska Historiska Media Förlag .

Under första världskriget bildade SKN Kvinnornas uppbåd för att bidra med krigsansträngningen.Svenska folkets årsbok. (1914). Sverige: Tryckeriaktiebolaget Fylgia

Förbundet upplöstes 1981.Margit Christina Althin, www.skbl.se/sv/artikel/MargitAlthin, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Elsa Trolle Önnerfors), hämtad 2023-11-29.

Ordförande 1896–1898: Ellen Anckarsvärd 1898–1909: Anna Hierta-Retzius 1909–1920: Eva Upmark 1920–1927: Bertha Nordenson 1927–1928: Malin Wester-Hallberg 1929–1930: Elisif Theel 1930–1931: Ingegerd Palme 1931–1949: Kerstin Hesselgren 1972–1981: Margit Althin

Referenser

NE Dagny, nr 36, 1911 Formering för offentlighet. Kvinnokonferenser och Svenska Kvinnornas Nationalförbund kring sekelskiftet 1900. Lovisa af Petersens Hertha, nr 5, 1922 Svenska Kvinnornas Nationalförbund kring sekelskiftet 1900, Stockholm: Stockholm University. Dagny, nr 2, 1928 Historisk Tidskrift, 127:2 2007

Kategori:1896 i Sverige Kategori:Organisationer bildade 1896 Kategori:Politikåret 1896 Kategori:Feminism i Sverige Kategori:Kvinnoföreningar i Sverige