Grön

Grön är en av de traditionella spektralfärgerna och det gröna färgområdet omfattar en mängd olika gröna nyanser. I det standardiserade färgbeteckningssystemet NCS är grön en av sex elementarfärger och har beteckningen G. I RGB-systemet för additiv färgblandning är grön (G) en av de tre primärfärgerna. Grönt är den dominerande färgen i levande vegetation och har symboliska betydelser som ofta har att göra med naturen.

Definition Många forskare uttrycker en grundläggande svårighet att alls definiera vad färg ÄR och färgordet "grön" har ingen entydig betydelse utan definieras olika inom olika vetenskapsgrenar och även av olika forskare inom samma vetenskapsgren. Arne Valberg, professor i biofysik, menar att färger är uppenbara fakta (sinnesdata) som inte kan förnekas, men att de, liksom andra kvalitativa upplevelser inte har några fysiska motsvarigheter. C.L. Hardin, professor i filosofi skiljer på motsvarande sätt mellan fysikalisk färg och uppfattad färg, och menar att vardagsspråkets färgord bör reserveras för färger så som vi ser dem.

I denna artikel används olika definitioner i olika avsnitt. I de flesta fall framgår det av sammanhanget vilken definition som används, och annars anges det i respektive avsnitt.

Definition utifrån språkbruk Ett sätt att definiera "grön" utgår från hur ordet används i svenska språket. I detta fall är grön ett färgområde, inte en specifik färg. Ordet grön används för en mängd olika färger med sinsemellan mycket olika karaktär, från ljusgrön till mörkgrön, från grågrön till knallgrön och från blåaktigt grön till gulaktigt grön. Färgnamnet grön syftar på ett stort spann av kulörtoner och kan användas oavsett om färgen är ljus eller mörk, gråaktig eller intensiv. Därmed täcker det in en större del av färgvärlden än något annat färgnamn. sid 15 Även i de flesta andra språk täcker ordet för grön ett betydligt större färgområde än orden för gul och röd. Gränserna mellan de färgområden som benämns med respektive färgord är flytande, varierar med situationen och individen och kan förändras över tiden.

Definition utifrån våglängd hos monokromatiskt ljus

En annan definition utgår från vilka strålningsvåglängder av monokromatiskt ljus som får människor att se gröna färger i de mycket speciella situationer där man bara ser en våglängd i taget. Även här handlar det om ett färgområde som inte har någon exakt avgränsning. Spektrum utgörs av en kontinuerlig övergång mellan olika våglängder, och det finns inget allmänt vedertaget sätt att dela in det i olika färger. Ett av många förslag till indelning visas i boxen härintill, som också visar strålningens frekvens uttryckt i terahertz (THz). Det våglängdsspann som kallas grönt varierar mellan olika källor, och kan som mest sträcka sig mellan c:a 490 och 575 nanometer (nm). Strålning med närmast längre våglängd ger gul färg, och den färg som ges av strålning med närmast kortare våglängd benämns i olika källor cyan eller blå.

Ett annat sätt att definiera grönt utifrån spektrum är att ange en ungefärlig våglängd som motsvarar en typisk grön. Inte heller här finns någon allmänt vedertagen definition. De våglängder som anges kan variera mellan ungefär 510 och 550 nm, men källorna är noga med att understryka att dessa angivelser endast är ungefärliga och beror på en rad omständigheter.

Olika definitioner i olika tillämpningar thumb|NCS kulörtoncirkel. Den gröna elementarfärgen kallas G.|alt=thumb|upright=1.1|Färgcirkel som visar maximalfärger i Munsell Book of Color. Den gröna grundfärgen kallas 5G

I olika färgbeskrivningsmodeller och tillämpningar finns ett antal färger som utgör just den modellens/tillämpningens utgångspunkt vad gäller "grön". De definieras utifrån olika utgångspunkter och är inte samma gröna färg, och ingen av dem gör anspråk på att vara den enda och sanna gröna - i stället kallas de "den gröna elementarfärgen", "den gröna grundfärgen" etc.

Några exempel:

- I opponentfärgsteorin, som är den allmänt accepterade teorin om människans färgseende, är grön en av de fyra unika kulörtonerna och karakteriseras att den varken är blåaktig eller gulaktig. För varje person finns ett smalt våglängdsområde i spektrum som motsvarar personens uppfattning av unikt grönt, men vilka våglängder det handlar om varierar från individ till individ. Vilka processer i hjärnan som får oss att se dessa färger som unika är ännu inte klarlagt.

- I det i Sverige standardiserade färgbeteckningssystemet NCS (Natural Colour System) är Grön (G) en av sex elementarfärger och definieras som den färg som inte har någon visuell likhet med gult, rött, blått, vitt eller svart. Denna definition utgår alltså helt från färgperception. Den gröna elementarfärgen är imaginär i betydelsen att den representerar föreställningen om en ideal färg och finns inte specificerad i form av färgprov eller fysiska mätvärden. I NCS färgatlas visas ett antal färgprover som under standardiserade betraktningsförhållanden, och med hopvägning av många observatörers bedömningar, har samma uppfattade kulörton men inte är lika rena som den gröna elementarfärgen. Deras tristimulusvärden och trikromatiska koordinater med hänvisning till CIE finns publicerade i tabellform.

- I det amerikanska färgsystemet Munsell Book of Color är Green en av fem grundläggande kulörtoner (principal hues), och definieras med kolorimetriska värden. Munsell-systemets gröna grundfärg överensstämmer relativt väl med NCS-systemets gröna elementarfärg.

- I RGB-systemet för additiv färgblandning är Grön (G) en av de tre primärfärgerna, men exakt vilken grön färg som avses kan variera mellan olika tillämpningar. I den standardiserade RGB-färgrymden sRGB, skapad för användning på bildskärmar och internet, definieras de tre primärfärgerna med hänvisning till CIE:s tristimulusvärden (CIE XYZ). De matematiska formlerna för detta varierar något mellan olika källor.

- En av de 16 originalfärgerna för HTML 4.01, det system som specificerar och benämner färger för användning på internet, har namnet Green och en annan har namnet Lime. Deras koordinater visas i boxarna härintill. Lime motsvarar den gröna primärfärgen i sRGB.

Grönt i naturen

När vårt öga nås av ljus med en våglängd kring 540 nanometer ser vi i normalfallet en grön färg. Det är också i detta våglängdsområde som det mänskliga synsinnet är som känsligast, alltså uppfattar mest ljus i förhållande till strålningens energi.Fridell Anter, Karin; Berggren, Leif: 'Belysningstekniska begrepp och mätmetoder'. I: sid 88 Strålning med bara en våglängd (monokromatiskt ljus) förekommer dock bara i specialfall, som till exempel regnbågen, och normalt sett är det en blandning av många olika våglängder som får oss att se en grön färg.

Hos levande vegetation är grönt den absolut vanligaste färgen. Det gröna pigmentet klorofyll spelar en avgörande roll i växternas fotosyntes, alltså omvandlingen av oorganiskt kol från luftens koldioxid till organiskt kol i växtvävnaden. De typiskt klorofyllgröna färgerna har en tydlig gulaktighet, med kulörtoner mellan NCS G40Y och G50Y. Många mindre djur har gröna färger som liknar vegetationens, vilket tjänar som kamouflage och därmed skydd mot rovdjur.

Grön färg i fjäderdräkten hos fåglar orsakas ofta genom samverkan av gula pigment och blå så kallade strukturfärger, som orsakas av fjädrarnas uppbyggnad. Strukturfärgerna uppstår genom interferens mellan strålningsvågor som reflekteras eller sprids från ytor som ligger på olika nivåer, mycket nära varandra.

Grönt är ovanligt i berggrunden och gröna mineral som till exempel smaragd eller malakit används till smycken och prydnadsföremål eller i mald form som pigment.

Gröna pigment och färgämnen thumb|stående|Paris Green är ett av de engelska namnen för schweinfurtergrönt Bland de växt- och djurbaserade färgämnen som traditionellt har använts för färgning av textilier finns inget som ger en hållbar grön färg. För att åstadkomma grönt har man därför varit tvungen att färga först gult och sedan blått. Detta ändrades först på 1800-talet, när man började producera syntetiska färgämnen.

För måleri har man i äldre tid hämtat pigment ur jorden eller krossat mineraler. Grönjord är oftast relativt kulörsvag men var länge ett av de vanligaste gröna pigmenten. Grön umbra är, namnet till trots, snarare varmgrå än grön. För starkare gröna färger har man åtminstone sedan medeltiden använt krossad malakit. Man har också, ända sedan antiken, tillverkat det gröna pigmentet spanskgrönt (verdigris). Under 1800-talet började man tillverka nya oorganiska pigment, ofta baserade på det nyupptäckta grundämnet krom (kromgrönt, kromoxidgrönt, smaragdgrönt). Även arsenik förekom, exempelvis i schweinfurtergrönt. Sedan mitten på 1900-talet har de flesta av de äldre gröna pigmenten ersatts av ftalocyaninfärgämnen. Ftalocyaningrönt är (2010) det enda gröna pigment som normalt ingår i färgtillverkarnas brytsystem.

För blandning av pigment finns flera olika uppsättningar av tre grundfärger eller primärfärger som tillsammans med svart och vitt antagits räcka till för att åstadkomma alla andra färger. Den traditionella uppsättningen med ett rött, ett gult och ett blått pigment blev kodifierad kring år 1600. Grönt åstadkoms i detta fall genom blandning av gult och blått pigment, då det sker en överlappning i den gröna delen av spektrumet hos det reflekterade ljuset från de båda pigmenten.David Briggs. Paint-Mixing Principles The Dimensions of Colour. Läst 29 juni 2016.Blue + Yellow pigment yields the color green York University, Toronto. Läst 29 juni 2016.

Grönt i tryckning och digital teknik I CMYK-systemet för tryckning är grön en sekundärfärg, som åstadkoms genom blandning av primärfärgerna gult och cyan. CMYK och RGB är anpassade till varandra så att den gröna sekundärfärgen i CMYK åtminstone i teorin motsvarar den gröna primärfärgen i RGB.

Bland X11-färgerna för bildskärmar finns ett tjugotal färger som i dagligt tal kan kallas gröna eller har engelska namn som slutar på "green". Nedan anges även deras hexadecimala RGB-kod.

RGB Färgnamn Hex Decimaldarkolivegreen556b2f8510747olivedrab6b8e2310714235yellowgreen9acd3215420550limegreen32cd325020550lime00ff0002550lawngreen7cfc001242520chartreuse7fff001272550greenyellowadff2f17325547springgreen00ff7f0255127mediumspringgreen00fa9a0250154lightgreen90ee90144238144palegreen98fb98152251152darkseagreen8fbc8f143188143mediumseagreen3cb37160179113lightseagreen20b2aa32178170seagreen2e8b574613987forestgreen228b223413934green00800001280darkgreen00640001000

Etymologi Ordet grön finns redan i fornsvenskan och dess ursprung kan härledas ur den germanska språkstammen gro (växa). Ordet grön kan därmed tolkas som med gräsfärg. I fornsvenskan hade ordet också betydelsen frisk (om sår m.m.), och åtminstone sedan 1600-talet i den överförda betydelsen omogen. Gröna gatan och liknande gatunamn i Danmark, Skåne och Västsverige syftade ursprungligen på att gatorna var nya och ännu inte färdigbyggda.

I de romanska språken har ordet för grönt utvecklats från latinets viride, som samtidigt har en ursprunglig betydelse av "livskraft".

Grönt i konst och mode

Människor i den neolitiska forntidens Europa tillverkade grönbrun färg av björklöv för att färga kläder, och i det forntida Mesopotamien har återfunnits grönfärgad keramik.Anne Vachiron (2000), Couleurs – pigments et teintures dans les mains des peuples, p. 196 Grönt var en populär färg i det forntida Egypten, där det associerades med återfödelse och användes i målningar, textilier och kosmetika.

Antikens greker ansåg att grönt och blått var samma färg och det är därför svårt att avgöra hur ofta dessa färger användes av grekerna: de fyra huvudfärgerna inom grekiskt måleri var dock rött, gult, svart och vitt, och grönt och blått tycks sällan ha använts inom grekisk konst.Gage, John (1993). Colour and Culture – Practice and Meaning from Antiquity to Abstraction. Thames and Hudson (Page numbers cited from French translation). .