Tuberkulos, ofta förkortad TBC, tbc eller TB, är en infektionssjukdom som vanligtvis orsakas av tuberkelbakterien Mycobacterium tuberculosis. Tuberkulos drabbar framför allt lungorna men kan även angripa organ som centrala nervsystemet, könsorganen, blodomloppet, skelettet, leder eller huden. Tuberkelbakterien upptäcktes och renodlades år 1882 av Robert Koch, som genom djurexperiment även påvisade att den var orsaken till tuberkulos. För denna bedrift tilldelades han Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1905.
De klassiska symtomen på tuberkulos är kronisk hosta med blodigt slem, feber, nattlig svettning och viktförlust. Infektion i andra organ kan ge en rad olika symtom beroende på vilket organ som är drabbat. Medicinsk diagnos av tuberkulos baseras främst på röntgenbilder av lungorna och tuberkulintest på huden. Mikroskopundersökning och bakterieodling av kroppsvätskor kan också användas. Tuberkulosbehandlingen är långvarig och omständlig och kräver många månaders intag av olika sorters antibiotika. Människans eget immunförsvar kan inte oskadliggöra tuberkelbakterien, utan i stället bildar makrofager och lymfocyter inflammatoriska härdar i lungorna, som går under namnet granulom. Ett granulom är en nisch där bakterier kan växa och spridas, eller där värdens immunförsvar försöker förhindra bakteriell spridning genom att bilda immunceller runt bakterierna. Tuberkulos förebyggs genom screeningtester och vaccinering, oftast med BCG-vaccin.
Tuberkulos sprids genom luften när människor med sjukdomen hostar, nyser eller spottar. En fjärdedel av världens befolkning har infekterats med M. tuberculosis och infektionstakten uppskattas till en person per sekund i världen. De flesta infekterade kommer dock aldrig att utveckla aktiv tuberkulos utan asymtomatisk latent infektion är den vanligaste formen. Omkring en på tio av dessa latenta infektioner utvecklas så småningom till en aktiv sjukdom som, om den inte behandlas, dödar mer än hälften av sina offer. Tuberkulosfallen är långt ifrån jämnt utspridda över världen. I många länder i Asien och Afrika har 80 procent av befolkningen positivt utslag i tuberkulintest, medan runt 5–10 procent har det i USA. Sjukdomen förekommer även hos djur och är en zoonos, alltså en sjukdom som är överförbar mellan djur och människor. Bland djur finns också de zoonosa formerna aviär tuberkulos (M. avium) och bovin tuberkulos (M. bovis).
I Sverige var BCG-vaccination tidigare allmänt rekommenderad, men sedan 1975 rekommenderas endast riskgrupper att vaccinera sig. De allra flesta som insjuknar i tuberkulos i Sverige idag (2015) har bakgrund i länder där tuberkulos fortfarande är vanligt förekommande.
Historia miniatyr|Omkring 460 f.Kr. identifierade Hippokrates phthisis (den grekiska termen för tuberkulos) som den mest utbredda sjukdomen på den tiden. Tuberkulos har funnits hos människor sedan åtminstone forntiden. De tidigaste otvetydiga spåren av Mycobacterium tuberculosis är i lämningar av en 17 000 år gammal bison. Om tuberkulos har sitt ursprung hos boskap och överfördes till människor eller om de två tuberkulosformerna har en gemensam förfader hos en tidigare art är för närvarande oklart. Det är dock klarlagt att människans M. tuberculosis inte är en direkt avkomling till boskapens M. bovis, som tycks ha utvecklats senare. Skelettrester visar hur förhistoriska människor under neolitisk tid hade tuberkulos och spår av tuberkulos har även hittats i mumiers ryggrad från 3 000–2 400 f.Kr. Phthisis är en grekisk term för tuberkulos och Hippokrates identifierade omkring 460 f.Kr. phthisis som den mest utbredda sjukdomen på den tiden; den var nästan alltid dödlig, med feber och blodiga upphostningar som symtom. Genetiska studier indikerar att tuberkulos fanns i Amerika på 100-talet e.Kr. I Sydamerika var de första spåren av tuberkulos kopplade till Paracaskulturen (750 f.Kr–100 e.Kr.).
Den pulmonella formen som associeras med tuberkelbakterierna etablerades som en patologi av Richard Morton 1689, men på grund av att sjukdomen har så många symtom identifierades tuberkulos som en enskild sjukdom först under 1820-talet och sjukdomen benämndes "tuberkulos" först 1839 av Johann Lukas Schönlein.Zur Pathogenie der Impetigines. Auszug aus einer brieflichen Mitteilung an den Herausgeber. [Müller's] Archiv für Anatomie, Physiologie und wissenschaftliche Medicin. 1839, s. 82. Mellan 1838 och 1845 tog ägaren av Mammoth Cave, John Croghan, med sig flera patienter som drabbats av tuberkulos till en grotta i hopp om att kunna bota sjukdomen med hjälp av en konstant temperatur och renande luft, men patienterna avled inom ett år. Hermann Brehmer öppnade det första sanatoriet för tuberkulos 1859 i Sokołowsko, Polen.
Hudtuberkulos kunde botas med ultravioletta ljusstrålar. För denna upptäckt fick Niels Ryberg Finsen nobelpris 1903. Vårdplatser där man kunde vistas i solljus ordnades och behandlingarna var positiva men försvann då medicin i stället ersatte ljusbehandlingen.
miniatyr|Robert Koch upptäckte och renodlade tuberkelbakterien Mycobacterium tuberculosis 1882 och för denna bedrift tilldelades han nobelpriset i fysiologi eller medicin 1905. Tuberkelbakterien M. tuberculosis, orsaken till tuberkulos, upptäcktes och beskrevs av Robert Koch den 24 mars 1882 och för denna bedrift tilldelades han nobelpriset i fysiologi eller medicin 1905. Koch trodde inte att det fanns ett samband mellan boskaps och människors tuberkulossmittor, vilket fördröjde upptäckten av smittad mjölk som en orsak till sjukdomen (smittad mjölk som orsak till tuberkulos minskade drastiskt efter genombrottet med pastöriseringsprocessen). Koch introducerade 1890 ett glycerinextrakt av tuberkelbakterien som ett sorts botemedel för sjukdomen och han benämnde det "tuberkulin". Extraktet visade sig inte vara ett fungerande botemedel, men användes istället med framgång inom screeningtest för att tidigt kunna upptäcka tuberkulossymtom hos en patient.
År 1906 var Albert Calmette och Camille Guérin de första att uppnå riktiga framgångar med att immunisera mot tuberkelbakterien. De använde sig av en försvagad stam av M. bovis för att skapa vaccinet Bacillus Calmette-Guérin (BCG). Detta vaccin användes för första gången på människor 1921 i Frankrike, men fick sitt stora genombrott i USA, Storbritannien och Tyskland först efter andra världskriget.
Tuberkulos fick under 1800-talet och tidigt 1900-tal statusen som en endemisk sjukdom som spred sig bland de fattiga i städerna. Vart fjärde dödsfall i England 1815 var på grund av så kallad consumption, en gammal engelsk term för lungtuberkulos. Vart sjätte dödsfall i Frankrike 1918 var fortfarande orsakat av tuberkulos. Efter att det under 1880-talet hade fastställts att tuberkulos var en smittsam sjukdom påbörjades kampanjer i Storbritannien för att hindra folk från att spotta på offentliga platser. De fattiga som var smittade uppmanades att söka sig till sanatorier som till stor del påminde om fängelser (sanatorier för medel- och överklassen hade dock utmärkt service och erbjöd konstant medicinsk vård). I en undersökning från cirka 1916 visade det sig att hälften av de som skrivits in på sanatorium avled inom fem år.
I Europa började tuberkulosfallen öka under 1600-talet och de nådde sin topp under 1800-talet, när närmare vart fjärde dödsfall var orsakat av sjukdomen. Sjukdomens dödlighet hade minskat med nästan nittio procent under 1950-talet. Folkhälsan genomgick ständiga förbättringar och sjukdomens dödlighet minskade redan innan streptomycin och andra typer av antibiotika hade introducerats (det vill säga före 1946). Dock var tuberkulos fortfarande ett stort hot mot allmänheten, vilket märktes när Medical Research Council grundades i Storbritannien 1913 (vars ursprungliga fokus var forskning om sjukdomen). Det fanns under senare delen av 1900-talet ett hopp om att helt kunna utrota tuberkulos, men dessa förhoppningar grusade när fallen av antibiotikaresistens ökade under 1980-talet. Detta ledde till att tuberkulosfallen ännu en gång ökade och 1993 varnade Världshälsoorganisationen (WHO) för att tuberkulos kunde bli en global hälsorisk.
Inom folktron Före den industriella revolutionen kunde tuberkulos ibland betraktas som en form av vampyrism. När en medlem av en familj dog av sjukdomen, hade andra i familjen redan smittats och tynade i sin tur sakta bort; folk trodde att detta berodde på att den ursprungligen sjuke sög ut livskraften från de andra. Dessutom fanns det likheter mellan tuberkulossymtom och traditionella vampyrattribut. Tuberkulosoffer har ofta röda svullna ögon (och är därför överkänsliga för ljus), blek hy, låg kroppsvärme, svagt hjärta och blodig hosta. Enligt en annan folktro berodde tuberkulos på att man tvingades delta i älvors nattliga riter och att man därför tynade bort på grund av sömnbrist. Denna tro var vanligast där man såg en koppling mellan älvor och de döda. På samma sätt, men inte lika vanligt, troddes tuberkulos kunna bero på att häxor använde offren som riddjur på natten, vilket återigen ledde till sömnbrist.
Tuberkulos romantiserades under 1800-talet. Många trodde att tuberkulos orsakade euforiska känslor som kallades "spes phthisica" eller "den tuberkulossjukes hopp". Man trodde att tuberkulossjuka som var artister fick utbrott av kreativitet allt eftersom sjukdomen fortskred och även att de sjuka fick en sista energikick strax innan de dog, en kick som gjorde kvinnor vackrare och män mer kreativa.Lawlor, Clark (hösten 2003). "Transatlantic Consumptions: Disease, Fame and Literary Nationalism in the Davidson Sisters, Southey, and Poe". Studies in the Literary Imagination. Tillgänglig på findarticles.com. Läst 8 juni 2007. Under tidigt 1900-tal trodde en del människor att tuberkulos orsakades av onani.
Historiska studier Studier av tuberkulos kan härledas åtminstone till Avicenna på 1020-talet. Han var den förste läkaren som identifierade lungtuberkulos som en smittsam sjukdom, den förste att upptäcka kopplingen till diabetes och den förste att föreslå att tuberkulos kunde smitta genom kontakt med jord och vatten.Al-Sharrah, Y. A. (2003). "The Arab Tradition of Medical Education and its Relationship with the European Tradition", Prospects 33 (4), Springer.Sarton, George, Introduction to the History of Science. (cf. Dr. Zahoor, A. och Dr. Haq, Z. (1997). Quotations From Famous Historians of Science . Cyberistan) Avicenna utvecklade metoden med karantän för att begränsa spridningen av tuberkulos.Tschanz, David W. (augusti 2003). "Arab Roots of European Medicine", Heart Views 4 (2). I antiken fokuserades behandlingen på de drabbades diet. Plinius den äldre beskrev flera metoder i sin Naturhistoria, däribland "varglever i tunt vin, späck från en sugga som har levt på gräs eller köttet från en åsninna i buljong".Plinius den äldre (Naturhistoria). Citerad i
Symtom
Ungefär 5–15 procent av de som lider av tuberkulos, men inte av HIV, utvecklar en aktiv variant av tuberkulos under sina livstider. I kontrast till detta utvecklar cirka 30 procent av de som redan är smittade av HIV en aktiv variant av tuberkulos under sina livstider. Tuberkulos kan drabba alla kroppsdelar, men är oftast centrerad till lungorna (så kallad pulmonell tuberkulos eller lungtuberkulos). Extrapulmonell tuberkulos (det vill säga tuberkulos utanför lungorna) är normalt inte smittsam, men den kan samexistera med pulmonell tuberkulos som är smittsam.
Pulmonell tuberkulos (lungtuberkulos)