Huvudartikel: Runsvenska
Denna artikel beskriver grammatiken och fonologin i runsvenska.
Språket i Sverige under runsvensk tid (omkring 800–1225 e. Kr.) är huvudsakligen känt genom runinskrifter. Beteckningen runsvenska är en konventionell beteckning på språket i Sverige, innan böcker började skrivas i Sverige med latinska alfabetet. (När vi skriver ”Sverige” i denna artikel, menar vi området för det medeltida riket Sverige; under tidig runsvensk tid var Sverige troligen inte ett enat rike.)
Under runsvensk tid fanns inga större skillnader mellan språket i Sverige och språket i övriga Norden. Detta gemensamma språk kallas fornnordiska. De rikaste källorna till fornnordiska är fornvästnordiska handskrifter från Island och Norge. Även om tungomålen i Norden var dialekter av samma språk, talar man om ”runsvenska” för att betona de små särskiljande drag, som ändå fanns i runsvenska jämfört med fornvästnordiska, och för att betona, att man syftar på just det svenska runinskriftsmaterialet.
Eftersom runinskriftsmaterialet är begränsat, är det inte möjligt att skriva en grammatik baserad på runinskrifterna i Sverige. Runsvenskans grammatik måste till stor del rekonstrueras med hjälp av fornvästnordiska. En runsvensk grammatik är i grunden en fornvästnordisk grammatik, som man har modifierat på de punkter, där man kan visa, att språket i Sverige skiljde sig från fornvästnordiska.
En runsvensk grammatik är därför snarast ett praktiskt hjälpmedel för dem, som vill läsa om hur språket torde ha varit, när runinskrifter gjordes i Sverige. I en runsvensk grammatik samlas alla välgrundade slutsatser om den tidens språk i Sverige inom ramen för en allmän fornnordisk grammatik.
Denna artikel beskriver främst, hur runsvenskan kan antas ha talats under äldre runsvensk tid, vikingatiden.
Runor
Fonologi Framställningen grundas på Ragnvald IversenRagnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidorna 9–13. och Elias Wessén.Elias Wessén, Svensk språkhistoria: I Ljudlära och ordböjningslära. Fjärde upplagan. Stockholm 1955. sidorna 21–28. De runsvenska texterna är skrivna med runor, som inte återgav språket noggrant. De runsvenska orden och ljuden i denna artikel är alltså rekonstruktioner. I rekonstruktionen av runsvenska använder man i de flesta fall symboler som ligger nära det Internationella fonetiska alfabetet (IPA). Men i några fall används specialtecken för att beteckna runsvenska fonem. Inom vinkelparentes ⟨ ⟩ har i några fall angivits skrivtecken som används i transkribering av runsvenska (eller fornvästnordiska, när den dialekten omnämns), men inte nödvändigtvis är de gängse symbolerna från Internationella fonetiska alfabetet (IPA).
Vokaler
Det fanns nio vokaler, som kunde vara långa eller korta. Långa och korta vokaler var skilda fonem. Dessutom fanns i äldsta tid nio långa nasalerade vokalfonem; alltså fanns 27 vokalfonem. Oftast använder man i det vanliga skrivsättet för runsvenska symboler som är helt lika IPA‐symboler. Men när vi skriver runsvenska använder vi två skrivtecknen för vokaler som inte motsvarar IPA. De tecknen är ⟨æ⟩ och ⟨ǫ⟩, som används för ljuden som skrivs /ɛ/ och /ɔ/ i IPA.
De nio vokalerna i tabellen nedan fanns alltså som långa onasalerade vokaler, korta onasalerade vokaler, och långa nasalerade vokaler. Korta nasalerade vokaler var inte fonem, utan var allofoner av de korta onasalerade vokalerna.
främrebakre orundad rundad orundad rundad hög (sluten)/i//y//u/ mellanhög (mellansluten)/e//ø//o/ låg (öppen eller mellanöppen)/ɛ/ ⟨æ⟩/a//ɔ/ ⟨ǫ⟩
Dessutom fanns tre diftonger, som brukar skrivas ⟨æi⟩, ⟨au⟩ och ⟨øy⟩,Staffan Fridell, Marco Bianchi, Magnus Källström och Sonia Steblin‑Kamenskaya, Runkunskap 7,5. Kompendium med stödpapper och övningar till lektioner . Uooå. () Sidan 44. med IPA /ɛi/, /au/ och /øy/. Dessa tre diftonger motsvarar de fornvästnordiska diftonger, som oftast skrivs ⟨ei⟩, ⟨au⟩ och ⟨ey⟩. De två första av dessa tre diftonger motsvarar de urnordiska diftongerna /ai/ och /au/. Den tredje diftongen ⟨øy⟩/⟨ey⟩ har uppstått genom i-omljud av /au/.Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidan 18.
Utöver de tre diftongerna ovan brukar man skriva produkterna av brytning som ⟨ia⟩ och ⟨io⟩, alltså med vokaltecknet ⟨i⟩ som första komponent. Man kan räkna ⟨ia⟩ och ⟨io⟩ som stigande diftonger.. I utgåvor av fornvästnordisk litteratur brukar man skriva den första komponenten med konsonanttecknet ⟨j⟩: ⟨ja⟩ och ⟨jǫ⟩.Ragnvald Iversen, Norrøn grammatikk, sjunde utgåvan reviderad av Eyvind Fjeld Halvorsen, andra upplagan. Oslo 1982. Sidan 22. I beskrivningar av fornvästnordiska omnämns därför inte brytningsprodukterna som stigande diftonger.
Konsonanter Konsonantfonemen /ɸ/ (ofta skrivet /f/), /þ/, /g/ och /n/ hade allofoner i vissa positioner.
labialdentalalveolarpostalveolarpalatalvelarlabiovelar tonande tonlös tonande tonlös tonande tonlös plosiver (klusiler)/b//p//d//t//g/ (allofon [ɣ])/k/ frikativor/ɸ/ (allofon [β])Adolf Noreen, Altisländische und altnorwegisceh Grammatik, Halle 1923. Sidan 69, §79.3./þ/ (allofon [ð])/x/ ⟨h⟩ nasaler/m//n/ (allofon [ŋ] av /n/) sibilant/s/ vibrant (tremulant)/r/ approximant/ɻ/ ⟨ʀ⟩/j//w/ lateral approximant/l/
Bilabial frikativa (/ɸ/ med allofonen [β]) utvecklades senare till /f/ (allofon [v]). Tecknet /f/ används oftare än /ɸ/ för detta fonem i litteratur, även om äldre tid, när realisationen av fonemet troligen varit bilabial snarare än labiodental. I denna artikel använder vi fortsättningsvis inte symbolerna /ɸ/ och [β] för de möjliga tidiga bilabiala uttalen, utan vi skriver /f/ och [v].
Fonemen /f/ och /v/ är annorlunda jämfört med nutida svenska. Fonemet /f/ fanns i början av ord (fiskR – ”fisk”), då det uttalades [f], eller mellan vokaler (hafa – ”hava”), då det uttalades [v]. Fonemet som betecknas /v/ som i vinna och svanR (”svan”) uttalades ursprungligen [w]. I nutida standardsvenska har det gamla fonemet /v/ och allofonen [v] av fonemet /f/ smultit samman till det moderna fonemet /v/.
I translitterering och normalisering (transkribering) av runinskrifter används symbolen ʀ för ett fonem, som utvecklats ur urnordiskans /z/. Uttalet av detta slags r‑ljud är svårt att rekonstruera med säkerhet, och IPA‐symbolen i tabellen är en gissning.
Förändringar av fonemsystemet
I stora delar av det som blev medetidens Sverige blev diftongerna monoftonger: /ɛi/ → /eː/ /au/ och /øy/ → /øː/ Ett fåtal bygder har haft diftonger till modern tid; på västnordiskt område stod diftongerna starkare. Monotfongiseringen började på vikingatiden.
Konsonantljudet som skrivs ⟨ʀ⟩ sammanföll med /r/ på vikingatiden i hela Norden.
Morfologi
Översikt över morfologi
Morfologi är ordböjningslära. De grundläggande begreppen i morfologi är ordklass och grammatisk kategori. Varje ordklass i runsvenska böjs enligt vissa grammatiska kategorier. Till exempel böjs substantiv i kasus, numerus och bestämdhet (species).
Morfologin indelas i deklination, som är böjningen av nominala ordklasser, och konjugation, som är verbböjning.
Deklination Substantiv Substantiven i runsvenska böjs efter genus och kasus.
a- stammar Maskulinum víkingr viking, sjökrigare Sing. Plur. Nominativ víkingr víkingar Genitiv víkings víkingaDativ víkingi víkingumAckusativ víking víkinga
Fler ord som böjs som víkingr: víkingr - viking, sjökrigare konungr - konung stafr - stav karl - karl (rlr > rl) stæinn - sten (nr > nn) svæinn - sven, ung man (nR > nn) gárðr - inhägnad (gård) haugr - hög ulfr - ulv, Ulf íss - is (sR > ss) dagr - dag Gunnarr - Gunnar Svæinn - Svenn Þórrstæinn - Torsten (nR > nn) Oláfr - Olof Ingvarr - Ingvar Þórr - Tor (gudanamn)
kætill kittel Sing. Plur. Nominativ kætill kætlaR Genitiv kætils kætlaDativ kætli kætlumAckusativ kætil kætla
Fler ord som böjs som vikingR himil - himmel hamarr - hammare kætill - kittel Óðinn - Oden (gudanamn)
Neutrum land land Sing. Plur. Nominativ land lǫnd Genitiv lands landaDativ landi lǫndumAckusativ land lǫnd
De flesta neutrala ord som inte slutar på -i böjs så här. Bland annat: land - land skíp - skepp gull - guld giald - gäld kuml - kummel, röse ví - vi, helig plats haf - hav bó - bo, hem fæ - boskap, lös egendom (-aR i genitiv singularis) líf - liv oðal - odal, fast egendom
ia- stammar Maskulinum Denna klass innehåller bland annat egennamn och agentnomen. ÞóriR Tore Sing. Plur. Nominativ Þórir ÞórarGenitiv Þóris ÞóraDativ Þóri ÞórumAckusativ Þóri Þóra
Neutrum Så här böjs neutrer som slutar på -i (nusv. -e) mærki märke Sing. Plur. Nominativ mærki mærkiGenitiv mærkis mærkaDativ mærki mærkumAckusativ mærki mærki
ja- stammar Maskulinum Förutom de former som omnämns nedan finns vid några ord enstaka belägg för former på -ir i nominativ plural.
drængR ung man Sing. Plur. Nominativ drængr drængjarGenitiv drængjar drængjaDativ drængi drængjumAckusativ dræng drængja
Som drængr böjs ett flertal maskuliner på g, gh och k, såsom bækkr "bäck", drykkr "dryck", læggr "ben", lænkr "kedja", ryggr "rygg", sækkr "säck", strængr "sträng", særkr "särk, skjorta" och ælghr "älg".
býR gård Sing. Plur. Nominativ býr býjarGenitiv býjarbýjaDativ bý býjumAckusativ bý býja
Som býr böjs byrr "medvind", hærr "här" och þyn "tunna". Det senare böjs dock i nominativ plural þynir och i ackusativ plural þyni (eller ibland, efter räkneord, þyn).
væfR väv Sing. Plur. Nominativ væfrvæfjarGenitiv væfsvæfjaDativ væf væfjumAckusativ væf væfja
Som væfr böjs några få ord, såsom gudanamnet Frør (endast i singular), folkgruppen Nærikjar samt þæfr "smak".
Neutrum kyn släkt Sing. Plur. Nominativ kyn kynGenitiv kyns kynjaDativ kyni kynjumAckusativ kyn kyn Som kyn böjs många enstaviga neutrala substantiv, såsom bær "bär", myrk "mörker", næs "näs", næt "nät", ský "moln", skæg "skägg", væþ/vaþ "vad" och æg "ägg".
ô- stammar Femininum ǫnd kön, sort, släkte Sing. Plur. Nominativ ǫnd ev. u-omljud andarGenitiv andar andaDativ andu andumAckusativ ǫnd ev. u-omljud andar
Andra ord som böjs likadant: orost - strid sal - själ ǫnd - ande braut - väg rún - runa bró - bro sól - sol borg - borg giof - gåva víking - viking, sjökrigståg Oluf - Olof (ett kvinnonamn, alltså inte det samma som OlafR!)
io- stammar Femininum øx yxa Sing. Plur. Nominativ øx øxarGenitiv øxarøxaDativ øxi øxumAckusativ øxi øxar
Få ord i den här gruppen, mest personnamn. Hildr - Hildur Holmfriðr - Holmfrid Þórrgærðr - Torgerd Sigríðr - Sigrid Gerðrúþr - Gertrud Gúðlaugr - Gudlög
jô- och vô- stammar Femininum Jô-stammarna skiljer sig från ô-stammarna enbart i det att de har ett /j/ mellan stammen och ändelsen om ändelsen börjar på /a/ eller /u/. Vô-stammarna utskiljer sig på samma sätt genom att ha ett /v/ före ändelser som börjar på /a/ eller /i/.
vô-stam: ǫr - pil
i- stammar Maskulinum vinR vän Sing. Plur. Nominativ vinr vinirGenitiv vinar vinaDativ vini vinumAckusativ vin vini
vinr - vän gæstr - gäst staðr - ställe ælgr - älg Hakonn - Håkan ǫnundr - Anund Frøyr - Frej (gudanamn)
Femininum iorð jord Sing. Plur. Nominativ iorð iorðirGenitiv iorðar iorðaDativ iorðu iorðumAckusativ iorð iorði
færð - färd iorð - jord nauð - nöd ; kan ha -r i nom.sing.
u- stammar Maskulinum vårþr vakt, väktare Sing. Plur. Nominativ vǫrðr ev. u-omljud / u-brytning iorðirGenitiv vǫrðar (a-brytning) iorðaDativ vǫrði i-omljud iorðumAckusativ vǫrðu > vǫrð iorði
Det finns ett fåtal substantiv som böjs såhär. vǫrðr - vakt, väktare ǫss - asagud; ǫss, ásar, æsi, ǫs, æsir, ása, ásum, ásu mǫgr - son; mǫgr, magar, mægi, mǫg, mægir, maga, magum, magu ǫrn - örn; ǫrn, arnar, ærni, ǫrn, ærnir, arna, arnum, arnu knǫrr - knarr, handelsfartyg; knǫrr, knarrr, knærri, knǫrr, knærrir, knarra, knarrum, knarru sunr - son; sunr, sunar, syni, sun, synir, suna, sunum, sunu biorn - björn, Björn; biorn, biarnar, birni, biorn, birnir, biarna, biarnum, biarnu