Death Note (japanska: デスノート, Desu Nōto) är en japansk mangaserie skriven av Tsugumi Ohba och illustrerad av Takeshi Obata. Den publicerades i Shueishas shōnen-mangamagasin Weekly Shōnen Jump från december 2003 till maj 2006, och kapitlen samlades i 12 tankōbon-volymer. Berättelsen följer Light Yagami, en genial high school-elev som upptäcker en mystisk anteckningsbok, Death Note, som dödsguden/shinigamin Ryuk släppte ner på jorden från hans värld. Boken har förmågan att döda alla vars namn skrivs in i dess sidor. Serien kretsar kring Lights användning av Death Note-häftet för att genomföra en världsomfattande massaker på individer som han anser vara omoraliska för att skapa ett brottsfritt samhälle under sitt alterego Kira, en gudalik hämnare. Samtidigt följer man de ansträngningar som en elitstyrka inom den japanska polisen, ledd av detektiven L, gör för att gripa honom.

En anime-serie på 37 avsnitt, producerad av Madhouse och regisserad av Tetsurō Araki, sändes på Nippon Television från oktober 2006 till juni 2007. En light-novel (lättroman) baserad på serien, skriven av Nisio Isin, släpptes 2006. Konami har gett ut flera Death Note-videospel för Nintendo DS. Serien har adapterats till tre live-actionfilmer som släpptes i Japan mellan juni och november 2006 och februari 2008. En live-action tv-serie släpptes 2015. En miniserie vid namn Death Note: New Generation och en fjärde film släpptes 2016. En amerikansk filmatisering släpptes exklusivt på Netflix i augusti 2017, och en serie är enligt uppgift under produktion. Två one-shot-mangauppföljare, C-Kira och a-Kira, publicerades 2008 och 2020; de samlades senare i en enda volym, Death Note: Short Stories, tillsammans med andra fristående berättelser år 2021. Ett onlinespel, Death Note: Killer Within, släpptes av Bandai Namco Entertainment för PlayStation 5, PlayStation 4 och Windows via Steam 2024.

Med undantag för videospel och soundtrack är Death Note licensierat och släppt i Nordamerika av Viz Media. Animeserien blev först tillgänglig i Nordamerika via IGN innan Viz Media licensierade den. Serien sändes på YTV:s programblock Bionix i Kanada och på Adult Swim i USA, och kort därefter släpptes den på DVD. Live-actionfilmerna visades kortvarigt på vissa nordamerikanska biografer 2008 innan de släpptes på köpvideo. I april 2015 hade Death Note-mangan över 30 miljoner exemplar sålda, vilket gör den till en av de bäst säljande mangaserierna.

Berättelsen Light Yagami, en genial high-school student ligger högst på topp i sin klass men samtidigt lider av tristess över sin mediokra vardag. På vägen hem hittar han ett svartfärgad anteckningshäfte med namnet Death Note. Det visar sig att shinigamin (japanska för dödsgud) Ryuk släppte ner häftet på jorden då han också var uttråkad av sin vardag i Shinigami-riket. Light öppnar upp boken där det står grundregler för att använda det, bland annat: Den människas namn som skrivs i detta häfte ska dö. Light testar häftet på en brottsling som inom 40 sekunder dör efter dennes namn skrevs ner i häftet. Light ser detta som en möjlighet att ta lagen i sina händer och göra om världen till en utopi, fri från brottslighet, med sig själv som "den nya världens gud".

I rasande takt dödar han allt fler och fler brottslingar, ända tills en mästerdetektiv vid namn L träder fram och tar över ledningen i en elitstyrka inom den japanska polisen, i ett försök att tillfångata mördaren Kira, Lights alterego som han tagit på sig. Det hela leder till en brutal katt-och-råttalek om vem som överlever i slutändan och vem som kommer ärva Death Note-häftet.

Seriens tillkomst

Utveckling Konceptet med Death Note härstammar från en ganska allmän idé som involverar shinigami och ”specifika regler”. Författaren Tsugumi Ohba ansåg att de inte skulle kunna skapa en konventionell stridsmanga för Weekly Shōnen Jump, så de föredrog istället att utveckla en spänningsfylld manga byggd på konflikter. Efter publiceringen av det första kapitlet förväntades serien inte få godkännande för serialisering. När Ohba fick veta att Death Note hade godkänts och att Takeshi Obata skulle illustrera serien sa han att de ”inte kunde tro det”.

”Miniatyrbilder” med dialoger, panellayouter och grundläggande illustrationer skapades, som sen granskades av en redaktör och skickades till Obata, med manuset färdigställt och panellayouten som var ”i stort sett klar”. Obata bestämde sedan uttrycken och ”kameravinklarna” och skapade det slutgiltiga konstverket. Ohba koncentrerade sig på tempot och mängden dialog och gjorde texten så kortfattad som möjligt. Ohba kommenterade att ”för mycket exposition” skulle vara tröttsamt och påverka atmosfären och ’spänningen’ negativt. Obata hade stor konstnärlig frihet att tolka grundläggande beskrivningar. När Ohba bestämde sig för handlingen visualiserade dem mangapanelerna medan de kopplade av i sängen, drack te eller promenerade runt i huset. Ofta var det ursprungliga utkastet för långt och behövde förfinas för att få bättre ”tempo” och ’flöde’. Författaren nämnde att de föredrog att läsa de föregående ”två eller fyra” kapitlen noggrant för att säkerställa att berättelsen var konsekvent.

Det typiska veckoprogrammet bestod av fem dagars kreativitet och idéarbete och en dag med att använda en penna för att infoga dialog i utkast. Därefter faxade författaren alla initiala utkast till redaktören. Illustratörens veckoprogram innebar en dag med miniatyrer, layout och blyertsritningar och en dag för ytterligare blyertsritningar och tuschning. Obatas assistenter arbetade vanligtvis i fyra dagar och Obata ägnade en dag åt att färdigställa illustrationerna. Obata sa att när han tog några extra dagar för att färglägga sidorna, så ”störde det schemat”. Däremot tog författaren ibland tre eller fyra dagar på sig för att skapa ett kapitel, medan det andra gånger tog en månad. Obata sa att hans schema förblev oförändrat förutom när han var tvungen att skapa färgsidor.

Ohba och Obata träffades sällan personligen under mangans publicering; istället träffades de två och kommunicerade via sin redaktör. Första gången de träffades personligen var på en redaktionsfest i januari 2004. Obata sa att han, trots sin nyfikenhet, inte frågade sin redaktör om Ohbas plotutveckling eftersom han väntade på de nya miniatyrerna varje vecka. De diskuterade inte de sista kapitlen med varandra utan fortsatte att prata endast med sin redaktör. Ohba sa att när de frågade redaktören om Obata hade ”sagt något” om berättelsen och handlingen, svarade redaktören: ”Nej, ingenting”.

När Ohba under en intervju fick frågan om serien var tänkt att handla om att njuta av plot-twists och psykologisk krigföring, svarade Ohba att detta koncept var anledningen till att de var ”mycket glada” över att ha berättelsen i Weekly Shōnen Jump.

Koncept Handlingens centrala element är själva ”Death Note”, en svart anteckningsbok med regler skrivna på insidan. När den används på rätt sätt kan vem som helst, var som helst, omedelbart begå ett mord, förutsatt att de känner till offrets namn och utseende. Enligt regissören av live-actionfilmerna, Shusuke Kaneko, är ”idén om andar som lever i ord ett gammalt japanskt koncept... på sätt och vis är det en mycket japansk historia”.

Takeshi Obata tänkte sig ursprungligen böckerna som ”något man automatiskt skulle tro var en Death Note”. Han bestämde sig för att denna design skulle vara besvärlig och valde istället en mer tillgänglig anteckningsbok. Death Notes var ursprungligen tänkta att förändras beroende på tid och plats, liknande rullar i det gamla Japan eller Gamla testamentet i medeltidens Europa. Denna idé användes dock aldrig.

Anime-serien Tetsurō Araki, regissören för anime-adaptionen av Death Note, sa att han ville förmedla aspekter som ”gjorde serien intressant” istället för att bara ”fokusera på moral eller rättvisekonceptet”. Toshiki Inoue, manusförfattaren för animen, höll med Araki och tillade att i anime-adaptioner är det mycket viktigt att lyfta fram de aspekter som är ”intressanta i originalet”. Han drog slutsatsen att Lights närvaro var den ”mest fängslande” aspekten, och därför skildrar adaptionen Lights ”tankar och handlingar så mycket som möjligt”. Inoue noterade att för att på bästa sätt införliva mangans handling i animen ”justerade han kronologin lite” och införlivade tillbakablickar som visas efter avsnittens inledningar; han sa att detta avslöjade de önskade spänningarna.

Araki sa att eftersom tittaren i en anime inte kan ”bläddra tillbaka” på samma sätt som en mangaläsare kan, såg animepersonalen till att serien förtydligade detaljerna. Inoue tillade att personalen inte ville gå in på varje enskild detalj, så de valde ut element att betona. På grund av originalmangans komplexitet beskrev han processen som ”en stor utmaning”. Inoue medgav att han placerade fler instruktioner och anteckningar i manuset än vanligt. Araki tillade att på grund av vikten av annars triviala detaljer blev dessa kommentarer avgörande för seriens utveckling.

Referenser

Kategori:Filmer i regi av Shusuke Kaneko Kategori:Madhouse Kategori:Mangaserier Kategori:Light novels Kategori:Spelfilmsadaptioner av anime och manga Kategori:WP:Projekt Japan