Charles Thomson Rees Wilson, född 14 februari 1869 i Glencorse nära Edinburgh, Skottland, död 15 november 1959 i Carlops, Scottish Borders, var en skotsk meteorolog och fysiker som delade Nobelpriset i fysik 1927 med Arthur Compton för deeras uppfinning av dimkammaren.

Biografi Charles Thomson Rees Wilson var son till John Wilson, en fårfarmare, och Annie Clark Harper. Efter att hans far dog 1873 flyttade Wilson med sin familj till Manchester, England.

Med ekonomiskt stöd från sin styvbror studerade Wilson biologi vid Owens College (nu University of Manchester) med avsikt att bli läkare. Han tog kandidatexamen 1887 och året därpå fick han ett stipendium för att studera vid Sidney Sussex College i Cambridge, där han blev intresserad av fysik och kemi. År 1892 fick han betyg med högsta betyg i båda delarna av  Natural Sciences Tripos.Longair, Malcolm S. (2006). "Wilson, Charles Thomson Rees (1869–1959)". Oxford Dictionary of National Biography (Online ed.). Oxford University Press. doi:10.1093/ref:odnb/36950. Hämtad 28 januari 2017. (Subscription, Wikipedia Library access or UK public library membership required.)"Wilson, Charles Thomson Rees (WL888CT)". A Cambridge Alumni Database. University of Cambridge.

År 1908 gifte sig Wilson med Jessie Fraser, dotter till en präst från Glasgow. De fick fyra barn. Hans familj kände honom som tålmodig och nyfiken, och förtjust i att ta promenader i bergen nära sitt hem.

Wilson dog den 15 november 1959 i sitt hem i Carlops vid 90 års ålder, omgiven av sin familj.

Karriär och forskning Wilson blev särskilt intresserad av meteorologi, och 1893 började han studera moln och deras egenskaper. Från och med 1894 arbetade han en tid vid observatoriet på Ben Nevis, där han gjorde observationer av molnbildning. Han var särskilt fascinerad av hur molnen bildades och försökte reproducera denna pcocess i mindre skala i Cavendishlaboratoriet i Cambridge, genom att expandera fuktig luft i en sluten behållare.

År 1895 upptäckte Wilson att vid en tillräckligt stor expansion kondenserar övermättad vattenånga även utan damm, vilket han avlägsnat genom tidigare kondensationer, i motsats till John Aitkens tidigare forskning. Under J.J. Thomsons handledning upptäckte han 1896 att röntgenstrålar stimulerar kondensationen lika bra som damm.

År 1900 blev Wilson ledamot av Sidney Sussex College i Cambridge och utnämndes till universitetslektor och demonstrator. Han var känd av vissa som en dålig föreläsare på grund av en uttalad stamning. Han undervisade i en kurs om atmosfärisk elektricitet som gästföreläsare vid Imperial College London. Han utnämndes till docent i elektrisk meteorologi 1918 och till Jacksonian-professor i naturfilosofi 1925.

År 1906 antog Wilson att kosmisk strålning genererar joner som orsakar kondensation utan uppenbara skäl.

Wilson publicerade ett flertal artiklar om meteorologi och fysik, bland annat om röntgenstrålning, jonisering, åskmolnsbildning och andra meteorologiska händelser. Wilson kan också ha observerat en sprite år 1924, 65 år före deras officiella upptäckt. Vädret var ett fokusområde för hans arbete under hela hans karriär, från hans tidiga observationer vid Ben Nevis till hans sista artikel om åskmoln.

Dimkammare

Uppfinningen av dimkammaren var Wilsons absoluta signaturbedrift, som gav honom Nobelpriset i fysik 1927. Cavendish Laboratory berömde honom för skapandet av "en ny och slående metod för att undersöka egenskaperna hos joniserade gaser". Dimkammaren möjliggjorde stora experimentella språng framåt inom studiet av subatomära partiklar och inom partikelfysik i allmänhet. Vissa har gett Wilson äran för att ha gjort studier av partiklar möjliga överhuvudtaget.

Wilson experimenterade senare med att skapa dimspår i sin kammare genom kondensation på joner som genererats av radioaktivitet. Flera av hans dimkammare finns bevarade.

Under en period av vetenskaplig forskning som präglades av en klyfta mellan "analytiska" och "morfologiska" forskare, representerade Wilsons undersökningsmetod en hybrid. Medan vissa forskare trodde att fenomen borde observeras i ren natur, föreslog andra laboratoriekontrollerade experiment som den främsta metoden för forskning. Wilson använde en kombination av metoder i sina experiment och undersökningar. Hans arbete "gjorde saker synliga vars egenskaper tidigare endast hade härletts indirekt."

Wilson har kallats "nästan den siste av de stora individuella experimentmakarna inom fysiken". Han använde sin dimkammare på olika sätt för att demonstrera funktionsprinciperna för saker som subatomära partiklar och röntgenstrålning. Men hans primära intresse, och ämnet för huvuddelen av hans artiklar, var meteorologi.

Utmärkelser och priser i urval Medlemskap År Organisation Typ Ref. 1900 Royal Society Medlem 1902 Royal Society of Edinburgh Medlem

Awards År Organisation Pris Motivering Ref. 1911 Royal Society Hughesmedaljen "För hans arbete med kärnor i dammfri luft, och hans arbete med joner i gaser och atmosfärisk elektricitet." 1922 Royal Society Royal Medal "För hans forskning om kondensationskärnor och atmosfärisk elektricitet." 1925 Franklin Institute Howard N. Potts Medal "Metod för att synliggöra spåren av joniserande strålar och permanent registrera dem genom fotografering." 1927 Kungliga Vetenskapsakademien Nobelpriset i fysik tillsammans med Arthur Compton. "För hans metod att göra banorna för elektriskt laddade partiklar synliga genom kondensation av ånga." 1929 Franklin Institute Franklinmedaljen"Pionjärbidrag till atomfysiken och till vår kunskap om atomstrukturen." 1931 Institute of Physics Duddellmedaljen och priset — 1935 Royal Society Copleymedaljen "För hans arbete med användningen av dimma för att främja vår kunskap om atomer och deras egenskaper."

Orders År Statschef Orden Ref. 1937 George VI Order of the Companions of Honour

Eftermäle

Wilsonkratern på månen är uppkallad efter honom, Alexander Wilson och Ralph Elmer Wilson. Wilsonkondensationsmolnformationerna som uppstår efter stora explosioner, som kärnvapendetonationer , är uppkallade efter honom. Wilson Society – det vetenskapliga sällskapet vid Sidney Sussex College i Cambridge – är uppkallat efter honom, liksom CTR Wilson Institute for Atmospheric Electricity – Atmospheric Electricity Special Interest Group inom Royal Meteorological Society.CTR Wilson Institute for Atmospheric Electricity

C.T.R. Wilsons arkiv förvaltas av arkiven vid University of Glasgow.

År 1996 installerades en blå plakett till Wilsons ära i ett specialbyggt röse vid Flotterstone, nära hans födelseplats på Crosshouse Farm.

År 2012 höll Royal Society of Edinburgh ett möte till Wilsons ära, den "store skotska fysikern".

Referenser

Noter

Externa länkar

Nobelprize.org, Nobelpriset i fysik 1927 Nobelprize.org, C. T. R. Wilson – Biografi The Papers of C. T. R. Wilson held at Churchill Archives Centre

Kategori:Skotska fysiker Kategori:Nobelpristagare i fysik Kategori:Brittiska nobelpristagare Kategori:Mottagare av Copleymedaljen Kategori:Mottagare av Royal Medal Kategori:Mottagare av Hughesmedaljen Kategori:Mottagare av Franklinmedaljen Kategori:Ledamöter av Royal Society Kategori:Ledamöter av Royal Society of Edinburgh Kategori:Fysiker under 1900-talet Kategori:Brittiska forskare under 1900-talet Kategori:Alumner från Universitetet i Cambridge Kategori:Alumner från University of Manchester Kategori:Personer från Midlothian Kategori:Födda 1869 Kategori:Avlidna 1959 Kategori:Män