Sveriges invandring och utvandring är migration av människor till och från Sverige historiskt såväl som i nutid. Registrering av in- och utvandring började först under senare delen av 1800-talet. Tidigare in- och utvandring kan studeras med hjälp av släktforskning, historisk forskning, arkeologi och populationsgenetik. Detta har resulterat i ny kunskap om hur olika migrationsströmmar från olika väderstreck under historiens gång har bidrag till den kulturella och genetisk blandning som utgör svenskarnas ursprung, och även hur svenskättlingar och utlandssvenskar har slagit sig ned i olika delar av världen. Sveriges migrationspolitik och nivåer av in- och utvandring har varierat kraftigt genom historien. Under långa perioder förekom inga större folkförflyttningar över gränserna, men omfattande migration har tidvis skett mellan rikets delar. En omfattande utvandring till Nordamerika skedde kring sekelskiftet år 1900, särskilt åren 1880–1893. Sveriges invandring kom igång sent i jämförelse med invandringen till de gamla kolonialmakterna, men har varit stor jämfört med andra länder i Europa sedan sent 1900-tal. Efter andra världskriget skedde en successivt ökande arbetskraftsinvandring. Asylinvandringen hade toppar år 1994 till följd av Jugoslavienkrigen, 2006 till följd av Irakkriget, 2015 till följd av migrationskrisen i Europa, främst i spåren av inbördeskriget i Syrien. Som en följd av Ukrainakriget kom det från 2022 ett stort antal flyktingar som fick tillfälliga uppehållstillstånd enligt EU:s massflyktsdirektiv. De vanligaste typerna av uppehållstillstånd under perioden 2010–2019 var, i fallande ordning, arbetsmarknadstillstånd, asyl samt anhöriga till dem med arbetsmarknadstillstånd.
Statistik Utvandringen innan 2000-talet var som störst under 1800-talets senaste halva, då totalt 20 procent av Sveriges män och 15 procent av kvinnorna lämnade landet främst till Nordamerika, och denna utvandring fortsatte en bit in på 1900-talet. Som högst var utvandringen åren 1880–1893 då i genomsnitt 0,83 procent av befolkningen utvandrade per år.
I början av 1900-talet hade Sverige få invandrare. År 1900 bestod den svenska befolkningen av 5 100 814 personer, varav 35 627 (0,7 procent), var födda utomlands. De flesta av dessa, 21 496 personer, var från de andra nordiska länderna. Ytterligare 8 531 personer var från de andra europeiska länderna, 5 254 från Nordamerika, 90 från Sydamerika, 87 från Asien, 79 från Afrika och 59 från Oceanien.
Invandringen till Sverige har ökat över tid. År 1960 var invandringen 3,8 gånger större än 1875 och år 2007 35 gånger större. Under åren 2007–2019 har den årliga invandringen överstigit 1 procent av befolkningen. År 2016 var invandringen rekordstor, 163 005 personer, som en följd av flyktingkrisen 2015.Statistiska Centralbyrån: Befolkningsutvecklingen i riket efter kön. År 1749–2020 SCB databas År 2021 beviljades 95 163 uppehållstillstånd. Av dessa gällde majoriteten arbetskraftsinvandring, medan 15 585 tillstånd (16 procent) gällde personer som fått asyl eller var anhöriga till asylinvandrare.
Utvandringen 2012 nådde rekordnivåer som överträffade emigrationen till Nordamerika under 1800-talet.
Sveriges invandring i modern tid dokumenteras och presenteras i siffror av den statliga Delegationen för migrationsstudier (Delmi) och av Migrationsinfo.se som drivs av den gröna och liberala tankesmedjan Fores. De sammanställer bland annat statistik från Migrationsverket och SCB och Europeisk och internationell statistik från Eurostat, OECD, Förenta nationerna, med mera.
Invandring till Sverige 2000–2022
Asylsökande räknas inte som invandrare medan deras ansökan behandlas, därför att de då inte har uppehållstillstånd och inte ingår i folkbokföringen, men de har ändå rätt att stanna i landet medan de väntar på asylbesked. Asylsökande som får negativt asylbesked ingår därför inte i "Total invandring" i följande tabell. I kolumnen "Beviljad asyl eller motsvarande" ingår även de som fått skydd enligt massflyktsdirektivet, exempelvis många från Ukraina 2022.
År Total invandring Varav återvändande svenskföddaAsylsökandeBeviljad asyl eller motsvarande200058 65913 48216 30310 546200160 79513 79723 5157 941200264 08713 26633 0168 493200363 79512 58831 3556 460200462 02811 46723 1616 140200565 22911 06617 5308 859200695 75012 82124 32225 096 2007 99 485 12 34036 20718 414 2008 101 171 13 38824 35311 237 2009 102 280 13 98524 19411 254 2010 98 801 14 87031 81912 105 2011 96 467 15 58229 64812 715 2012 103 059 15 34143 88717 3972013115 84515 33254 25928 9492014126 96615 19481 30135 5712015134 24014 580162 87736 6302016163 00515 31828 93971 5622017144 489 14 42825 66636 6072018132 602 12 80521 50225 3772019115 805 11 95521 95817 502202082 518 11 66012 99110 471202190 631 10 48011 42511 4432022102 436 9 86916 82556 622202394 51410 58312 64416 810
Äldre tid De första migrationerna till det som nu är Sverige
Europa har upplevt åtminstone tre stora immigrationsvågor från andra kontinenter innan modern tid. Den första bestod av paelolitiska jägare-samlare och kom innan och strax efter den senast istiden, den andra av mesolitiska jordbrukare från Mellanöstern för 10000–6000 år sedan, och den tredje av neolitiska Jamnakulturen i dagens Ryssland, vilka gav upphov till Indo-Europeiska folkens spridning i Europa och Asien, för 6000–2500 år sedan, och Bronsålderns uppkomst.Karin Bojs, Mannen med yxan kom hit med en helt ny tid, Dagens nyheter 2015-06-13 Dessa migrationsvågor nådde med tiden även Skandinavien.
Det är troligt att det levde människor i Sverige redan före den sista istiden. Dagens svenskar härstammar åtminstone delvis från de jägar- och samlargrupper som besatte Sverige efter den sista inlandsisens tillbakadragande. Dessa grupper flyttade upp söderifrån i dagens Sverige för omkring 12 000–13 000 år sedan,Andersson, M. & Knarrström, B. (1999). Senpaleolitikum i Skåne. En studie av materiell kultur och ekonomi hos Sveriges första fångstfolk. Lund UV-Syd, Riksantikvarieämbetet och från nordöst för 10 000 år sedan och ned genom hela Skandinavien.Chikli et al (2002). Y genetic data support the Neolithic demic diffusion model. PNAS vol 99 (17).Sampietro ML, et al (2007). Palaeogenetic evidence supports a dual model of Neolithic spreading into Europe. Proc Biol Sci 274:2161-2167Y-chromosome diversity in Sweden – A long-time perspective. European Journal of Human Genetics 14, 963–970.Malmström (2007). Ancient DNA as a Means to Investigate the European Neolithic. Doctoral Dissertation. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala. Bland dagens svenskättlingar går 78 procent av männens faderslinjer (farfars farfars far osv) tillbaka till den indoeuropeiska invandringen kring bronsåldern.
Fennoskandinavien nåddes även av en mindre immigrationsvåg från Ryssland för högst 4 000 år sedan som förde med sig uraliska språk, och var ett tillskott till det som skulle bli de samiska och finsktalande folken. Dessa har senare beblandat sig med varandra och med de germanska bönderna i Skandinavien. Under folkvandringstiden förflyttade sig framför allt germanska folk inom Europa.
Vikingatid Vikingar från Norge, Danmark och västra Sverige slog sig ned bland annat på brittiska öarna, i Normandie i dagens Frankrike, med mera. Vikingar från Svealand reste främst österut, och slog sig ned bland annat i republiken Novgorod, tog tjänst i väringagardet, med mera. De tros ha tagit med sig trälar tillbaka från dessa platser, att dessa ska ha gett upphov till ortsnamn såsom Iremåla (jord som getts till frigivna slavar från Irland), Summemåla (Finland), Estemåla (Estland) och Kuramåla (Kurland).
Medeltid och tidigmodern tid miniatyr|Vallonsmedja vid Leufsta bruk 1912. Oljemålning av Bruno Hoppe. Invandringen till Sverige från medeltiden fram till andra världskriget var begränsad. Interkontinentalt resande existerande till exempel inte för vanliga människor före 1600-talet. Den första ökningen av viss närliggande migration till Sverige skedde under Hansans tid. Tyska köpmän och hantverkare slog sig ner främst i städerna under 1400- och 1500-talen, men också i Bergslagen.
Under medeltiden hade städer som Kalmar, Söderköping, Visby och Stockholm ett betydande inslag av tyskar; en räkning av namn i bevarade dokument från 1350 och tidigare visar 40 procent tyska namn i Uppsala, på 1450-talet var en tredjedel av borgarna i Stockholm tyskar. I Magnus Erikssons stadslag från 1350-talet framgår att inte mer än hälften av stadens ämbeten får besättas av tyskar. Till skillnad från i Norge och Danmark förekom sällan begränsningar eller konflikter i samband med den tyska invandringen till Sverige. Istället uppmuntrades tyskar till att invandra, särskilt hantverkare och handelsmän från Lübeck, och svenska städer blev både officiellt och de facto tvåspråkiga.
Mindre grupper av valloner migrerade till Sverige på 1600-talet, se valloner i Sverige. Totalt sett blev omkring 900 valloner kvar i Sverige.Nationalencyklopedin: Valloner Vallonernas rykte i fråga om järnhantering var vitt spritt, vilket uppmärksammades även i Sverige. Gustav II Adolf uppmuntrade vallonerna att utvandra till Sverige under början av 1600-talet för att utveckla den svenska järnbrytningen och järnframställningen.
Skottar som hade tjänstgjort i den svenska armén som legoknektar bosatte sig sedan i Sverige. Holländare, engelsmän och skottar invandrade som köpmän och industriidkare på 1600-talet, särskilt till Göteborg. På grund av städernas ringa storlek var dessa grupper dock små i förhållande till totalbefolkningen. I början/mitten av 1400-talet hade Stockholm uppskattningsvis cirka 5 000 invånare. För adel och stormän har möjligheterna till migration i viss mån skiljt sig. Kungar och drottningar har i många fall migrerat till eller från Sverige, framför allt gentemot Tyskland, Frankrike och Sveriges grannländer.
Flyttning mellan dagens Finland och Sverige
Internmigration mellan dagens Finland och Sverige (som var samma rike till 1809) har förekommit så länge båtar har kunnat färdas över Bottniska viken, inte minst mellan norra Norrland och Finland via Bottenviken, men även landvägen över Tornedalen. Migrationen har gett upphov till en stor grupp Finlandssvenskar i Finland och Sverigefinnar i Sverige. Kväner var troligen finsktalande och levde i Norra Norrland redan innan området började koloniseras av svenskar, och dagens tornedalingar i ungefär samma område talar meänkieli och är en minoritesbefolkning i Sverige. I Stockholm hade finnarna en egen församling tidigt på 1500-talet. Människor kom från östra rikshalvan till gruvor och hyttor i Bergslagen redan från 1500-talets mitt.
Den mest omfattande migrationsvågen till dagens Sverige under 1500/1600-talet var från östra rikshalvan. Närmare 40 000 finska svedjebönder (skogsfinnar) flyttade under slutet av 1500-talet och 1600-talet från Savolax till främst Värmland, Dalarna och Norrland som del i dåtidens bosättningspolitik.
1 000 finska båtsmän flyttades i början av 1680-talet från Finland till Karlskrona. Under stora nordiska kriget (1700–1721), och stora ofreden som pågick på finsk mark, kom många finnar som flyktingar till den västra rikshalvan. Efter Stora nordiska kriget var det så stor brist på soldater i de finska roten att man flyttade 1 200 soldater till Finland fram till cirka 1760. Många gifte sig där och blev kvar.Heikki Vuorimies avhandling
Modern tid
Emigrationstiden