Bronsåldern i Europa var perioden från cirka 2500 till 700 f.Kr. Från början var de flesta områden i full färd med att utvecklas från stenåldersteknologi med omfattande gemensam utveckling i de västliga megalitprovinserna och vid slutet var man på gränsen till historia, med ett utvecklat stamsamhälle, hög grad av politisk centralisering, och en etablerad elit.
En rad nya idéer och uppfinningar dök då upp i människans utveckling. Metallteknologins utveckling är den mest uppenbara. Glas och fajans är andra. Idén om att skapa ett värde av enklare material dök upp. Vidare kan man se ett betydligt större behov av långdistansresor. Början till en storskalig marknadsekonomi kan tydligt ses. Fyndmaterialet visar upp stora likheter i stora delar av Europa på ett helt annat sätt än tidigare neolitikum.
Tidsperioder Den europeiska bronsåldern utvecklades under en period mellan ca 2500 f.Kr. och 500 f.Kr. Den utvecklades dock inte samtidigt i hela Europa. Centraleuropa: 2450 f.Kr.–750 f.Kr. Frankrike: 2300 f.Kr.–ca 800–700 f.Kr. Norra och centrala Italien: 2550 f.Kr.–660 f.Kr. Skandinavien: Ⅰ: 1700 f.Kr.-1500 f.Kr. Ⅱ: 1500 f.Kr.-1300 f.Kr. Ⅲ: 1300 f.Kr.-1100 f.Kr. Ⅳ: 1100 f.Kr.-900 f.Kr. Ⅴ: 900 f.Kr.-700 f.Kr. Ⅵ: 700 f.Kr.-500 f.Kr. Spanien: 2300 f.Kr.–800 f.Kr. Storbritannien: 2450 f.Kr.–750 f.Kr.
Bosättningar Bronsåldersbosättningarna var generellt varken stora eller välutvecklade. De flesta var små gårdar. Efterhand blev de allt mer utvecklade, större och befästa, speciellt i Centraleuropa. I fyndmaterialet kan man inte se någon tendens till social differentiering, istället blev det allt tydligare med behovet av förvaringsutrymmen och möjlighet att nå omgivningen.
Skillnader mellan bosättningar som är spridda och koncentrerade kan ses. Vad som fick människor att välja det ena eller det andra var olika från fall till fall. Några orsaker var funktionella, som behovet av jordbruk, trädgårdsskötsel och djurhållning. Andra var sociala och demografiska, som släktskap och social interaktion, och återigen andra var ideologiska, som ett sätt att uttrycka maktrelationer inom och mellan samhällen.
De flesta invånarna var småbrukande bönder i isolerade bondgårdar eller byar. I nord och nordväst bestod bosättningarna av spridda hus eller i små grupper. I resten av Europa var de betydligt mer ihopsamlade. Vad detta beror på kan inte förklaras på ett enkelt sätt av miljön. De tätt ihopsamlade byarna i Tyskland ligger till exempel bara ett tiotal mil från de spridda bosättningarna i Danmark. Troligtvis får man istället söka sociala eller ideologiska orsaker eller någon korrelation till miljön.
Man bodde även i grottor under bronsåldern. Om man använde det enbart som kultplats eller för andra aktiviteter är omdebatterat. Men i många grottor som har grävts ut har man inte funnit några tecken på kultaktiviteter. Istället antar man att det har varit ett enkelt sätt att få tillfälligt skydd, kanske säsongsvis eller tillfälligtvis när det har varit svårt att bygga permanenta byggnader.
Byggnationer Man kan göra en distinktion mellan runda och rektangulära hus. De runda husen var relativt små och enkla medan de rektangulära var betydligt större och mer välutvecklade, indikerande betydligt fler aktiviteter än att äta och att sova.
De runda husen kan man hitta över hela Europa men är speciellt vanliga i England och Italien. Man anser att husen fick sitt utseende av antingen praktiska eller psykologiska orsaker. Man valde ut en lämplig plats att bosätta sig på och för att göra det enkelt valde man en enkel huskonstruktion utan komplicerade vinklar och andra detaljer. Det enda väsentliga beslutet var åt vilket håll dörröppningen skulle ligga. Den psykologiska förklaringen är, att under första delen av bronsåldern i norra och västra Europa var gravarna runda konstruktioner. Liksom de neolitiska bosättningarna liknade gravkonstruktionerna fortsatte man den traditionen. Så som man levde nu skulle man också leva efter döden.
De rektangulära husen finns i större omfattning över hela Europa. Flest finns bevarade kring Beneluxländerna, södra Skandinavien, vid de alpina sjöbosättningarna och från urnefältskulturen. Man antar att de var vanliga i resten av Europa men att de inte har bevarats väl.
Den domesticerade ekonomin Artefakter För bearbetning av jord har få artefakter bevarats då majoriteten förmodligen var av trä. Men så mycket har bevarats att man anser att årder var det huvudsakliga redskapet. Från bevarade hällristningar kan man se att årdren drogs parvis av oxar. Dessa kopplades samman med ok. Sådden skedde förmodligen för hand. För att skydda grödorna mot djur byggde man murar och staket eller använde sig av växter som naturliga skydd. För att rensa ogräs använde man sig av hackor och pinnar. Vid skörd använde man sig av skäror. I början av bronsåldern var de av flinta eller trä men sedan övergick man till bronsskäror. För att bevara skörden använde man sig på många håll i Europa av förvaringsgropar. Dock blev det inte vanligt i hela regionen förrän i slutet av bronsåldern.
I fuktiga områden använde man sig av spannmålsmagasin. I dessa byggnader förvarades spannmålen i stora vaser. Detta användes också på torra platser där man inte ansåg det lämpligt att bevara spannmålen i gropar.
Djur Den vanligaste boskapen var nötkreatur. De gav kött och mjölk och var användbara i jordbruket. Därefter kom gris och caprinae (getdjur). Deras popularitet steg under bronsåldern. Grisar är, förutom att de ger kött, utmärkta allätare, har stor tolerans för olika miljöer och kunde utnyttjas till markröjning. Från caprinae får man både kött och mjölk, ylle, skinn och horn. I medelhavsområdet dominerade djuret. Hästar fanns, men spelade mindre roll som mat. Vilda djur spelade en liten roll.
Växter De vanligaste odlade grödorna var vete och korn. Man kompletterade detta med ärtväxter och bönor och olika vilda växter. Ett stort urval av frukter och bär samlades också in. M.a.o. användes ett stort urval av växter inte bara för att få varierad diet men också för att maximera avkastningen i sin miljö. Vid början av urnefältskulturen kan man se ett tydligt skifte av odlade växter. Växter som dinkel och hirs började odlas, och oljerika växter och ärtväxter blev vanliga.
Material Metall thumb|250px|Svärd från bronsåldern, Rumänien, 1700 f.Kr. Under de 1500 år som bronsåldern varade utvecklades metallarbeten från enkla arbeten i olegerad koppar och guld till en stor variation i metaller och tillverkningstekniker. Från mitten av det andra årtusendet gjordes ett stort antal föremål främst i koppar-brons eller andra typer av legeringar och i guld. Utvecklingen av bronslegeringar gick från ren koppar över koppar-arsenik, koppar-tenn och slutligen koppar-tenn-bly i slutet av bronsåldern.
Kopparens källor är svåra att hitta då de för länge sedan försvunnit. Men det är ganska klart att små lokala fyndigheter har utnyttjats. I de alpina områdena i Schweiz, Österrike och Trentino finns det många sådana små lämningar. I regionen kring Monte Bego i Liguriska alperna finns det många depåer, liksom i sydöstra Spanien, Slovakien och de brittiska och irländska högländerna. När det gäller guld utvann man troligtvis det mesta genom guldvaskning i floder. Utvinning ur guldådror genomfördes troligen på några få platser, bland annat i Wicklow Mountains på östra Irland och i Muntii Metalici i västra Transsylvanien. Tenn finns bara på ett fåtal platser i Europa. Fyndigheterna i Cornwall var störst. Vidare är det troligt att tenn utvanns i St Eval, Trevisker och Caerloggas, St Austrell. Storbritannien, Iberien, Toscana och västra Serbien har små tennfyndigheter. Bly är inte lika sällsynt utan kan hittas över hela kontinenten, ofta i form av blyglans. Detta innehåller ofta stora mängder silver vilket kan ha varit en av huvudorsakerna till intresset för bly.
Ett flertal gjuttekniker användes runt om Europa. Man använde sten, lera, sand och vax. Speciellt kan nämnas att vax användes till den välutvecklade spiralornamentiken under period II och III och bronslurarna i Skandinavien. Guld tycks ha haft en särskild plats i bronsålderns värld. Andelen guld varierade från region till region och period till period beroende på tillgång och popularitet. Vid början av bronsåldern var tillverkningen ganska enkel, man använde drivet guld. Bearbetningsmetoderna blev allt mer utvecklade under perioden. Bly användes både i legeringar och i sin rena form. Tenn har både använts i legeringar med koppar för att bilda brons men också i olegerad form. Tennföremålen är små och ovanliga. Ett halsband med tennpärlor har hittats i Odoorn och Sutton Veney. Tennålar har hittats på hjalten till en kniv i Bargeroosterveld och träkärl i Jylland. I de norra delarna av Alperna användes det som dekorativa element på keramik. I det tysk-schweiziska området tycks det inte ha existerat någon keramik- eller gravtradition.
Under senare delen av bronsåldern tillverkades allt fler järnföremål, speciellt i östra och södra Europa. Dock har man funnit några järnföremål från tidig bronsålder. Då inga tillverkningsplatser har hittats i Europa antar man att det kommer från Anatolien. Dock finns det tecken som tyder på att viss tillverkning skedde här. I några av urnefältskulturens bronsföremål finns det fina linjer som är mycket svåra att tillverka utan järnverktyg. I slutet av perioden användes järn över hela Europa. I Sverige har flera slaggplatser hittats vilket visar att lokal tillverkning även skedde här. Bronssmederna upptog tillverkningen av järn från sina kontinentala kollegor. Här i norr såg man järnföremålen som praktiska föremål och inte som prestigeföremål. Det finns inga tydliga tecken på att järn påverkade bronsåldersekonomin. Men det har föreslagits att de enorma depåer av bronsföremål som har hittats i Storbritannien under den sista delen av bronsåldern beror på att man har dumpat dessa till förmån för järn. Utan tvekan var de flesta av vardagsföremålen liksom till viss del vapen och viss ornamentik i metall under Ha C av järn.
Keramik Det går knappast att avgöra i vilket sammanhang keramiken tillverkades. Män, kvinnor, hög eller låg status, hur det transporterades etc. Dock lade man ner stor energi på tillverkningen i vissa områden, nästan som en kompensation för avsaknad av annan skicklighet som till exempel metallbearbetning.
Keramiken på bronsåldersfyndplatserna kan delas in i olika kategorier. Från grov för förvaring och matlagning till fin som bordsservis. I vissa fall användes speciella former och tillverkningstekniker för begravningar och rituella depåer. Vanligt är att man hittar en viss typ av keramik i gravar, men man kan inte göra samma distinktion bland bosättningar.
Trä Trä måste ha varit ett av de vanligaste materialen som man gjorde föremål av under bronsåldern och det vanligaste när man byggde hus. Inte mycket har bevarats, men det finns undantag. De mest exceptionella är i Somerset levels och i de italienska Alperna. I Somerset levels finns det stort antal handtag, hjalt, vapen och kistor. I Italien har man också funnit ett stort antal jordbruksredskap. Förvaringskärl som lådor, skålar etc. har hittats på många ställen i Europa. Trä var det vanligaste materialet vid byggkonstruktioner som hus, försvarsanläggningar, plattformar och pålbyggnader i våta områden. Plankor, pålar och andra konstruktionselement finns bevarade i schweiziska och italienska alpina fyndplatser. Plankor med hål, urtagningar och andra konstruktionselement har hittats även i många platser i Storbritannien. Även i palissadkonstruktioner utnyttjades trä tillsammans med sten och jord. På de ställen som trä har bevarats i gravar finns det förutom urgröpta ekstammar några anmärkningsvärda exempel. Kamrarna i Helmsdorf och Leubingen är de mest kända exemplen.
Glas