Taklök (Sempervivum tectorum) är art i familjen fetbladsväxter från centrala Europa till Balkan.
Som odlad är taklök lättskött, tål torka och passar bra i stenpartier. Det finns olika sorter som ser ut som små bollar, kottar eller kronärtskockor.
Etymologi Sempervivum, "alltid vid liv", pekar på dess överlevnadsförmåga. Artnamnet tectorum kommer av latinets tectum (tak) och betyder "växer på tak".
Under medeltiden fanns en växt som på latin kallades Barba Jovis (Jupiters skägg). Överfört på Tor, åskans gud i nordisk mytologi, har detta blivit Tore-skägg, vilket i folkmun i Närke och södra Dalarna använts för taklök.
Jupiters skägg Etymologin är här förvirrande.
Numera återfinns kopplingen till Jupiters skägg genom det latinska namet Jovibarba för Hammarbytaklökssläktet.
Carl von Linné avsåg dock med Jupiters skägg Anthyllis barba-jovis, en ärtväxt. Den tyska motsvarigheten Jupiterbart avser också denna art, liksom namnet Jupiter's beard på brittisk engelska.
På amerikansk engelska har man med Jupiter's beard däremot avsett Centranthus ruber, pipört.
Förekomst Taklöken har sedan medeltiden med människans hjälp spritts över Europa. I Sverige finns den dokumenterad första gången 1662 och fanns då både i Varberg och på Gotland. Numera förekommer den förvildad i närheten av gamla torpplatser.
Användning I svensk folktro trodde man att taklöken skänkte huset lycka och gav skydd mot vådeld. Inom svensk folkmedicin användes taklöken som medel mot vårtor och liktornar. Färska blad användes på sår- och brännskador.
Källor Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 270.
Externa länkar
Kategori:Fetbladsväxter Kategori:Ta Växtindex