Balkanhalvön, eller enbart Balkan (från turkiskans balkan för "skogklädda berg"), är ett historiskt och geografiskt namn som sedan början av 1800-talet används för att beskriva ett område i sydöstra Europa. Namnet är lånat från Balkanbergen trots att dessa varken är halvöns högsta eller mest centrala berg. Andra benämningar, såsom Illyriska halvön, Turkisk-grekiska halvön och Sydslaviska halvön, har funnits på grund av befolkningens art eller av historiska skäl.
Balkanhalvön avgränsas av Adriatiska havet i väster, Joniska havet i sydväst, Medelhavet i söder, Egeiska havet, Hellesponten, Marmarasjön och Bosporen i sydöst samt Svarta havet i öster. Oenighet råder hur Balkan skall avgränsas, kulturellt, historiskt eller geografiskt, men en vanlig definition inkluderar Serbien, Grekland, Montenegro, Bulgarien, Rumänien, Nordmakedonien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Albanien samt Kosovo och europeiska delen av Turkiet.Store norske leksikon - Balkans historie Ibland exkluderas Rumänien från Balkan, och gränsen går då i Donau alternativt vid Bulgariens nordgräns. Slovenien och Moldavien kan definieras som övergångszoner mot Centraleuropa respektive Östeuropa.
Halvöns nordliga geografiska gräns är mest omtvistad, men vanligen anges floderna Donau-Sava-Kupa/Kolpa, samt linjen från Kupa/Kolpas källa ner till Kvarnerviken (vid hamnstaden Rijeka) utgöra dess nordliga gräns (se nedre kartan till höger).Paul Robert Magosci, 1993. Historical Atlas of Central Europe, University of Washington Press and University of Toronto Press, 274 pp. . I de geografiskt mest vida definitionerna av halvön, följer den nordliga gränsen Dinariska alpernas nordligaste utlöpare till Julianska Alperna, genom en mindre del av Slovenien över Postojna-bäcknet och Vipavadalen in i Gorizia- och Trieste-provinserna i Italien.Balkan biodiversity – pattern and process in the European Hotspot. Eds. Griffiths, Huw I., Kryštufek, B., Reed, Jane M., 2004. Kluwer Academic Publishers, 333 pp. . Detta motsvarar definitionen av den serbiske geografikern Jovan Cvijić (se kartan).
Länder på Balkanhalvön Här redovisas länder på Balkan enligt Donau-Sava-Kupa-definitionen.
Länder och regioner vars hela yta ligger på Balkanhalvön
Bosnien och Hercegovina
Länder vars yta till större delen ligger på Balkanhalvön (ej norra delen) (ej grekiska övärlden) (ej nordöstra delen)
Länder med en mindre del av sin yta på Balkanhalvön (enbart Dobrudzja) (enbart östra Thrakien) (enbart Primorska, Notranjska och del av Dolenjska. Ingår ej i Balkanhalvön enligt Donau-Sava-Kupa-definitionen)
Länder på Balkanhalvön i kulturell mening Enligt Nicolaus Rockberger går den skarpaste kulturgränsen i Europa tvärsöver Balkanhalvön – gränsen mellan den romersk-katolska och östortodoxa kristna kultursfären.Rockberger, N., 1994. Centraleuropas renässans – från Habsburg till Visegrád. SNS Förlag, Stockholm, 168 pp. År 395 delades Romarriket i Väst- respektive Östromerska rikena utmed floderna Drina, Sava och Donau. Det blev en politisk, religiös och kulturell gräns som har bestått genom århundradena till våra dagar.
Enligt den östortodoxa traditionen är en monark utvald av Gud och kyrkans överhuvud, varför kyrkan i regel var statsmaktens verktyg, till skillnad från den romersk-katolska kultursfären, i vilken monarken var beroende av kyrkan för sin kröning och det i regel har funnits en balans mellan den världsliga och religiösa makten. Detta tar sig enligt Rockberger uttryck i en totalitär statsuppfattning med föga utrymme för individen, medan det finns en tradition av kompromisser i väst. Därför har flera länderna på Balkanhalvön en tradition av starka totalitära statssystem.miniatyr|Balkanhalvön definierad efter Donau-Sava-Kupa-linjen.En annan viktig faktor för den kulturella utvecklingen på Balkanhalvön var Osmanska riket. Osmanska rikets seger mot serberna på Trastfältet (slaget på Trastfältet) 1389 öppnade vägen för turkarnas erövringar på Balkanhalvön och försök att expandera vidare in i Centraleuropa under de följande århundradenaRobert Elsie, 2004. Historical Dictionary of Kosova. Scarecrow Press, pp. 95-96. . De nuvarande staterna Albanien, Bosnien och Hercegovina, Bulgarien, Grekland, Kosovo, Montenegro, Nordmakedonien, Rumänien och Serbien hamnade under månghundraårig osmansk kontroll. Mellan 1493 och 1606 erövrades successivt merparten av dåtidens Kroatien av turkarna. Hrvatski studiji Studij povijesti Hercegbosna.org Mladen Ančić: Hrvatski ulog u Bosni, 2. prosinca 2009. Milan Kruhek: Granice Hrvatskog Kraljevstva u međunarodnim državnim ugovorima, Povijesni prilozi 10/1991., str.37-39, ISSN 0351-9767 Ett avgörande slag 1606 i norra Kroatien satte stopp för Osmanska rikets vidare expansion norrut. Genom det Osmanska riket introducerades islam på Balkanhalvön, framförallt i Bosnien och Hercegovina och Albanien. Vidare innebar det månghundraåriga osmanska styret att de berörde länderna, undantaget Kroatien,Magnusson, K., 1991. Kulturella skillnader i Jugoslavien. Svensk tidskrift, 78, pp. 562-574 Magnusson, K., 1991. Kulturella skillnader i Jugoslavien. Svensk tidskrift, 78, pp. 562-574 gick miste om att utveckla sitt kulturarv via renässansen och barocken och synen på individen och människovärdet via humanismen, upplysningstiden och liberalism.
En socio-kulturell egenhet som skiljer Balkanhalvön från Centraleuropa som kulturell region är familjestrukturerna. Med de frankiska erövringarna i Centraleuropa spreds under tidig medeltid ett nytt system att förvalta odlingsmark – så kallat Hufenverfassung. Kaser, 1996. Household and family contexts in the Balkans. The history of the family 1, pp. 375-386 Detta medförde att rätten att ärva land föll på äldste alternativt yngste sonen i hushållet, istället för att delas lika mellan alla söner i hushållet, såsom tidigare var vida spritt i Europa. Följden blev att man i delar av Centraleuropa tidigt gick från storhushåll till mindre kärnfamiljer, senare familjebildning och att lantegendomarnas integritet bevarades, istället för att successivt styckas upp i mindre bitar. Slovenien omfattades av detta centraleuropeiska landförvaltningssystem. På Balkanhalvön och i östra Europa levde det äldre landförvaltningssystemet kvar, vilket gynnade tidig familjebildning och stora hushåll. Utvidgade patriarkala familjestrukturer var tidigare vanliga på södra och centrala Balkanhalvön, från norra Grekland upp till Kroatiens södra och östra gränsområden.Halpern, J.M., Kaser, K., Wagner, R.A., 1996. Patriarchy in the Balkans: temporal and cross-cultural approaches. The history of the family 1, pp. 425-442 På sydslaviska språk kallas familjestrukturerna zadruga (utvidgad familj). De är kopplade till pastoral ekonomi och bygger på mycket arkaiska traditioner som antas föregå både det antika Grekland och Romarriket i regionen.Kaser, K., 1992. Origins of Balkan patriarchy. Modern Greek Studies Yearbook 8, pp. 1-39 Förfädersdyrkan var ofta en viktig komponent i dessa familjesystem.Mitterauer, M., 1996. The Balkans in European Comparison. The history of the family 1, pp. 387-406 Medan det i likhet med länder från germanska och nordligare slaviska kulturtraditioner i Slovenien fanns en tradition med ting,Grafenauer, B., 2000. Karantanija - izbrane razprave in članki, Slovenska Matica, 304 pp. där konsensus- eller majoritetsbeslut fattades under demokratiska former, hade familjeöverhuvudet i en zadruga obestridd auktoritet i byn.
Enligt Encyclopædia Britannica räknas ofta hela eller delar av Grekland i kulturella definitioner av regionbegreppet bort, eftersom Grekland har en lång kust mot Medelhavet och en kultur knuten till detta."Balkans". Britannica.com. Läst 11 oktober 2014, Denna syn står delvis i kontrast till det som redogjorts för i detta avsnitt.
Rumänien som geografiskt har en mycket begränsad del på Balkanhalvön, brukar ingå i det kulturella regionbegreppet genom dess historiska arv från Ottomanska riket."Balkans". Britannica.com. Läst 18 mars 2016.
Turkiet har geografiskt också en mycket begränsad del på Balkanhalvön och kulturen varierar beroende på vilken region man befinner sig i landet. Eftersom Turkiet är knuten till Balkanhalvön , Medelhavsområdet, Kaukasien och Mellanöstern har landet en heterogen kultur. Däremot har den haft stort inflytande på den kulturella utvecklingen på Balkan under Osmanska rikets ledning.
Slovenien som helhet ingår inte i det kulturella regionsbegreppet.Rockberger, N., 2004. Det nya Europa: centraleuropeisk och baltisk historia och politik, SNS Förlag, Stockholm, 364 pp. Efter anslutningen av de slovenskspråkiga områdena i Karantanien, Krain, Friulien och Istrien, mellan Alperna och Adriatiska havet, till Frankerriket vid mitten av 700-talet, kom slovenerna att ingå i den vidare germanska kultursfären. Frankerna uppmuntrade invandringen tyskspråkiga, främst bayerska, nybyggare till regionen och inledde skapandet av Österrike. Slovensk och österrikisk kulturhistoria är nära sammanflätade i det österrikiska stats- och nationsbygget sedan tidig medeltid.Pohl, H.D., Schwaner, B., 2007. Das Buch der österreichischen Namen: Ursprung, Eigenart, Bedeutung, Pischler Verlag, Vienna, pp. 240. , och Štih, P, Simonitti, V, Vodopivec, P., 2009. A Slovene history – society, politics, culture, 574 pp.Bernik, F., Lauer, R., 2010. Die Grundlagen der Slowenischer Kultur, Abhandlungen der Akademie der Wissenschaften zu Göttingen vol. 6, De Gruyter, pp. 240. Bairisch auf Slawischer Basis (http://diepresse.com/home/techscience/wissenschaft/360808/index.do?_vl_backlink=/home/techscience/index.do/ Bairisch auf Slawischer Basis) Först germaniserades språkligen adeln i Österrike och efterhand också till stor del allmogen, då slovenskspråkiga assimilerades och uppgick i den tyskspråkiga befolkningen.Resic, S., 2013. Balkans historia, Lönngård och Co., pp. 320. Georg Holzer, Mittelalterliches slawisches Namengut in Österreich (www.dieuniversitaet-online.at/beitraege/news/mittelalterliches-slawisches-namengut-in-osterreich/10/neste/423.html.) Under reformationen på 1500-talet övergick såväl adel, borgare som en stor del av allmogen till protestantisk lära från katolicism och en process för att skapa en mer jämbördig status för det slovenska språket med tyskan, inte minst inom utbildningsväsendet, inleddes, men stoppades av motreformationen och det var först genom upplysningstiden på 1700-talet som det slovenska språket och därtill kopplade kulturen fick ett nytt uppsving Slovenien förblev en del av Österrike till 1918. Till skillnad från övriga länder i forna SFR Jugoslavien, var Slovenien aldrig en del av Ottomanska riket. Även om Slovenien som helhet brukar betraktas som en centraleuropeisk kultur, präglas kustlandet av medelhavskultur, historiskt under inflytande från Republiken Venedig.