De egentliga huggormarna eller viperorna (Viperinae) är en underfamilj av giftiga ormar i familjen huggormar som lever i Europa, Asien och Afrika. De skiljer sig från de nära besläktade näsgropsormarna (Crotalinae) genom avsaknad av de värmekänsliga groporgan som kännetecknar denna grupp. För tillfället räknas 14 släkten och cirka 70 arter till gruppen.Viperinae (TSN 563898). ITIS. Läst 20061030. De flesta arterna lever i tropiskt och subtropiskt klimat, men en art huggorm (Vipera berus) återfinns till och med vid polcirkeln.Engelska Wikipedia anger följande som källa för denna uppgift: Mallow D, Ludwig D, Nilson G. 2003. True Vipers: Natural History and Toxinology of Old World Vipers. Krieger Publishing Company, Malabar, Florida. 359 pp. .
Beskrivning Arterna i denna underfamilj varierar i storlek från Bitis schneideri, som mest blir 28 centimeter, till Gabonhuggorm (Bitis gabonica) som kan bli över 2 meter lång. De flesta arterna är marklevande, men några, som Buskhuggormar (Atheris), är helt och hållet trädlevande.
Även om de värmekänsliga groparna som kännetecknar näsgropsormarna saknas hos de egentliga huggormarna så har flera arter, bland annat i släktena Daboia, Pseudocerastes och Causus (Causinae), men i synnerhet i släktet Bitis, ett känselorgan ovanför nosen. Experiment har visat att anfall inte enbart styrs av syn och doft, utan att varmare mål träffas oftare än kalla.
Utbredning Europa, Asien och Afrika. Dock förekommer de inte på MadagaskarEngelska Wikipedia anger följande som källa för denna uppgift:Stidworthy J. Snakes of the World. Grosset & Dunlap Inc. 160 pp. .
Reproduktion I allmänhet är arterna i denna underfamilj vivipara men ett fåtal, som Pseudocerastes lägger ägg.
Släkten SläkteAuktorArterUnderarter.*Svenska namnUtbredningAdenorhinosLoveridge, 193010Centrala Tanzania: Udzungwe- och Ukingabergen.AtherisCope, 186281Tropiska subsahariska Afrika, med undantag för södra Afrika.BitisGray, 1842142Afrika och södra arabiska halvön.CaususWagler, 18307 Afrika, söder om Sahara.CerastesLaurenti, 176830Nordafrika österut genom Arabiska halvön och Iran.DaboiaGray, 18425 Pakistan, Indien, Sri Lanka, Bangladesh, Nepal, Myanmar, Thailand, Kambodja, Kina (Guangxi och Guangdong), Taiwan och Indonesien (Endeh, Flores, östra Java, Komodo, Lomblenöarna).EchisMerrem, 182086Indien och Sri Lanka, delar av Mellanöstern och Afrika norr om ekvatorn.EristicophisAlcock och Finn, 189710Ökenregionen av Baluchistan nära gränsen Iran-Afghanistan-Pakistan.MacroviperaReuss, 192744Halvöknar och stäpper i Nordafrika, Främre Orienten och Mellanöstern, och Milosarkepelagon i Egeiska havet.MontatherisBoulenger, 191010KenyaMontiviperaNilson, Tuniyev, Andrén, Orlov, Joger & Herrmann, 19998 Från Europa över Turkiet till Mellanöstern.ProatherisPeters, 185410Södra Tanzania (norra änden av Malawisjön) genom Malawi till trakten runt Beira, centrala Moçambique.PseudocerastesBoulenger, 18963 Från Sinaihalvön i Egypten österut till Pakistan.ViperaTLaurenti, 17682312Storbritannien och nästan hela den europeiska kontinenten över polcirkeln samt på några öar i Medelhavet (Elba, Montecristo, Sicilien) och Egeiska havet österut över norra Asien till Sachalin och Nordkorea. Återfinns också i norra Afrika i Marocko, Algeriet och Tunisien. * Omfattar inte nominatunderarten (typisk form). T Typsläkte.
Tribus En tribus är erkänd, Atherini, skapad av Broadley 1996 för att beskriva släktena Atheris, Adenorhinos, Montatheris och Proatheris. Typsläkte för denna tribus är Atheris.
Nära besläktade grupper Tills helt nyligen räknades ytterligare två släkten till de egentliga huggormarna. Men numera anses de skilja sig tillräckligt för att föras till egna underfamiljer inom huggormarna:
Släktet Azemiops - överförd till underfamiljen Azemiopinae av Liem, Marx & Rabb (1971). Släktet Causus - erkänd som underfamiljen Causinae (Cope, 1860) föreslogs av Groombridge (1987) och fick ytterligare stöd av Cadle (1992).
Likväl används ofta beteckningen egentliga huggormar även för dessa grupper.
Källor Delar av denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia. Läst 20061031.
Noter
Litteratur Följande angav av engelska Wikipedia som källor: Breidenbach CH. 1990. Thermal cues influence strikes in pitless vipers. Journal of Herpetology 4:448-50. Broadley DG. 1996. A review of the tribe Atherini (Serpentes: Viperidae), with the descriptions of two new genera. African Journal of Herpetology 45(2):40-48. Lynn WG. 1931. The structure and function of the facial pit of the pit vipers. American Journal of Anatomy 49:97.
Kategori:Huggormar