Erik Ljungner, född den 21 maj 1892 i Ljungs församling, Västergötland, död den 13 mars 1954 i Lund, Skåne, var en svensk geograf och geolog.
Biografi Ljungner tog sin fil. dok.-examen 1927 och arbetade därefter som statsgeolog i Argentinas geologiska undersökning 1927-31. Vid återkomsten till Sverige arbetade vid Uppsala universitet i den docentur han tilldelades 1930 och som universitetslektor från 1939. År 1948 blev han vid Lunds universitet den förste innehavaren av en professur i ”geografi, särskilt naturgeografi”.
Med erfarenhet från vidsträckta resor, bland annat en expedition till Sydamerika 1932—34 och resor i Lappland för Bolidens gruvaktiebolag 1939—46, behandlade Ljungner i sina arbeten bland annat geomorfologi och tektonik i västra Sverige, glacialgeologi och morfologi i de svensk-norska fjällen, som han kallade Skanderna, samt Andernas geologiska uppbyggnad och fysiska geografi.
Bibliografi Av Ljungners litterära arbeten kan nämnas Några drag av den bohuslänska granitskärgårdens geologi och geomorfologi (1923), Landformskarta över mellersta Bohuslän (1927), Spaltentektonik und Morphologic der schwedischen Skagerak-Küste (1927—30), De större landformerna i mellersta Bohusläns gneisområde (1938), A forest section through the Andes of Northern Patagonia (1939), Massupphöjningens betydelse för höjdgränser i Skanderna och Alperna (1944), East-west balance of the quaternary ice caps in Patagonia and Scandinavia (1949), Urbergsytans form vid fjällranden (1950), Refflornas bidrag till vår sista istids historia (1969).
Källor Bra Böckers lexikon, 1977 Ljungner, Erik, geograf Svensk Uppslagsbok 1955.
Externa länkar http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=9617
Kategori:Svenska professorer Kategori:Personer från Grude socken Kategori:Födda 1892 Kategori:Avlidna 1954 Kategori:Män