John Joseph Travolta, född 18 februari 1954 i Englewood i New Jersey, är en amerikansk skådespelare, sångare och producent. Han fick stor uppmärksamhet när han medverkade i TV-serien Welcome Back, Kotter (1975-1979) och skulle slå igenom internationellt med filmerna Saturday Night Fever (1977) och Grease (1978). Efter ett mindre lyckat 1980-tal gjorde han en stark comeback med rollen som Vincent Vega i Quentin Tarantinos Pulp Fiction (1994). Han hade därefter flera succéfilmer under resten av 1990-talet men skulle få en dalande karriär med den till stora delar egenfinansierade Battlefield Earth (2000), som ofta beskrivs som tidernas sämsta film. Men har därefter även fått uppmärksamhet för sin medverkan i Hairspray (2007), Bolt (2008) och TV-serien Fallet O.J. Simpson: American Crime Story (2016).

Biografi

Uppväxt John Travolta föddes som den yngsta i en syskonskara på sex. Hans far, Salvatore "Sam" Travolta, var en semiprofessionell spelare i amerikansk fotboll. Han blev senare däckförsäljare och så småningom delägare i däckfirman Travolta Tire Exchange. Hans mor, Helen Cecilia (född Burke) var skådespelare och sångerska som haft en kort karriär i radiosånggruppen The Sunshine Sisters innan hon blev gymnasielärare i engelska och drama. Samtliga syskon i Travoltafamiljen, Joey, Ellen, Ann, Margaret och Sam inspirerades av sin mor och blev skådespelare.

Travolta växte upp i ett irländsk-amerikanskt område och har berättat att familjen höll sig till en övervägande irländsk kultur. Han uppfostrades katolskt men skulle konvertera till scientologi som 21-åring efter att hans vän Joan Prather 1975, gav honom boken Dianetics av religionens skapare L. Ron Hubbard. Travolta hoppade av gymnasiet som 17-åring.

Tidig karriär och genombrott Travolta flyttade tvärsöver Hudsonfloden till New York när han slutat skolan och fick snabbt en roll i en uppsättning av Broadwaymusikalen Grease (1972) där han spelade Doody. Han fick sedan en av huvudrollerna i Broadwaymusikalen Over Here! (1974). Han hade däremellan fått sin första TV-roll som ett brottsoffer i Emergency! (1972) och skulle fortsätta få småroller inom TV. Hans första betydande roll var i skräckfilmen Carrie (1976), regisserad av Brian De Palma som baserades på romanen med samma namn av Stephen King. Ungefär samtidigt som han spelade in Carrie hade han fått en av huvudrollerna i TV-serien Welcome Back, Kotter och när filmen hade premiär var serien inne på sin andra säsong och hade gett Travolta ett genombrott i USA. Hans syster Ellen hade också en återkommande roll i serien.1976 hade Travolta även en hitsingel med låten "Let Her In" som hamnade på plats tio på Billboardlistan. Travolta hade försökt få en roll i Jesus Christ Superstar (1973) utan framgång, men producenterna från filmen skulle komma ihåg honom och efter framgångarna med Carrie och Welcome Back, Kotter beslutade de att ge Travolta ett filmavtal för tre filmer. Den första av de rollerna blev i Saturday Night Fever (1977). Travolta blev kritikerrosad för rollen som Tony Manero och blev nominerad till flera priser däribland en Oscar vilket vid tidpunkten gjorde honom till den yngsta nominerade någonsin. Rollen gav honom också ett internationellt genombrott. Travolta framförde alla dansscener själv och övade så mycket inför rollen att han gick ner 9 kg.

Han skulle följa upp succén med musikalfilmen Grease redan året efter som även den blev en enorm succé och katapulterade Travoltas karriär till att vara en av de största skådespelarna i världen. Han blev nominerad till en Golden Globe Awards för rollen som Danny Zuko. Efter att Henry Winkler avböjt rollen i rädsla av att bli typecastad så var Travolta det självklara valet. Winkler har ångrat sitt beslut sedan dess. Travolta medverkade också på filmens soundtrack, vilket är ett av de mest sålda albumen genom tiderna. Hans nästa film Moment by Moment (1978) där han medverkade tillsammans med Lily Tomlin förväntades dra en stor publik eftersom de båda huvudrollsinnehavarna var på toppen av deras karriär. Publiken uteblev och filmen blev sågad av kritiker. "Filmen måste ses som en av de största besvikelser 1978. Vad som såg ut som inspirerande rollbesättning på pappret, ihopparningen av Travolta och Tomlin, misslyckas totalt i utförandet" skrev Variety. Men med filmen Urban Cowboy (1980), som också skulle göra countrymusik populärt igen i USA, skulle han få en succé igen.

Karriären dalar Efter Urban Cowboy medverkade Travolta i en rad sågade och/eller ekonomisk misslyckade filmer vilket skulle göra hans karriär åsidosatt. Travolta återförenades med Brian De Palma i Vittnet måste tystas (1981) som trots positiva recensioner inte skulle täcka sina produktionskostnad. Filmens slut fick ett dåligt rykte bland publiken och det sägs ha påverkat publiktillströmningen. Som hyrfilm drog den dock in ytterligare 8 miljoner dollar. Han skulle sedan reprisera sin roll som Tony Manero i en uppföljare till Saturday Night Fever (1977). Staying Alive (1983) blev brutalt sågad av kritiker, på Rotten Tomatoes innehar filmen ovanliga 0% positiva recensioner. Filmkritiker Roger Ebert som hade hyllat föregångaren kallade filmen för "skrattretande tafatt" och klagade på bristen av: "det som gjorde Saturday Night Fever verklig... där är inget av det gamla området, inga vulgära uppgörelser med familjen (han ber om ursäkt till sin mor för sin 'attityd'!) och ingen Brooklyn-excentricitet". Även om den inte blev samma kassasuccé som sin föregångare så blev den dock en finansiell succé.miniatyr|Travolta i Sverige, september 1983.|vänsterTravoltas nästa filmer Two of a Kind (1983), Perfect (1985) och Experterna (1989) skulle samtliga bli sågade av kritiker och vara finansiella misslyckanden. "Kan det verkligen vara så svårt att hitta en bra film åt John Travolta och Olivia Newton-John? Vilket romantiskt fluff som helst skulle ha räckt, men ändå har något så hemskt som Two of a Kind blivit skräddarsytt för stjärnorna. Resultatet är så katastrofalt att ingen framstår i goda dagar, kanske möjligen frisörerna som involverades" skrev The New York Times. Under denna tid tackade han samtidigt nej till flera huvudroller i flera succéer som American Gigolo (1980), En officer och gentleman (1982) och Splash (1984).

Travolta fick sedan sin största ekonomiska succé sedan Grease med komedin Titta han snackar! (1991). Filmen kom att få två uppföljare, varav Titta hon snackar också! fick premiär året efter. Även den en ekonomisk succé, men till skillnad från föregångaren som fick ett mediokert mottagande bland kritiker skulle den bli sågad. Den tredje filmen i serien, Titta vem som snackar nu! (1993) skulle däremot bli både ett finansiellt misslyckande och brutalt sågad, på Rotten Tomatoes innehar filmen ovanliga 0% positiva recensioner. "Icke så förvånande är denna film svag, den sista filmen i en svag trilogi, fylld med svaga karaktärer, som har svaga dialoger, och utspelas i, du gissade det, en svag handling." skrev filmtidningen Empire. Även filmerna däremellan, Shout (1991), Räddare i nöden (1991) och Skulden (1991) blev finansiella misslyckanden och sågade bland kritiker. Travolta skulle under denna tid även bli erbjuden huvudrollen som titelkaraktären i Forrest Gump (1994) som han avböjde. Tom Hanks skulle än en gång få rollen istället för Travolta, den första var Splash. Denna gång blev dock filmen en stor internationell kritikerrosad succé som gav Hanks en Oscar för sin rolltolkning. Travolta ångrar beslutet än idag.

Comeback miniatyr|Travolta 1997. Det krävdes långa övertalningar från Quentin Tarantino för att förmå produktionsbolaget Miramax Films att acceptera "föredettingen" Travolta för en roll i hans film Pulp Fiction. Det blev med just denna film från 1994 som Travolta fick en comeback efter många år utanför rampljuset. Rollen som den heroinmissbrukande torpeden Vincent Vega genererade Travoltas andra Oscarsnominering. Filmen blev en enorm framgång, som vann Guldpalmen på Cannes filmfestival, blev ett populärkulturellt fenomen och hamnar ofta på listor om tidernas bästa film. Travolta blev genom filmen än en gång en av de mest eftertraktade stjärnorna i Hollywood och blev översvämmad av varierande roller varav han redan året efter syntes som lånehaj i Get Shorty. En roll som belönade honom med en Golden Globe för Bästa skådespelare. Han skulle också spela ärkeängeln Mikael i komedin Michael (1996), en man med övernaturliga krafter i den romantiska filmen Fenomen (1996) och en korrupt stridspilot i actionfilmen Broken Arrow (1996) vilka alla skulle bli ekonomiska framgångar.

Travolta spelade också mot Nicholas Cage där de byter ansikte och infiltrerar varandra i actionfilmen Face/Off som blev en stor framgång, däribland årets fjortonde mest inkomstbringande film. Skådespelarduon skulle också få stora hyllningar för sina insatser och regissören John Woo ansågs ha gjort sin bästa film i karriären. Den skulle också bli en kultfilm. Han skulle sedan spela brigadgeneral i krigsfilmen Den tunna röda linjen (1998) som också blev en stor framgång men precis som många andra skådespelare blev hans roll mycket nedklippt till slutversionen. Han skulle samma år synas i rättsdramat A Civil Action som skulle få fina recensioner från kritiker men bli en besvikelse inkomstmässigt. Samma öde väntade politikerdramat Spelets regler, även den från 1998. Travolta skulle dock bli nominerad för en Golden Globe för bästa skådespelare för sin insats. I Generalens dotter (1999) spelade Travolta en militär som utreder ett mord, vilket skulle bli en stor inkomstbringande succé även om recensioner från kritiker var till största del negativa men The New York Times tyckte det var Travolta som bar filmen.

Karriären dalar igen Travolta skulle både ha huvudrollen och bidra med flera miljoner dollar till science fiction filmen Battlefield Earth (2000) och därmed även agera producent. Filmen var Travoltas drömprojekt som han hade arbetat med sedan i början av 1990-talet. Filmen baserades på romanen med samma namn (Kampen om jorden på svenska) från 1982 av scientologins grundare L. Ron Hubbard. Filmen blev enhälligt sågad av kritiker som inte kunde se någonting positivt alls med filmen. Den skulle också bli ett kommersiellt misslyckande. Battlefield Earth beskrivs ofta som tidernas sämsta film och även den sämsta i Travoltas filmografi. Filmbolaget Franchise Pictures skulle gå i konkurrs efter filmens förluster. Filmen skulle mottaga åtta priser på Golden Raspberry Awards däribland Sämsta skådespelare för Travolta. År 2010 mottog den även Decenniets sämsta film. Filmen anses vara Travoltas ultimata karriärdödare, och även om han fortsatt gjort många filmer efter Battlefield Earth så har karriären aldrig nått upp till de höjder han en gång haft.

Samtliga filmer Travolta medverkade i därefter skulle både sågas och vara knappt ekonomiskt gångbara däribland storfilmer som Swordfish (2001), Basic (2003), The Punisher (2004), Be Cool (2005) och Lonely Hearts (2006). Med filmen Wild Hogs (2007) medverkade Travolta i sin första succé sedan Generalens dotter (1999), även om den blev brutalt sågad. Däremot syntes han samma år i musikalfilmen Hairspray som skulle bli både kritikerrosad och en finansiell succé. Travolta var utklädd till kvinna och det var även den första musikal han medverkade i sedan Grease. Även nästa film han medverkade i, Disneyfilmen Bolt (2008) där han gjorde rösten åt titelkaraktären skulle bli kritikerrosad och en finansiell succé trots att den hade premiär samma helg som den emotsedda tonårsfilmen Twilight och Bondfilmen Quantum of Solace. Travolta medverkade sedan bredvid Denzel Washington i Linje 1 2 3 kapad där han spelade antagonisten. Filmen fick ett mediokert mottagande.

Vidare karriär miniatyr|Travolta och hans fru Kelly Preston på Cannes filmfestival 2014.