Margit Rigmor Sahlin, född 6 maj 1914 i Johannes församling i Stockholm, död 1 mars 2003 i Oscars församling i Stockholm, var en svensk präst, författare och romanist. 1960 var hon en av de tre första prästvigda kvinnorna i Svenska kyrkan. 1970 installerades hon som Sveriges första kvinnliga kyrkoherde.

Sahlin var en av pionjärerna för en utökad roll för kvinnor inom Svenska kyrkan. 1947 tog hon initiativ till Sveriges kyrkliga kvinnoråd, tre år senare S:ta Katharinastiftelsen. Hon ingick i ett internationellt nätverk kring teologiska frågor och författade ett dussintal böcker i relaterade ämnen. 1978 blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Biografi

Uppväxt och tidiga aktiviteter Sahlin var dotter till Enar Sahlin och Rigmor NettelbladtSahlin, Margit Rigmor i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522. samt syster till Anna Bohlin, Gunvor SahlinSahlin, Gunvor i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522. och Ingvar Sahlin.Sahlin, Ingvar Vilhelm i Svenskt författarlexikon 2. 1941–1950 s 522. Margit Sahlin var det tolfte och sista barnet i syskonskaran och växte upp i ett akademikerhem. Fadern var skolman och skriftställare och modern lärare. Hennes farfar Carl Yngve Sahlin var mellan 1876 och 1889 rektor vid Uppsala universitet.

Margit Sahlin började skolan något år tidigare än sina jämnåriga. Efter studentexamen 1931 blev hon filosofie magister 1934, filosofie licentiat 1936 och filosofie doktor 1940. Dessa studier genomfördes på den privata flickskolan Wallinska skolan (studentexamen) och Uppsala universitet (övriga tre examina). Ämnet för doktorsavhandlingen (caroles, franska folkvisor) inspirerades av en spelman från Siljansnäs, under en vistelse vid en fäbod nära Leksand en sommar på 1930-talet.

Under 1930-talet drabbades Sahlin av flera sjukdomsperioder med tuberkulos. Detta tvingade henne till återkommande besök på sanatorium. Under denna tid fick hon kontakt med Kristliga gymnasistförbundet, Frivilligkåren och Korstågsrörelsen. Därigenom kom hon att ingå i en grupp frivilliga studenter som reste landet runt på olika evangelisationsmöten, vid en tid då intresset för det kristna budskapet minskade i samhället. I Borlänge blev hon bekant med arbetare på Domnarvet, vars distansering mot Svenska kyrkan gav henne idén till det som senare skulle komma att formaliseras till S:ta Katharinastiftelsen.

1940-talet, arbetet för kvinnliga präster Sahlin, som disputerat i romanska språk, studerade därefter teologi och blev teologie kandidat 1943, det vill säga innan prästämbetet stod öppet för kvinnor. Även denna examen avlades på Uppsala universitet. Därefter tillträdde hon den för henne instiftade tjänsten som "kvinnlig själasörjare" på Stockholms stadsmission, en roll hon innehade mellan 1945 och 1970; tjänsten var den första för en kvinnlig teolog i Sverige. Detta kombinerades med en roll som församlingssekreterare. Sahlin var även 1945–1970 sekreterare i Svenska kyrkans centralråd.

mini|Möte inom Föreningen Nordens ungdomsledarkurs (1944), med Margit Sahlin två från vänster. Margit Sahlins namn förknippas med kvinnors tillträde till prästerlig tjänst i Svenska kyrkan. Hon skrev 1938 en artikel i kulturtidskriften Vår Lösen, där hon föreslog en särskild tjänst, kvinnliga kaplaner, för kvinnligt medarbetarskap i Svenska kyrkan. Bakom förslaget låg den allmänna uppfattningen att det förutom syföreningar, karitativa diakonitjänster, missionärstjänster i utomeuropeiska länder samt sjukvårds- och socialvårdsuppgifter inte fanns tjänster för kvinnor i Svenska kyrkan. I artikeln föddes också reformtankar omkring pastoraldiakonissor samt att prästämbetet skulle öppnas för kvinnor.

I samband med den nya svenska lagen från 1945, kring kvinnor i statlig tjänst, gjordes alltjämt undantag för tjänster inom kyrkan. Detta väckte åter till liv en debatt kring möjligheten till kvinnliga präster i Sverige.

Samtidigt växte hennes engagemang för en mötesplats mellan polerna i det hon kallade ”kyrkan och världen”. Sahlin märkte hur den profana kvinnorörelsen, inklusive Fredrika Bremer-förbundet, agerade avogt mot kyrkan. Margit Sahlin var därför initiativtagare till bildandet av stiftskvinnoråd, som kom att bli verklighet i alla stift utom i Göteborgs. Hon tog vidare initiativ till bildandet av riksorganisationen Sveriges kyrkliga kvinnoråd (SKKR), där hon 1947 blev dess första ordförande. Riksorganisationen skulle fungera som ett samarbetsorgan för stiftskvinnoråden, men också vara delaktig i utvecklingen av kvinnors möjligheter i hela samhället och som diskussionsforum och opinionsbildning. SKKR emottogs dock med måttlig entusiasm inom Svenska kyrkan, vid en tid då kvinnliga teologer ännu inte kunde bli präster.

Borgenkursen, S:ta Katarinastiftelsen, 1950-talet mini|Möte 1947 i Stockholms stifts kvinnoråd, med Sahlin tvåa från vänster och Kerstin Hesselgren längst till höger. Kvinnorådet tog initiativ till en kurs för kvinnlig kyrkotjänst. Den första kursen, Borgenkursen, startade 1948. Kursens genomförande var en central bakgrund till den år 1950 bildade S:ta Katharinastiftelsen, som kom att bli Margit Sahlins livsverk och stora kulturinsats. Stiftelsen utvecklades till ett forum och mötesplats för tvärtänkande och diskussion. Hon var stiftelsens direktor 1950–1993 (efter pensioneringen som kyrkoherde på heltid), och förblev därefter dess ordförande till sin död 2003. Grundläggande för S:ta Katharinastiftelsen och för Margit Sahlins egen övertygelse var att möta samtidens frågor och samtidigt vara förankrad i bön, gudstjänstliv och nattvardsfirande.

mini|Margit Sahlin (t.v.) vid dammen i slottsparken i Sparreholm (1954), där S:ta Katharinastiftelsen länge bedrev sin verksamhet. Sahlin hade många internationella kontakter och ett stort nätverk i vilket bland andra Sigtunastiftelsens grundare och sedermera biskopen Manfred Björkquist samt prästen och författaren Olof Hartman ingick. De hade alla haft kontakt med Eberhard Müller, grundare av den första Evangeliska Akademien i Västtyskland. Denna akademi var ett forum för samtal om existentiella frågor och tjänstgjorde som en inspirationskälla för Margit Sahlin. I hennes ekumeniskt inriktade verksamhet var det viktigaste inte om man var katolik, pingstvän eller företrädare för Svenska kyrkan, så länge det pågick en öppen dialog.

På Sparreholms slott verkade under 1950-talet Sahlin och andra, inom S:ta Katharinastiftelsen, med gästhemsverksamhet och konfirmandundervisning. Att Sahlin, som inte var prästvigd, ägnade sig åt sommarläsning för konfirmander, krävde tillstånd från ärkebiskopen och helst hela biskopsmötet. Tidningen Vår Kyrka (utgiven av Svenska kyrkans diakonistyrelse) fick order om att inte fotografera Sahlin och hennes konfirmander, något som förstärkte den ovanliga kyrkliga belägenheten.

Beslutet om kvinnliga präster fattades vid Svenska kyrkans allmänna kyrkomöte 1958, men att ingen kvinna ännu prästvigts vållade året därpå debatt i pressen. Sahlins engagemang och gärning var dock vidare än prästämbetet. Hon hade långt innan beslutet 1958 på olika sätt verkat för en vidgad yrkesroll för kvinnor i Svenska kyrkan. Här stod hon i en tradition av andra kvinnor, såsom Ida Granqvist, Siri Dahlquist och Ester Lutteman. Sahlin var till skillnad från Elisabeth Djurle Olander och Ingrid Persson under hela sitt yrkesverksamma liv och även som pensionär aktiv i den offentliga debatten med opinionsbildning, författande och teologiska samtal.

1960-talet och senare år

På palmsöndagen 10 april 1960 prästvigdes Sahlin som en av de tre första kvinnorna i Svenska kyrkan. Vigningsgudstjänsten hölls på S:ta Katharinastiftelsen i Österskär, under ledning av ärkebiskop Gunnar Hultgren. Samtidigt vigdes Elisabeth Djurle av biskop Helge Ljungberg i Storkyrkan för Stockholms stift och Ingrid Persson av biskop Ruben Josefson i Härnösands domkyrka för Härnösands stift. Vigningen skedde alltså i Sahlins fall inte i någon domkyrka, och Sahlin hade dessförinnan – tvärtemot seden – varken prövats eller antagits av något domkapitel. Sahlin var först tveksam till sin prästvigning men föll till föga, eftersom den allmänna debatten började svänga till kvinnoprästernas fördel.

Margit Sahlin blev Sveriges första kvinnliga kyrkoherde 1970, då hon installerades i Engelbrekts församling. Den tjänsten, som hon utnämndes till av dåvarande kyrkominister Alva Myrdal, innehade hon fram till sin pensionering 1979.

Som författare bidrog Sahlin med ett antal teologiskt fördjupande böcker. Bland dessa kan nämnas Ordets tjänst i en förändrad värld (1959), Dags för omprövning – kring bibel, kyrka och kvinnliga präster (1980) och Den hemlighetsfulla bilderboken – Att läsa bibeln idag (1994).

Sahlin utnämndes 1978 till teologie hedersdoktor vid Uppsala universitet och blev 1990 jubeldoktor där (50 år efter sin doktorsexamen vid lärosätet). Hon var den 15 juni 1995 sommarvärd för Sveriges Radios program Sommar i P1.

Margit Sahlin förblev ogift. Hon avled 2003, i 88 års ålder, och ligger begravd på släkten Sahlins familjegrav på Uppsala gamla kyrkogård.

Eftermäle och i kulturen Sahlin har haft stor betydelse för Svenska kyrkan och var en framstående teolog. Detta gäller inte bara hennes arbete för kvinnors tillträde till prästämbetet, utan även för dialogen kyrka-samhälle.

År 2015 bildades Margit Sahlin-akademin, en plattform för meningsutbyte mellan forskning, samhälle, kultur, och kyrka i Margit Sahlins anda, av Madeleine Åhlstedt och Annika Borg. Akademins syfte är även att stimulera till forskning om Margit Sahlin.

2025 publicerades Margit Sahlin – kyrka, kultur, dialog. Boken samlar en mängd texter av olika författare, omkring Sahlins mångskiftande roll inom Svenska kyrkan från 1940-talet och fram till sin död.

Vid fäboden Granberg utanför Leksand finns "Margit Sahlings plats".

Bibliografi (doktorsavhandling)

Referenser

Vidare läsning Sven-Erik Brodd & Gunnar Weman, Prästgårdsteologi. Församlingspräster under 1900-talets senare hälft utmanar 2020-talets kyrka. (Skrifter utg. av Stiftelsen Fjellstedtska skolan 4.) Uppsala 2022, s. 75–84.

Externa länkar Svenska kyrkans första kvinnliga präster vigs 1960, SVT:s öppna arkiv

Kategori:Svenska teologer under 1900-talet Kategori:Hedersdoktorer vid Uppsala universitet Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1914 Kategori:Avlidna 2003 Kategori:Svensk kvinnohistoria Kategori:Kyrkoherdar i Stockholm Kategori:Präster i Svenska kyrkan Kategori:Gravsatta på Uppsala gamla kyrkogård Kategori:Präster från Stockholm Kategori:Mottagare av Hans Majestät Konungens medalj Kategori:Alumner från Uppsala universitet Kategori:Personer inom svensk högkyrklighet Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner