Sagan om ringen (), svensk premiärtitel: Sagan om ringen – härskarringen, är en amerikansk-nyzeeländsk fantasy-äventyrsfilm, i regi av Peter Jackson och skriven av honom, Fran Walsh och Philippa Boyens. Den hade världspremiär den 19 december 2001 och är baserad på den första delen av J.R.R. Tolkiens romantrilogi Sagan om ringen (1954–1955). Den är också den första delen i filmtrilogin om Härskarringen, där de två övriga delarna består av Sagan om de två tornen (2002) och Sagan om konungens återkomst (2003).
Filmens handling utspelar sig i den fiktiva världen Midgård. Hoben Frodo Bagger ärver en magisk ring från sin farbror Bilbo, men ringen visar sig vara den mäktiga Härskarringen, ett föremål som kan ge dess onde skapare Sauron kraften att återta sin makt och förslava Midgårds fria folk. Tillsammans med en grupp följeslagare från olika folkslag och riken bildar Frodo "Ringens brödraskap", vars uppdrag är att förstöra ringen genom att kasta den i Domedagsbergets eldar, där den en gång smiddes. Filmen producerades och distribuerades av det amerikanska filmbolaget New Line Cinema, men spelades in och klipptes helt i Peter Jacksons hemland Nya Zeeland, parallellt med de två övriga filmerna i trilogin.
Sagan om ringen hyllades av både kritiker och publik som ett mästerverk inom filmkonsten och en milstolpe för fantasygenren. Den prisades särskilt för sina specialeffekter, skådespelarinsatser, manus, regi, musik och trohet mot bokförlagan. Filmen spelade in över 868 miljoner dollar världen över, samt totalt 896,8 miljoner dollar efter återutgivningar, vilket gjorde den till 2001 års näst mest inkomstbringande film efter Harry Potter och de vises sten (2001). Vid Oscarsgalan 2002 nominerades filmen till tretton priser och vann fyra för bästa foto, bästa smink, bästa filmmusik och bästa specialeffekter. År 2007 utsågs filmen av American Film Institute till en av de 100 bästa amerikanska filmerna i historien, och år 2021 valdes filmen ut för att bevaras i National Film Registry.
Handling I filmens prolog berättar alvdrottningen Galadriel om de mäktiga ringar som smiddes åt Midgårds olika folkslag under andra åldern: tre till alver, sju till dvärgar och nio till människor. Sauron, den onde härskaren, smidde i hemlighet en mäktigare ring, Härskarringen, för att kontrollera de andra ringarna och därigenom förslava hela Midgård. Alver och människor förenades i krig mot Sauron, och i den avgörande striden i Mordor besegrade Isildur av Gondor, son till människornas kung Elendil, honom genom att hugga av hans finger och ta ringen. Isildur behöll ringen men blev förrådd av den, och ringen förlorades i floden Anduin. 2 500 år senare, under tredje åldern, hittar varelsen Gollum ringen och gömmer den i en grotta i Dimmiga bergen. Där förblir den i 500 år tills hoben Bilbo Bagger hittar den under sina äventyr.
Sextio år senare lever Bilbo stillsamt i Fylke med sin brorson Frodo Bagger. På sin 111-årsdag lämnar han Fylke och ger ringen till Frodo. Trollkarlen Gandalf misstänker ringens farliga natur och bekräftar efter forskning att det rör sig om Härskarringen. Samtidigt växer ondskan åter i Mordor och Sauron skickar ut sina tjänare, de fruktade nazgûlerna, för att söka efter ringen. Gandalf uppmanar Frodo att lämna Fylke och möta honom i Bri. Frodo får sällskap av sin vän Sam Gamgi samt kusinerna Merry och Pippin. På vägen jagas de av nazgûlerna men når till slut Bri, där de upptäcker att Gandalf inte har dykt upp. Istället möter de den mystiske vandraren Vidstige, som visar sig vara Aragorn, Isildurs arvinge och tronarvinge till Gondor.
Aragorn hjälper hoberna genom att föra dem till alvernas tillflyktsort Vattnadal. På vägen dit skadas Frodo svårt av nazgûlernas ledare. Aragorn räddar hans liv och dennes älskare, alvprinsessan Arwen, stoppar nazgûlerna från att ta Frodo vid Bruienenfloden. Väl i Vattnadal helas Frodo av alvherren Elrond och återförenas med Gandalf och Bilbo, som ger Frodo svärdet Sting och en mithrilskjorta. Gandalf berättar att han tillfångatagits i Isengård av trollkarlarnas ledare Saruman, som allierat sig med Sauron, men lyckades fly. Ett rådslag i Vattnadal beslutar att ringen måste förstöras i Domedagsberget i Mordor där den en gång smiddes. Frodo åtar sig uppdraget. Med honom följer Gandalf, Aragorn, alven Legolas, dvärgen Gimli, människan Boromir från Gondor samt hoberna Sam, Merry och Pippin. Tillsammans bildar de Ringens brödraskap.
Först försöker brödraskapet ta sig över bergspasset Caradhras, men Saruman framkallar en snöstorm och de tvingas ta vägen genom dvärggruvorna i Moria. Där finner de dvärgarna dödade av orcher och blir själva attackerade av dem. Under flykten genom Moria konfronteras de av en balrog. Gandalf offrar sitt liv genom att slåss mot balrogen på en bro och båda faller ner i avgrunden. Brödraskapet flyr vidare till alvskogen Lothlórien, där Galadriel erbjuder dem vila och skänker gåvor. Hon visar Frodo hur viktig hans uppgift är. Följet fortsätter med båt längs floden Anduin. Vid en förgrening i floden börjar Boromir frestas av ringen. Han försöker ta den från Frodo, som då bestämmer sig för att fortsätta resan ensam, men Sam lyckas följa med honom. Samtidigt attackeras brödraskapet av uruk-hai-soldater som tjänar Saruman. Boromir försvarar Merry och Pippin, men hoberna tillfångatas och Boromir dödas av uruk-hai-ledaren Lurtz, som i sin tur blir besegrad av Aragorn.
Brödraskapet är således splittrad. Aragorn, Legolas och Gimli beger sig för att rädda Merry och Pippin, medan Frodo och Sam inleder sin farliga färd mot Mordor på egen hand.
Rollista i urval miniatyr|stående|Elijah Wood (2006) spelade huvudrollen som hoben Frodo Bagger. Följande skådespelare medverkar i filmen:
Skillnader mellan filmen och boken Peter Jackson och manusförfattarna Fran Walsh och Philippa Boyens hanterade den svåra uppgiften att filmatisera Sagan om ringen, särskilt vad de valde att utelämna eller utesluta. Eftersom verket är så omfattande kunde inte alla scener, rollfigurer och händelser rymmas i filmen. Filmteamet valde därför en strategi där vissa händelser anses ha skett "utanför bild", utan att direkt visas i filmen, som exempelvis hobernas resa genom Gamla skogen eller deras möte med den mystiske Tom Bombadill. Men vissa delar kunde inte existera i filmens värld alls, eftersom nya scener hade skapats som motsäger det ursprungliga innehållet. Exempelvis delar Aragorn ut svärd till hoberna, istället för i boken där hoberna hittar sina svärd från några gravhögar.
Jackson sade att hans främsta mål var att göra en film med fokus på Frodo och ringen, som han kallade berättelsens "ryggrad". Prologen i filmen sammanfattar Midgårds bakgrundshistoria, där den sju år långa belägringen av Saurons torn Barad-dûr av människor och alver förenklas till ett enda fältslag. Den tidsperiod på 17 år som i boken passerar mellan att Gandalf lämnar ringen till Frodo och återvänder för att avslöja dess inskription, har i filmen komprimerats av tidsmässiga skäl. Filmskaparna valde även att till filmen lägga till det första kapitlet från romanen Sagan om de två tornen, där uruk-hai-soldater överfaller och dödar Boromir, för att kunna användas som dramatisk klimax.
Författaren John D. Rateliff pekade på en skillnad mellan material som kan ha utelämnats utan att motsäga filmens logik (elision), och material som inte kan ha ägt rum alls inom filmens värld (exclusion). Jacksons val att utelämna exempelvis Tom Bombadill motiveras med att filmen fokuserar på Frodo som ringbärare – allt som inte driver denna kärnberättelse framåt ansågs överflödigt. Dock noterade Rateliff att samtidigt som sådant material ströks, gav det även utrymme för nya berättelser, såsom Aragorns och Arwens kärlekshistoria, vilket visade att uteslutningarna inte enbart handlade om tidsbrist utan även om berättartekniska prioriteringar. Tidigare adaptationer av Sagan om ringen har både inkluderat och exkluderat Bombadill-kapitlen från boken, men Jackson valde medvetet att ta bort dem för att behålla ett tydligt fokus på filmens huvudhandling.
Produktion
Bakgrund och produktionsstart miniatyr|stående|Peter Jackson (2003), filmregissör och manusförfattare. Den brittiske författaren J.R.R. Tolkien började bygga sitt mytiska universum om Midgård genom barnboken Bilbo – En hobbits äventyr (1937). Den blev en stor succé och förlaget Allen & Unwin bad om en uppföljare, vilket tog Tolkien 17 år att skriva. Resultatet blev romantrilogin Sagan om ringen (1954–1955), där han lade stor vikt vid att utveckla egna språk, kartor och mytologier. Under 1950- och 1960-talen växte trilogin i popularitet, särskilt i USA, och blev en kultklassiker som fram till 1998 översatts till 25 språk och hade sålts i över 50 miljoner exemplar, varav 1,5 miljoner exemplar i Sverige. Tolkien har länge varit skeptisk till filmatiseringar av sina verk och tidiga försök har oftast misslyckats. Efter animerade kortfilmer och TV-filmen The Hobbit 1977, kom Ralph Bakshis animerade film Sagan om ringen 1978. Filmrättigheterna passerade flera studior innan filmproducenten Saul Zaentz förvärvade dem. Flera stora filmskapare som Walt Disney och Stanley Kubrick hade visat intresse för att anpassa Tolkiens verk, men inget projekt blev verklighet.
Filmregissören Peter Jackson från Nya Zeeland såg Bakshis film som tonåring, vilket inspirerade honom att läsa böckerna och drömma om att göra en egen spelfilm. 1995, efter framgången med Svarta änglar (1994), ville Jackson och hans partner Fran Walsh skapa en egen fantasyfilm, men de insåg snart att Tolkiens berättelse var oslagbar. Genom deras produktionsbolag WingNut Films spårade de rättigheterna till Zaentz via sin agent och tog projektet till Miramax Films i januari 1997. Jackson föreslog först en trilogi bestående av Bilbo – En hobbits äventyr och två filmer baserade på Sagan om ringen.
Miramax ville från början stödja projektet, men konflikter om budget och rättigheter skapade hinder. Jackson, Walsh och manusförfattaren Philippa Boyens skrev en tvåfilmsadaption där de strök flera rollfigurer och scener och strukturerade om handlingen. De tänkte sig bland annat en försonad Saruman och större roller för Arwen. Men Miramax, som pressades av Disney, ville att historien skulle komprimeras till en enda film, något Jackson vägrade att acceptera. Efter sammanbrottet med Miramax tog Jackson projektet till andra studior. New Line Cinema, under ledning av Robert Shaye, såg potentialen och slöt avtal med Jackson i augusti 1998. New Line föreslog att göra tre filmer av Sagan om ringen istället för två, ett beslut som gav Jackson, Walsh och Boyens möjligheten att skriva om manusen för att mer rättvist spegla Tolkiens värld. Fokus lades på Frodos resa med Aragorns subplot som sekundär. Projektet skapades utan inblandning från J.R.R. Tolkiens dödsbo, Tolkien Estate, som valde att ta avstånd från filmerna. Christopher Tolkien och biografiförfattaren Michael White var kritiska till filmatiseringen och menade att verket inte lämpar sig för visuell dramatik, något de trodde även J.R.R. Tolkien själv skulle ha ogillat.