miniatyr| Euroområdet, även känt som euroländerna eller eurozonen, består av 21 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Inom euroområdet används eurosedlar och euromynt som kontanter. Medlemsstaterna omfattas av en gemensam monetär politik, som utformas av Eurosystemet under ledning av Europeiska centralbanken. Cirka 350 miljoner människor bor i euroområdet, som är en av världens största ekonomier.
Inom Europeiska unionen har följande medlemsstater euron som valuta: Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Därutöver har de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har infört euron unilateralt.
Sex medlemsstater inom Europeiska unionen har fortfarande kvar egna nationella valutor och ingår därmed ännu inte i euroområdet: Danmark, Polen, Rumänien, Sverige, Tjeckien och Ungern. Bortsett från Danmark har dessa medlemsstater förbundit sig att införa euron som valuta när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Genom att inte ansluta sin valuta till Europeiska växelkursmekanismen kan en regering undvika att uppfylla konvergenskriterierna och därmed hålla sitt land utanför eurosamarbetet obegränsat lång tid.
Utbredning miniatyr| Det officiella euroområdet består av de 21 medlemsstater inom Europeiska unionen som har euron som valuta. Dessa medlemsstater är Belgien, Bulgarien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Euron utgör således officiellt betalningsmedel för drygt 357 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier.
Genom att införa euron som valuta och ansluta sig till euroområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i eurosamarbetet och övriga delar av den ekonomiska och monetära unionen. De har därmed överfört sina befogenheter över den monetära politiken till europeisk nivå genom Eurosystemet.
Vid införandet av euron den 1 januari 1999 ingick Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Tyskland och Österrike i valutasamarbetet. Sedan dess har Grekland (2001), Slovenien (2007), Cypern och Malta (2008), Slovakien (2009), Estland (2011), Lettland (2014), Litauen (2015), Kroatien (2023) och Bulgarien (2026) anslutit sig vid början av respektive år.
Medlemsstat Rättsligt bundenatt införa euron Införande aveuron som valuta Införande aveuromynt och -sedlar 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2007-01-01 2026-01-01 2026-01-01 2004-05-01 2008-01-01 2008-01-01 – – – 2004-05-01 2011-01-01 2011-01-01 1995-01-01 1999-01-01 2002-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 1993-11-01 2001-01-01 2002-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2013-07-01 2023-01-01 2023-01-01 2004-05-01 2014-01-01 2014-01-01 2004-05-01 2015-01-01 2015-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2004-05-01 2008-01-01 2008-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2004-05-01 – – 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2007-01-01 – – 2004-05-01 2009-01-01 2009-01-01 2004-05-01 2007-01-01 2007-01-01 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 1995-01-01 – – 2004-05-01 – – 1993-11-01 1999-01-01 2002-01-01 2004-05-01 – – 1995-01-01 1999-01-01 2002-01-01
Utomeuropeiska områden
Utöver det europeiska territoriet av euroområdet har även unionens yttersta randområden euron som valuta. De portugisiska ögrupperna Azorerna och Madeira, den spanska ögruppen Kanarieöarna, de franska utomeuropeiska departementen Franska Guyana, Guadeloupe, Martinique, Mayotte och Réunion samt det franska förvaltningsområdet Saint-Martin, ingår därför i euroområdet. Däremot står alla utomeuropeiska länder och territorier utanför eurosamarbetet, med undantag för de franska territorierna Clippertonön, Franska sydterritorierna, Saint-Barthélemy och Saint-Pierre och Miquelon, varav de två sistnämnda har euron som valuta genom monetära avtal med unionen.
De brittiska militärbaserna Akrotiri och Dhekelia på Cypern har euron som valuta trots att de tillhör Storbritannien, medan Nordcypern (som inte erkänns som ett självständigt land av mer än Turkiet) har turkisk lira som valuta.
Europeiska mikrostater De fyra europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten har euron som valuta genom monetära avtal med unionen. De monetära avtalen innebär att mikrostaterna får prägla euromynt med egna motiv på den nationella sidan. Mängden euromynt som får präglas regleras också av avtalen. Innan införandet av euron hade dessa mikrostater fransk franc, italiensk lira eller spansk peseta som valuta.
Kosovo och Montenegro Kosovo och Montenegro, som tidigare hade tysk mark som valuta, har euron som valuta utan monetära avtal med unionen. Områdena ingick förr i Jugoslavien och har inte haft egna valutor sedan dess. De ingår inte officiellt i euroområdet och deras centralbanker står utanför Eurosystemet.
Utvidgning
Alla medlemsstater inom Europeiska unionen, utom Danmark, har förbundit sig att införa euron när de väl uppfyller de så kallade konvergenskriterierna. Särskilda bestämmelser ger Danmark möjlighet att införa euron endast på begäran av den egna regeringen. Storbritannien hade en liknande undantagsklausul fram till Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen den 1 februari 2020. För övriga medlemsstater som inte har euron som valuta utvärderar Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken i var sin konvergensrapport fullgörandet av konvergenskriterierna minst en gång vartannat år eller på begäran av en medlemsstat utanför euroområdet. Mot bakgrund av dessa konvergensrapporter beslutar Europeiska unionens råd med kvalificerad majoritet, på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet och efter överläggningar i Europeiska rådet, om en medlemsstat ska införa euron som valuta. Ett sådant beslut fattas på rekommendation av euroområdets medlemsstater. Rådet fastställer därefter med enhällighet bland euroområdets medlemsstater och den anslutande medlemsstaten oåterkalleligen omräkningskursen mellan euron och den nationella valuta som ska ersättas. Detta beslut fattas på förslag av kommissionen och efter samråd med Europeiska centralbanken.
Konvergenskriterierna innefattar krav om prisstabilitet, sunda statsfinanser och en låg långfristig räntenivå. Dessutom måste den nationella valutan uppvisa en stabil växelkurs gentemot euron genom att vara ansluten till Europeiska växelkursmekanismen (ERM) i minst två år utan större påfrestningar. Eftersom varje nationell regering själv bestämmer om deltagande i växelkursmekanismen kan en medlemsstat avsiktligt avstå från att uppfylla konvergenskriterierna och därigenom även avstå från att införa euron som valuta. Till exempel har Sverige på detta sätt kunnat hålla sig utanför eurosamarbetet.
Danmark
miniatyr| Danmark erhöll särskilda bestämmelser om eurosamarbetet i samband med ratificeringen av Maastrichtfördraget i början av 1990-talet. Genom ett särskilt protokoll fick den danska regeringen möjlighet att meddela Europeiska unionens råd om Danmark ville välja att stå utanför eurosamarbetet i samband med införandet av den gemensamma valutan. Den 3 november 1993 meddelade den danska regeringen att Danmark inte hade för avsikt att delta i eurosamarbetet. Således kan Danmarks fullgörande av konvergenskriterierna endast utvärderas på begäran av den danska regeringen. I praktiken innebär det att Danmark inte är förpliktat att införa euron även om konvergenskriterierna uppfylls. Sedan den 13 mars 1979 är den danska kronan ansluten till växelkursmekanismen, vilket innebär att konvergenskriteriet om en stabil växelkurs är uppfyllt.
Av politiska skäl har Danmark fortsatt att stå utanför eurosamarbetet. I en folkomröstning den 28 september 2000 röstade 53,2 procent av de danska väljarna nej till valutan och av politiska skäl måste en ny folkomröstning hållas innan ett införande av euron blir aktuellt på nytt. Under 2008 och 2009 var opinionen klart för euron och en ny folkomröstning utlovades först av statsminister Anders Fogh Rasmussen och sedan av hans efterträdare Lars Løkke Rasmussen. Av olika skäl, inte minst den försenade ratificeringsprocessen av Lissabonfördraget, ägde någon ny folkomröstning aldrig rum och i eurokrisens spår under 2010-talets början sjönk stödet för euron kraftigt. Enligt en Eurobarometer-undersökning i november 2024 var stödet för införande av euron i Danmark lågt (32 procent för, 64 procent emot).
Sverige
Sverige anslöt sig till Europeiska unionen den 1 januari 1995 och har därmed förbundit sig att införa euron som valuta när konvergenskriterierna väl uppfylls. Eftersom den svenska kronan inte var ansluten till växelkursmekanismen i samband med införandet av euron den 1 januari 1999 kvarstod Sverige utanför eurosamarbetet i väntan på att uppfylla alla konvergenskriterier. Det var i första hand av politiska skäl som Sverige misslyckades att uppfylla konvergenskriterierna. De politiska partierna, framför allt Socialdemokraterna och Centerpartiet, var splittrade i frågan om den gemensamma valutan. Den 14 september 2003 hölls en folkomröstning om att införa euron den 1 januari 2006. Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna förespråkade ett ja, medan Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet förespråkade ett nej. I folkomröstningen röstade 55,9 procent av väljarna nej, och frågan om att införa euron som valuta blev därmed politiskt död under lång tid framöver.
Under 2008 och 2009 ökade stödet för euron i Sverige och andelen förespråkare var under en kort period fler än andelen motståndare. Efter finanskrisen 2007–2008 och den efterföljande eurokrisen sjönk dock stödet kraftigt och nådde nya bottennivåer. Enligt Statistiska centralbyråns halvårsmätningar var stödet nere på 9,6 procent i november 2012, då samtidigt 82,3 procent motsatte sig införandet av euron. Sedan dess har stödet för euron ökat gradvis. Enligt SOM-institutets årliga undersökning var stödet för euron 16 procent under 2022, medan 56 procent var emot. Enligt Statistiska centralbyråns mätning i maj 2023 var stödet för euron 30,6 procent, medan stödet enligt en Eurobarometer-undersökning var 40 procent i november 2024. Enligt en Demoskop-mätning i september 2023 var 34 procent för och 42 procent emot införandet av euron. På grund av det förändrade opinionsläget och 20-årsdagen av folkomröstningen om att införa euron i Sverige uppmärksammades frågan på nytt under 2023. Av de svenska riksdagspartierna är det dock endast Liberalerna som driver frågan om ett införande av euron som valuta. I slutet av september 2023 öppnade även Centerpartiet upp för en utredning av för- och nackdelarna med att införa euron.
Genom att inte ansluta den svenska kronan till växelkursmekanismen kan den svenska regeringen undvika att uppfylla konvergenskriterierna och därmed hålla Sverige utanför eurosamarbetet obegränsat lång tid. Till skillnad från Danmark utvärderas dock Sveriges fullgörande av konvergenskriterierna minst en gång vartannat år i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Polen, Tjeckien och Ungern Polen, Tjeckien och Ungern anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 och har därmed förbundit sig att införa euron som valuta när konvergenskriterierna väl uppfylls. Ingen av medlemsstaterna har anslutit sin valuta till växelkursmekanismen, vilket innebär att ett införande av euron kan äga rum tidigast om två år. Av politiska skäl kommer en övergång till den gemensamma valutan att ske senare.