alt=Kung Magnus och drottning Blankas testamente till grundandet av Vadstena kloster|miniatyr|Kung Magnus och drottning Blankas testamente till grundandet av Vadstena kloster miniatyr|Modell av klostrets byggnader omkring 1450. Den norra delen (till vänster) tillhörde systrarna och den södra delen (till höger) bröderna. miniatyr|Brödrakonventets östra fasad. Byggnaden rymmer idag hotell och restaurang. miniatyr|Kungsgården/nunneklostret 2020. miniatyr|Mur vid Vadstena kloster. Vadstena kloster var ett kloster för Den helige Frälsarens orden, vanligen kallad Birgittinorden, beläget i Vadstena, Östergötland. Klostret planerades och ritades av Heliga Birgitta, och det invigdes 1384 som ett så kallat dubbelkloster, det vill säga innefattande både nunnor och munkar ur birgittinerorden.
Vadstena kloster spelade en viktig roll under medeltiden, då det var moderkloster för andra kloster av samma orden. Klostret upplöstes i samband med reformationen och stängdes helt 1595.
Birgittinorden återvände till Vadstena 1935 och startade då ett gästhem strax söder om det medeltida klosterområdet. Ett regelrätt kloster, Sankta Birgittas abbedi Pax Mariae, återupprättades 1963 och är fortfarande verksamt.
Sedan 2025 är Vadstena kloster en del av Sveriges kulturkanon.
Historik Grundandet 1346–84 Klostret kom till genom att kung Magnus Eriksson och drottning Blanka av Namur testamenterade det på platsen stående kungapalatset till ett nytt kloster. Det skedde först i deras svenska testamente 1346 och senare i det norska testamentet året därpå. Kungaparets avsikt var att de skulle begravas i det blivande klostrets kyrka och att klostrets präster på kungaparets dödsdagar skulle be för deras själar.
Det dröjde till 1370 innan Birgittas ordensplaner blev godkända av påven, om än i modifierat skick. Planeringen för det nya klostret började genast, med det kunde inte invigas förrän 1384, vilket var efter såväl Birgittas som hennes dotter Katarina Ulfsdotters död.
Klostrets anseende växte avsevärt genom att det fick makt och befogenhet att utfärda avlat. "Avlat, nämligen tillgift för alla synder" – som det står det i Vadstenaklostrets minnesbok – förkunnades och utdelades där för första gången på Marie bebådelsedag 1378; "och kom vid den tiden en stor mängd folk hit". Genom en påvlig bulla samma år hade klostret erhållit privilegiet att ge evig förlåtelse för alla synder till alla som vallfärdade dit på vissa högtidsdagar. Genom rätten till avlatshandel lades den ekonomiska grunden för klosterbygget, som sedan raskt kunde fortgå.
Enligt Birgittas instruktioner skulle klostret bestå av 60 systrar och 25 bröder, varav åtta lekbröder. Både munkarna och nunnorna, liksom hela klostret i stort, var underställda en abbedissa. En priorissa eller priorinna avdelades för nunnorna specifikt och en generalkonfessor för bröderna, som utsågs av abbedissan. Syftet med att ha ett dubbelkloster, med ett manligt konvent ihop med ett systrakonvent, var troligen att säkra nunnornas behov av präster för bikt och mässor.
Klosterregler Kontakten mellan de båda könen var minimala, förutom i två specifika situationer: när en nunnas hälsa var kritisk och hon behövde ta emot sakramentet, samt när en avliden persons kropp skulle tas ut ur klostret. Kyrkan var gemensam, men brödernas område var på nedre våningen medan systrarnas område låg på övre våningen. Systrarna var strängt förbjudna, under hot om bannlysning och med hänvisning till den yttersta domen och evig fördömelse, att låtsas vara sjuka för att på så sätt få möjlighet att interagera med klosterbröderna. Om en syster började tala om världsliga och köttsliga ämnen under bikten, var det klosterbroderns plikt att vända bort huvudet och förhindra sådana samtal.
Redan mellan klockan 3 och 4 på morgonen ljöd klockan från sovhuset, och munkarna tog sig till klosterkyrkan för att utföra ottesången. När den ceremonin var över gick nunnorna i procession in i kyrkan, och på så vis turades bröderna och systrarna om att leda gudstjänst fram till klockan 8. Under större delen av gudstjänsten var det förbjudet för systrarna att tala med varandra, endast på slutet fick de växla några ord om andliga ämnen. Skratt och meningslöst prat var strängt förbjudet. En gång mellan dessa gudstjänster gick nunnorna två och två till en öppen grav för att påminna sig om livets förgänglighet.
Först klockan 8 fick både bröder och systrar äta sin första måltid. Munkarna och nunnorna åt i separata salar. Systrarna satt vid två långa bord, var och en placerad efter sin ålder i klostret. Abbedissan var uttryckligt förbjuden att ge någon en bättre plats baserat på härkomst eller rikedom. Måltiderna var enkla men rejäla, vilket var nödvändigt efter den långa fasteperioden och de ansträngande gudstjänsterna. Vid bordet fick ingen yttra ett ord. I stället föreläste en nunna under hela måltiden uppbyggelseskrifter och helgonlegender. Måltiderna inleddes och avslutades med böner. Överskottet av maten samlades in av abbedissan för att delas ut till de fattiga.
Dagen ägnades sedan bland annat åt världsligt arbete. Vissa systrar hade ansvar för att ta hand om de sjuka, andra skötte hushållet och förråden, medan andra sydde och lagade brödernas och systrarnas kläder eller broderade mässkrudar, altardukar och liknande. Under tiden läste bröderna själamässor för de många som i sina testamenten hade skänkt klostret rikedomar. Andra bröder skrev kopior av gamla böcker på pergament, översatte främmande texter och dokumenterade betydelsefulla händelser i klostrets dagbok för kommande generationer. Även bland nunnorna fanns skickliga skrivare. Bland både bröderna och systrarna fanns också duktiga örtagårdsmästare.
Klockan 16 ringde klosterklockan för aftonsång. När den hade klingat ut, började dagens andra och sista måltid ungefär på samma sätt som den första. Mellan dessa måltider var det strängt förbjudet att äta eller dricka något. Instruktioner om andra typer av kroppslig späkning än fasta förekommer inte i Birgittas klosterregler, i motsats till vissa besläktade ordnar som föreskrev gissling varje fredag och åderlåtning flera gånger om året. Dock omnämns även dessa former av späkning för klostrets medlemmar i Vadstena såsom goda handlingar. När klockan slog 20 var det tyst i klostret. Bröderna hade gått till sina celler för att vila, och systrarna låg tillsammans i en sal på bäddar av halm i sängar av enkla träbrädor.
Storhetstiden 1384–1527 Klostret gynnades av kungahuset och adeln och blev snart både Sveriges främsta andliga centrum och landets största jordinnehavare. Vadstenamunkarna fick stor betydelse som biktfäder och predikanter.
Klosterfolket tillverkade religiösa handskrifter och liturgisk textil av högsta klass, med mera konsthantverk. Klostrets bibliotek har traditionellt uppskattats till uppemot 1 500 volymer. Nyare forskning har uppskattat antalet till minst 900 men maximalt 1 350 volymer. Ändå var det sannolikt Nordens största bibliotek under senmedeltiden.
Klostret drev även en sjukstuga, ett så kallat helgeandshus, senast från år 1401.
Samma år den 24 augusti 1401, avled en av de första nunnorna, Katarina Brynjulvsdotter:HERRENS ÅR I4OI, Vadstena klosters minnesbok : Diarium vazstenense
Många av klostrets bröder och systrar tillhörde rikets förnämsta ätter. Till och med drottningar lät inskriva sig där som systrar, dock naturligtvis utan att ta nunnedoket. År 1455 blev kung Karl Knutssons moderlösa, åttaåriga dotter Birgitta invigd i klosterlivet. Den högtidliga ceremonin övervakades av hennes far. Hon avled i klostret efter att ha tillbringat fjorton år som nunna.
Vadstena hade internationell betydelse som moderkloster för andra kloster av birgittinorden runt om i Europa, så som klostren i Reval, Nådendals kloster, Bergen och Marienbrunn i Danzig, där Vadstena brukade utföra inspektioner, och Syon Abbey i England. Både nunnor och munkar skickades ut till dessa kloster. För Syons del kom 1406 en engelsk delegation under ledning av Henrik Fitzhuger till Vadstena och bad om medlemmar för att grunda ett kloster av birgittinorden i England. 1415 eskorterades så fyra nunnor, tre nunnenoviser, en munk och en prästmunk under stora högtidligheter och i närvaro av alla Sveriges biskopar ur klostret för att resa till England och delta i grundandet av Syon.
Otillbörligt umgänge innanför murarna De manliga och kvinnliga medlemmarna levde inte alltid så åtskilda som reglerna föreskrev.Lennart Jörälv: Reliker och mirakel. Den heliga Birgitta och Vadstena (2003) Detta beskrivs i ett brev från syster Ingrid Pärsdotter år 1498, då hon stämde möte med en man utanför klostret: "Bröder och systrar leka och spela, dricka vin och dansa med hvarannan i trädgården om aftonen och morgonen". 1419 hölls räfst och en undersökning utfördes då abbedissan och nunnorna ryktades ha tagit emot privata gåvor av världsliga män, släppt in lekmän i klostret och träffat män enskilt.Frans Oscar Vågman: Vreta Kloster. Historik jämte vägledning vid besök i Vreta klosters kyrka och dess omgifning. Stockholm, P. A. Norstedt & Sönders Förlag (1904) 1506 inlämnades också en anmälan från en munk, som vittnade om att en grupp nunnor hade tagit sig in i den manliga delen av klostret medförande vinkrus, och att en grupp nunnor och munkar sedan hade druckit vin tillsammans och besökt varandras celler.Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 Klostret hyste redan tidigt beginer, kvinnor ur främst adeln som levde på klostrets allmosor och av kyrkan ansågs leva ett utsvävande liv. 1412 förbjöds klostret att ta emot dem, men beginer fanns bevisligen kvar där till 1506.http://www.archive.org/stream/MN42054ucmf_3/MN42054ucmf_3_djvu.txt 1436 tog upprorsmannen Jösse Eriksson sin tillflykt till klostret, där han dock greps.
Då och då genomförde abbedissan förhör med dem som hade brutit mot klosterreglerna. De flesta överträdelserna verkar ha handlat om prat och skvaller. I mer allvarliga fall kunde unga systrar, det vill säga de under 24 år, bli piskade – dock inte mer än fem slag. Mer allvarliga förbrytare – som de som skickade kärleksbrev till personer utanför klostret eller blev tagna när de försökte klättra över klostrets murar – sattes i klostrets "mörkastuga", som fängelset kallades.
Klostrets långa avveckling 1527–95 Då reformationen påbörjades i Sverige år 1527 inleddes avvecklingen av Sveriges kloster genom ett förbud för dem att ta emot nya noviser, medan de gamla medlemmarna fick bo kvar på livstid med underhåll från klostrets tidigare egendomar, som konfiskerades av kronan. Sveriges övriga kloster förföll, men Vadstena, som hade en stark position genom sina förbindelser med adeln och sin internationella berömmelse, klarade sig bättre än de övriga. Kung Gustav Vasas egen syster Anna var vid denna tid nunna i Vadstena.