Goncourtpriset () är det mest prestigefyllda priset inom litteratur i Frankrike, och delas ut till de främsta franska prosaarbetena. Det instiftades 1903 och fick sitt namn efter författarbröderna Goncourt, Edmond (1822–1896) och Jules Huot de Goncourt (1830–1870).
Priset delas ut av en tio ledamöter stark akademi, skapad som motvikt till Franska akademien (). Prissumman ligger på den symboliska nivån 10 euro, men å andra sidan innebär priset nästan alltid att boken säljs i massupplaga. Priset delas ut i början av november varje år och finns även för poesi, Prix Goncourt de la poésie.
Det primära syftet var, enligt Edmond de Goncourts testamente från 1896, att belöna en relativt ung romanförfattare med särskild hänsyn till kriterier som stilkvalitet, originalitet och nydanande försök i fråga om tankeinnehåll.
I sin tur instiftades 1904 Prix Femina som motvikt till Goncourtpriset.
Goncourtakademin Goncourtakademin, på franska Académie Goncourt eller Société littéraire des Goncourt, grundlades genom Edmond de Goncourts testamente från 1896 och skall enligt detta bestå av tio medlemmar, var och en med viss årlig lön för uppdraget (enligt testamentet 6 000 francs), och årligen dela ut ett pris (enligt testamentet 5 000 francs) till det främsta franska prosaverket. Avlägsna släktingar överklagade testamentet, vilket orsakade uppskov ända till 1903, då akademien kom till stånd, sedan de klagande tillfredsställts med livräntor och lagt ner sina överklaganden. Av de tio medlemmarna, som inte får tillhöra Franska akademien, utsåg stiftaren själv åtta: Alphonse Daudet, Gustave Geffroy, Léon Hennique, Joris-Karl Huysmans, Paul Margueritte, Octave Mirbeau och bröderna Rosny. Dessa invalde Lucien Descaves och Élémir Bourges samt, i stället för Daudet, som dött 1897, hans son Léon Daudet. Medlemmarna i akademin bör ha en litteraturuppfattning som står nära instiftarnas, det vill säga helst ansluta sig till den realistiska franska romantraditionen med en klassiskt stram berättarkonst, begriplig för en bred publik. Symbolism, surrealism och "den nya romanen" har kategoriskt avvisats.
Pristagare
1903 – John Antoine Nau, Force ennemie 1904 – Léon Frapié, La Maternelle 1905 – Claude Farrère, Les Civilisés 1906 – Jérôme och Jean Tharaud, Dingley, l'illustre écrivain 1907 – Émile Moselly, Le Rouet d'ivoire 1908 – Francis de Miomandre, Écrit sur de l'eau... 1909 – Marius-Ary Leblond, En France 1910 – Louis Pergaud, De Goupil à Margot 1911 – Alphonse de Chateaubriant, Monsieur des Lourdines 1912 – André Savignon, Les Filles de la pluie 1913 – Marc Elder, Le peuple de la mer 1914 – Adrien Bertrand, l'Appel du Sol 1915 – René Benjamin, Gaspard 1916 – Henri Barbusse, le Feu 1917 – Henri Malherbe, La Flamme au poing 1918 – Georges Duhamel, Civilisation 1919 – Marcel Proust, I skuggan av unga flickor i blom (À l'ombre des jeunes filles en fleur) (andra delen i På spaning efter den tid som flytt (À la recherche du temps perdu)) 1920 – Ernest Pérochon, Nêne 1921 – René Maran, Batouala 1922 – Henri Béraud, Le vitriol de la lune och Le martyre de l'obèse 1923 – Lucien Fabre, Rabevel ou Le mal des ardents 1924 – Thierry Sandre, Le Chèvrefeuille, le Purgatoire, le Chapitre XIII 1925 – Maurice Genevoix, Raboliot 1926 – Henri Deberly, Le supplice de Phèdre 1927 – Maurice Bedel, Jérôme 60° latitude nord 1928 – Maurice Constantin Weyer, Un Homme se penche sur son passé 1929 – Marcel Arland, L'Ordre 1930 – Henri Fauconnier, Malaisie 1931 – Jean Fayard, Mal d'amour 1932 – Guy Mazeline, Les Loups 1933 – André Malraux, La Condition humaine 1934 – Roger Vercel, Capitaine Conan 1935 – Joseph Peyre, Sang et Lumières 1936 – Maxence Van Der Meersch, L'Empreinte de Dieu 1937 – Charles Plisnier, Faux Passeports 1938 – Henri Troyat, L'Araignée 1939 – Philippe Hériat, Les enfants gâtés 1940 – Francis Ambrière, Les grandes vacances 1941 – Henri Pourrat, Le vent de mars 1942 – Bernard Marc, Pareil à des enfants 1943 – Marius Grout, Passage de l'Homme 1944 – Elsa Triolet, Le premier accroc coûte 200 Francs 1945 – Jean-Louis Bory, Mon village à l'heure allemande 1946 – Jean-Jacques Gautier, Histoire d'un Fait divers 1947 – Jean-Louis Curtis, Les Forêts de la Nuit 1948 – Maurice Druon, Fint folk (Les grandes familles) 1949 – Robert Merle, Week-end à Zuydcoote 1950 – Paul Colin, Les jeux sauvages 1951 – Julien Gracq, Vid Syrterns stränder (Le Rivage des Syrtes) (avstod priset) 1952 – Béatrix Beck, Léon Morin, Prêtre 1953 – Pierre Gascar, Les Bêtes 1954 – Simone de Beauvoir, Mandarinerna (Les Mandarins) 1955 – Roger Ikor, Les eaux mêlées 1956 – Romain Gary, Himlens rötter (Les racines du ciel) 1957 – Roger Vailland, La Loi 1958 – Francis Walder, Saint Germain ou la Négociation 1959 – André Schwarz-Bart, Le dernier des Justes 1960 – Vintilă Horia, Dieu est né en exil 1961 – Jean Cau, La pitié de Dieu 1962 – Anna Langfus, Les bagages de sable 1963 – Armand Lanoux, Quand la mer se retire 1964 – Georges Conchon, L'Etat sauvage 1965 – J. Borel, L'Adoration 1966 – Edmonde Charles-Roux, Oublier Palerme 1967 – André Pieyre de Mandiargues, La Marge 1968 – Bernard Clavel, Les fruits de l'hiver 1969 – Félicien Marceau, Creezy 1970 – Michel Tournier , Älvakungen (Le Roi des Aulnes) 1971 – Jacques Laurent, Les Bêtises 1972 – Jean Carrière, L'Epervier de Maheux 1973 – Jacques Chessex, L'Ogre 1974 – Pascal Lainé, La Dentellière 1975 – Émile Ajar (Romain Gary), Med livet framför sig (La vie devant soi) 1976 – Patrick Grainville, Les Flamboyants 1977 – Didier Decoin, John l'enfer 1978 – Patrick Modiano, De dunkla butikernas gata (Rue des boutiques obscures) 1979 – Antonine Maillet, Pélagie la Charette 1980 – Yves Navarre, Le Jardin d'acclimatation 1981 – Lucien Bodard, Anne Marie 1982 – Dominique Fernandez, Dans la main de l'Ange 1983 – Frédérick Tristan, Les égarés 1984 – Marguerite Duras, Älskaren (L'Amant) 1985 – Yann Queffelec, Les Noces barbares 1986 – Michel Host, Valet de nuit 1987 – Tahar Ben Jelloun, Den tjugosjunde natten (La Nuit sacrée) 1988 – Erik Orsenna, L'Exposition coloniale 1989 – Jean Vautrin, Un grand pas vers le Bon Dieu 1990 – Jean Rouaud, Ärans fält (Les Champs d'honneur) 1991 – Pierre Combescot, Les Filles du Calvaire 1992 – Patrick Chamoiseau, Texaco 1993 – Amin Maalouf, Le Rocher de Tanios 1994 – Didier Van Cauwelaert, Enkel biljett (Un Aller simple) 1995 – Andreï Makine, Det franska testamentet (Le Testament français) 1996 – Pascale Roze, Le Chasseur Zéro 1997 – Patrick Rambaud, La Bataille 1998 – Paule Constant, Confidence pour confidence 1999 – Jean Echenoz, Jag går (Je m'en vais) 2000 – Jean-Jacques Schuhl, Ingrid Caven 2001 – Jean-Christophe Rufin, Rouge Brésil 2002 – Pascal Quignard, Les Ombres errantes 2003 – Jacques-Pierre Amette, La maîtresse de Brecht 2004 – Laurent Gaudé, Familjen Scorta (Le Soleil des Scorta) 2005 – François Weyergans, Trois jours chez ma mère 2006 – Jonathan Littell, De välvilliga (Les Bienveillantes) 2007 – Gilles Leroy, Alabama song 2008 – Atiq Rahimi, Tålamodets sten (Syngué Sabour) 2009 – Marie Ndiaye, Tre starka kvinnor (Trois femmes puissantes) 2010 – Michel Houellebecq, Kartan och landskapet (La carte et le territoire) 2011 – Alexis Jenni, L'art francais de la guerre 2012 – Jérôme Ferrari, Le Sermon sur la chute de Rome 2013 – Pierre Lemaitre, Au revoir là-haut 2014 – Lydie Salvayre, Pas pleurer 2015 – Mathias Énard, Boussole 2016 – Leïla Slimani, Vaggvisa (Chanson douce) 2017 – Éric Vuillard, Dagordningen (L'Ordre du jour) 2018 – Nicolas Mathieu, Leurs enfants après eux 2019 – Jean-Paul Dubois, Tous les hommes n'habitent pas le monde de la même façon 2020 – Hervé Le Tellier, Anomalin (L’Anomalie) 2021 – Mohamed Mbougar Sarr, Fördolt är minnet av människan (La plus secrète mémoire des hommes) 2022 – Brigitte Giraud, Vivre vite"Prix Goncourt geht an Brigitte Giraud" orf.at 3 november 2022. Läst 3 november 2022. 2023 – Jean-Baptiste Andrea, Veiller sur elle 2024 – Kamel Daoud, Houris 2025 – Laurent Mauvignier, La Maison vide
Referenser
Externa länkar Académie Goncourt (franska)
Kategori:Franska litteraturpriser Kategori:Priser och utmärkelser instiftade 1903