Fruktmurarbi (Osmia cornuta) är ett solitärt (icke samhällsbildande) bi i familjen buksamlarbin.

Taxonomi Arten har följande underarter: Osmia cornuta cornuta (Latreille, 1805) Osmia cornuta divergens Friese, 1920 Osmia cornuta neoregaena Mavromoustakis, 1938 Osmia cornuta quasirufa Peters, 1978

Beskrivning Biet har svart grundfärg med blå till bronsaktig lyster som kan anas på äldre bin med glesnande päls. Mellankroppen har svart päls och bakkroppen rödaktig, något som ger det ett humleliknande utseende. Honan har helt svart huvud, medan hanens huvud är vitbehårat på ansiktet och undersidan. På ömse sidor om clypeus har honan hornliknande bildningar. Båda könen har glänsande, rödbrun päls på bakkroppen. Kroppslängden uppgår till mellan 12 och 15 mm för honan, 11 till 13 för hanen.

Ekologi Fruktmurarbiet förekommer i skogar, skogsbryn, i buskvegetation av medelhavstyp och gräsmarker. Arten lever nära mänsklig bebyggelse. Den är polylektisk; under flygperioden, som varar från mitten av mars till april (honan in i juni), besöker den flera olika blommande växter. De mest besökta pollenkällorna är fruktträd som körsbär, aprikos, plommon, päron och äpple (alla från rosväxter), men den kan samla pollen från upp till 13 familjer. Det unga biet hämtar nektar framför allt från planterade växter som blåstjärnor och hyacint i familjen sparrisväxter samt tulpan i liljeväxternas familj.

Fortplantning Larvbona inrättas i håligheter i husväggar, klippbranter och murar, gärna på soliga ställen, samt även människoskapade föremål som bihotell, tomma snäckskal och gamla bon av andra solitära bin, speciellt pälsbin. När det är gott om plats kan hela larvceller konstrueras av våt lera; i trängre utrymmen som rör placeras cellerna på rad, och endast mellanväggarna tillverkas av lera. Bona förslutes med proppar av jord eller lera. Näringen består av en blandning av pollen och nektar, med en förhållandevis stor del av det senare. Övervintring sker som fullbildad insekt i puppkokongen.

Ekonomisk betydelse Arten är en viktig pollinatör; forskning har exempelvis visat, att biet är nästan dubbelt så effektivt som det vanliga honungsbiet vad gäller pollinering av päron. Även för andra fruktträd (se ovan under Ekologi) är arten en betydelsefull pollinatör.

Utbredning Arten förekommer i större delen av Mellan- och Sydeuropa. Den har expanderat kraftigt i Mellaneuropa under 2010-talet. I Storbritannien observerades den första gången 2017, i sydöstra England. Utanför Europa förekommer den från Turkiet över Nordafrika och Mellanöstern till sydvästra och norra Asien.

I Sverige har den påträffats i Skåne (2017) och därefter i Göteborg. I övriga Norden har den endast konstaterats i Danmark.

Status Globalt är arten klassificerad som livskraftig (LC) av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). I Sverige råder det osäkerhet om arten kan betraktas som etablerad på grund av de få fynden, varför svenska Artdatabanken har klassificerat den under kunskapsbrist (DD).

Kommentarer

Referenser

Kategori:Insekter i palearktiska regionen Kategori:Bin