miniatyr|En spårvagn av modell Düwag GT8 på Linje 3 mot Klockaretorpet vid Söder Tull i Norrköping Den här artikeln behandlar historiska, nutida och planerade spårvägssystem i Sverige. Se även Trådbuss i Sverige.
Förteckning över orter som har eller har haft spårväg Det finns olika uppfattningar om vilka svenska orter som ska räknas som "spårvägsstäder". En utförlig förteckning står att finna hos Svenska Spårvägssällskapet.
Ort Artikel Framdrivning Period Spårvidd(mm) Spår Fordonsfärg Ref. Äldre NyareGävleGävle Stads SpårvägarEl1909-19561435Enkel- GulvitRödGöteborgGöteborgs spårvägHäst1879-19021000Enkel- BrunEl1902-fortfarande1435Dubbel- VitBlå LjusblåBlåBlåHelsingborgHelsingborgs stads spårvägarEl1903-19671435Dubbel- VitBlåJönköpingJönköpings spårvägarEl1907-19581435 VitBlåKarlskronaKarlskrona stads spårvägarEl1910-19491435Enkel- VitBlåKirunaSpårvägen i KirunaEl
Stads-
spårväg1907-19581000 VitBlåEl
Gruv-
spårväg1953-19611435 LidingöLidingöbanornaEl1914-fortfarande1435Blandat Venetiansktröd VitBlå Brukar räknas som en del av StockholmVar 1925-1967 hopkopplat med Stockholms spårvägsnät. Utgår från Ropsten, som tillhör Stockholms innerstad. Limhamn (nuvarande Malmö)ExternHäst1900-1914 891LjunghusenExternHäst1905-1924 891 LundLunds spårväg El2020-fortfarande1435Dubbel-GrönMalmöMalmö stads spårvägarHäst 1887-19071435Enkel-El1906-19731435Dubbel- VitGrönMölndal Göteborgs spårväg1907-fortfarande Brukar räknas som en del av GöteborgNacka Tvärbanan2017-fortfarande Brukar räknas som en del av Stockholm.NorrköpingNorrköpings spårvägarEl1904-fortfarande1435Dubbel- VitGulOrangeVitGrönRamlösaExternHäst1877-1890 891El1924-1967 Som en del av HelsingborgSkönSpårvägs AB Sundsvall-SkönEl1925-1952 Brukar räknas som en del av SundsvallSolna Sundbybergsbanan1887-1959 Brukar räknas som en del av Stockholm.Se Stockholm för spårvidd och färger Tvärbanan2013-fortfarandeStockholmSpårvagnstrafik i StockholmStockholms Södra Spårvägs ABHäst1887-19011435Ånga1887-19011435El1901-19171435Stockholms Nya Spårvägs ABHäst1877-19051435El1904-19161435AB Stockholms Spårvägar Från 1967: Storstockholms LokaltrafikEl1917-fortfarande1435Dubbel- VitBlåSpårväg City: BlåBensin1924-19291435StocksundLångängsbananräknas ofta som järnväg efter 1934El1911-19341435Enkel-Ofärgad träpanel1934-1966 891Sundbyberg Sundbybergsbanan1928-1959 Brukar räknas som en del av Stockholm.Se Stockholm för spårvidd och färger Tvärbanan2013-fortfarandeSundsvallSundsvalls Spårvägs AB samt Spårvägs AB Sundsvall-SkönEl1910-19521435UlricehamnSpårvägen i UlricehamnEl1911 (Aldrig i trafik)1000Enkel- VitBlåUppsalaUppsala spårvägarEl
Stads-
spårväg1906-19531435Enkel- VitBlåEl
Mälar-
linjen1928-19531435Enkel-GräddvitVadstenaVadstena hospitalsbanaHästdragen godsspårvägc:a 1900-1930600?Enkel-?Eriksson, Lars; Gylleberg, Bo, "Hästspårvägen i Vadstena" i: 3/1988, s. 4-6. Även publicerad i: 2/1989, s. 8-10.
Jämförelse av nuvarande och planerade system Nedan visas en jämförelse mellan de existerande spårvägssystemen i Sverige. Även system som är under konstruktion är inkluderade. För existerande system som har linjer under uppbyggnad visas siffror efter utbyggnaden är klar inom parentes. För enklare jämförelse mellan städer har Stockholms spårvägar slagits ihop. På grund av redovisningsskillnader i antalet resande visas här både antalet passagerare per dygn och per år. Även kostnadstäckningsgraden (KTG), det vill säga hur stor andel av trafikkostnaden täcks av biljettintäkter, redovisas. +SystemAntallinjerAntalhållplatserBanlängdtotaltPassagerareper dygnPassagerareper årKTGLinjerBanlängdlinjePassagerareper dygn, linjePassagerareper år, linjeGöteborgs spårväg13131160 km (genomsnitt, 2024)125 300 000 (2024) Uppgift saknaskantlinje|25x25px Linje 115,6 km - -kantlinje|25x25px Linje 213,3 km - -kantlinje|25x25px Linje 312,7 km - -kantlinje|25x25px Linje 419,3 km - -kantlinje|25x25px Linje 513,8 km - -kantlinje|25x25px Linje 624,6 km - -kantlinje|25x25px Linje 721,1 km - -kantlinje|25x25px Linje 821,3 km - -kantlinje|25x25px Linje 920,6 km - -kantlinje|25x25px Linje 108,8 km - -kantlinje|25x25px Linje 1121,8 km - -kantlinje|25x25px Linje 12 10,3 km - -kantlinje|25x25px Linje 13 7,9 km - -Norrköpings spårvägar25018,7 km16 457 (genomsnitt, 2024)6 023 152 (2024)72,8% (2024)Linje 2 11,8 km 9 838 Linje 3 9,2 km 6 619 Spårvägarna i Stockholm5(6)6139 km127 000 (vintervardag, 2022) Information saknas Uppgift saknasSpårväg City 5 km 10 000 -Lidingöbanan 9 km 13 000 -Nockebybanan 6 km 9 000 -Tvärbanan (2 linjer) 19 km 95 000 -Spårväg Syd Under planering - -Lunds spårväg195,5 kmSporvognsrejser: Lunds Spårväg, 14-09-2025.4 489 (genomsnitt, 2024)1 643 091 (2024)12% (2022)Linje 15,5 km4 4891 643 091Uppsala spårväg(2)2217 km - - -Uppsala C-Gottsunda-Bergsbrunna Uppgift saknas Öppnar2029 -Uppsala C-Ultuna-Bergsbrunna Uppgift saknas Öppnar2029 -
Museispårvägar För motsvarande sammanställningar av museal trafik, se Museispårvägar i Sverige.
Spårvagnstyper i reguljär trafik
Vagntyperna är sorterade efter antal sittplatser. M06 och A34 är skilda lokala beteckningar för en och samma modell.
Modell Stad Antal sittpl. [pl] Tåglängd [mm] Tomvikt [t] Tågtyp Antal enh.[st] Max. kont. eff. [MW] Kontaktledn sp [V] Drivmotor Korgbredd [cm] Sth [km/h] Start M32 Göteborg 83 29.350 36,8 motorvagnståg 5 0,424 750 DC ? 265 (80) 2006 M31 Göteborg 83 30.660 33,0 motorvagnståg 3 0,300 750 DC --- 265 --- 1984 (ombyggd 1998) A32 Stockholm 78 29.070 37,5 motorvagnståg 3 0,480 700 DC --- 265 --- 1999 M06 Norrköping 64 30.000 40,0 motorvagnståg 3 0,420 750 DC --- 240 --- 2006 A34 Stockholm 64 30.000 40,0 motorvagnståg 3 0,420 750 DC --- 240 70 2010 M97 II Norrköping 57 25.645 25,0 motorvagnståg --- 0,240 750 DC --- --- --- --- M94 Norrköping 40 19.095 20,0 motorvagn 2 0,240 750 DC --- --- --- (1966) M28 Göteborg 38 15.132 --- motorvagn 1 0,176 750 DC ASEA LJB 23-1 265 60 1965 M29 Göteborg 36 15.100 17 motorvagn 0,2 750 DC --- 60 1969 M67 Norrköping 28 12.250 13,2 motorvagn 1 0,120 750 DC --- 236 60 1966 A35 Stockholm 72 30.800 motorvagnståg 3 0,480 750 DC 265 90 2013 A36 Stockholm 104 Ca 40 m motorvagnståg 4 0,480 750 DC 265 90 2015
Spårvagnstillverkare i Sverige Största historiska spårvagnstillverkare i Sverige är ASEA, Hägglund & Söner och Aktiebolaget Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ) och därutöver tillverkade trafikbolag själva spårvagnar. Andra företag byggde om och reparerade fordon. Sedan 2000 saknas inhemska spårvagnstillverkare.
Senare levererade spårvagnar till Norrköping och Göteborg kommer från Bombardier Transportation i Tyskland, Göteborg har även spårvagnar från Ansaldobreda i Italien, samt till Stockholm från Bombardier i Tyskland och Construcciones y Auxiliar de Ferrocarriles (CAF) i Spanien.
Definitioner I svensk lagstiftning, enligt klassificering som görs av Transportstyrelsen, finns tre typer av spåranläggningar: järnväg, spårväg och tunnelbana.
Gränsen mellan järnväg och spårväg är inte entydig. Den viktigaste skillnaden är att järnvägar bygger på så "'aktiv säkerhet", innebärande att fordonsrörelserna regleras genom ett signalsystem, medan för spårvagnar normalt används "passiv säkerhet", innebärande att de måste kunna stanna på siktsträckan. Det finns dock spårvägar med aktivt signalsystem, till exempel Tvärbanan, samtidigt som vissa järnvägsspår, särskilt industrispår, har sikt som enda säkerhetssystem. Spårvägar går också ofta på samma mark som vägtrafik. Tunnelbana, varav det i Sverige endast finns Stockholms tunnelbana, definieras i Sverige som en spårväg som går helt skild från all övrig trafik.
Historik Från hästspårvägar till elspårvägar Under slutet av 1800-talet etableras begreppet spårväg för en enklare form av järnväg, för lättare spårfordon med lägre krav, som därför kunde byggas billigare. Sveriges första formella spårväg var sträckan mellan Ramlösa hälsobrunn och Ramlösa havsbadhus. Trafiken startade i juni 1877 och drevs under sommarmånaderna fram till och med 1890. Banan är en av tre historiska hästspårvägar med säsongstrafik; de andra gick mellan Limhamns station och stranden i Sibbarp (juli 1900-september 1914) och mellan Ljunghusens station och stranden på Falsterbonäsets södra sida. Linjen i Ljunghusen drevs mellan maj 1905 och augusti 1924 och var den sista hästspårvägen i drift i Sverige. De tre säsongsspårvägarna hade alla spårvidden 891 mm (tre svenska fot), i motsats till flertalet stadsspårvägar, som har haft 1435 mm normalspår. Det etablerades också ett antal ångspårvägar i Skåne.
Även i Sveriges tre största städer byggdes spårvägar tidigt, till en början som hästspårvägar. Stockholms Nya Spårvägs AB startade trafik 10 juli 1877. Linjenätet omfattade Staden mellan broarna och de norra malmarna. En linje sträckte sig fram till Norra begravningsplatsen i Solna socken. Sträckan längs Strandvägen och Djurgårdsvägen ingick redan från start, och är därmed den äldsta spårvägssträckan, som idag är i drift i Sverige, även om den varit nedlagd under några år.
År 1879 startade trafik med hästspårvagnar på ett nybyggt nät av meterspår i Göteborg. År 1887 var turen kommen till Malmö. Samma år startade Stockholms Södra Spårvägs AB två linjer på Södermalm i Stockholm. Den ena linjen gick på den backiga Hornsgatan och blev därför Sveriges enda ångspårväg i innerstadsmiljö.
Djursholmsbanan öppnades 1890 som en ångspårväg med tanken att införa direkta tåg till Stockholms innerstad via Roslagsbanan. Till en början gick dock tågen endast till Roslagsbanans slutpunkt vid Stockholms östra station. När Djursholmsbanan införlivades med Roslagsbanan 1893 omklassades den till järnväg, men det fanns en fortsatt önskan att via en ny spårväg nå centrala Stockholm. Därför byggdes ett enkelt spår längs med Engelbrektsgatan. Sträckan trafikerades med hästspårvagn från 3 november 1894 och med genomgående elektriska tåg på sträckan Humlegården–Djursholm från 15 maj 1895. Sträckan längs Engelbrektsgatan förblev dock spårväg och blev därför Sveriges första elektriska spårväg och Stockholms enda smalspåriga spårväg. Trafiken lades ned 1960.
Spårvägens storhetstid
Den första elektriska spårvägstrafiken i Sverige installerades i Stockholm 1901. Under tiden fram till Första världskriget byggdes elektriska spårvägar i de nio största städerna i Sverige, samt i Sundsvall som var en något mindre stad men hade flera förstäder. Spårväg byggdes även i gruvsamhället och mönsterstaden Kiruna, samt i Ulricehamn, där trafiken dock aldrig kom igång. Flera spårvägsstäder hade även linjer till angränsande orter och kommuner. Bland annat byggdes två linjer på Lidingö.
I Stockholm, Göteborg och Malmö ersattes de relativt enkla och huvudsakligen enkelspåriga hästspårvägarna med elektriska spårvägar av högre standard, som även drogs ut till nya förstäder. Först 1922 kopplades det norra och det södra nätet i Stockholm samman. 1925 kopplades de båda Lidingöbanorna (Norra Lidingöbanan och Södra Lidingöbanan) samman med Stockholms spårvägsnät.
I Göteborg byttes meterspår till normalspår i samband med elektrifieringen 1902. Stadsspårvägen i Kiruna och spårvägen i Ulricehamn hade också meterspår. Spåret på Engelbrektsgatan samt de tre skånska säsongsspårvägarna hade spårvidden 891 mm. I övrigt har alla svenska spårvägar varit normalspåriga.
1911 startade en kort matarbana till Roslagsbanan på sträckan Stocksund-Långängstorp. Den elektrifierade, normalspåriga banan kallades Långängsbanan och räknades juridiskt som en spårväg. 1934 byggdes den om till Roslagsbanans spårvidd 891 mm, och omklassificerades då till järnväg. Banan lades ned 1966.
Sveriges enda bensindrivna spårväg gick från den 14 april 1924 på sträckan mellan Karlaplan och Frihamnen i Stockholm. 1 mars 1929 ersattes den av buss.
Många svenska städer hade spårvägsplaner under tidigt 1900-tal, men inga nya system etablerades efter Första världskriget. De system som hade etablerats fortsatte dock att byggas ut under de följande decennierna. Stockholms spårvägsnät var som mest omfattande 1946.
Spårvägens nedgångstid