Arjun är en tredje generationens stridsvagn utvecklad av Combat Vehicles Research and Development Establishment (CVRDE) inom Defence Research and Development Organisation (DRDO) för den indiska armén. Stridsvagnen är uppkallad efter Arjuna, bågskyttsprinsen som är huvudpersonen i den indiska episka dikten Mahabharata. Designarbetet påbörjades 1986 och slutfördes 1996. Arjun-stridsvagnen togs i tjänst hos den indiska armén 2004. Det 43:e pansarregementet var det första regementet som fick Arjun.
Arjun är beväpnad med en 120 mm räfflad kanon, en PKT 7.62 mm koaxialkulspruta och en NSVT 12.7 mm luftvärnskulspruta. Stridsvagnen drivs av en enda MTU multibränsledieselmotor med en klassning på 1 400 hk, och kan uppnå en maximal hastighet på 70 km/h på väg och 40 km/h i terräng. Den har en besättning på fyra man: vagnchef, skytt, lastare och förare.
Under 2010 och 2013 genomförde den indiska armén fältförsök i Tharöknen i Rajasthan, där den nyligen invigda Arjun MK1 ställdes mot rysk designade T-90 stridsvagnar. Under dessa försök uppvisade Arjun bättre träffsäkerhet och rörlighet.
Eldledningssystemet som utvecklades för Arjun har integrerats i indiska varianter av T-90 stridsvagnen.
Utveckling 1972 beslutades att Indien skulle utveckla en lokalt producerad stridsvagn som på sikt skulle ersätta Vijayanta. Konstruktionsarbetet påbörjades 1974 och den första prototypen stod färdig 1984.
Projektet som från början kallades MBT-90 var alltför optimistiskt och tekniskt avancerat för en nation utan tidigare erfarenhet av stridsvagnskonstruktion. Som en interimslösning började man i stället licenstillverka T-72M1 som fick namnet Ajeya i Indien. Över tusen stridsvagnar levererades till Indiska armén under åren 1984–1994 och mycket tydde på att Arjun skulle läggas ner till förmån för en vidareutveckling av Ajeya. Efter motorbytet från gasturbin till en tysktillverkad dieselmotor kom dock produktionen igång under slutet av 1990-talet, fast i begränsad skala.
Källor
Noter
Externa länkar
Kategori:Moderna stridsvagnar