Hate (, ”han som hatar, fiende”)Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: hati ”hatare, fiende”, av hatr, ”hat, fiendskap”. Hróðvitnisson (”son till den stolte ulven”, d.v.s. Fenrisulvens sonFinnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord: Hróðvitnir) är en jättelik varg i nordisk mytologi som tillsammans med sin bror Skoll förföljer Sól (”Sol”) och Máni (”Måne”). Vid Ragnarök slukas de båda himlakropparna av bestarna. Hate förekommer i Sången om Grimner och i Völvans spådom och kallas i Snorres Edda för Månegarm.

I den Poetiska Eddan Hate är ganska säkert den varg som nämns i Völvans spådom stroferna 40 och 41, här i översättning av Erik Brate: Österut i Järnskogen den åldriga satt och födde där Fenrers avkomlingar. En bliver mest av alla förnämlig, tunglets rövare, i trolls skepnad.

Han mättar sig med lik av män, som dött, gudars boning med blod besudlar. Svart blir solskenet om somrarne efter, all väderlek vansklig. Veten I än mer och vad?https://runeberg.org/eddan/se-01.html

I Sången om Grimner berättar Oden om Fenrisulvens söner, även här i översättning av Erik Brate: Skoll heter den ulv, som till skogens hägn den glänsande guden förföljer; en annan är Hate, han är ättling av Rodvitner, skall stänga strålande himlabrud vägen.https://runeberg.org/eddan/se-04.html

Jätten Hate Hate är också namnet på en jätte omtalad i Helgakviða Hjǫrvarðssonar. Om denne Hate vet vi inte mer än vad som kan extraheras ur den i Helgakviða ingående dikten Hrímgerðarmál. Hate bodde i Hatafjǫrðr (”Hates fjord”) och hade en dotter vid namn Hrimgerd (Hrímgerðr Hatadóttir). I det prosastycke som inleder dikten sägs att Helge Hjörvardsson ”dräpte jätten Hate, där han satt på ett berg”. Kung Helge använde därvid det svärd som han fått av sin käresta, valkyrian Svava Eylimesdotter (Sváfa Eylimadóttir). Orsaken till dråpet omtalas inte, men kan ha haft att göra med vad dottern Hrimgerd berättar i strof 17 (6), där hon presenterar sig och skryter om sin far: Hrimgerd heter jag, Hate min far, trotsigast ibland tursar. Mången en brud han från bygderna rövat innan av Helge han höggs.Åke Ohlmarks, Eddasångerna, Zindermans 1965, sid 103.Hrímgęrðr hęitik,Hati hét minn faðir, þann vissak ámátkastan jǫtun.Margar brúðir lét frá búi tęknar,unz hann Hęlgi hjó.''Finnur Jónsson, De gamle Eddadigte, Hrímgerðarmǫ́l, strof 6, sid 200, København 1932. Kung Helge befriade alltså bygden från en brudrövare av rang. Då jättinnan Hrimgerd sedan om natten ger sig av till Helges skepp för att kräva mansbot för sin far, slutar det med att Helges jarl retar upp henne med smädelser så till den grad att hon glömmer tiden och dröjer sig kvar så länge att hon träffas av det första gryningsljuset. Då förvandlas hon till sten.

Se även Skoll Månegarm

Referenser

Kategori:Djur i nordisk mytologi Kategori:Monster i nordisk mytologi Kategori:Vargar i mytologi