Harmonica – en hämnare (italienska: C'era una volta il West, engelska: Once Upon a Time in the West) är en italiensk-amerikansk film från 1968 i regi av Sergio Leone med Henry Fonda, Claudia Cardinale, Charles Bronson och Jason Robards i huvudrollerna. Manuset är skrivet av Sergio Leone och Segio Donati. Filmen producerades av Paramount Pictures.Frayling (1981), sid. 195.
Filmen utspelar sig omkring år 1870 under byggandet av en järnväg mellan Atlanten och Stilla havet. Ytligt sett gäller handlingen striden om äganderätten till en framtida järnvägsstation (Sweetwater) i Arizona. På ett djupare plan är det en historia om personlig hämnd; om en människa som har hämnden som enda drivkraft och vars existens blir meningslös när denna är fullbordad. Harmonica (Charles Bronson) förföljer revolvermannen Frank (Henry Fonda), som jobbar för järnvägsbolaget. Orsaken till att Harmonica förföljer honom och dödar hans underhuggare antyds genom suddiga minnessekvenser som successivt blir tydligare. Först när Frank är döende avslöjar Harmonica orsaken för honom.
Italienska originalversionen är 168 minuter lång och den klippta amerikanska nedkortad till 144 minuter.Hannan (2019), sid. 91. Den italienska titeln lyder i ordagrann översättning: "En gång i tiden fanns västern" ("Once upon a time, there was the West").
Handling Tre revolvermän (Jack Elam, Woody Strode och Al Mulock) inväntar ett tåg på en öde järnvägsstation. När tåget rullar in, förbereder de sig för en duell, men när ingen kliver av, vänder de sig om för att gå. Tåget åker i väg och ett munspel hörs.Hannan (2019), sid. 82. En man, vars namn inte avslöjas, men som därefter kallas Harmonica (Charles Bronson), frågar efter Frank och får höra att männen är skickade av honom. Revolvermännen skjuter mot Harmonica, som besegrar dem.Hannan (2019), sid. 83.
På ranchen Sweetwater gör Brett McBain (Frank Wolff) och hans tre barn i ordning ett mottagande för hans nya fru, den prostituerade Jill från New Orleans. Just som sonen ska bege sig till stationen och hämta henne, massakreras hela familjen av revolvermän. Det yngsta barnet kommer springande inifrån huset och stannar tvärt inför synen av fem män. När en av dem frågar ledaren Frank (Henry Fonda) vad de ska göra med pojken, svarar Frank: ”Nu när du nämnt mig vid namn...” och mördar barnet. Frank och hans män planterar bevis för att misstänkliggöra banditen Cheyenne för dådet. Jill McBain (Claudia Cardinale) stiger av tåget i Flagstone och körs mot Sweetwater. Kusken stannar till vid en pub i öknen, där den efterlyste Cheyenne (Jason Robards) söker sin tillflykt. Harmonica befinner sig också på puben.Hannan (2019), sid. 84.
I Sweetwater påträffar Jill liken efter sin nya familj, men beslutar sig för att stanna kvar.Hannan (2019), sid. 85. Det visar sig att det är järnvägsbolagets chef Morton (Gabriele Ferzetti) som velat komma över McBains mark och därför lejt mördarna. Jill ändrar sig och beslutar sig för att återvända till New Orleans, men överrumplas av Harmonica. Han försvarar henne mot två av Franks lakejer och uppsöker sedan Frank på Mortons tåg och blir tillfångatagen.Hannan (2019), sid. 87.
Morton skickar Frank för att göra upp med Jill, som har insett att Brett planerade för en järnvägsstation i Sweetwater och att marken som hon nu äger är dyrbar. Frank kommer till huset och ligger med henne. Cheyenne, som smugit sig ombord på tåget, besegrar Franks medhjälpare och befriar Harmonica. De beslutar sig för att samarbeta. Bekymrad över Franks metoder, anlitar Morton Franks egna män för att mörda honom i Flagstone. Harmonica och Jill befinner sig också i Flagstone när Sweetwater är ute för försäljning. Med Cheyenne som fånge kommer Harmonica till auktionen och köper gården med belöningen för Cheyenne som handpenning. Harmonica återbördar dock gården till Jill. Harmonica förstår att Frank är utsatt för ett bakhåll och då han själv vill hämnas på honom, räddar han hans liv. Frank rider därefter till tåget och finner att alla hans män, inklusive Morton, är döda. Tillbaka i Sweetwater drar det ihop sig till ett avgörande mellan Frank och Harmonica. Frank vill veta vem främlingen är och säger att ingenting, varken marken, pengarna eller kvinnan, betyder någonting längre.Hannan (2019), sid. 88.
Männen ställer sig mot varandra. Harmonica minns hur Frank för länge sedan tvingade honom bära sin storebror på axlarna medan brodern var bunden med en snara om halsen. Frank stack ett munspel i hans mun och väntade på att han skulle falla av utmattning. När han föll, hängdes brodern. När minnessekvensen är över, skjuter Harmonica Frank. Medan Frank ligger på marken, frågar han åter vem Harmonica är. I stället för att svara, sätter Harmonica munspelet i hans mun, Frank minns och dör. Cheyenne och Harmonica lämnar den nu förmögna Jill ensam i Sweetwater. Efter en kort stund faller Cheyenne av hästen, dödligt sårad. Han förklarar att det var han som sköt Franks män ombord på tåget och att Morton skjutit honom i magen. Cheyenne dör och det första loket rullar in till Sweetwater.
Rollfigurer Jill McBain är liksom Vienna i Johnny Gitarr en kvinna som vänder sitt liv till det bättre. Jill har varit prostituerad på en av Bourbon Streets bästa bordeller i New Orleans. Inledningsvis försöker hon hantera hot på samma sätt som hon gjort i sitt förra leverne; genom att låta sig våldtas och sedan förtränga det, men efter hand växer hennes självförtroende och hon ser sig vara värdig en äkta man. Banditen Cheyenne, som hon hoppas ska stanna kvar hos henne, betraktar dock henne mer som en modersgestalt och ingen romantik utvecklas dem emellan.Frayling (2000), sid. 262. När Harmonica i ett skede sliter av henne hennes dyra kläder när hon gör sig i ordning att återvända till New Orleans, verkar det som att han avser förgripa sig på henne. I själva verket vill han att hon ska stanna i ödemarken och överge sina stadsmässiga ideal. Andra kläder, som döljer hennes förflutna, gör henne mindre sårbar.Frayling (2000), sid. 263.
Frank är järnvägschefen Mortons handgångne mördare och filmens antagonist. Han delar förnamn med skurken i Sheriffen.Frayling (2000), sid. 257. Frank är hantlangare, men har politiska ambitioner.Frayling (2000), sid. 269. Han respekterar inte sin chef, utan drar i tågets nödbroms som han vill, sitter i Mortons fåtölj och röker hans cigarrer. I ett skede, då Morton lämnat tåget och besöker Frank i hans gömställe i bergen, slår Frank ifrån honom kryckan och hotar att krossa honom som den "skallösa sköldpadda" han är.
Cheyenne är en rastlös och romantisk bandit. I början förefaller han dum, men visar sin listiga sida när han klättrar på Mortons tåg och skjuter en av Mortons lakejer med revolvern i sin stövel.
Morton är chef för ett järnvägsbygge tvärsöver USA. Han börjar vid atlantkusten och vill nå Stilla havet innan skelettuberkulosen tar hans liv. Hans namn anspelar, liksom Douglas Mortimer i För några få dollar mer, på döden. I Mortons fall förkroppsligas döden i den järnvägsräls han lämnar efter sig.Frayling (2000), sid. 280. Morton har ingen historisk förebild, eftersom inget järnvägsbolag på 1860-talet försökte lägga räls mellan USA:s väst- och östkust.
Rollista
Produktion
Tillkomst Egentligen ville Leone inte producera en till westernfilm, utan planerade för en gangsterfilm om 1920-talets New York; det som sedermera blev Once Upon a Time in America. Entusiastisk över framgången med Den gode, den onde, den fule, lovade United Artists honom en imponerande budget och skådespelare som Kirk Douglas, Gregory Peck och Charlton Heston. När han väl beslutat sig för att göra en westernfilm, ville Leone ha mer frihet och dessutom ingen av de föreslagna skådespelarna. Han vände sig i stället till Paramount Pictures.Frayling (1981), sid. 196. Harmonica skulle bli mer personlig än Dollartrilogin. I flera månader utbytte Leone idéer med Bernardo Bertolucci och Dario Argento de och diskuterade amerikanska westernfilmer som de uppskattade.Frayling (2000), sid. 250. Bertolucci hade uppdragits skriva handlingen till Harmonica sedan han berömt Leone för Den gode, den onde, den fule. De två delade också politisk åskådning.Frayling (2000), sid. 249.
Filmen skulle ta avstamp i början av civiliseringen av vilda västern när en transkontinental järnväg skulle dras från öst till väst. Detta var ingalunda ett nytt perspektiv inom westerngenren och hade förekommit bland annat i Så vanns vilda västern med flera filmer. Leone ville emellertid förena fiktion med historia på ett nostalgiskt sätt om vilda västerns slut.Frayling (2000), sid. 251. Genom stereotypa rollfigurer ville han rekonstruera dåtidens USA och ställa rollfigurerna inför den nya tiden, som samtidigt innebar slutet för dem. I en scen konstaterar Harmonica att personer som Morton kommer ta död på västerns guldålder, medan kameran riktas mot järnvägsbygget. I samma ögonblick som det första tåget rullar in på de nylagda skenorna, rider Harmonica, en av de sista individualisterna från den gamla tiden, i väg mot bergen med Cheyennes lik över hästryggen.Frayling (2000), sid. 252. Alla de klassiska rollfigurerna är representerade: en lakej som både är mördare och som vill vara affärsman (Frank), en romantisk bandit (Cheyenne), en affärsman som vill vara revolverman (Morton), en ensam hämnare (Harmonica) och en sköka från New Orleans (Jill). Alla dessa är utdöende, både fysiskt och moraliskt; de är offer för den nya eran, som Leone förklarade det.Frayling (2000), sid. 254. Bara Jill kvarstår när filmen slutar och hon har en viktig funktion att fylla; det vill säga att bjuda de törstiga järnvägsarbetarna på dryck. De manliga rollfigurerna å andra sidan försvinner och misslyckas med sina drömmar; järnvägsmagnaten Morton får aldrig se Stilla havet, utan dör i stället vid en vattenpöl i öknen, Frank inser att han bara är ”människa” och inte affärsman, och banditen Cheyenne dör av en skottskada.Frayling (2000), sid. 260.
Detta var första gången som Leone lät en kvinna vara huvudperson. I hans andra filmer figurerar kvinnor som prostituerade eller i statistroller. Filmens romantiska inslag var också ett ovanligt tilltag för att vara Leone; romantiska situationer mellan Clint Eastwoods rollfigur och kvinnor i Den gode, den onde, den fule och För några få dollar mer hade klippts bort på ett tidigt stadium. Tonino Valerii uppfattade dock att Leone hade otillräcklig kunskap om kvinnor för att fullända filmens kärleksscener. Rollfiguren Jill McBain och scenerna med henne menade Valerii var tagna direkt ur Johnny Gitarr och inte alls originella.Frayling (2000), sid. 279.
Ursprungligen skulle den fiktiva ranchen Sweetwater ligga på samma plats geografiskt som Abilene, Kansas, men eftersom Jill McBain skulle resa med vagn från tågstationen i staden genom Monument Valley till Sweetwater (en scen filmmakarna inte dagtingade med), bestämdes det att staden skulle heta Fagstone; en referens till Flagstaff.Frayling (2000), sid. 255. På en karta studerades en lämplig plats för McBains gård Sweetwater i förhållande till Flagstone, och Bertolucci fann en by med namnet Sweetwater nordost om Monument Valley i Utah, så den positionen användes.Frayling (2000), sid. 256. Leone besökte USA flera gånger inför projektet och bevistade Arizona, New Mexico, Colorado och Monument Valley och besåg inspelningsplatserna för John Fords filmer.Frayling (2000), sid. 253.
Harmonica innehåller omkring 30 referenser till Hollywoodwesternfilmer och också referenser till de tidigare Dollar-filmerna.Frayling (2000), sid. 267. Konflikten mellan politik och råa individer i västern har förlagan i Mannen som sköt Liberty Valance, järnvägsbygget har likheter med filmerna Union Pacific och Järnhästen, massakern på familjen McBain är hämtad ur Förföljaren, vissa inslag kommer från Mannen från vidderna och flera referenser finns till Johnny Gitarr. Efternamnet McBain togs från kriminalförfattaren Evan Hunters pseudonym Ed McBain.