Henckelska gården är en byggnadsminnesmärkt handelsgård från 1600-talet belägen vid Norra Storgatan i Helsingborg. Den har fått sitt nuvarande namn från handelsmannen Fredrik Wilhelm Henckel som ägde gården i mitten av 1800-talet.
Enligt muntlig tradition ska gården ursprungligen ha byggts 1629 av danske kungen Kristian IV. Gården revs under den danska ockupationen av Helsingborg under skånska kriget och den nuvarande huvudbyggnaden är från 1681. Den uppfördes då i en för tidpunkten traditionell korsvirkesstil, men gården har renoverats och byggts om vid flera tillfällen och gatufasaderna är numera utförda i en mer nyklassisistisk gustaviansk stil.
Gården domineras av huvudbyggnaden i två våningar med sitt höga valmade tegeltak, samt av dess söder därom liggande, terrasserade trädgård ut mot Norra Storgatan, vilken utgör ett unikt inslag i Helsingborgs stadsbild. Hela gården, tillsammans med det lusthus som ligger på landborgen, blev byggnadsminnesförklarad 1978.Beslut 1978-02-14 Nr. 11.392-5735-76 Byggnadsminnesförklaring av Henckelska gården på tomten nr 23 i kvarteret Kärnan norra, Helsingborgs kommun. Malmö: Länsstyrelsen i Malmöhus län.
Arkitektur Omgivning Henckelska gården är belägen i kvarteret Kärnan Norra i Gamla staden i Helsingborgs centrum, på den tomt som i historiska dokument benämns Tomten N:o 49. Gården är placerad med Norra Storgatan på sin västra sida och Springpostgränden åt norr. Båda gatorna är del av Helsingborgs historiska gatunät. Norra Storgatan var under lång tid tillsammans med Södra Storgatan stadens viktigaste genomfartsled, på dansk tid benämnda "Adelgaden", och hyser därför de enda bevarade äldre handelsgårdarna utöver Henckelska gården: Jacob Hansens hus och Gamlegård. Sedan Kullagatan, parallellgatan i väster och förr en bakgata till Norra Storgatan, på 1960-talet gjorts om till gågata har Norra Storgatan blivit allt lugnare och mer fått karaktären av en bakgata till Kullagatan. Springpostgränden var länge stadens huvudinfartsled från norr tillsammans med Strömgränden, men själva bygget av Henckelska gården skar på 1680-talet av dessa från varandra.
Åt öster avgränsas gården av landborgen, den abrasionsbrant som genomskär staden i nord-sydlig riktning, och ovanför branten ligger parken Slottshagen som omger medeltidstornet Kärnan. Branten är vid gården kraftigt bevuxen med grönska som innesluter innergården åt öster. I söder gränsar gården mot en grannfastighet, den så kallade Strömgården från omkring år 1800 som vänder en stor brandvägg mot gården. På motsatt sida av Norra Storgatan vetter gården mot Gamlegård, men också mot uppfarten till parkeringen på det på 1960-talet uppförda EPA-huset (Magnus Stenbocksgallerian) och portarna till dess lastkajer.
Mot Norra Storgatan miniatyr|Fasad mot Norra Storgatan och Springpostgränden. miniatyr|Inskrift i sten i landborgen. Texten lyder: "Denne gaard blev bygget af kong Christian IV 1629. Handlaren Fredrik Henckel köpte gården år 1855 af friherre Kjell Bennet" Mot Norra Storgatan i väster ligger gårdens huvudbyggnad i två våningar, numera i gustaviansk stil. Den nedre våningens fönster består av avlånga korspostfönster som sträcker sig ner till sockeln, där de två nedre lufterna har två spröjs vardera, medan övervåningens korspostfönster endast har en spröjs i de nedre lufterna, samt bröstning. Alla fönster på gården är vita. Det höga taket består av valmat sadeltak med lätt svängd kontur, klätt i mångfärgat taktegel skiftande mellan gula, röda och rödbruna pannor. Över västra fasadens taklist finns en centralt placerad, volutförsedd prydnadsgavel. Fasaderna mot Norra Storgatan och Springpostgränden är putsade i ljusgul puts medan fasaden in mot gården har det ursprungliga korsvirket blottat och den södra trädgårdsfasaden utgörs av ljusgulmålad locklistpanel.
Trädgården mot Norra Storgatan är upphöjd från gatunivån där den bildar en liten terrass. Den inhägnas av ett svartmålat gjutjärnsstaket ut mot gatan och har tre trappor som förmedlar kontakten med trottoaren nedanför, en längst i söder, en centralt placerad och en längst i norr. I trädgården finns en mindre parterr och ett springvatten, i övrigt är den stenbelagd och på dess östra och västra sidor har två rader av lindar utplanterats. Trädgården avgränsas i öster av en putsad, taktegelkrönt mur, bruten av en byggnadsgavel med vitmålade kvaderstensimitationer i hörnen och en vit nisch. I murarna, på vardera sida byggnadsgaveln, finns portaler in till de olika innergårdarna.
Mot Springpostgränden miniatyr|Fasad mot Springpostgränden. På gårdens norra sida, mot Springpostgränden, ligger en lägre länga i två våningar och smått utkragad övervåning, vars gatufasad består av korsvirke med brunmålat timra och gulflammigt tegel i facken. Byggnaden övertäcks av ett ordinärt sadeltak med rött, flammigt taktegel. I längan finns en större port som leder in till innergården, flankerad av två pollare för att skydda faserna mot fordonsskador. Porten kan stängas till med hjälp av dubbeldörrar snickrade med grönmålade diagonalt ställda brädor. Väster om porten finns en mer prominent spegelförsedd grönmålad entrédörr, flankerad av pilastrar från vilka ornamentala konsoler bär upp en mindre utskjutande kornisch i överkant klädd med kopparplåt. Dörren pryds även av ett monogram bestående av ett slingrigt stiliserat W, möjligtvis från den tid då Gustaf W. Widmarks arkitektkontor var inhyst i byggnaden. På den östra sidan av porten finns två mer beskedliga entrédörrar i ljusare grön färg. Fönstren ut mot gatan är i flera varierande storlekar, men består mestadels av tätspröjsade mittpostfönster med mittspröjs samt en, två eller tre tvärspröjsar beroende på fönstrets höjd. Fönstren är inte ursprungliga och är insatta vid senare datum. Byggnaden vilar på en mörkgrå putsad sockel som på grund av Springpostgrändens backe är avtrappad i olika nivåer. Höjdskillnaden gör också att alla dörrar samt porten är placerade på olika höjd.
Innergård miniatyr|Innergården. Innergården begränsas i norr och nordväst av huvudbyggnaden och längan mot Springpostgränden, i väst av mur ut mot gatuträdgården och i söder av en lägre länga vars gavel det är som syns ut mot gatuträdgården. Gården är stenbelagd och här är byggnadsfasaderna på huvudbyggnaden och längan klädda i korsvirke med brun timra och gulputsade fack. En vindskappa bryter av taket på huvudbyggnaden mot innergården. Denna var förr försedd med hiss och användes för att föra in gods och varor till gårdens vindsförråd. På den norra längan finns en svalgång i brunbetsat trä med tillhörande utanpåliggande trapphus. Alla fönster mot gården är vitmålade tätspröjsade mittpostfönster. I öster övergår innergården i en terrasserad trädgård, vars första terrass nås av en centralt placerad stentrappa och avgränsas av ett järnstaket med rader av almar bakom. En gång leder mellan två avenbokar till trappan upp på den mindre övre terrassen, varifrån en vindande gång fortsätter uppåt längs den branta landborgen till dess att den når ett på brantens krön placerat lusthus i trä. Avenbokarna ska vara planterade 1766 under Fredrik Wilhelm Cösters tid som ägare.
I den södra längan finns en port som leder till ännu en innergård, vilken består av en intim, mindre trädgård, kantad av figurklippta idegranshäckar och ett fågelbad i sten. I söder finns en blinddörr till den intilliggande fastigheten placerad i fil med de övriga portarna till fastigheten, och i öster ett brygghus från 1923.
Eppingska lusthuset miniatyr|stående|Eppingska lusthuset. Ovanför gården, uppe på landborgen, ligger ett lusthus som länge tillhörde fastigheten men som numera är en del av Slottshagens allmänna parkmark. Detta omfattas också av byggnadsminnesförklaringen. Lusthuset anses ha uppförts i början på artonhundratalet när kammarherrinna Nancy von Eppingen var registrerad som ägare av fastigheten.
Lusthuset är oktogonformat och vilar på en upphöjd sockel i landborgssluttningen. En mindre veranda vetter ut mot sluttningen i väster och nås av två trappor på vardera sida. Över verandan vilar en baldakin i trä på två stolpar. Baldakinen har ornamentala gavlar i tre riktningar och avslutas nedan av en vågformad kjol. Två fönster öppnar upp lusthuset på vardera sida om ingången. Fönstren är gråmålade korspostfönster med mindre övre bågar och större undre med spröjs. Under vintermånaderna skyddas fönstren av paneler i samma utförande som resten av byggnaden. Lusthuset kröns av ett ellipsformat kupoltak, klätt i svart takplåt.
Huset är klätt i locklistpanel som efter en större restaurering 2016 till 2017 målats grön. Lusthuset hade länge varit målat i en så kallad herrgårdsgul färg, men vid restaureringen skrapades färgen bort och det upptäcktes att lusthuset ursprungligen varit grönt.
Under en kort period under 2010-talet huserade lusthuset en kaffe- och våffelservering.
Historia I rådman Schlyters ägo miniatyr|300px|Karta som visar Helsingborgs tillstånd efter att de danska styrkorna lämnat staden 1679. Kvarstående stadsbebyggelse är markerad med en röd kantlinje. Gårdens ursprungliga läge syns strax nedanför fästningen, till vänster om den diagonala gatan Strömmen i bild. Den ursprungliga gården byggdes 1629 åt den danske kungen Kristian IV och på 1670-talet ägdes gården av rådmannen och handelsmannen Herman Schlyter. Den angränsande tomten i norr ägdes av dennes svärfar, borgmästaren Bent Pihl (senare adlad Pihlcrona). Under skånska kriget intogs Helsingborg av danskarna 1676 men återtogs av svenskarna den 30 december samma år efter slaget vid Lund. Innan svenskarna intog staden hade en del av stadens borgare, däribland Schlyter och Pihl, satt sig i säkerhet på Själland. Detta ansågs av svenskarna som ett brott mot trohetseden till den svenska kungen och generalguvernör Göran Sperling påbjöd att alla borgare som flytt till Danmark skulle ställas inför rätta. I slutet av juni 1678 intog danskarna åter staden och under denna revs år 1679 stora delar av stadens bebyggelse av danskarna då man ville förstärka stadens befästningar och försörjningslinjer från vattnet. Bland den förstörda bebyggelsen fanns Schlyters och Pihls gårdar. Timret från byggnaderna hade förts till fästningen för att användas till försvarsanläggningarna, men när ett fredsavtal slöts det året evakuerade danskarna staden. Schlyter och Pihl återvände till Helsingborg och lyckades återfå sitt byggnadstimmer av den danske kommendanten innan denne lämnade staden. Schlyter ställdes dock som utlovat inför rätta anklagad för högförräderi, men friades.
Med hjälp av sitt byggtimmer kunde Schlyter och Pihl rätt snart återuppföra sina gårdar, men den nya gård Schlyter uppförde var förskjuten mot söder och lades rakt över stadens gamla infartsled, "Strömmen". Gatan hade fått sitt namn av den springkälla som rann ut ur landborgen strax norr om gården och som sedan leddes i en rännsten ner genom staden. Gatans riktning ändrades nu till att leda in mellan de två herrarnas respektive gårdar, den gata som nu är Springpostgränden. Rester av den äldre gatusträckningen har hittats vid utgrävningar av Henckelska gårdens innergård, där dess stenläggning och breda rännsten för källvatten påfanns. I en skrivelse från 1681 beklagar stadens styrelse, magistraten, att Schlyter med sitt bygge