Elisabet I (), född 7 september 1533, död 24 mars 1603, var regerande drottning av England och Irland från den 17 november 1558 fram till sin död. Hon har bland annat kallats Gloriana, Jungfrudrottningen (The Virgin Queen) och Good Queen Bess. Elisabet var den femte och sista monarken av huset Tudor.
Som dotter till Henrik VIII av England och dennes andra hustru Anne Boleyn föddes Elisabet som prinsessa, men då modern avrättades två och ett halvt år senare förklarades Elisabet vara illegitim, och förlorade rätten till tronen. Då både hennes halvbror Edvard och halvsyster Maria avled i förtid och utan barn tillträdde dock Elisabet tronen år 1558. En av Elisabets första åtgärder som drottning var att tvinga fram en ny ordning för den engelska statskyrkan, för vilken hon blev överhuvud med titeln Supreme Governor of the Church of England. Denna elisabetanska kyrkoordning har senare utvecklats till dagens Church of England. Det förväntades att Elisabet skulle gifta sig, men det gjorde hon aldrig. En form av kult växte fram kring henne och Jungfrudrottningen hyllades i samtidens porträtt, teaterstycken och litteratur.
Elisabet var försiktig vad gäller utrikespolitiska åtaganden, och bara av nödtvång ställde hon sig bakom ett antal ineffektiva och dåligt understödda militära kampanjer i Nederländerna, Frankrike och på Irland. Segern över den spanska armadan år 1588 gjorde att hennes namn sedan dess kommit att kopplas samman med vad som populärt betraktats som en av de största segrarna i den engelska historien. Elisabets regeringstid benämns som den elisabetanska eran, och är berömd framför allt för det blomstrande kulturlivet. Främst stod den elisabetanska teatern med stora stjärnor som William Shakespeare och Christopher Marlowe. Francis Drake blev förste engelsman att segla runt jorden. Francis Bacon redogjorde för sina filosofiska och politiska synpunkter och den engelska kolonisationen av Nordamerika påbörjades under Sir Walter Raleigh och Sir Humphrey Gilbert.
Mot slutet av Elisabets regeringstid bidrog en mängd ekonomiska och militära problem till att minska hennes popularitet. Elisabets regering erbjöd dock England 44 år av kontinuitet efter systerns och broderns korta och konfliktfyllda perioder på tronen. Denna stabilitet bidrog till att lägga grunden till Englands nationella identitet och senare stormakt.
Barndom och uppväxt miniatyr|Elisabet var Henrik VIII:s enda överlevande barn med Anne Boleyn som avrättades mindre än tre år efter Elisabets födelse.
Elisabet föddes på Greenwich Palace, i det rum som kallades the Chamber of Virgins, den 7 september 1533 mellan klockan tre och fyra på eftermiddagen och namngavs efter både sin farmor Elizabeth av York och mormor Elizabeth Boleyn, grevinna av Wiltshire.Somerset, 4. Hon var det andra av kungens legitima barn som överlevde spädbarnsåldern, hennes mor var Henrik VIII:s andra gemål, Anne Boleyn. Elisabet var tronföljare när hon föddes eftersom hennes äldre halvsyster Maria hade förlorat sin ställning som kungens legitima arvtagare i och med att Henrik VIII annullerade äktenskapet med Marias mor, Katarina av Aragonien för att kunna gifta om sig med Anne Boleyn.Loades, 3–5Somerset, 4–5. Kung Henrik var mycket angelägen om att få en manlig tronarvinge, för att försäkra sig om huset Tudors dynastiska ställning. Vid Annes kröning användes den engelska kungakronan St. Edward's crown, till skillnad från tidigare drottningar som krönts med särskilda kronor tillverkade för drottning-gemåler. Anledningen till detta var sannolikt att Anne var synbart gravid med Elisabet vid tillfället, och kungen ville understryka arvtagarens status och legitimitet. Både Henrik och Anne utgick från att det väntade barnet var av manligt kön.Hunt Elisabet döptes den 10 september vid en ceremoni som hölls på Greenwich Palace. Ärkebiskop Thomas Cranmer, Henry Courtenay, 1:e markis av Exeter, hertiginnan av Norfolk och markisinnan av Dorset utsågs till Elisabets gudföräldrar. Efter Elisabets födelse förväntades drottning Anne snabbt ge liv åt en manlig arvinge, men så skedde inte. Anne genomled minst två missfall, det ena år 1534, det andra någon gång i början av år 1536. Den 2 maj 1536 arresterades drottningen, anklagad för att ha haft flera utomäktenskapliga förhållanden, en anklagelse som moderna forskare huvudsakligen är överens om var falsk. Anne Boleyn avrättades den 19 maj 1536.Loades, 6–7.Haigh, 1–3.Annes bror, George Boleyn, halshöggs också, för att ha haft ett incestuöst förhållande med systern. Annes äldre syster Mary Boleyn, som tidigare haft ett förhållande med Henrik VIII, blev mor bland annat till Elisabets kusin Catherine Carey, som ibland har påståtts vara Elisabets halvsyster. Somerset 103,221
Elisabet, som då var två år och åtta månader gammal, förklarades vara oäkta och fråntogs sin prinsesstitel.I Andra successionsakten, som stiftades i juli år 1536, fastslogs det att Elisabet var illegitim, samt utesluten från alla rättigheter till successionen. Elisabet, som var både intelligent och brådmogen, lade först inte märke till sin mors frånvaro, däremot märkte hon genast att hennes titel hade ändrats. Hon sade till sin guvernant att "hur kommer det sig fröken, att igår var jag "my Lady Princess", men idag är jag bara "my Lady Elizabeth"?" Somerset, 10. Elva dagar efter Anne Boleyns död gifte Henrik VIII om sig, denna gång med Jane Seymour,"Det hade tagit Henrik VIII en månad att göra sig av med sin hustru genom att döma henne för högförräderi, skicka några av hennes vänner till schavotten med henne, förklara sitt barn illegitimt och skaffa sig en ny drottning. Här ser vi Tudormonarkins makt, med kronrådet, kyrkan och lagen eftergivna för kungens vilja." ("It had taken Henry VIII a month to dispose of his wife on a charge of treason, sweep some of her friends to the block with her, bastardise her child, and acquire a new queen. Here was the power of the Tudor monarchy in action, with the King bending his Council, the Church, and the law to do his will.") Haigh, 1. som avled 12 dagar efter att hon fött parets son, prins Edvard. Elisabet placerades i Edvards hushåll, och det var hon som bar dopklädet vid prinsens dop.Loades, 7–8.
miniatyr|Elisabet I, cirka 1546, av en okänd konstnär.
Elisabets första överguvernant, (Lady Mistress), lady Margaret Bryan, skrev att hon var "ett så duktigt barn, och så snäll och välartad som inget annat barn jag träffat" (“as toward a child and as gentle of conditions as ever I knew any in my life”).Somerset, 11. Hösten 1537 hade Elisabet fått en ny överguvernant, Blanche Herbert, lady Troy, som sedan förblev vid denna post fram till sin pension år 1545 eller tidigt 1546.Richardson, 39–46; Lady Troy tjänstgjorde tidvis samtidigt. Catherine Champernowne, som blivit mer bekant under sitt namn som gift, Katherine (Kat) Ashley, utsågs till Elisabets guvernant år 1537 och hon förblev Elisabets vän fram till sin död år 1565 när Blanche Parry efterträdde henne på den post hon innehaft sedan drottningens trontillträde, som Chief Gentlewoman of the Privy Chamber, en av de högsta posterna vid drottningens privata hov.Richardson, 56, 75–82, 136 Kat Ashley gav uppenbarligen Elisabet en god utbildningsgrund, när William Grindal utsågs till hennes informator år 1544 kunde Elisabet skriva engelska såväl som latin och grekiska. Under Grindals ledning skaffade hon sig även goda kunskaper i franska och kunde efter en tid tala flytande grekiska, ett tecken på Grindals skicklighet som pedagog.Våra kunskaper om Elisabets skolgång härstammar huvudsakligen från Roger Aschams memoarer. Loades, 8–10. Efter Grindals död år 1548 tog Roger Ascham, en vänlig och skicklig lärare som ansåg att kunskapsinhämtning borde vara lustfylltSomerset, 25. över ansvaret för Elisabets utbildning. När Elisabets utbildning formellt avslutades år 1550 var hon den bäst utbildade kvinnan av sin generation.Loades, 21.
Thomas Seymour miniatyr|vänster|upright|The Miroir or Glasse of the Synneful Soul, i översättning från franskan utförd av Elisabet. Detta var hennes nyårsgåva till drottning Katarina Parr år 1544. Det broderade omslaget med monogrammet KP för "Katherine Parr" tros ha utförts av Elisabet.Davenport, 32.
Henrik VIII dog år 1547 när Elisabet var 13 år gammal, och han efterträddes av Elisabets halvbror Edvard. Katarina Parr, Henrik VIII:s sjätte och sista hustru, gifte snart om sig med Thomas Seymour av Sudeley, Edvard VI:s morbror och brodern till riksföreståndaren, (Lord Protector), Edward Seymour, hertig av Somerset. Elisabet upptogs i parets hushåll i Chelsea. Där genomgick Elisabet en känslomässig kris, som historiker sedan dess har hävdat kom att påverka resten av hennes liv.Loades, 11. Thomas Seymour, som närmade sig 40 men som fortfarande hade både charm och en påtaglig sex appeal, började ägna sig åt handgripliga lekar med den 14-åriga Elisabet. Han tog för vana att komma till hennes sovrum i bara nattskjortan, kittla henne och klappa henne på rumpan. Efter att Katarina Parr upptäckt dem i en omfamning satte hon stopp för dessa "lekar".Loades, 14.Uppgifterna bygger på Kat Ashleys vittnesmål, Somerset, 23. I maj år 1548 skickades Elisabet iväg.Hon flyttade in hos Katherine Ashleys syster Joan och dennas man Sir Anthony Denny, på herrgården Cheshunt. Loades, 16.
Seymour fortsatte att smida planer för en framtid där han med hjälp av sina förankringar i den kungliga familjen skulle kunna öka sin makt.Haigh, 8.Inte bara Elisabet utan även hennes halvsyster Maria och lady Jane Grey hade vid olika tillfällen bott i Seymours hushåll. Seymour hade även gjort sitt bästa för att bygga upp en lojalitet mellan sig och den unge kungen, bland annat genom att i smyg ge honom tillskott till de ganska snåla fickpengar Edvard erhöll av riksföreståndaren. Genom att spela på broderns snålhet hade Seymour försökt förmå den unge kungen att ersätta Somerset med Seymour. Neale, 32. När Katarina Parr avled i barnsängsfeber efter att ha givit liv åt en flicka, Mary, den 5 september 1548, återupptog Seymour sin uppvaktning av Elisabet, i förhoppning om att kunna få ett äktenskap till stånd.Williams, 24. Dock kom detaljerna kring hans oförståndiga uppträdande gentemot Elisabet fram till riksföreståndaren, efter att förhör hållits med Kat Ashley, och Thomas Parry som ansvarade för Elisabets ekonomi.Loades, 14, 16. För hertigen av Somerset och övriga medlemmar av rådet var detta droppen som fick bägaren att rinna över,Neale, 33. och i januari år 1549 arresterades Seymour, misstänkt för att ha velat gifta sig med Elisabet och störta sin bror. Elisabet, som vid tillfället bodde på Hatfield House, gjorde inga medgivanden. Hennes envetna nekanden frustrerade förhörsledaren, sir Robert Tyrwhitt, som rapporterade att: "Jag kan se i hennes ansikte att hon är skyldig". ("I do see it in her face that she is guilty"). Seymour halshöggs den 20 mars 1549.
Maria I:s regeringstid miniatyr|Maria I, av Anthonis Mor, 1554.
Edvard VI avled den 6 juli 1553, vid 15 års ålder. Hans testamente stred mot tredje successionsakten, som antagits av parlamentet 1544 och uteslöt både Maria och Elisabet från tronföljden och utsåg istället lady Jane Grey till tronarvinge. Lady Jane Grey var dotterdotter till Henrik VIII:s yngre syster Maria Tudor som varit drottning av Frankrike, men som sedan gifte om sig med Charles Brandon, 1:e hertig av Suffolk.Loades, 24–25. Lady Jane utropades som drottning av Privy Council, men stödet för henne föll snart samman och hon avsattes efter att bara ha regerat i nio dagar. Maria kunde triumferande rida in i London som drottning, med halvsystern Elisabet vid sin sida.Elisabet hade låtit kalla samman 2 000 beridna knektar som red i hennes följe, ett tydligt tecken på att hon hade många som stödde henne ("a remarkable tribute to the size of her affinity"). Loades 25.