thumb|right|Imogen
Cymbeline (originaltitel Cymbeline) är en tragedi av William Shakespeare, baserad på legenden om den tidige keltiske kungen Cunobelin. Cymbeline brukar tillsammans med En vintersaga, Pericles och Stormen räknas till sagospelen (romances). Cymbeline och Pericles är de försonande sluten till trots klassade som tragedier, medan En vintersaga och Stormen hör till komedierna. Alla fyra är till sin karaktär tragikomiska.The Oxford Companion to Shakespeare sid 395Jean E. Howard: Shakespeare and Genre i A Companion to Shakespeare sid 298Stanley Wells: Shakespeare's comedies i The New Cambridge Companion to Shakespeare sid 105f
Tillkomsthistoria Datering Ögonvittnet Simon Forman rapporterar att han sett Cymbeline i april 1611 och pjäsen tros inte ha skrivits långt innan dess. Den tros vara skriven efter de andra sagospelen En vintersaga och Pericles som liksom de tidigare Timon av Aten, Coriolanus och Antonius och Cleopatra alla bygger på Plutarkos, vilket Cymbeline inte gör.The Oxford Companion to Shakespeare sid 101
Pjäsens källor Cymbeline innehåller tre sammanflätade intrigtrådar: Cymbelines mellanhavanden med romarna, vadslagningen om Imogens dygd samt följderna av Belarius landsflykt.
Historien om kung Cymbeline och hans vägran att erlägga tribut till romarna, liksom historien om Belarius landsflykt är hämtade från fyra olika källor: Raphael Holinsheds Chronicles of England, Scotland, and Ireland, som utkom första gången 1578 och trycktes på nytt 1585;Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 259-263Gustaf Fredén: Shakespeare i Litteraturens världshistoria del 3 sid 435 poemsamlingen A Mirror for Magistrates som kom 1555Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 259f och då särskilt Thomas Blenerhassets Guidericus och John Higgins fyra tragiska poem från upplagan 1587;Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 260f & 263 Robert Fabyans New Chronicle of England and France från 1516 och Edmund Spensers episka poem The Faerie Queene från 1590.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 259 & 263
Stommen till intrigen med kung Cymbeline som förskjuter sin dotter när hon gifter sig med den i kungens ögon ovärdige Posthumus är hämtad från den anonyma pjäsen The Rare Triumph of Love and Fortune som spelades 1582 och publicerades 1589.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 258f Även där är den bannlyste älskaren uppfödd som understödstagare vid hovet, båda innehåller en tölpaktig broder, båda innehåller den romerske gudakonungen Jupiter som används som deus ex machina. Från denna äldre pjäs har Shakespeare alltså hämtat den inledande situationen liksom de pastorala scenerna samt sista akten. Men dess intrig var oorganisk och godtycklig, utan nödvändiga komplikationer och dramatisk spänning. Den saknade även en stadig bakgrundshistoria.
Vadslagningen mellan Posthumus och Iachimo om Imogens kyskhet är hämtad från Giovanni Boccaccios Decamerone, andra dagens nionde berättelse Ginevra.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 262f Intrigen återfinns även i den anonyma Frederycke of Jennen som översattes från holländska 1520 och publicerades på nytt 1560. Det mest uppseendeväckande med Posthumus karaktär är att han ångrar att han önskat livet ur sin fru Imogen framför att försöka dra lärdom av bevisen på hennes oskuld. Detta kommer snarare från Frederycke of Jennen än Decamerone.Diana E. Henderson & James Siemon: Reading Vernacular Literature i A Companion to Shakespeare sid 219f
Inspiration anses också ha hämtats från Francis Beaumonts och John Fletchers succépjäs Philaster från före 1611.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 264f Mindre källor till olika detaljer kan ha varit William Warners poem Albion's England från 1586 och de anonyma pjäserna Gorboduc (1561), King Leir (även förlaga till Kung Lear) (1594), Locrine (1594) och Mucedorus som hade en repris 1607.
Forskare tror att valet att skriva en pjäs om Cunobelin-stoffet har med kung Jakob I:s roll som fredsskapare och kungadömets enande att göra.Kenneth Muir: The Sources of Shakespeare's Plays sid 260The Oxford Companion to Shakespeare sid 103Jenette Dillon: Shakespeare's tragicomedies i The New Cambridge companion to Shakespeare sid 181 Cunobelins regeringstid inföll under Pax Romana, den romerska freden under kejsar Augustus regeringstid. I pjäsen beslutar Cymbeline att avlägga tribut till romarna trots den engelska segern över den romerska hären. Rollfigurerna Imogen och Posthumus är namngivna efter hustrun och farfadern till Brut, Britanniens mytologiska grundare. Valet av det antika Britannia som spelplats tros vara en anpassning till Jakob I:s strävan att ena England och Skottland. Även valet av Milford Haven i Wales som landstigningsplats för hjälten Posthumus tycks vara en flirt med Jakob I som var beskyddare för Shakespeares trupp, King's Men. Milford Haven var platsen där Henrik VII landsteg innan han segrade över Rikard III och grundade Tudordynastin, Jakob I:s dynasti, på Englands tron, och Jakob hade nyligen utsett äldste sonen Henry till prins av Wales.
Tryckningar och text Första gången pjäsen publicerades var 1623 i First Folio, den första samlingen av nästan alla Shakespeares pjäser (37 av dem, två saknas) som sammanställdes av Shakespeares skådespelarkollegor John Heminges och Henry Condell och publicerades av Edward Blount och Isaac Jaggard.The Oxford Companion to Shakespeare sid 145Andrew Murphy: The transmission of Shakespeare's texts i The New Cambridge companion to Shakespeare sid 62 Ögonvittnet Simon Forman påstår sig ha sett en pjäs med rollfiguren Innogen, vilket också är namnet hos Holinshed. Imogen tros därför ha varit en felskrivning. Man tror att folioupplagan grundas på ett manus av den professionelle skrivaren Ralph Crane och att denne i sin tur använt versioner av andra skrivare, ursprungligen grundade på antingen Shakespeares handskrivna original eller en sufflörs exemplar. För övrigt anses folioupplagan vara en trovärdig version av hög kvalitet.
Handling Resumé Intrigen är synnerligen invecklad och har drag som återkommande förekommit i Shakespeares tidigare pjäser. Cymbeline är vasall under kejsar Augustus. Hans dotter Imogen gifter sig i hemlighet med Posthumus, vilket Cymbeline upptäcker och ogillar eftersom det gör Posthumus till arvtagare av tronen. Cymbelines båda söner Guiderius och Arvirargus har rövats bort av Belarius tjugu år tidigare. Under påverkan av sin hustru drottningen har Cymbeline slutat erlägga tribut till kejsaren.The Oxford Companion to Shakespeare sid 101ff
Drottningen konspirerar även för att hennes son i ett tidigare äktenskap, Cloten, skall få gifta sig med Imogen och bli kung. Drottningen planerar även att mörda både Cymbeline och Imogen. Hon beställer ett gift av läkaren Cornelius, men denne byter ut det dödliga giftet mot ett som åstadkommer skendöd för en tid.
Posthumus flyr till Rom där Iachimo slår vad med honom om Imogens dygd. Iachimo får Posthumus ring som han fått av Imogen. Posthumus skriver ett brev till henne och uppmanar henne att möta honom vid Milford Haven. Han skriver även ett brev till sin tjänare Pisanio där han avslöjar Iachimos planer. Pisanio avslöjar planerna för Imogen som klär ut sig till pojke, tar namnet Fidele ("Trogen") och beger sig till Milford Haven.
Den romerske ambassadören Lucius varnar Cymbeline för kejsarens vrede om han inte börjar avlägga tribut. Cloten klär ut sig i Posthumus kläder och planerar att mörda Posthumus när denne anländer till Milford Haven. Därpå planerar han att våldta Imogen ovanpå Posthumus lik innan han gifter sig med henne.
Under sin återresa träffar Posthumus på Guiderius och Arvirargus utan att förstå vilka de är. De tre träffar först på Fidele och hänförs av hennes skönhet. De träffar även på Cloten som förolämpar dem så att det blir gräl mellan honom och Guiderus, som dödar Cloten och skär av honom huvudet. Fidele tar det falska giftet och blir levande död. Guiderus placerar Clotens lik intill henne och när hon vaknar tror han att det är Posthumus eftersom Cloten bär dennes kläder.
Posthumus ansluter till de romerska trupperna som går till anfall mot Cymbelines. Han tillfångatas av Cymbeline som tror att han är en romersk soldat. Både Posthumus, Fidele, Lucius och Jachimo döms till döden. Cornelius anländer och meddelar att drottningen dött. Cymbeline hejdar sig och reflekterar över Fideles skönhet samtidigt som han tycker att hon ser bekant ut. Han beslutar sig för att skona henne och ge henne en fördel. Fidele känner igen ringen på Iachimos finger och frågar var han fått den ifrån. Iachimo avslöjar sanningen och Posthumus träder fram för att bekräfta vad som sagts. Fidele känner igen honom och kastar sig om hans hals. Posthumus tror fortfarande att Fidele är en yngling och stöter honom ifrån sig. Pisanio berättar då hur allt hänger ihop och Belarius erkänner Guiderius och Arvirargus rätta identitet. Då arvsföljden är återställd blir Imogen fri att gifta sig med Posthumus. Till slut beslutar Cymbeline att avlägga sin tribut till kejsaren.
Kända citat Pjäsens mest kända citat är sorgesången i fjärde aktens andra scen, som börjar "Fear no more the heat of the sun":
Analys Teman och motiv Liksom de övriga sagospelen förenar Cymbeline temat prövning-försoning-slutlig lycka med motiv ända från hellenistisk tid och gamla folksagomotiv. Liksom i folksagorna förekommer förklädnader som gör personerna oigenkännliga för varandra.Erik Frykman: Shakespeare sid 292f Historierna om Cymbelines tre moderlösa barn och då särskilt dottern Imogen som plågas svårt av sin elaka styvmor vilar på folksagans grund.
Pjäsen blandar feodal miljö från keltisk och romersk tid med en borgerlig renässansmiljö. Till den senare hör de upprepade motiven om köpslående och ädelstenar. På så vis definierar Shakespeare såväl andliga och moraliska som materiella värden. Metoden att gradvis trassla ut lösa trådar blir till en ritual av försoning och förlåtelse. Livet i en orörd natur och bland gammaldags enkla och hederliga människor ställs mot det sofistikerade och fördärvade hovlivet.
Shakespeare återanvänder motiv från tidigare pjäser: Julias skendöd till följd av gift i Romeo och Julia; Othellos och Troilus (i Troilus och Cressida) svartsjuka och Kung Lears förskjutande av dottern Cornelia. Dottern klär ut sig till yngling, precis som Rosalind i Som ni behagar, Viola i Trettondagsafton och Julia i Två ungherrar i Verona; en fegis och tillika bedräglig och löjeväckande friare återfinns i Två ungherrar i Verona; en brottslig drottning som blir sinnessjuk precis som i Macbeth; en kvinna som tros vara död men befinns vara vid liv finns i både Förvillelser, Mycket väsen för ingenting och En vintersaga.
Stildrag