Albatrosser (Diomedeidae) är en familj av mycket stora havsfåglar i ordningen stormfåglar (Procellariiformes). De finns i ett stort utbredningsområde i Antarktiska oceanen och norra Stilla havet men saknas i norra Atlanten. Dock finns det fossila lämningar som bevisar att de har uppträtt även där och enstaka individer dyker även upp i undantagsfall. Albatrosser är bland de största av världens flygdugliga fåglar, och de största arterna som tillhör släktet Diomedea har de största vingspannen av alla idag levande fåglar. Albatrosserna delas oftast upp i fyra släkten, medan det råder olika meningar om hur många arter familjen omfattar. De albatrossarter som har vit fjäderskrud och mörka vingpennor kan påminna om mycket stora trutar, med vilka de inte är närmare släkt, men det finns även albatrosser som i adult dräkt är nästan helmörka.
Albatrosserna är extremt effektiva flygare och de utnyttjar dynamisk glidflykt och glidflykt på uppåtvindar som bildas på vågornas lovartsidor, för att tillryggalägga långa sträckor med liten ansträngning. Deras föda består av bläckfisk, fisk och krill som de fångar genom att snappa bytet från vattenytan eller genom att dyka, eller äter som as. De är kolonihäckande, ofta på avlägsna öar ute till havs och ofta i kolonier med andra fågelarter. Honor och hanar knyter först an till varandra under flera år, bland annat genom lekbeteenden som ritualiserade danser, innan de bildar par, vilka sedan håller livet ut. En häckningssäsong kan vara i över ett år från det att det enda ägget är lagt tills ungen är flygfärdig.
Av de 22 albatrossarter som erkänns av IUCN är 15 arter utrotningshotade, varav två akut hotade. Ytterligare sex arter är nära hotade. Endast en art, svartbrynad albatross har ett bestånd som anses vara livskraftigt.
Albatrossens biologi Taxonomi och evolution Albatrosserna består av 20–24 arter beroende på auktoritet, uppdelade i fyra släkten. De fyra släktena utgörs av de stora albatrosserna i släktet Diomedea, arterna som på engelska ibland kallas "mollymawks" i släktet Thalassarche, arterna som häckar i norra Stilla havet i släktet Phoebastria och sotalbatrosserna i släktet Phoebetria. Av de fyra släktena anses Phoebastria vara ett systertaxon till de stora arterna i släktet Diomedea, medan släktet Phoebetria anses vara närmare besläktat med Thalassarche.
Albatrossernas taxonomi har varit mycket omdiskuterad. Sibley-Ahlquists taxonomi placerar dem tillsammans med övriga havsfåglar, rovfåglar och många andra arter i den mycket stora ordningen Ciconiiformes. Idag anses de utgöra en del av ordningen Procellariiformes. Albatrosserna skiljs ifrån de andra grupperna i ordningen Procellariiformes både genetiskt och genom morfologiska karaktärer som storlek, deras ben och hur deras rörformiga näsöppningarna är ordnade. (Se Morfologi och flykt).
Även familjens uppdelning i släkten har varit omdiskuterad. Från början brukade de alla placeras i samma släkte, Diomedea, som 1852 omstrukturerades av Reichenbach i fyra släkten, sedan slogs de samman i ett släkte för att delas upp igen. 1965 hade det, allt som allt, beskrivits 12 olika släkten, men aldrig mer än 8 åt gången, och dessa var Diomedea, Phoebastria, Thalassarche, Phoebetria, Thalassageron, Diomedella, Nealbatrus, Rhothonia, Julietata, Galapagornis, Laysanornis, och Penthirenia.
År 1965, i ett försök att bringa ordning i klassifikationen av albatrosserna, slog man ihop dem i de två släktena Phoebetria (vilken omfattade sotalbatrosserna som mer påminner om övriga arter i ordningen, och som man därför trodde var evolutionärt mer ursprungliga) och Diomedea (som omfattade resten av arterna).Alexander, W. B., Fleming C. A., Falla R. A., Kuroda N. H., Jouanin C., Rowan M. K., Murphy R. C., Serventy D. L., Salomonsen F., Ticknell W. L. N., Voous K. H., Warham J., Watson G. E., Winterbottom J. M., and Bourne W. R. P. 1965. "Correspondence: The families and genera of the petrels and their names." Ibis 107: 401–5. Detta grepp var främst ett försök att förenkla nomenklaturen och klassifikationen baserade sig främst på morfologiska analyser av Elliott Coues från 1866, och fäste lite uppmärksamhet till senare studier och ignorerade till och med vissa av Coues egna förslag.
miniatyr|höger|250px|De fylogenetiska förhållandena mellan de fyra albatrossläktena.Baserat på Nunn et al 1996Senare studier av mitokondriellt DNA av alla då 14 erkända arter, genomförda av Gary Nunn (1996) vid American Museum of Natural History och andra liknande studier runt om i världen, visade att familjen består av fyra monofyletiska grupper.Nunn, G. B., Cooper, J., Jouventin, P., Robertson, C. J. R. and Robertson G. G. (1996) "Evolutionary relationships among extant albatrosses (Procellariiformes: Diomedeidae) established from complete cytochrome-b gene sequences". Auk 113: 784–801. De föreslog att man skulle återta de två gamla släktnamnen Phoebastria (för norra Stilla havs-gruppen) och Thalassarche (för arterna som på engelska ibland kallas "Mollymawks"), medan de stora arterna fortsatt placerades i Diomedea och sotalbatrosserna i Phoebetria. Både British Ornithologists' Union (BOU) och sydafrikanska auktoriteter delar upp familjen i fyra släkten som Nunn föreslog, och denna förändring har accepteras av merparten av forskare inom fältet.
Om det råder viss samstämmighet vad gäller uppdelningen i släkten så finns det många fler olika åsikter vad gäller antalet arter. Historiskt har upp till 80 olika taxa beskrivits av olika forskare, där merparten har varit felbestämda juvenila individer.Double, M.C. & Chambers, G.K., (2004). "The need for the parties to the Agreement on Albatrosses and Petrels (ACAP) to establish a robust, defendable and transparent decision-making process for the construction and maintenance of their species lists ". Proceedings of the Scientific Meeting of Agreement on Albatrosses and Petrels (ACAP), Hobart, Australia, 8–9 November 2004 Baserat på studierna om albatrossläktena föreslog Robertson och Nunn 1998 en reviderad taxonomi med 24 arter,Robertson, C. J. R. and Nunn, G. B. (1998) "Towards a new taxonomy for albatrosses" in: Proceedings First International Conference on the Biology and Conservation of Albatrosses, G.Robertson & R.Gales (Eds), Chipping Norton:Surrey Beatty & Sons, 13–19, i förhållande till dåtidens 14 accepterade arter. Denna föreslagna taxonomi omkategoriserade många etablerade underarter till goda arter, men kritiserades för att inte använda sig av, i alla olika fall, referentgranskad information som rättfärdigade varje uppdelning. Senare forskning har stött eller motbevisat dessa uppdelningar. Exempelvis stödde en undersökning, av mtDNA och mikrosatelliter, Robertson & Nunns uppfattning från 1998 att antipodalbatross (Diomedea antipodensis) och tristanalbatross (Diomedea dabbenena) verkligen är distinkta från vandringsalbatross (Diomedea exulans), men fann att den föreslagna "Gibsons albatross" (Diomedea gibsoni), inte var distinkt från antipodalbatross.Burg, T.M., & Croxall, J.P., (2004) "Global population structure and taxonomy of the wandering albatross species complex". Molecular Ecology 13: 2345–2355. Ett stort antal auktoriteter accepterar idag en taxonomi med 20–22 arter, däribland IUCN och BirdLife International, men fortfarande är många av en annan uppfattning. Exempelvis lade Penhallurick och Wink 2004 fram en studie där de föreslår en reducering till 13 arter, vilket inkluderar en sammanslagning av amsterdamalbatross (Diomedea amsterdamensis) med vandringsalbatross,Penhallurick, J. and Wink, M. (2004). "Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial cytochrome b gene." Emu 104: 125–147. men även den studien visade sig vara kontroversiell.Rheindt, F. E. & Austin, J., (2005) "Major analytical and conceptual shortcomings in a recent taxonomic revision of the Procellariiformes - A reply to Penhallurick and Wink (2004), Emu 105: 181–186 Den gängse uppfattningen är, hur som helst, att det behövs mer forskning för att få klarhet i frågan.
Evolution Sibley och Ahlquists molekylära studier av fågelfamiljernas evolution placerar den morfologiska diversifieringen (så kallad adaptiv radiation) för ordningen Procellariiformes under den oligocena perioden (35–30 miljoner år sedan), men gruppen härstammar förmodligen från en tidigare period. Ett fossil från en havsfågel känd som Tytthostonyx, som ibland placeras i ordningen, har hittats i berg från sen krita (70 miljoner år sedan). Molekylära bevis pekar mot att havslöparna (Oceanitidae) var de första att evolutionärt skilja ut sig från gruppen, sedan albatrosserna. De tidigaste fossila lämningar man känner till av albatrosser har återfunnits i berg som härstammar från eocen till oligocen, men några av dessa placeras bara förslagsvis i familjen och inget av fynden härstammar från en art som är nära besläktad med dagens albatrosser. De utgörs av Murunkus (från mellersta eocen i Uzbekistan), Manu (från tidig oligocen på Nya Zeeland), och en obeskriven form från sen oligocen i South Carolina. Den senare påminner om Plotornis, som tidigare ofta ansågs vara en petrell men numera anses vara en albatross. Den härstammar från mellersta miocen i Frankrike, från en tidpunkt när uppdelningen av de idag existerande fyra släktena redan hade påbörjat, vilket bevisas av fossilen Phoebastria californica och Diomedea milleri, som båda är från mellersta miocen i Sharktooth Hill, Kalifornien. Detta indikerar att uppdelningen mellan släktena Diomedea och Phoebastria skedde för 15 miljoner år sedan. Liknande fynd på södra halvklotet placerar uppdelningen mellan Phoebetria och Thalassarche till 10 miljoner år sedan.Brooke, M. (2004). Albatrosses And Petrels Across The World Oxford University Press, Oxford, UK De fossila fynden av albatrosser på norra halvklotet är mer kompletta än de på södra halvklotet, och många fossila former av albatross har återfunnits i norra Atlanten, där det idag inte förekommer några albatrosser. Lämningar av en koloni med gulnackad albatross (Phoebastria albatrus) har återfunnits på Bermuda,Olson, S.L., Hearty, P.J. (2003) "Probable extirpation of a breeding colony of Short-tailed Albatross (Phoebastria albatrus) on Bermuda by Pleistocene sea-level rise." Proceedings of the National Academy of Science 100: (22) 12825–12829. och merparten av fossila albatrosser funna i Nordatlanten har just varit av släktet Phoebastria, det släkte som idag återfinns i norra Stilla havet. Fossil av en art, Phoebastria anglica, har återfunnits i både North Carolina och England.
Arter thumb|250px|Jämförelse mellan en antipodalbatross av underarten gibsoni (ovan) och en svartbrynad albatross nedan. Denna artlista baserar sig på AviLists systematik med 20 arter:AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025 Släkte Diomedea (de stora albatrosserna) Vandringsalbatross ( D. exulans) Antipodalbatross (D. antipodensis) Amsterdamalbatross (D. amsterdamensis) Tristanalbatross (D. dabbenena) Nordlig kungsalbatross (D. sanfordi) Sydlig kungsalbatross (D. epomophora) Släkte Phoebastria (albatrosser från norra Stilla havet) Galápagosalbatross (P. irrorata) Gulnackad albatross (P. albatrus) Svartfotad albatross (P. nigripes) Laysanalbatross (P. immutabilis) Släkte Thalassarche (engelska: "Mollymawk") Svartbrynad albatross (T. melanophris ) Gråkindad albatross (T. cauta) Chathamalbatross (T. eremita) Gråryggig albatross (T. salvini) Gråhuvad albatross (T. chrysostoma) Mindre albatross (T. chlororhynchos) Gulnäbbad albatross (T. carteri, syn. bassi) Vitpannad albatross (T. bulleri) Släkte Phoebetria (sotalbatrosser) Sotalbatross (P. fusca) Ljusryggig sotalbatross (P. palpebrata)
Morfologi och flykt miniatyr|Till skillnad från andra arter i ordningen Procellariiformes är albatrosser, som denna svartfotade albatross (P. nigripes), väl anpassade att gå på land.