Finlands självständighetsförklaring antogs av Finlands lantdag den 6 december 1917. I den förklarades Finland vara en självständig nationalstat, Republiken Finland. Tidigare hade Finland lytt under rysk överhöghet som Storfurstendömet Finland. Detta datum blev Finlands nationaldag, självständighetsdagen.
Tillkomst Februarirevolutionen 1917, och i ännu högre grad oktoberrevolutionen, hade tänt förhoppningar också i Storfurstendömet Finland. Efter storfursten Nikolaj II:s abdikation den 15 mars 1917, förlorade personalunionen mellan Ryssland och Finland sin legalitet – åtminstone var synsättet sådant i Helsingfors.
Den 15 november förklarade det finländska parlamentet, lantdagen, följaktligen sig vara ”innehavare av den högsta statsmakten” i Finland, och stödde sig på Finlands konstitution, närmare bestämt § 38 i den gamla (svenska) regeringsformen från 1772, som riksdagen antagit efter kung Gustav III:s oblodiga kupp.
Den 15 november 1917 påbjöd bolsjevikerna allmän självbestämmanderätt, innefattande rätten till fullständigt utträde, ”för Rysslands folk” (plural). Samma dag antog lantdagen en förklaring varigenom den temporärt tog på sig monarkens maktbefogenheter i Finland.
Den gamla regeringsformen ansågs emellertid inte längre lämplig. Ledarskiktet hade länge ansett monarki och ärftliga adelsprivilegier som föråldrade och förespråkade en republikansk konstitution för Finland.
6 december: Självständighetsförklaringen antas och erkänns Finlands senat, den regering lantdagen hade utsett i november, inkom till lantdagen med en proposition om en ny republikansk regeringsform den 4 december. Självständighetsförklaringen var tekniskt utformad som ett förord till propositionen och var tänkt att godkännas av lantdagen. Den 6 december beslutade lantdagen att anta självständighetsförklaringen, efter en omröstning där 100 ledamöter röstade för Svinhufvudministärens förslag och 88 för den socialdemokratiska oppositionens motförslag. Genom inbördeskriget 1918 förföll förslaget till ny regeringsform och först 1919 kunde en ny regeringsform antas.
Den 18 december (31 december nya stilen) utfärdade folkkommissariernas råd (Rysslands regering) ett dekret som erkände Finlands oavhängighet och den 22 december (4 januari 1918 nya stilen) godkändes det av den allryska centrala exekutivkommittén, det högsta lagstiftande och verkställande organet.
miniatyr|230px|Ryska folkkommissariernas råds erkännande av Finlands självständighet från den 31 december 1917
Lista över länders erkännande av självständigheten 20px|border Finland6 december 191720px|border Ryska SFSR4 januari 191820px|border Frankrike4 januari 191820px|border Sverige4 januari 191820px|border Tyskland4 januari 191820px|border Grekland5 januari 191820px|border Norge10 januari 191820px|border Danmark10 januari 191820px|border Schweiz11 januari 191820px|border Österrike-Ungern13 januari 191820px|border Nederländerna28 januari 191820px|border Spanien21 februari 191820px|border Osmanska riket21 februari 191820px|border Bulgarien27 februari 191820px|border Argentina11 maj 191820px|border Persien23 juli 191820px|border Siam9 oktober 191820px|border Polen8 mars 191920px|border Storbritannien6 maj 191920px|border USA7 maj 191920px|border Japan23 maj 191920px|border Belgien10 juni 191920px|border Chile17 juni 191920px|border Peru23 juni 191920px|border Italien27 juni 191920px|border Uruguay18 augusti 191920px|border Liechtenstein27 oktober 191920px|border Portugal19 december 191920px|border Brasilien26 december 191920px|border Colombia31 december 191920px|border Rumänien8 april 192020px|border Venezuela18 april 192020px|border Panama17 maj 192020px|border Ecuador25 juli 192020px|border Ungern23 augusti 192020px|border Paraguay3 juli 192120px|border Luxemburg25 oktober 192120px|border Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike27 juli 192220px|border Afghanistan17 juli 192820px|border Albanien1 december 1928
Kungariket Finland
Kungariket Finland var ett försök att göra Finland till monarki efter inbördeskriget 1918. Fredrik Karl av Hessen valdes till Finlands kung – i enlighet med regeringsformen från 1772 men i strid mot självständighetsförklaringen där man utropat en republik. Fredrik Karl bad om betänketid och avstod innan han krönts. Tysklands nederlag i kriget och Vilhelm II:s abdikation följde snart efter valet och då syntes det inte längre acceptabelt med en tysk prins på Finlands tron, särskilt som Finland sökte erkännande för sin självständighet även hos första världskrigets segrarmakter. Västmakterna hade samtidigt meddelat att man inte skulle komma att erkänna prinsen av Hessen som finsk kung. Fredrik Karl avsade sig därför tronen via ett brev till Finlands folk daterat den 14 december 1918, detta redan innan han hade tillträtt sitt ämbete. Pehr Evind Svinhufvud avgick också från posten som riksföreståndare till förmån för den mer västvänlige Gustaf Mannerheim. Mannerheim, en finländsk adelsman som till 1917 hade varit general i den kejserliga ryska armén, hade kallats till överbefälhavare för de vita i inbördeskriget, blev den siste riksföreståndaren och var med och genomdrev den republikanska regeringsformen 1919.
Referenser
Noter
Externa länkar
Finlands riksdag: Marsmanifestet
Kategori:1917 i Finland Kategori:Finlands historia under självständigheten