Lee Kuan Yew (kinesiska: 李光耀, pinyin: Lǐ Guāngyào), född 16 september 1923 i Singapore, död 23 mars 2015 i Singapore, var den förste premiärministern i republiken Singapore från 1959 till 1990. Sedan han avgått från ämbetet fortsatte Lee att vara en av de mest inflytelserika politikerna i Singapore. Under Singapores andre premiärminister, Goh Chok Tong, fungerade Lee som senior minister. Han intog 2006 den specialinrättade posten som "Minister Mentor" under sin son Lee Hsien Loong, som blev landets tredje premiärminister och den andre från samma familj 12 augusti 2004. Informellt var Lee känd som "Harry" för sina nära vänner och hans namn anges därför ibland som Harry Lee Kuan Yew, men detta förnamn används aldrig i officiella sammanhang.
Familjebakgrund Lee var en fjärde generationens kinesisk singaporian från hakka-folket. En förfader emigrerade från Dabu härad i Guangdongprovinsen till Straits Settlements 1862.
Lee Kuan Yew föddes 1923 som äldsta barn till Lee Chin Koon och Chua Jim Neo på 92 Kampong Java Road i Singapore, i ett stort och luftigt enplanshus. Som barn var Lee starkt influerad av brittisk kultur, delvis på grund av hans farfar, Lee Hoon Leong, som hade givit sina söner engelsk utbildning. Hans farfar gav honom namnet "Harry" utöver hans kinesiska namn Kuan Yew.
Lee gifte sig med Kwa Geok Choo 30 september 1950. De fick två söner och en dotter.
Familjens nuvarande roll inom näringslivet Flera medlemmar av Lees familj innehar framträdande positioner i Singapores samhälle, och hans söner och dotter har höga regeringsposter eller regeringsanknutna poster.
höger|miniatyr|Hans äldste son Lee Hsien Loong har var premiärminister i Singapore mellan 2004 och 2024. Hans äldste son Lee Hsien Loong, en före detta brigadgeneral, var premiärminister i Singapore, mellan 2004 och 2024, och innan dess finansminister. Han är också vice ordförande för Government of Singapore Investment Company (GIC). Lees yngre son, Lee Hsien Yang, också en tidigare brigadgeneral, är ordförande och verkställande direktör för SingTel, ett mycket stort telekommunikationsföretag. Femtiosex procent av SingTel ägs av Temasek Holdings, ett framträdande statsägt holdingbolag med kontrollerande andelar i ett antal stora regeringsanknutna företag som Singapore Airlines och DBS Bank. Verkställande direktör i Temasek Holdings är Ho Ching, fru till Lees äldste son, premiärministern. Lees dotter, Lee Wei Ling, är chef för National Neuroscience Institute. Lees fru Kwa Geok Choo var tidigare delägare i den framträdande advokatfirman Lee & Lee. Hans yngre bröder, Dennis, Freddy och Suan Yew var delägare i samma företag. Lee har också en lillasyster, Monica. Lee har genomgående bestridit anklagelser om nepotism och hävdar att hans familjemedlemmars privilegierade positioner beror på personliga meriter.
Tidigt liv Lee fick sin utbildning vid Telok Kurau Primary School, Raffles Institution och Raffles College. Hans universitetsutbildning blev fördröjd av andra världskriget och den japanska ockupationen av Singapore 1942-1945. Under ockupationen gjorde Lee framgångsrika affärer på den svarta marknaden med att sälja ett tapiokabaserat klister kallat Stikfas Ooi, Jeff (2005). "Perils of the sitting duck". Läst 6 november 2005, refererad i Lee Kuan Yew i engelskspråkiga Wikipedia 13 september 2006. Då han hade studerat kinesiska och japanska sedan 1942 fick Lee arbete med att transkribera de allierades telegramrapporter åt japanerna, samt som engelskspråkig redaktör på det japanska Hodobu (報道部 — ett informations- eller propagandadepartement) från 1943 till 1944Pillai, M.G.G. (Nov. 1, 2005). "Did Lee Kuan Yew want Singapore ejected from Malaysia?". Malaysia Today, refererad i Lee Kuan Yew i engelskspråkiga Wikipedia 13 september 2006.
Efter kriget studerade han juridik vid Fitzwilliam College, Cambridge i Storbritannien, där han senare blev honorary fellow. Han tog examen med högsta betyg och studerade en kort period vid London School of Economics. Han återvände till Singapore 1949 för att arbeta som advokat på Laycock and Ong, John Laycocks advokatpraktik.
Tidig politisk karriär – 1951 till 1959 Före People's Action Party Lees första erfarenhet av politik i Singapore var hans roll som valagent för sin chef John Laycock, som kandiderade för det probrittiska Progressive Party vid valen till det lagstiftande rådet 1951. Lee insåg dock efterhand att partiets framtid inte såg ljus ut, då det knappast kunde få masstöd, särskilt bland den kinesiskspråkiga arbetarklassen. Detta var särskilt viktigt när Rendelkommissionen 1953 utvidgade antalet röstberättigade kraftigt. Hans stora genombrott kom när han engagerades som juridisk rådgivare åt fackföreningarna och studentföreningarna. Detta gav Lee en länk till den kinesiskspråkiga arbetarklassvärlden.
Bildandet av People's Action Party 21 november 1954 bildade Lee tillsammans med en grupp andra engelskutbildade medelklassmän, som han själv beskrev som "ölsupande borgare", det socialistiska partiet People's Action Party (PAP) i en opportun allians med den prokommunistiska fackföreningsrörelsen. Denna allians beskrevs av Lee som ett resonemangsäktenskap, eftersom den engelskutbildade gruppen behövde prokommunisternas stöd bland massorna, medan kommunisterna behövde en icke-kommunistisk partiledning som rökridå eftersom Malayan Communist Party var olagligt. Deras gemensamma målsättning var att agitera för självstyre och göra slut på det brittiska koloniala styret. En invigningskonferens hölls i Victoria Memorial Hall med över 1 500 anhängare och fackföreningsmedlemmar samlade. Lee blev generalsekreterare, en post som han behöll till 1992, förutom en kort period 1957. UMNO:s Tunku Abdul Rahman och MCA:s Tan Cheng Lock inbjöds som gäster för att skänka trovärdighet åt det nya partiet.
I opposition Lee kandiderade och vann med stor marginal i valkretsen Tanjong Pagar i valet 1955. Han blev ledare för oppositionen mot David Saul Marshalls Labour Front-ledda koalitionsregering. Han var också en av PAP:s representanter vid de två konstitutionella diskussioner som hölls i London om Singapores framtida status. Den första diskussionen leddes av Marshall och den andra av Lim Yew Hock, Marshalls hårdföre efterträdare. Under denna period blev Lee tvungen att tävla med rivaler både inom och utanför PAP. Medan Lee måste hålla sig på betryggande avstånd från sina prokommunistiska kollegor när de aktivt deltog i ofta våldsamma massaktioner för att underminera regeringens auktoritet, upprätthöll han konsekvent sitt motstånd mot den styrande koalitionen, som han ofta anklagade för att vara inkompetent och korrupt. Lees ställning inom PAP blev allvarligt hotad 1957 när prokommunister tog över ledningsposterna, efter en partikongress som partiets vänsterflygel hade fyllt med falska medlemmar.Mauzy, Diane K. and R.S. Milne (2002). Singapore Politics Under the People's Action Party. Routledge , refererad i Lee Kuan Yew i engelskspråkiga Wikipedia 13 september 2006. Lyckligtvis för Lee och partiets moderata falang beordrade Lim Yew Hock en massarrestering av prokommunisterna och Lee återinsattes som generalsekreterare. Lee vann en ny och större seger i sin valkrets i ett fyllnadsval 1957. Det kommunistiska hotet inom partiet var för tillfället avlägsnat och Lee förberedde sig för det kommande valet. Under denna period höll Lee det första av en serie hemliga möten med den underjordiske kommunistledaren Fong Chong Pik (eller Fang Chuang Pi).
Premiärminister före självständigheten – 1959 till 1965 Självstyresregeringen – 1959 till 1963 I de nationella valen som hölls 1 juni 1959 vann PAP 43 av de 51 mandaten i den lagstiftande församlingen. Singapore fick självstyre med autonomi i alla statsärenden förutom försvars- och utrikespolitik. Lee blev den förste premiärministern i staten Singapore 3 juni 1959, då han tog över från chefsministern Lim Yew Hock.
Efter att Singapore uppnått självstyre från Storbritannien ställdes Lee inför många problem. Bland dessa var utbildning, bostadsförsörjning och arbetslöshet. Som svar på bostadsproblemet upprättade Lee Housing and Development Board (HDB), ett organ som påbörjade ett massivt statligt bostadsbyggnadsprogram för att avhjälpa bostadsbristen.
Union med Malaysia och sedan separation – 1963 till 1965 Efter att Malayas premiärminister Tunku Abdul Rahman 1961 föreslagit bildandet av en federation som skulle omfatta Malaya, Singapore, Sabah, Sarawak och Brunei, började Lee propagera för ett samgående med Malaysia för att få ett slut på det brittiska koloniala styret. En folkomröstning hölls 1 september 1962, där 70% av väljarna röstade för hans förslag. Lee krossade sedan de prokommunistiska grupperingarna som kraftigt motsatte sig sammanslagningen och som uppgavs vara inblandade i samhällsomstörtande verksamheter.
16 september 1963 blev Singapore en del av federationen Malaysia. Unionen blev dock kortvarig. Den malaysiska centralregeringen, som styrdes av United Malays National Organisation (UMNO), blev oroad av att Singapores kinesiska majoritet införlivades i staten och av att PAP kunde utgöra en politisk utmanare i Malaysia. Lee motsatte sig bumiputrapolitiken och använde Malaysian Solidarity Conventions slagord om ett "malaysiskt Malaysia!", en nation som tjänar den malaysiska nationaliteten, i motsats till den malajiska gruppen. Relationerna mellan PAP och UMNO blev allvarligt ansträngda. Vissa inom UMNO ville att Lee skulle arresteras.
Rasmässigt motiverade upplopp följde, såsom det på Muhammeds födelsedag (21 juli 1964), nära Kallangs gasverk, där tjugotre personer dödades och hundratals skadades när kineser och malajer attackerade varandra. Fler upplopp bröt ut i september 1964 och både Tunku Abdul Rahman och Lee Kuan Yew gjorde offentliga framträdanden för att försöka lugna situationen. Livsmedelspriserna sköt i höjden under denna period, på grund av rubbningarna av transporter, vilket orsakade än mer påfrestningar.
Då han var oförmögen att få en lösning på krisen beslöt Malaysias premiärminister Tunku Abdul Rahman att kasta ut Singapore från Malaysia. Han hävdade att han valde att "skära av alla band med en delstatsregering som inte visade någon lojalitet med sin centralregering". Lee Kuan Yew var påstridig och försökte utarbeta en kompromiss, men utan framgång och undertecknade en överenskommelse om separation 7 augusti 1965. Överenskommelsen tog upp Singapores relationer med Malaysia efter separationen, med avsikt att samarbetet skulle fortsätta på områden som handel och gemensamt försvar.
Att unionen misslyckades var ett hårt slag för Lee, som ansåg att det var avgörande för Singapores överlevnad. I en TV-sänd presskonferens bröt han ihop känslomässigt när han tillkännagav separationen inför folket.
Samma dag, 9 augusti 1965, antog Malaysias parlament den resolution som skar av Singapores band till Malaysia, och därmed skapades republiken Singapore. Singapores brist på naturresurser, vattentillförseln som i första hand var beroende av Malaysia och en mycket begränsad försvarsförmåga var de främsta utmaningar som Lee och Singapores regering stod inför.
Premiärminister efter självständigheten – 1965 till 1990 I sin biografi hävdar Lee Kuan Yew att han sov dåligt och insjuknade några dagar efter att Singapore blivit självständigt.
Lee började söka internationellt erkännande av Singapores självständighet. Singapore blev medlem av FN 21 september 1965, och grundade Association of Southeast Asian Nations (ASEAN) 8 augusti 1967 tillsammans med andra sydostasiatiska länder. Lee gjorde sitt första officiella besök i Indonesien 25 maj 1973. Relationerna mellan Singapore och Indonesien förbättrades avsevärt då fler besök utbyttes mellan länderna.
Eftersom Singapore aldrig har haft en dominerande kultur som invandrare kunnat anpassa sig till, eller ett gemensamt språk, försökte Lee tillsammans med regeringen och det styrande partiet skapa en gemensam singaporiansk identitet under 1970- och 1980-talen.