Värmlandsbrigaden (IB 2) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–2000. Förbandsledningen var förlagd i Kristinehamns garnison i Kristinehamn.Braunstein (2003), s. 316Kjellander (2003), s. 325
Historik Värmlandsbrigaden tillkom genom försvarsbeslutet 1948, då fältregementet Värmlands regemente omorganiserades åren 1949–1951 till en infanteribrigad.
I samband med att värnpliktsutbildningen upphörde 1992 vid Livregementets grenadjärer, kom en brigadskyttebataljon ur Närkebrigaden att överföras till Värmlandsbrigaden, där den kom att benämnas Grenadjärbataljonen. Brigaden gick därmed in i brigadorganisationen IB 77R.
Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen rationaliseringar av utbildningen av infanteribrigaderna, genom bland annat att samlokalisera förband inom samma stad eller län. Där regeringen då föreslog för riksdagen att samlokalisera Värmlandsbrigaden, vilken i huvudsak producerades vid Värmlands regemente (I 2/Fo 52), med Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn. Vidare tydliggjordes krigsorganisationen, vilket resulterade i att Värmlandsbrigaden avskildes från Värmlands regemente. Från den 1 juli 1994 bildade brigaden ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M).
I samband med hemtransporten från en pansararméövning på Prästtomta skjutfält den 22 april 1998 förolyckades soldaterna Martin Broberg och Andrea Lönnrot i en trafikolycka, i höjd med Säbybacken i Vintrosa på dåvarande sträckningen av E18, sedan 2008 Länsväg T 691. Trafikolyckan gav upphov till skärpta kör- och vilotider för fordonsförare inom Försvarsmakten.Johansson (2000), s. 198
Inför försvarsbeslutet 2000 föreslog regeringen i propositionen att avveckla fem infanteribrigader, IB 1, IB 2, IB 12, IB 16 och NB 13. Detta då regeringen ansåg att bibehålla dem skulle kräva omfattande investeringar för att kunna utgöra enheter för mekaniserad utbildning. Vidare ansågs att deras övnings- och skjutfält i vissa fall var begränsande.
Verksamhet Som ett led av försvarsbeslutet 1992 blev brigaden en av de sex ursprungliga infanteribrigader som skulle mekaniseras, och med det utrustas med de rysktillverkade pansarskyttefordonen BMP-1 och MT-LB med svensk benämning pbv 501 och pbv 401. Organisationen brigaden skulle gå in i kallades IB 2000 och denna skulle vara i produktion 2004 och helt genomfört 2006. Brigaden hann dock aldrig gå in i den nya organisationen på allvar, då den tillsammans med Värmlands regemente upplöstes och avvecklades den 30 juni 2000.
Internationell verksamhet År 1996 ansvarade brigaden för uppsättningen av BA 06. Vilken var den sjätte bataljonen av de så kallade bosnienbataljonenerna. I oktober 2000 deltog 15 värnpliktiga värmlänningar och cirka 25 officerare från brigaden, i övningen "Baltic Eagle" i Riga, Lettland. Övning kom att kallas för ”brigadens sista strid”, detta då den ägde rum 300 år efter slaget vid Narva.
Utbildningskompanier Fryksdals kompani/Livkompaniet – skolkompani Grums kompani – Brigadskyttekompani Alster kompani – Depåkompani samt idrottsplutonen Älvdals kompani – Brigadskyttekompani Jösse kompani – Stabsgranatkastarkompani Nordmarks kompani – Brigadtrosskompani Näs kompani – Brigadskyttekompani Gillberg kompani – Brigadpionjärkompani Kristinehamns kompani – Depåkompani
Bataljoner 1. brigadskyttebataljonen–Vargbataljonen (Pbv 501) 2. brigadskyttebataljonen–Djerfbataljonen (Pbv 501) 3. brigadskyttebataljonen–Örnbataljonen (Pbv 501) 4. brigadskyttebataljonen–Grenadjärbataljonen (Pvrb 55/TOW) Brigadluftvärnsbataljon (Lvrbs 70) Brigadhaubitsbataljon (Haub 77A) Brigadpionjärsbataljon
Heraldik och traditioner Värmlandsbrigaden delade heraldik och traditioner med Värmlands regemente. Regementet och brigaden avvecklades i samband med försvarsbeslutet 2000. Regementets sista chef var Överste Björn Tomtlund som samtidigt var chef för brigaden. Vid avslutningsceremonin den 30 juni 2000 förklarade Tomtlund "Härmed förklarar jag Värmlands regemente och Värmlandsbrigaden för nedlagda", i samband med avslutningsceremonin restes en minnessten vid Kristinehamns garnison, och de 150 officerarna vid brigaden och regementet en för ändamålet framtagen minnesmedalj, Värmlands regementes (I 2) och Värmlandsbrigadens (IB 2) minnesmedalj i silver (VärmlregbrigMSM). Bandets färger är baserat på förbandets traditionsfärger och är tillverkad av förgyllt silver.
I samband med att brigaden tillfördes Grenadjärbataljonen och blev brigadens fjärde bataljon, så överlämnades även Närkebrigadens fana till bataljonen, i dess egenskap av traditionsbärare för Närkebrigaden.Magnusson (1996), s. 168
Förbandschefer Brigadchefer åren 1949–2000. Åren 1949–1994 var brigadchefen tillika ställföreträdande chef vid Värmlands regemente.Magnusson (1996), s. 465
1949–1973: ??? 1973–1977: Överste John Petersson 1978–1978: Överste Gustaf Welin 1979–1979: Överste Krister Larsson 1980–1980: Överste Ulf Ling-Vannerus 1981–1983: Överste Lennart Frick/överste Ingvar Rittsél 1983–1988: Överste Lennart Bergqvist 1988–1993: Överste Ingvar S Klang 1993–1996: Tommy Johansson 1997–2000: Björn Tomtlund
Namn, beteckning och förläggning NamnVärmlandsbrigaden 1949-10-01 – 2000-06-30 Beteckningar IB 2 1949-10-01 – 2000-06-30Förläggningsorter Karlstads garnison (F) 1949-10-01 – 1994-06-30 Kristinehamns garnison (F) 1994-07-01 – 2000-06-30
Galleri
Se även Värmlandsgruppen Värmlands regemente Kristinehamns garnison Lista över svenska infanteribrigader
Referenser Anmärkningar
Noter
Tryckta källor }
Vidare läsning
Externa länkar
Officiell webbsida (Arkiverad version) Värmlands regementes officerskår Värmlandsbrigadens organisation vid mobilisering
Kategori:Ej längre existerande svenska brigader Kategori:Karlstads garnison Kategori:Kristinehamns garnison Kategori:Svenska militära enheter bildade 1949 Kategori:Svenska militära enheter upplösta 2000