miniatyr|William Paley.
Urmakaranalogin (engelska: watchmaker analogy eller watchmaker argument) är ett teologiskt argument för Guds existens. I en bredare mening menar urmakaranalogin att det är lätt att observera att en klocka (eller ur) inte kom till av misstag eller av sig själv utan att den skapats genom skicklig urmakares hantverk, det är också lätt att observera att naturen inte kom till av en slump eller av sig själv, utan genom en intelligent skapares avsiktliga verk. Urmakaranalogin har sitt ursprung i naturlig teologi och används ofta för att argumentera för konceptet intelligent design. Analogin säger att en utformning innebär en skapare, av en intelligent designer, d.v.s. en skapande gudom. Urmakaranalogin gavs ut av William Paley i sin bok Natural Theology or Evidences of the Existence and Attributes of the Deity från år 1802. Den ursprungliga analogin spelade en framträdande roll inom naturlig teologi och "argument från design", där den användes för att stödja argument för existensen av universums Gud, både inom kristendomen och deismen. Innan Paley hade dock Isaac Newton, René Descartes och andra från tiden för den vetenskapliga revolutionen var och en trott "att de fysiska lagar han [var och en] upptäckte avslöjade den mekaniska perfektionen av universums funktioner att vara i likhet med ett ur, där urmakaren är Gud".
Charles Darwins bok om naturligt urval från 1859 lade fram en alternativ förklaring till urmakaranalogin, för komplexitet och anpassning. På 1800-talet hävdade deister, som förespråkade urmakaranalogin, att Darwins teori stämde överens med "principen om uniformitarism – idén att alla processer i världen sker nu som de har gjort tidigare" och att deistisk evolution "gav en förklarande ram för att förstå artvariationen i ett mekaniskt universum".
Argumentet utgår från premissen att man kan avgöra att något är konstruerat genom att studera det. Eftersom man lätt kan se att en klocka är konstruerad, kan man sluta sig till att naturen är konstruerad eftersom också naturen innehåller många delar som är beroende av varandra och samspelar med varandra. Om något är konstruerat måste det också finnas en eller flera konstruktörer (skapare).
Kritik
Titeln på Richard Dawkins bok Den blinde urmakaren (1986) anspelar på urmakaranalogin. Dawkins har även i Illusionen om Gud (2006) argumenterat mot analogin. Han menar att den misslyckas att förklara universums eller Guds uppkomst, eftersom antagandet att en Gud som är kapabel att skapa ett universum skulle kunna uppstå spontant är osannolikare än att bara universum uppstått spontant. Vidare påpekar han det faktum att livet inte uppstått i den komplexa form det har idag, utan har utvecklats långsamt genom evolution och naturligt urval.
Dessutom har argumentet kritiserats för att utgå från subjektivitet; vad som är komplext och inte komplext är en personlig åsikt.
En tredje kritik är den om referensram. En person i den industrialiserade världen vet att klockor skapas och sättas ihop av intelligenta agenter och kan därför dra slutsatsen att en upphittad klocka är konstruerad.
En fjärde kritik är den om slutsatsen. Slutsatsen i Urmakaranalogin är att världen är skapad av Gud. Om världen är skapad av Gud, borde det synas i vad man än analyserar, vare sig det är en klocka eller ett sandkorn. Dock är klockan centrum i argumentet.
Se även Teleologiska gudsbeviset Intelligent design Russells tekanna Den ultimata Boeing 747:an
Referenser
Kategori:Kreationism