mini|Upplands runinskrifter 887 (1000-tal) som uppvisar en rundrake och en ovanlig bevingad drake. I Valans spådom beskrivs Nidhugg som befjädrad och flygandes över världens pånyttfödelse efter ragnarök (världens undergång), troligen ett sentida inlägg då Nordiska drakar annars vanligen saknar vingar. Nidhögg eller Nidhugg (, sammansättning av ”nid eller ned + hugg”) är i nordisk mytologi en drake som lever vid Yggdrasils rötter intill älven Vergelmer och gnager på dess rötter. Nidhögg symboliserar på så sätt ondskan i världsalltet som ständigt gnager på livsträdet. Enligt myten vistas Nidhögg också i Hels rike där han suger blodet ur de dödas kroppar. Nidhögg ligger också i ständig konflikt med örnen Hräsvelg (ibland ersatt med tuppen Gullinkambe) som sitter i Yggdrasils topp, medan ekorren Ratatosk springer dem emellan med bud. Nidhögg ligger tillsammans med sju andra drakar – Gravvitner, Moin, Goin, Gravvollud, Ovner, Svavner och Grabak (eller Gråbak) – som alla gnager på världsträdet.
Efter ragnarök Nidhöggs roll som ondskans och undergångens symbol återkommer i Valans sista spådom i Voluspá. När asarnas rike har störtats skapas i ett tydligt återfödelsetema återigen ett rike där Balder och Höder skall regera. Men när detta rike vuxit fram spår Valan i en syn att "Dunklets drake" skall skådas i fjärran, och att han bär lik i sina fjädrar. Nidhögg sveper över slätten och det står klart att även denna nya värld ska gå under och att gudarnas barn ska möta sin egen Ragnarök.
Fornnordiska: Þar kømr inn dimmi dreki fljúgandi, naðr fránn, neðan frá Niðafjǫllum. Berr sér í fjǫðrum —flýgr vǫll yfir— Níðhǫggr nái— nú mun hon søkkvask.Översättning: Då kommer dunklets drake flygande, en blank orm, nedifrån, från Nidafjällen. I fjädrarne bär, och flyger över slätten, Nidhogg lik. Nu skall hon sjunka.
(Valans spådom, översätting av Erik Brate)
Källor Poetiska Eddan, Voluspá Poetiska Eddan, Sången om Grimner Prosaiska Eddan
Kategori:Monster i nordisk mytologi Kategori:Drakar i mytologi Kategori:Fornnordiska drakar