Marina Charlotte Kalla, född 22 juli 1987 i Tärendö, Norrbottens län, är en svensk (tornedalsk) före detta längdskidåkare som med sina nio OS-medaljer är Sveriges främsta kvinnliga olympier genom alla tider. I och med två individuella OS-guld (10 km fristil/ OS Vancouver 2010 och 15 km skiathlon/ OS Pyeongchang 2018) och ett individuellt VM-guld (10 km fristil/ VM Falun 2015) var hon också den första svenska kvinnliga längdskidåkaren att vinna individuella guld i både OS och VM.
Kalla har totalt 50 SM-medaljer. Hon har vunnit 29 individuella guld, samt ytterligare 7 guld i stafetter. Hon tog sin första SM-medalj i Åsarna 2007 (guld på 10 km fristil) och sin senaste i Piteå 2022 (guld på 15 km). Hon har också haft stora framgångar i världscupen i längdskidor med totalt 59 pallplatser, varav 12 vinster individuellt.
Efter år 2008 belönades Kalla med Jerringpriset sedan hon som första svenska längdskidåkare vunnit Tour de Ski. På Idrottsgalan 2011 utsågs hon till Årets kvinnliga idrottare 2010.
Kalla har efter sina insatser i skidspåren fått en staty rest efter sig i hemorten Tärendö.Ronaldo-skulptören försvarar sig med Jesus, Dagens Nyheter, 2017.03.31.
Den 22 mars 2022 meddelade Charlotte Kalla att hon skulle avsluta sin tävlingskarriär i mars 2022 efter SM-tävlingarna i Piteå.
Biografi Bakgrund Charlotte Kalla lärde sig åka skidor som sjuåring hemma i Tärendö."Charlotte". Charlotte-kalla.se. Läst 18 december 2013.
Juniorkarriären I februari 2006 vann Kalla sitt första guld vid junior-VM, där hon vann skiathlon på 10 km. Från samma mästerskap vann hon även ett silver på stafetten och ett brons i 5-kilometersloppet.
På junior-VM i Tarvisio i Italien mars 2007 tog Kalla guld på såväl 5 kilometer fristil som 5 + 5 kilometer skiathlon samt silver i sprint. Hon ingick även i Sveriges damlag i stafett, som tog silver. 2007 fick Kalla Sixten Jernbergpriset för sina insatser under SM det året då hon tog två SM-guld. 2007–2009 miniatyr|vänster|Fristilsåkaren Kalla kämpar här mot Riitta-Liisa Roponen och Ingrid Aunet Tyldum vid ett världscuplopp i Falun 2008.|231x231px I februari 2007 gjorde Kalla sin VM-debut i seniorsammanhang vid VM i Sapporo i Japan. Där kom hon 7:a på den tuffa skiathlonbanan på Shirahatayama-stadion. Efter det inledande klassiska loppet växlade Kalla först av alla. Kalla följde upp sjundeplatsen med en femte plats på 10 km fristil och blev därmed ånyo bästa svenska.
Sitt stora internationella genombrott på seniornivå fick Kalla då hon vann Tour de Ski 2007/2008 före finländskan Virpi Kuitunen. I den totala världscupen säsongen 2007/2008 slutade hon på fjärde plats. Hon tilldelades Jerringpriset 2008 och var en av huvudkandidaterna till att få Svenska Dagbladets guldmedalj.
Säsongen 2008/2009 vann hon världscuppremiären i Gällivare. Inför Tour de Ski 2008/2009 drog hon på sig en förkylning och missade därmed chansen att försvara sin titel. I VM i Liberec 2009 körde hon sista sträckan i damernas stafettlag som tog brons. På sin sträcka körde hon upp Sverige från en sjätteplacering. Hennes främsta individuella placering blev en 7:e-placering i sprint efter två fall i semifinalen. Kalla hade stora förväntningar på sig inför den avslutande 3-milen men slutade på 18:e plats.
OS-året 2010 vänster|miniatyr|226x226px|Kalla vid OS 2010 Olympiska vinterspelen 2010 i Vancouver var Kallas första OS i karriären. Mästerskapet inleddes med 10 km fristil, ett lopp som Kalla vann, sex sekunder före estländskan Kristina Šmigun-Vähi. Fyra dagar senare slutade hon åtta i dubbeljakten. Några dagar senare blev det ytterligare en medalj då hon tillsammans med Anna Haag vann silver i sprintstafetten. I det avslutande loppet på 30 km klassisk stil slutade hon på sjätte plats, knappt 18 sekunder efter Aino-Kaisa Saarinen som knep bronset.
Sommaren 2010 avtäcktes en staty av OS-mästarinnan Kalla hemma i Tärendö.
2011–2013 Efter OS förväntade sig många att Kalla skulle utvecklas till en åkare som skulle ta många guldmedaljer i kommande mästerskap. Det blev dock inga individuella medaljer i vare sig VM 2011 eller VM 2013. Däremot deltog hon i stafettlag och sprintstafettlag som i de båda VM-turneringarna sammanlagt nådde ett guld och tre silver. Höjdpunkten kom i 2011 års VM i Holmenkollen där hon tillsammans med Ida Ingemarsdotter vann guldet i sprintstafetten.
I maj 2012 skrev Charlotte Kalla på för Piteå Elit och lämnade därmed sin tidigare klubb IFK Tärendö.
I februari 2013 tränade Kalla med det norska landslaget. Hon insåg då att hon tränade för lite och inte tillräckligt omfattande med sina 830 timmar per träningsår då norskorna låg på mellan 900 och 950. Detta kom som en överraskning för såväl Kalla som hennes tränare. Ingesson menade också att Kalla måste träna mer på stakning.
Säsongen 2013/2014 blev säsongen då det lossnade i den klassiska åkningen. Den 7 december slutade hon tvåa i ett världscuplopp, före de norska stjärnorna Therese Johaug och Marit Bjørgen.http://www.sydsvenskan.se/sport/sensationellt-lopp-av-kalla/
OS-året 2014 miniatyr|vänster|Kalla stakar under Royal Palace Sprint, mars 2013. Efter svensk-norsk samträning vintern 2013 ändrade hon sitt träningsupplägg, som också gav framgångar vid OS 2014|219x219pxOlympiska vinterspelen 2014 i Sotji inleddes med skiathlon över 15 km, och liksom under föregående OS så vann Kalla en medalj på det inledande loppet, denna gång ett silver. Hennes klassiska stil hade förbättras under säsongen varför hon stod som en stark medaljkandidat innan loppets start. Hon genomförde loppet på ett taktiskt sätt där hon i den sista backen gjorde ett ryck. Den som kunde följa var norskan Marit Bjørgen, och det var till slut hon som skulle utmana Charlotte om guldmedaljen. I den sista kurvan svepte norskan förbi och gick i mål, två sekunder före Kalla. Vid samma OS tog Kalla även silver på 10 km klassisk stil, efter polskan Justyna Kowalczyk.
Kalla deltog två dagar senare i stafetten, som skulle sluta än bättre för Kalla och Sverige. Kalla påbörjade sin avslutningssträcka nästan 26 sekunder efter ledning och knappt åtta sekunder före jagande Norge med Marit Bjørgen. Kalla, som efter bland annat Emma Wikéns starka andrasträcka märkt att det svenska laget för dagen hade utmärkta skidor, tittade dock aldrig bakåt utan började metodiskt ta upp jakten på tätkvinnorna från Finland (Krista Lähteenmäki) och Tyskland (Denise Herrmann). Hon hjälptes också av att alla svenska funktionärer placerat ut sig längs banan och byggde upp hennes självförtroende med diverse tillrop. Efter första varvet av två var halva avståndet upphämtat, och vid vallen strax före skidstadion hade Kalla hunnit upp ledarduon. Samtidigt hade avståndet bakåt till Norge och Frankrike utökats med 20-30 sekunder. Vid kurvan in till upploppet skejtade Kalla förbi Lähteenmäki och Herrmann på innerspår, och tog sig sedan i mål en knapp sekund före tvåan Finland och trean Tyskland. Sveriges första damstafettguld i OS sedan 1960 (och första medaljen sedan 1968) var därmed ett faktum. Stafettlagets prestation ledde till att laget tilldelades 2014 års bragdguld.
2014–2015 vänster|miniatyr|222x222px|Kalla 2014 Charlotte Kallas säsong började bra med tre segrar i Bruksvallarna mot de svenska åkarna. På världscuppremiären i Ruka blev hon trea på 10 km klassiskt, endast slagen av Therese Johaug och Marit Björgen. Kalla valde att avstå Tour de Ski för att få så bra uppladdning som möjligt till VM i Falun 2015.
Under VM i Falun 2015 var Kallas första distans skiathlon där hon bildade en tätgrupp med Therese Johaug och Astrid Jacobsen som drog ifrån resten av fältet. När de tre åkte upp för mördarbacken för sista gången gjorde Therese Johaug guldrycket och Charlotte Kalla slutade på tredjeplats. På 10 km fristil under VM i Falun 2015 vann Kalla guldet överlägset med 41 sekunder före tvåan Jessie Diggins. Kalla tog också under mästerskapet silver på stafetten där hon gjorde en mycket bra andrasträcka för Sverige och körde i kapp Norge. Hon fick köra andrasträckan på grund av att de klassiska banorna var jobbigare än skatebanorna och att Norge hade sitt starkaste kort där genom Therese Johaug. Kalla avslutade VM i Falun 2015 med att ta ett brons på 30 km klassisk stil där hon såg ut att tappa kampen om medaljerna men kom tillbaka och tog brons efter Therese Johaug och Marit Björgen. Charlotte Kalla kammade totalt hem fyra medaljer från hemma-VM.
Efter säsongens slut ställde Kalla upp i Keb Classic, en tävling i skidalpinism på Kebnekaise. Hon tävlade i lag med Emelie Forsberg och Josefina Wikberg. De kom på andra plats, nio minuter efter vinnarna.
2015–2016 Kalla satsade den här säsongen på Tour de Ski och världscupen, säsongen innehöll inget mästerskap och den största konkurrenten, Marit Björgen, var mammaledig. Men de riktigt bra resultaten uteblev, Kalla nådde enbart två pallplatser under hela säsongen vilket var hennes sämsta resultat någonsin, hon blev totalt femma i världscupen. I Tour de Ski kom hon på fjärde plats. Efter en sjunde och en nionde plats i Falun gjorde dåvarande damtränaren Mattias Persson ett uttalande om att "Kalla kanske inte mår så bra i själen". Något han fick kritik för, inte minst från Kalla själv."Det uttalandet får verkligen stå för honom". SVT Sport, 14 februari 2016 Kort efter säsongens slut meddelade Kalla att hon bryter med landslaget för att testa ett eget upplägg tillsammans med tränare Magnus Ingesson."Kalla hoppar av det svenska landslaget". Aftonbladet, 26 april 2016 Efter världscupssäsongens slut deltog Kalla tillsammans med dåvarande sambon Anders Svanebo i Kungsledenrännet, ett 80 km långt skidlopp mellan Hemavan och Ammarnäs. Det var första gången ett mixat lag vann."Charlotte Kalla vann med pojkvännen". Expressen, 9 april 2016
2016–2017 Under försäsongsträningen drabbades Kalla av en skada i bröstryggen och tvingades lägga om sin träning."Kalla skadad - tvingas till vila". SVT Sport, 12 augusti 2016. Nästa bakslag kom vid världscuppremiären i finska Ruka då Kalla kom på 75:e plats i 10 km klassisk stil, något som visade sig bero på att hon drabbats av hjärtflimmer under loppet. "Beskedet: Charlotte Kalla har hjärtflimmer". Expressen, 30 november 2016. Hon stod över de tre följande världscuptävlingarna och gjorde sedan världscupcomeback i Tour de Ski, som hon ursprungligen hade tänkt stå över i sin satsning mot VM i Lahtis 2017. Efter en tuff inledning på touren där hon bland annat kom på 41:a plats i 5 km klassisk stil i Val Mustair vände det när touren kom till Italien där Kalla blev fyra på 5 km fritt i Toblach och sedan trea på 10 km klassisk stil i Val di Fiemme. miniatyr|Stafett- och sprintstafettlag med Kalla som deltagare har totalt (till och med 2018) erövrat tio OS- och VM-medaljer. Här är silverlaget i stafett från VM 2011.|alt=Kallas första distans under VM i Lahtis 2017 var skiathlon där hon slutade på en tredjeplats efter silvermedaljören Krista Pärmäkoski och vinnaren Marit Björgen. Kalla föll på den klassiska delen men åkte snabbt ikapp täten. Efter övergången till fristil hamnade hon efter ledande Björgen och Pärmäkoski och det blev en kamp om bronset mot norskan Heidi Weng. "Kalla ryckte hem en bronsmedalj" NSD, 17 februari 2017 På 10 km klassisk stil under VM i Lahtis 2017 vann Kalla silver efter vinnaren Marit Björgen. Tillsammans med Anna Haag, Ebba Andersson och Stina Nilsson tog Kalla också VM-silver på stafetten 4x5 km där hon körde andrasträckan för Sverige. I och med den silvermedaljen tangerade Kalla Gunde Svans mästerskapsrekord, med 17 mästerskapsmedaljer vardera. I den avslutande distansen på 30 km fristil såg Kalla ut att ha chansen att ta en 18:e mästerskapsmedalj men mot slutet av loppet bröt hon staven i en uppförsbacke och kunde inte följa med Marit Björgen och övriga norskor när de drog upp tempot. Kalla slutade på en sjunde plats.
2017–2018 (OS i Pyeongchang 2018)