Den här artikeln beskriver grammatiken i ryska.
Alfabet Den ryska versionen av det kyrilliska alfabetet
Bokstav Translit. Bokstav Translit. Bokstav Translit. A a A a К к K k Х х Ch chБ б B b Л л L l Ц ц Ts ts В в V v М м M m Ч ч Tj tjГ г G g Н н N n Ш ш Sj sjД д D d О о O o Щ щ Sjtj sjtjЕ е Je/E je/e П п P p Ъ ъ ' Ё ё Jo/O jo/o Р р R r Ы ы Y y Ж ж Zj zj С с S s Ь ь ' З з Z z Т т T t Э э E e И и I i У у U u Ю ю Ju juЙ й J j Ф ф F f Я я Ja ja
Lyssna på uttalen
Translittereringen ovan är den som oftast används i svensk text. Det finns också en mer exakt vetenskaplig translitterering, där man begagnar sig av så kallad diakritiska tecken och därmed får ett större ett-till-ett-förhållande mellan ryska och latinska bokstäver.
Alfabet och ljudstruktur En morfologisk beskrivning baserad på ljudstrukturen (fonologin) är mer adekvat och dessutom enklare än en som utgår från skriftbilden.
Fonologiskt är ryskan uppbyggd av 5 vokalfonem och 32 konsonantfonem. Detta system återges endast ofullständigt av alfabetet. Två bokstäver, ъ och ь (hårt resp. mjukt tecken), motsvaras över huvud taget inte av självständiga ljud. I stället signalerar de att följande vokalbokstav föregås av j-ljud; ex. съесть (äta upp), бью (jag slår). Om ingen vokalbokstav följer signalerar det mjuka tecknet, som är långt vanligare än det hårda, ofta i stället att föregående konsonantbokstav uttalas palataliserat (mjukt).
Majoriteten av ryska konsonantfonem förekommer i par med en hård och en mjuk variant. Konsonanttecknen är dock inte dubblerade, utan oppositionen i fråga uttrycks indirekt, via angränsande tecken. Jämför рис (ris) och рысь (lodjur); det förra ordet har mjukt r och hårt s, det senare har hårt r och mjukt s. Skillnaden hård/mjuk markeras i ordslut genom frånvaro/närvaro av ь, före vokal, däremot, genom val av bokstavsdubblett för vokalljud: и och ы betecknar samma fonem. Även mjukhet hos konsonant som föregår annan konsonant markeras ofta genom mjukt tecken, till exempel только (bara).
Fyra av de tio vokalbokstäverna, nämligen е, ё, ю och я, används dessutom för att i början av ord och efter vokal inuti ord markera ljudkombinationerna je, jo, ju och ja; ex. Ялта (Jalta), Достоевский (Dostojevskij).
Ryskan har rörlig ordaccent; betoningen, nedan markerad med fetstil, kan i flerstaviga ord falla på vilken stavelse som helst.
Skrivregler Efter opariga konsonanter är val av vokalteckendubblett konventionellt. I stället för я skrivs alltid а, i stället för ю normalt у: час (timme), шум (larm). Efter ш, ж, ч, щ skrivs alltid и, aldrig ы, till exempel жить (leva), men efter ц förekommer båda tecknen: цирк (cirkus), цыган (rom). I ändelser skrivs dock efter ц alltid ы: овцы (plur. av овцa får).
Substantiv Artiklar Bestämd och obestämd artikel förekommer inte i ryska. I viss mån uttrycks i stället denna distinktion genom ordföljden.
Genus hos substantiv Ryskan har likt många indoeuropeiska språk tre genus: maskulinum, femininum och neutrum. Substantivets genus kan i viss utsträckning utläsas ur dess grundform (lexikonform). Ord som slutar på konsonant är maskulina eller feminina, ord som slutar på -a (i skriften а/я) är oftast feminina, ord som slutar på -o (i skriften o/e) är oftast neutra. Om ordet slutar på konsonant åtföljs denna ibland av s.k. mjukt tecken - bokstaven ь. Detta betyder i de flesta fall att konsonanten i fråga är palataliserad (uttalas mjukt). Vid s.k. opariga konsonanter (sådana som bara är antingen hårda eller mjuka) har närvaro/frånvaro av ь dock ingen fonetisk funktion. I stället markeras härmed genusskillnad; jfr ночь (natt - fem.) vs врач (läkare - mask.).
Ord som slutar på hård parig konsonant är som regel maskulina. Ord som slutar på mjuk parig konsonant är entydigt maskulina bara om de har naturligt genus, dvs betecknar manliga individer. Eljest är genus oförutsägbart inom denna grupp (feminina ord på konsonant saknar som regel naturligt genus). Ord som slutar på -a (а/я) är feminina, såvida de inte har naturligt maskulint genus.
Maskulina på konsonant дуб (ek), стол (bord), спор (tvist) - stam på hård parig konsonant голубь (duva), царь (tsar) - stam på mjuk parig konsonant рак (kräfta), рог (horn) - stam på velar, som i utljud alltid är hård отец (far), нож (kniv) - stam på oparig alltid hård konsonant герой (hjälte), товарищ (kamrat) - stam på oparig alltid mjuk konsonant
Maskulina på vokal мужчина (man) - stam på hård parig konsonant дядя (farbror) - stam på mjuk parig konsonant дедушка (farfar, morfar) - stam på velar юноша (yngling) - stam på oparig alltid hård konsonant судья (domare) - stam på oparig alltid mjuk konsonant
Feminina på -a комната (rum) - stam på hård parig konsonant неделя (vecka) - stam på mjuk parig konsonant дорога (väg) - stam på velar душа (själ), овца (får) - stam på oparig alltid hård konsonant семья (familj), стая (fågelflock), роща (dunge) - stam på oparig alltid mjuk konsonant
Feminina på konsonant любовь (kärlek), лошадь (häst) - stam på mjuk parig konsonant ложь (lögn) - stam på oparig alltid hård konsonant вещь (sak) - stam på oparig alltid mjuk konsonant
Neutra (alltid på vokal) окно (fönster) - stam på hård parig konsonant море (hav) - stam på mjuk parig konsonant брюхо (buk) - stam på velar лицо (ansikte) - stam på oparig alltid hård konsonant здание (byggnad), остриё (egg) - stam på oparig alltid mjuk konsonant
"Gemensamt genus" Vissa substantiv på -a kan vara maskulina eller feminina alltefter syftningen. Exempel: сирота (föräldralöst barn), работяга (knegare), пьяница (fyllbult).
Oböjliga substantiv De flesta oböjliga substantiv slutar på vokal och är neutra, till exempel пальто (kappa), такси (taxi). Undantag är bl.a.: кофе ( kaffe; mask.), кенгуру (känguru; mask. el. fem.), samt vissa egennamn: Черных (ett efternamn), Сигрид (ett icke-ryskt kvinnonamn).
Numerus hos substantiv Ryskan har två numerus, singularis och pluralis. Det finns många substantiv som bara förekommer i singularis, så kallad singulare tantum, till exempel малина (hallon), och många som bara har pluralisformer, pluralia tantum, till exempel деньги (pengar). Trots detta får numerus anses som en böjningskategori hos substantiv, till skillnad från substantivets genus, som är en lexikalisk (dvs. inherent) morfologisk kategori. Ryskan hade i ett tidigare stadium en till numeruskategori, dualis, som återfinns i vissa moderna pluralisändelser, till exempel глаза.
Kasus hos substantiv Ryskan har sex kasus. Kasus är alltid en böjningskategori. Kasus kan ibland bestämmas "osjälvständigt", genom kongruens med annat ord, till exempel город Киев (staden Kiev), gen. города Киева etc., där Киев får sitt kasus från город. I nedanstående beskrivning tas endast "självständiga" funktioner upp. Förut hade ryskan ett ytterligare kasus, vokativ, som enbart finns kvar i religiösa kontext. Nominativ Huvudsakligen subjektets kasus. Används också i subjektiv predikativ, i titlar, anslag etc. Förekommer inte efter preposition med vissa mycket ovanliga undantag, som exempelvis Ходить в гости.
Ackusativ Det direkta objektets kasus. Ackusativ används i tidsadverbial som anger tidsutdräkt (hur länge), samt efter många prepositioner, bl.a. för att ange riktning (till skillnad från befintlighet).
Genitiv Genitiv visar i huvudsak possessivitet. Kasuset har flera viktiga användningar, till exempel: attribut vid annat substantiv, till exempel книга брата (broderns bok), строителство моста (brobygge). Förekommer också vid vissa verb och adjektiv, samt efter räkneord. Genitiv används i tidsadverbial som anger datum. Många prepositioner styr genitiv. Utöver detta visar också genitiv partitivitet: чуть-чуть сахару.
Dativ Det indirekta objektets kasus. Används vid verb av typen hjälpa, ge, visa; vid vissa adjektiv och adverb samt efter vissa prepositioner. En annan funktion är åldersangivelse: Мне (D) сорок лет (Jag är fyrtio år gammal).
Instrumentalis Ett mångtydigt kasus. Anger, som termen antyder, instrument, men också handlingens agent i passivkonstruktioner. Används dessutom i olika typer av predikativer, dock inte vid nollkopula i presens, i tidsuttryck och efter vissa prepositioner.
Prepositionalis Förekommer bara efter prepositioner. Efter de vanliga prepositionerna в (i) och на (på) anger prepositionalis befintlighet och ackusativ riktning. Den förekommer även efter prepositionen о (på, om), ofta vid verb som handlar om ämnen, som "prata om, tänka på".
Substantivets böjning I singularis, men inte i pluralis, särskiljer man tre olika böjningsmönster, s.k. deklinationer. Till den första deklinationen hör i stort sett samtliga maskulina på konsonant, samt alla neutra på -o. Till andra deklinationen hör ord på -a (feminina och, mindre typiskt, maskulina). Till tredje deklinationen hör feminina på konsonant, ett maskulint ord: путь (väg) samt ett tiotal neutra på -мя, till exempel время (tid).
Regelbunden böjning
Nedanstående tabell anger normaländelser i fonologisk form, med latinska bokstäver. S.k. nolländelse markeras i tabellen som -0. Alternativa ändelser anges genom snedstreck. Kasus anges till vänster genom begynnelsebokstav.
1:a dekl. 2:a dekl. 3:e dekl. PluralisN -0 / -o -a -0 -i / -a A = N / = G -u -0 = N / = G G -а -i -i -0 / -ov / -ej D -u -e -i -am I -om -oj -ju / -om -am'iL -е -е -i -ach
Alternativa ändelser: -0 / -o: Maskulina har nolländelse, neutra har ändelsen -o. = N / = G: Om substantivet betecknar icke-levande väsen är A = N; om substantivet betecknar levande väsen är A = G (den s.k. animatregeln). För neutrum sing. gäller dock alltid att A = N. -ju / -om: Huvudändelse är -ju (лошадью). Det maskulina путь och de tiotal neutra av typen время har ändelsen -om: путём, временем. -i / -a: Maskulina och feminina har ändelsen -i, neutra har ändelsen -a. -0 / -ov / -ej: Nolländelse har, med få undantag, neutra samt substantiv som går efter 2:a deklinationen. Ändelsen -ov har de flesta maskulina efter 1:a deklinationen som slutar på hård parig konsonant och samtliga som slutar på de opariga konsonanterna j och ts. Ändelsen -ej har maskulina substantiv efter 1:a dekl. som slutar på mjuk parig konsonant samt på de opariga tj (ч), zj (ж), sj (ш) och sjtj (щ), några få ord efter 2:a deklinationen samt alla ord efter 3:e deklinationen (utom neutra).
Oregelbunden böjning, specialfall I G sing. förekommer hos vissa maskulina den så kallad partitiva genitivändelsen -u. till exempel стакан чаю (ett glas te). I L sing. tar vissa maskulina efter prepositionerna в och на ändelsen -u (alltid betonad), till exempel в лесу (i skogen). I N plur. förekommer avvikande ändelser hos såväl maskulina som neutra, till exempel город (stad) - города, цыган (rom) - цыгане, яблоко (äpple) - яблоки. G plur.: Nolländelse finns hos ganska många maskuliner, till exempel глаз (öga) - глаз. Ett antal neutra har ändelsen -ov, till exempel облако (moln) - облаков, och ett par har ändelsen -ej, till exempel поле (fält) - полей. Även några ord inom 2:a dekl. har ändelsen -ej, till exempel дядя (farbror) - дядей. I I plur. har några ord ändelsen -m'i, till exempel дети (barn, plur.) - детьми.
Flyktig vokal Liksom i svenskan (jfr nyckel - nycklar) kan det i ryskan före nolländelse ske inskott av vokal i konsonantgrupp. Den flyktiga vokalen är som regel o eller e, varvid e skjuts in om såväl föregående som efterföljande konsonant är mjuk; eljest är den flyktiga vokalen o. Exempel på e: камень (sten) - камня, земля (jord) - G plur. земель. Exempel på o: рот (mun) - рта, огонь (eld) - огня, орёл (örn) - орла. Av historiska skäl stämmer inte regeln helt vid opariga hårda konsonanter: e som flyktig vokal har sålunda отец (far) - отца och муж (make) - G plur. мужей (мужья). Ett undantag är också яйцо (ägg) - G plur. яиц, med i som flyktig vokal. Efter velarer (k, g, ch) är den flyktiga vokalen alltid o, till exempel кухонь (av кухня kök).
Stamförändringar