Max Robert Engman, född 27 september 1945 i Helsingfors, död där den 19 mars 2020, var en finländsk historiker och översättare.
Biografi Engman växte upp i ett tvåspråkigt medelklasshem i Helsingfors och avlade studentexamen 1964 vid Svenska normallyceum. Han studerade historia vid Helsingfors universitet för den kände medeltidsforskaren professor Jarl Gallén.
Engman var 1968–1972 tjänsteman vid Riksarkivet i Helsingfors, där han grundligt lärde sig arkivforskningens principer och praxis. År 1972 utnämndes han till redaktionssekreterare för Historisk Tidskrift för Finland (HTF), vilket inledde en inalles 28-årig bana i tidskriftens redaktion, varav de sista 18 åren som ansvarig redaktör 1982–2000. Under hans era började HTF regelbundet publicera projektöversikter samt översättningar av finskspråkiga och utländska artiklar, och ökad publicering av modern politisk historia och socialhistoria.
Engman disputerade 1983 på avhandlingen S:t Petersburg och Finland. Migration och influens 1703–1917, i vilken han påvisade hur betydelsefullt det snabbt växande S:t Petersburg kom att bli för hela södra Finlands ekonomi och sociala utveckling under den kejserliga epoken. Han utnämndes 1985 till professor i allmän historia vid Åbo Akademi och under perioden 2003–2007 var han chef för Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut. Han var gästprofessor vid University of Minnesota 1997 och vid Södertörns högskola 2008–2009.
Engman har i sin forskning främst uppehållit sig vid finsk-ryska relationer och de europeiska imperierna samt konstitutionella frågor och förvaltningshistoria. Mest uppmärksammat av hans verk är antologin Lejonet och dubbelörnen. Finlands imperiella decennier 1830–1890 (2000), i vilken han visade hur vidlyftigt finländarna hade deltagit i och gynnats av konstruktionen och expansionen av det ryska imperiet. År 2009 publicerade han Ett långt farväl, en syntes om konstruktionen av staten och nationen Finland — en titel lånad från deckarförfattaren Raymond Chandler för att understryka hur utdragen den svensk-finska skilsmässan i många avseenden blev.
Engman var styrelsemedlem i Svenska litteratursällskapet i Finland 1980–2013 och sällskapets styrelseordförande 2010–2013. Han var även styrelseledamot i Oskar Öflunds stiftelse från 1987 och dess ordförande sedan 1998.
Bibliografi Mannen i kolboxen, 1979 S:t Petersburg och Finland, 1983 Förvaltningen och utvandringen till Ryssland 1809–1917, 1995 Petersburgska vägar, 1995 Norden och flyttningarna under nya tiden, 1997 Lejonet och dubbelörnen, 2000 Gränsfall: Utväxlingar och gränstrafik på Karelska näset 1918–1920, 2007 Ett långt farväl: Finland mellan Sverige och Ryssland efter 1809, 2009 Språkfrågan: Finlandssvenskhetens uppkomst 1812–1922, 2016
Utmärkelser, ledamotskap och priser Ledamot av Finska Vetenskaps-Societeten, 1993 Ledamot av Vetenskapssocieteten i Lund (LVSL, 1994)https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018 Hallbergska priset, 1984 Finska statens informationspris, 1988, 2008 Svenska Akademiens Finlandspris, 1994 Ledamot av Vitterhetsakademien i Sverige, 2008 Hertig Karls pris, 2009 Stora fackbokspriset, 2016 Tollanderska priset, 2017 Zibetska priset, 2017
Noter
Externa länkar
Kategori:Födda 1945 Kategori:Finländska professorer i historia Kategori:Män Kategori:Personer från Helsingfors Kategori:Avlidna 2020 Kategori:Personer verksamma vid Åbo Akademi Kategori:Historiker under 1900-talet Kategori:Finländska forskare under 1900-talet Kategori:Finlandssvenska historiker Kategori:Ledamöter av Vetenskapssocieteten i Lund Kategori:Mottagare av Tollanderska priset Kategori:Mottagare av Statsrådet Mauritz Hallbergs pris