200px|thumb|Porträtt av Liu Bei från Mingdynastin.
Liu Bei (kinesiska: förenklat 刘备, traditionellt 劉備; pinyin Liú Bèi), hövlighetsnamn Xuándé(玄徳), född 162, död 223,var en kinesisk krigsherre, kejsare över och grundare till kungariket Shu Han under perioden De tre kungadömena.
Liu hävdade att han härstammade från en av Handynastins kejsare, men växte själv upp i fattigdom. Under upproret de gula turbanerna utmärkte han sig i strid och kom att stiga till generalsrang. Som general ockuperade han så småningom ett landområde runt Sichuan i centrala Kina och utropade sig 221 till kejsare över ett eget kungadöme. För att knyta an till den tidigare Handynastin - som mer eller mindre hade fallit sönder - kallade Liu även sitt nya kungadöme för Han. Senare kom prefixet shu (mindre) att läggas till namnet, varför Lius rike är känt som Shu Han. Under 1300-talet blev Liu Bei vida känd genom den historiska romanen Sagan om de tre kungarikena, i vilken han hyllas och romantiseras.
Efter att ha höjt sig från den offentliga klassen var han från början en oansenlig deltagare i det massiva inbördeskriget som ledde till kollapsen av Östra Handynastin. År 214 erövrade Liu Bei Yizhou (益州, det som idag är Sichuan och Chongqing) med hjälp av sin strategiker Zhuge Liangs hjälp, och inrättade till sist grunden för sitt nya rike. År 221 utnämnde Liu Bei sig själv till kejsare över sitt rike i ett försök att bygga vidare på Handynastins ättlinje. Han avlöstes av Liu Shan, som slutligen överlämnade sig till Konungadömet Wei år 263.
Under 1300-talet porträtterades Liu Bei i den historiska romanen Sagan om de tre kungarikena, av Luo Guanzhong, som en rättrådig och karismatisk man som reste sig från en ringa halmvävare till kejsare. Hans många erfarenheter dramatiserades eller överdrevs av författaren för att förespråka konfucianismens stadgar om moraliska värden, så som lojalitet och barmhärtighet. Emellertid är det Liu Beis karaktär i romanen som har blivit mer allmänt känd i folktro, opera och andra konstformer.
Liv Början av livet Liu Bei föddes i den tidens Zhuo (涿, det som idag är Zhuozhou, Hebei). Han härstammade från Liú Sheng, en av Kejsare Jings söner. Emellertid var Liu Bei inte längre nära släkt med Handynastins regerande familj. Han förlorade sin fader när han fortfarande var ett barn och sålde tillsammans, med sin moder, skor och vävda halmmattor för att kunna försörja sig. Vid fjorton års ålder skickades Liu Bei för att studera hos Lu Zhi, en vetenskapsman och guvernör över Jiujiang. Där mötte han och bekantade sig med Gongsun Zan, som också var Lu Zhis elev och sedan blev krigsherre i norra Kina.
left|thumb|330px|Liu Bei (vänster) med sina svurna bröder Guan Yu (överst) och Zhang Fei (höger). Illustration ur en upplaga av Sagan om de tre kungarikena. Tonåringen Liu Bei var inte så entusiastisk vad det gällde studier, men när det gällde jakt, musik och genomtänkt klädsel. Hans samtida studerande tyckte mycket om Liu Bei eftersom han var fåordig och hans uppförande var lugnt. Två hästhandlare blev så imponerade av honom att de gav honom en stor summa pengar, med vilka Liu Bei samlade en skara anhängare, inkluderat Guan Yu(関羽) och Zhang Fei(張飛), som senare nästan blev hans svurna bröder och de två mest framträdande generalerna i Konungadömet Shu(蜀).
Inbördeskrigets begynnelse År 184 bröt Gula turbanernas uppror ut. Liu Bei och hans anhängare anslöt sig till den regionala statens styrka och vann flera segrar mot rebellerna. År 192, efter att ha lidit ett nederlag, reste Liu Bei norrut för att finna en position under Gongsun Zan, som placerade honom tillsammans med den rivaliserande krigsherren Yuan Shao. Liu Bei blev guvernör över Pingyuan (平原) för sin alla militära succéer.
År 194, då Cao Cao påbörjade en kampanj mot Tao Qian (陶謙), guvernör över Xuzhou (徐州, det som idag är norra Jiangsu), reste Liu Bei för att bistå den sistnämnde. Innan en större konfrontation hann ske tvingades Cao Cao dock till reträtt till sitt eget högkvarter i Yanzhou (兗州, det som idag är västra Shandong) då Lü Bu hade ockuperat mycket av den regionen med hjälp av flera avhoppare. Emellertid återvände Liu Bei inte till Gongsun Zan utan stannade i Xuzhou, där Tao Qian gav honom styre över 4000 soldater. Då Tao Qian dog i en sjukdom en kort tid efteråt lät han Liu Bei, hellre än sin egen son, bli guvernör över Xuzhou.
Å andra sidan var Lü Bu besegrad för stunden och, med tanken på att han gjort Xuzhou en tjänst med att tvinga Cao Cao till reträtt, begav han sig mot Xiapi för att söka skydd under Liu Bei. Medan Liu Bei ock var borta och försvarade sitt territorium mot Yuan Shu tog Lü Bu över Xiapi, tillfångatog Liu Beis familj och uppgav sig själv som guvernör över Xuzhou. Medan Liu Bei återvände skicka ut trupper för att skydda Xiaopei (小沛, det som idag är Grevskapet Pei, Jiangsu) och försonade sig med Lü Bu, varpå hans familj kom tillbaka. Men Lü Bu blev rädd för Liu Bei då den sistnänmdes styrkor växte. Slutligen, år 198, attackerade han Liu Bei i Xiaopei. Den besegrade Liu Bei sökte hjälp från Cao Cao, som personligen ledde en armé in i Xuzhou och besegrade Lü Bu för gott. Liu Bei följde då Cao Cao tillbaka till den nya huvudstaden Xuchang.
Vid den tidpunkten skrev Kejsare Xian, som hade hållits under Cao Caos makt, i helighet en kungörelse med order om att likvidera Cao Cao. Kejsaren gav sedan kungörelsen till sin farbror, Dong Cheng, general över triumfvagnar och kavalleriet. Dong Cheng började då konspirera om lönnmord med Liu Bei och några andra kollegor. Innan man kunde börja skickades Liu Bei dock tillsammans med Zhu Ling (朱靈) för att genskjuta Yuan Shu, som reste norrut till förlika sig med sin kusin (eller halvbroder beroende på källor) Yuan Shao. Liu Bei tog chansen att döda Che Wei (車冑), guvernör över Xuzhou, och återta regionen. År 200 läckte Dong Chengs sammansvärjning ut och konspiratorn blev avrättad direkt.
Under samma år, efter att en inledande attack ledd av Liu Dai (劉岱) och Wang Zhong (王忠) misslyckats, ledde Cao Cao personligen en attack mot Liu Bei och besegrade den sistnämnde. Han tillfångatog även Liu Beis familj och högra hand, Guan Yu. Liu Bei flydde norrut till Yuan Shao, som vid den tiden samlade ihop i stora mängder soldater vid den norra stranden Gula floden (Huang he) och var redo för en stor konfrontation med Cao Cao. Efter att ha sett att Yuan Shao led flera bakslag var Liu Bei ovillig att stanna. Han övertalade Yuan Shao att låta honom leda en styrka söderut för att inleda ett förbund med Liu Biao, guvernör över Jingzhou (荆州, det som idag är Hubei och Hunan). Emellertid drevs Yuan Shao på flykten vid slaget om Guandu. Liu Bei bytte då lojalitet och sökte en position under Liu Biao.
Avgörande seger i Jingzhou Jingzhou var en rik region full av begåvade män. Många av dem, inkluderat den store taktikern Zhuge Liang (諸葛亮), kom till Liu Bei under den tiden. Liu Biao blev snart rädd för Liu Bei och skickade honom till Bowang (博望) för att försvara det mot Cao Caos styrkor. År 205 ledde Cao Cao dem långt upp i norr mot den lilla Wuhuanstammen. Sammanfattning av stora händelser161Född i dagens Zhuozhou, Hebei.184Slogs mot Gula turbanerna i centrala Kina.194Tog över guvernörskapet av Xuzhou198Besegrades av Lü Bu.ingick i allians med Cao Cao.200Besegrades av Cao Cao.Flydde till Yuan Shao.Förenades med Liu Biao.208Allierade sig med Sun Quan och vann slaget vid Röda klipporna.Tog över Jingzhou.215Besegrade Liu Zhang och tog över Yizhou.219Erövrade Hanzhong.Förklarade sig själv som Konung över Hanzhong.221Förklarade sig själv som kejsare.221Förlorade slaget om Yiling mot Sun Quans styrkor.222Avled i Baidicheng. Liu Bei drev på Liu Biao att ta chansen att attackera Xuchang, men den villrådige Liu Biao dröjde och förlorade initiativet. Nästa år återvände Cao Cao i seger och påbörjade en stor kampanj söderut för att inta Jingzhou. Vid den tidpunkten dog Liu Biao i en sjukdom och lämnade sitt arv till sin yngste son Liu Cong (劉琮), som prompt kapitulerade. Liu Bei, som ledde en väldig mängd ofrälse, vandrade då mödosamt söderut för att förena sig med Liu Biaos äldste son Liu Qi (劉琦) i Jiangling.
Cao Cao, som var rädd att det rymliga förrådet av militär utrustning i Jiangling, lämnade efter sig skrymmande förråd och tvingade sin armé att marschera fortare i ett försök att hinna upp Liu Bei. Vid Xiangyang fick Cao Cao veta att Liu Bei redan hade passerat. Med 5000 elitryttare skyndade Cao Cao på sin förföljelse och hann upp Liu Bei vid Changban (長阪, nordöst om det som idag är Grevskapet Dangyang, Hubei). Fastän många av hans trupper och allt bagage erövrades lyckades Liu Bei fly till Jiangxia (江夏, det som idag är Wuchang, Wuhan, Hubei), där han mötte Liu Qi.
Liu Bei skickade sedan Zhuge Liang som ett sändebud till Sun Quan, en mäktig krigsherre som ockuperade sydöstra Kina, för att söka göra en allians. Sun Quan grupperade Zhou Yu, Cheng Pu och en stor flotta för att bistå Liu Bei. Han gifte till och med bort sin yngre syster till Liu Bei för att förstärka alliansen. Emellertid var giftermålet menat att vara ett trick för att lura Liu Bei, ta sig in på hans områden och sedan mörda honom i hemlighet. Zhuge Liang insåg tricket, och i stället för att övertala Liu Bei att inte resa, gav han honom rådet att fortsätta till sydöstra Kina för att gifta sig med Sun Quans syster. När Sun Quans lilla kontingent av soldater förberedde sig för att döda Liu Bei, lät Liu Bei sina män spela höga bröllopsmelodier, vilket bidrog till att de omgivande byborna kom ut ur sina hus för att se på de anländande. Följaktligen kunde Sun Quan inte låta döda Liu Bei i hemlighet och gav upp planen.
Under vintern 208 sammandrabbade Cao Caos styrkor med alliansens vid Yangtzefloden väst om Wuchang. Konflikten, känd som slaget vid Röda klipporna, slutade med alliansens fullständiga seger. Cao Cao, vars armé dessutom var plågades av en farsot, hade inget annat val än att kapitulera. Liu Qi dog snart i en sjukdom och Liu Bei tog över kontrollen över södra Jingzhou.
Intåg i Yizhou År 211 hörde Liu Zhang, guvernör över Yizhou (益州, det som idag är Sichuan och Chongqing), att Cao Cao planerade en attack mot Zhang Lu i Hanzhong. Då Hanzhong skaffade sig ett utmärkt avstamp för vidare räder in i Yizhou, ville Liu Zhang inleda en allians med Liu Bei och få den sistnämnde att erövra Hanzhong innan Cao Cao gjorde det. Liu Bei accepterade erbjudandet och lämnade Guan Yu och Zhuge Liang bakom sig för att låta dem försvara Jingzhou. Han ledde en styrka västerut mot Jiameng (葭萌, sydväst om dagens Guangyuan, Sichuan). Liu Bei attackerade inte Hanzhong på en gång eftersom hans framtida motiv var att ta över Yizhou, utan började i stället att bygga ett privat nätverk i regionen.
Nästa år tog Liu Bei mot en bekymrad vädjan från Sun Quan, som attackerades av Cao Cao. Liu Bei begärde då 10 000 soldater och kapital från Liu Zhang för att kunna beakta vädjan, men den senare beviljade honom enbart 4 000 soldater och hälften av kapitalet han frågat efter. Medan Liu Bei var tillbaka i Jingzhou, upptäckte Liu Zhang att hans rådgivare Zhang Song (張松) hade haft en hemlig brevväxling med Liu Bei. Liu Zhang, som slutligen blivit rädd för Liu Beis motiv, beordrade att Liu Bei skulle vägras inträde genom alla passager som ledde till hjärtat av Yizhou.
Detta gjorde Liu Bei rosenrasande, och han startade då en tvåårig kampanj mot Liu Zhang, och år 214 hade han besegrat denne. Sun Quan begärde då att få tillbaka Jingzhou (det finns inga dokument om något avtal att återgälda det) då han hört att Liu Bei hade tagit Yizhou, men den sistnämnde vägrade. Sun Quan skickade då Lü Meng för att besegra över officerarna i Changsha, Lingling (零陵, dagens Yongzhou, Hunan) och Guiyang (桂陽) år 215. Under tiden hade Cao Cao erövrat Hanzhong. Liu Bei hade inget annat val än att sluta en pakt med Sun Quan för att dela södra Jingzhou i en västlig och en östlig halva för att delas emellan dem.
Konungadömet Shu