Omotiska språk är en grupp besläktade språk som talas i nordöstra Afrika, nästan uteslutande i sydvästra Etiopien. De flesta forskare räknar omotiskan som en självständig huvudgren av de afroasiatiska språken. Den omfattar knappt 30 språk med ungefär 4 miljoner talare. Namnet är avlett från floden Omo, som flyter genom delar av de omotiskspråkiga områdena.
Ge'ez-alfabetet används för att skriva några omotiska språk, och det latinska alfabetet för andra.
Sociolingvistisk situation De flesta omotiska språk talas i begränsade områden, där modersmålstalarna enligt egen åsikt samt efter etnologiska kriterier bildar en sluten etnisk grupp. Språken har oftast flera regionala varieteter, som dock är ömsesidigt förståeliga. I vissa fall upplever modersmålstalarna en viss varietet som särskilt "bra" och "ren".SILESR 2002-029, 6 Den sociolektala indelningen av yem utgör ett särfall inom de omotiska språken.Lamberti 1993, 25 ff. med litteraturangivelser I vissa områden bildar omotiska språk ett regionalt avgränsat lingua franca. På marknader används ofta flera språk samtidigt, varför de flesta människor i dessa regioner behärskar två till tre regionala språk.SILESR 2002-029, 9; Seyoum 2008, 3; annorlunda exempelvis hos yemma: SILESR 2002-053, 15 f. Som undervisnings-, missions-Seyoum 2008, 5 och förvaltningsspråk används amhariskan, som dock endast begränsat finner användning som lingua franca.SILESR 2002-029, 9; SILESR 2002-053, 7, 14 Inget omotiskt språk används i större skala för publicering av tryckta verk, fastän detta framför allt sedan 1990-talet i tilltagande grad önskas av befolkningen;SILESR 2002-034, 8 i gengäld har yem ett eget radioprogram.SILESR 2002-053, 16 Inställningen till det egna modersmålet är ofta positiv och mottagningen är eftertraktad. Ändå är flera omotiska språk hotade av utdöende, då mindre betydande språk förlorar talare genom giftermål mellan olika stammar.
Forskningshistoria och forskningstillstånd Den skriftliga dokumentationen och vetenskapliga utforskningen av de omotiska språken började först på 1800-talet i kolonialismens och europeiska forskningsresors släptåg. Arnauld d'Abbadie fastställde 1868 släktskapen mellan två gonga-språkArnauld d'Abbadie: Douze ans dans la haute Ethiopie. Paris 1868, 94; citerat efter Lamberti 1993 (Boro), 18 och 1888 framlade Leo Reinisch med sitt verk om kaffaLeo Reinisch: Die Kafa-Sprache in Nordost-Afrika. (Abhandlungen der philosophisch-historischen Klasse der kaiserlichen Akademie der Wissenschaft, band 116) Wien 1888 den första lingvistiska beskrivningen av ett omotiskt språk. Under första hälften av 1900-talet samlade så framför allt italienska vetenskapsmän som Martino Mario Moreno och Carlo Conti Rossini data om ytterligare språk. Detta fortsattes under de följande århundradena av andra europeiska, samt i tilltagande omfattning även etiopiska, forskare. Visserligen har forskningstillståndet förbättrats allt snabbare under de senaste årtiondena, men för många språk finns endast mycket korta och ofullständiga beskrivningar tillgängliga. Till detta kommer att många eller alla omotiska språk har en mycket komplex morfologi, vars funktionssätt ofta blir förståeligt först vid en större mängd data, så att många frågor hittills inte har klarlagts, framför allt på nominalböjningens och verbsystemets områden.
Klassificering Intern klassificering Omotiskan uppdelas enligt den i stor utsträckning erkända klassificeringen i tre grenar: nordomotiska, det väsentligt mindre sydomotiska, och mao. Sydomotiskan (aaroid) består av endast tre språk: hamer-banna, aari (ari) och dime, som bildar ett sammanhängande område nordöst om Turkanasjön och öster om den nedre Omo och sammanlagt talas av cirka 210 000 människor. Den största grenen av nordomotiskan är gonga-gimojan (ta-ne-gruppen), som består av ungefär 15 språk som är utspridda i västra Etiopien. Till nordomotiskan hör även dizi-sheko eller dizoid med tre språk väster om Omo. De dåligt utforskade mao-språken, till vilka fyra språk vid den etiopisk-sudanesiska gränsen hör, utgör enligt de yngre klassificeringarna en tredje gren av omotiskan. Enligt Hayward 2003 (liknande Fleming 1976 och Bender 2000sid 2, ett avvikande, men hittills inte allmänt erkänt förslag på sidan 202) har omotiskan därmed följande interna indelning: GrenarSpråkTalarenord gonga-gimojan/Ta-Negonga/kefoidnordboro/shinasa20 000centralanfillo500sydkaffa, mocha620 000gimojanjanjeroyem/janjero85 000gimirabench, she175 000ometo-chara/makro-ometocharachara7 000västbasketo60 000centralwolaita, gamo, gofa, dawro, melo, dorze, oyda2,4 miljonersydmale55 000östkore, zayse-zergulla, kachama-ganjule124 000dizi-sheko/dizoiddizi, sheko, nayi49 000maobambassi, hozo, seze, ganza11 000sydhamer-bannahamer-banna, (kara)Ansett som självständigt språk av: Moges Yigezu: The Vowel System of Kara from a Historical-Comparative Perspective. I: Rainer Voigt (utg.): „From beyond the mediterranean“. Akten des 7. Internationalen Semitohamitistenkongresses. Shaker, Aachen 2007, sid 245–251. .45 000aariaari160 000dimedime7 000
Lionel Bender (2000) klassificerade språkgruppen som följer: Sydomotiska/aroida (hamer, banna, aari, dime, karo) Nordomotiska/icke-aroida Mao-språk (bambassi (bambeshi), hozo, sezo, ganza) Dizoidspråk (dizi, dorsha, sheko (shako), nayi (nao)) Gonga-gimojan Gonga/kefoida (boro, anfillo, kafa, shekkacho (mocha)) Gimojan Yem/janjero (yemsa (janjero), fuga) Ometo-gimira Gimira (bench, she, mer) Chara Ometospråk (male, basketo, kachama, ganjule, koreete (koyra), gidichho, zayse, zergulla; welayta (ometo), oyta (oyda), dorze, melo, gamo, gofa, dawro)
Extern klassificering Omotiska som gren av kushitiska Det första försöket till en extern klassificering av de omotiska språken gjordes av Leo Reinisch, som ännu inte insåg att de omotiska språk som han kände till var en genetisk enhet, utan inordnade dem med andra språk i Nordafrika under namnet "högkushitiska" som kushitiska språk och därmed afroasiatiska språk. Mario Martino Moreno inordnade 1940 de omotiska språken då under namnet "västkushitiska" som självständig gren av kushitiska språk, som ställdes gentemot de övriga kushitiska språken som "ani-ati-språk". Detta grundades på Morenos upptäckt att de "västkushitiska språken" urskilde sig på ett grundläggande sätt från de övriga kushitiska språken. Det klassificeringsarbete som utfördes av andra forskare som Joseph Greenberg, som tillfogade sydkushitiskan till de kushitiska språken, behöll Morenos indelning oförändrad.
Omotiska som huvudgren av afroasiatiska språk miniatyr|Omotiska (ljusgrönt) inom de afroasiatiska språken På grund av de grundläggande skillnader som skiljer de omotiska från de (andra) kushitiska språken, avskilde Harold Fleming 1969 "västkushitiska" under namnet "aari-kafa" från de kushitiska språken och klassificerade gruppen som en självständig gren av afroasiatiska språk. I Fleming 1976 utvecklade han sin hypotes vidare och präglade med syftning på floden Omo namnet "omotiska". Som belägg för omotiskans status utanför kushitiskan nämnde han bland annat följande kännetecken: resultat av lexikostatistiska undersökningar av omotiska och kushitiska språk, enligt vilka de kushitiska språken sinsemellan skulle ha ungefär 10 % av ordförrådet gemensamt, medan överensstämmelserna mellan kushitiska och omotiska ligger under 10 % avsaknad av den för kushitiskan typiska genusmarkören k (maskulinum) och t (femininum) i omotiskan ringa överensstämmelser bland personliga pronomen avsaknad av faryngala ljud i omotiskan Samtidigt nämnde Fleming isoglosser som skulle visa att omotiskan tillhör de afroasiatiska språken. Däribland fanns morfologiska överensstämmelser (exempelvis kausativsuffixet -s och *n "vi") och 21 lexikaliska överensstämmelser från grundordförrådet. Det stora flertalet afrikanister har anslutit sig till Flemings hypotes, och andra forskare har sedan dess understött den med ytterligare isoglosser från de lexikaliska och morfologiska områdena.
Ställningen inom de afroasiatiska språken är hittills inte slutgiltigt klarlagd. Inte minst på grund av de stora skillnaderna mellan omotiskan och resten av de afroasiatiska språken har vissa forskare yttrat förmodandet att omotiska skulle ha avskilt sig som den första underfamiljen från de afroasiatiska språken.Harold Fleming: Chadic External Relations. I: Ekkehard Wolff, Elke Meyer-Bahlburg (utg.): Studies in Chadic and Afroasiatic Linguistics. Buske, Hamburg 1983. sid. 17–31; Christopher Ehret: Reconstructing Proto-Afroasiatic (Proto-Afrasian): Vowels, Tone, Consonants, and Vocabulary. University of California Publications in Linguistics 126, California, Berkeley 1995. . Andra företräder en nära släktskap mellan omotiska och kushitiska språk.härtill: Bender 2000, sida 1, 245–246
Andra hypoteser Vissa forskare klassificerar fortfarande omotiskan som en gren av kushitiskan. Exempelvis ger Marcello Lamberti i flera arbeten möjliga ytterligare isoglosser.se särskilt: Marcello Lamberti: Cushitic and its classifications. I: Anthropos 86, sid 552–561. 1991 Andra har framfört tvivel om sydomotiskans tillhörighet till omotiskan och räknar den istället till de nilo-sahariska språken.A. Zaborski: West Cushitic – A Genetic Reality. I: Lingua Posnaniensis. Band XLVI, 2004. sid 173–186; Moges Yigezu: The Vowel System of Kara from a Historical-Comparative Perspective. I: Rainer Voigt (utg.): „From beyond the mediterranean“. Akten des 7. Internationalen Semitohamitistenkongresses. Shaker, Aachen 2007, sid 245–251. , särskilt sid 249; Harold Fleming: A grammatical sketch of Dime (Dim-Af) of the Lower Omo. I: Hayward 1990, sid 494–583, särskilt sid 500 Detta stöds exempelvis på sydomotiskans personliga pronomen, som måste vara genetiskt besläktade med de nilo-sahariska pronomenen (se avsnittet om personliga pronomen). 1982 framförde Derek Elderkin förmodandet att omotiskan tillsammans med hadza skulle bilda en språkfamilj, som då vore underordnad de afroasiatiska språken.Derek Elderkin: On the classification of Hadza. I: Sprache und Geschichte in Afrika. Band 4 (1982), sid 67–82. Slutligen har även den åsikten framförts att likheter mellan omotiskan och afroasiatiskan i övrigt inte rättfärdigar antagandet av en genetisk släktskap, varför omotiskan borde anses som en självständig språkfamilj.Rolf Theil: Is Omotic Afroasiatic?
Språklig karakteristik Allmänt De omotiska språken har en delvis agglutinerande, delvis flekterande nästan uteslutande suffigerande morfologi: agglutinerande: yem am-se-f-∅-à gå+plural+presens+3. person+femininum "hon går"Mammo Girma: Yemsa Verb Morphology. Some Inflections and Derivations. 1986, citerat efter Bender 2000, 120; tonmarkering efter de avvikande formerna hos Lamberti 1993, 190 flekterande: aari ʔíts-eka äta+3. person pl. konverb "medan de äter"Hayward 1990, citerat efter Bender 2000, 171 Böjning genom suprasegmentella morfem finns i vissa språk som dizi och bench; historiskt handlar det delvis om reflexer av affix: bench sum˩ "namn", sum-s˦ "benämna" Nominalmorfologin grundar sig på ett nominativ-ackusativ/absolutivsystem. Verbalmorfologin kännetecknas av en komplex flexion efter kategorier som tempus/aspekt, interrogativ–deklarativ och affirmativ–negativ samt kongruens av predikativa former med subjektet kännetecknande. I syntaxen är ordföljden subjekt-objekt-verb (SOV) allmänt giltig. Postpositioner används, vilket kan räknas som typiskt såväl för SOV-språk i allmänhet som för det etiopiska området.
Fonologi Segmentella fonem