Elvis Is Back! är ett studioalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans tionde album och det utgavs av RCA Victor i både mono och stereo (LPM/LSP 2231) den 8 april 1960. Det var Elvis första album efter hans tvååriga militärtjänstgöring, vilket förklarar titeln Elvis är tillbaka.
De tolv låtarna på albumet spelades in i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, under två inspelningssessioner i mars och april 1960, som sammanlagt resulterade i 18 inspelningar. Inga singlar hämtades från själva albumet; i stället utgjordes de tre första singlarna efter Elvis hemkomst av de sex låtar som inte togs med på albumet, med A-sidorna "Stuck on You", "It's Now or Never" och "Are You Lonesome Tonight?".
Vid utgivningen fick albumet ett blandat mottagande. Vissa kritiker lovordade det, medan andra var kritiska till den stilmässiga blandningen, som omfattade pop, rock'n'roll och blues eller rhythm and blues. I senare recensioner har albumet däremot i hög grad hyllats som ett av Elvis Presleys främsta, och dess genreöverskridande innehåll har då i stället lyfts fram som en styrka.
I USA nådde Elvis Is Back! andraplatsen på såväl Cashbox som Billboards albumlista. I Storbritannien toppade det albumlistan. Den initiala försäljningen på närmare 300 000 exemplar var en besvikelse för RCA, särskilt sedd i jämförelse med soundtrackalbumet G.I. Blues, som släpptes kort därefter och sålde mer än dubbelt så mycket. Elvis Is Back! certifierades dock senare guld av Recording Industry Association of America (RIAA) för en försäljning av över en halv miljon exemplar i USA.
Bakgrund miniatyr|vänster|stående=0.8|Elvis Presley i Tyskland under sin tjänstgöring där. Här ses han kliva in i den vita BMW 507 som han köpte där. Under två år, från mars 1958 till mars 1960, gjorde Elvis Presley sin militärtjänst i den amerikanska armén, varav de sista ett och ett halvt åren i dåvarande Västtyskland. Inför hemförlovningen och återvändandet till USA hade hans manager, Tom Parker, förhandlat och planerat för den kommande tiden. Elvis skivbolag, RCA Victor, var angeläget om att snabbt få ut nya skivor på marknaden. Elvis anlände till USA den 3 mars 1960 och skrevs ut från det militära två dagar senare.
miniatyr|stående=0.8|Elvis Presley, mellan de båda inspelningstillfällena, på sitt hotellrum i Miami den 22 mars 1960 inför sitt kommande framträdande på Frank Sinatras Timex Show. Två veckor senare, på kvällen den 20 mars, klev han in i RCA:s studio B i Nashville för sin första studioinspelning på 21 månader. Fokus låg på att spela in en ny singel, som blev "Stuck on You" med "Fame and Fortune" som B-sida. Singeln var klar för leverans redan två dagar senare och toppade snart singellistan i USA. Vid samma tillfälle spelades ytterligare fyra låtar in. Därefter reste Elvis till Miami i Florida för att den 26 mars medverka i The Frank Sinatra Timex Show och där framföra de båda sidorna från den nya singeln.
Den 3 april, två veckor efter den första sessionen, återvände Elvis till studion i Nashville för att spela in material som inte hanns med vid det första tillfället. Syftet var i första hand att färdigställa det studioalbum som påbörjats, men också att spela in fler låtar till kommande singlar. Under de tolv timmar som sessionen pågick färdigställdes tolv låtar. Tillsammans med tre av låtarna från den föregående sessionen togs nio med på det album som fick titeln Elvis Is Back! ("Elvis är tillbaka") och gavs ut bara några dagar senare. Tre av de övriga låtarna kom att ges ut på singel tillsammans med en fjärde från den tidigare inspelningen. De tre singlarna från sessionerna utgjordes av tidigare nämnda "Stuck on You" och "Fame and Fortune" (23 mars 1960), och därutöver "It's Now or Never" och "A Mess of Blues" (5 juli 1960) samt "Are You Lonesome Tonight?" och "I Gotta Know" (1 November 1960). Den 18 april påbörjade Elvis resan till Kalifornien för inspelningen av Paramount-filmen G.I. Blues.
Inspelningarna, musikerna och albumet miniatyr|stående=0.7|vänster|Ampex 300 i RCA:s studio B i Nashville – det trekanalsinspelningssystem som studion hade uppgraderats med när Elvis Presley återvände dit för sin första inspelning efter hemkomsten (här med en kanal bortplockad). Elvis Presley hade uppskattat det fylliga ljudet på den senaste inspelningssessionen i juni 1958. Då hade han arbetat med studiomusikerna i "The Nashville A-Team", Hank Garland och Chet Atkins på gitarr, Bob Moore på bas, Buddy Harman på trummor och Floyd Cramer på piano. Han hade därför begärt att få dem även den här gången och alla utom Chet Atkins deltog. Han var den här gången producent tillsammans med Steve Sholes (även om Elvis i praktiken skötte den saken). Som vanligt stod The Jordanaires för bakgrundssången. Till andra sessionen anslöt saxofonisten Boots Randolph. Bill Porter var ny ljudtekniker på RCA och kom att arbeta med många av Elvis inspelningar.
Från hans gamla grupp deltog Scotty Moore på gitarr och D.J. Fontana på trummor, medan basisten Bill Black hade inlett en framgångsrik solokarriär och skulle aldrig mer spela med Elvis. Scotty Moore och Bill Black hade spelat en avgörande roll för Elvis under hans tidiga år, men med de nya musikerna och deras större mångsidighet uppnåddes en större professionalism.
Albumet har ofta beskrivits som ett av Elvis Presleys bästa. Inspelningarna i mars och april utmärker sig genom att de genomgående håller en hög nivå. Det har beskrivits som det första av hans album utan svaga punkter. Inget av de nio tidigare albumen hade varit utan musikaliska kompromisser. Fyra hade varit samlingsalbum (For LP Fans Only, A Date With Elvis och de två Elvis Gold/Golden Records-albumen, Volume 1 och Volume 2), och två soundtrackalbum – Loving You och King Creole – vilkas låturval styrdes av filmkravet att de skulle passa in i handlingen. Elvis' Christmas Album bestod av jullåtar uppblandat med gospellåtar, och på de två första albumen hade Elvis Presley fyllts ut med överblivna inspelningar från Sun Records-tiden, medan Elvis hade utökats med tre Little Richard-coverlåtar i brist på annat material att spela in.
Elvis Is Back! var ett mycket varierat album som omfattade alla de genrer som hade påverkat Elvis musik och som bestod av rock, gospelinfluerad stämsång, ungdomsorienterad pop och blues. En del av dess kvalitet kan tillskrivas de mycket skickliga musikerna. Men flera andra faktorer spelade in, som låtmaterialets kvalitet. Elvis långa bortovaro hade skapat tid för låtskrivarna på musikförlaget Hill & Range att producera bra låtar och tid för Elvis att utforska, öva på och välja bland tidigare utgivna låtar. Elvis hade dessutom under sin tid i Tyskland, med bistånd av sin nyfunne vän Charlie Hodge, arbetat med att utöka sitt röstomfång. Han hade experimenterat med nya klanger och uttryck och hans röst hade mognat, blivit djupare, mer mångsidig och flexibel.
Sedan Elvis senast spelade in i RCA:s studio B hade studion uppgraderats till ett trekanalssystem. Detta gav inte bara möjlighet att spela in i stereo utan också att bättre kunna mixa materialet. Det medförde att ljudkvaliteten påtagligt förbättrades och att lyssnarna nu för första gången fick höra honom i stereo, och bidrog till intrycket av ett mer moget och nyanserat framförande.
Komposition, stil och texter RCA Studio B, 20–21 mars 1960
"Make Me Know It" var den första låten som spelades in vid den inledande sessionen den 20 mars, med början omkring klockan åtta på kvällen. Även om det viktigaste var att spela in den nya singeln, "Stuck on You", valde Elvis i stället att inleda med Otis Blackwells nya låt. Det kan ha berott på hans förtroende för Blackwells låtskrivartalang, där denne tidigare hade levererat låtar som "Don't Be Cruel", "All Shook Up" och "Paralyzed" till Elvis, samt att det var ett tryggt musikaliskt låtval för Elvis att inleda med efter sin långa bortovaro. Elvis och bandet tog sig an den snabba låten med energi, och vid den nittonde och sista tagningen hade man en felfri master, med en klar ljudbild, livfullt och omedelbart fångad i stereo av det nya trekanalssystemet.
miniatyr|stående=1.2|RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, där inspelningarna skedde och som vid tiden hade installerat ett trekanalssystem som möjliggjorde stereoinspelning. "Make Me Know It" var en stabil och svängig rocklåt i medeltempo med en medryckande refräng. Låten präglas av spelglädje och en uppsluppen stämning, där Elvis låter upprymd över att på nytt få spela in i studio. I jämförelse med inspelningarna från 1958 hade hans röst mognat och blivit både starkare, mjukare och mer mångsidig. Soundet var inte lika hårt och intensivt som tidigare, utan mjukare och mer i linje med hur populärmusiken hade utvecklats under Elvis frånvaro. Låten ansågs dock inte vara tillräckligt stark för att ges ut på singel.
"Soldier Boy", skriven av David Jones under hans tjänstgöring i Korea 1951 och även tillskriven Theodore Williams Jr – hans bandmedlem i The Four Fellows – spelades in av gruppen och blev en mindre hit 1955. Detta var en låt som Elvis hade övat på under sin militärtjänstgöringstid i Tyskland, och diskuterat med Freddy Bienstock på musikförlaget Hill & Range om att eventuellt spela in vid återkomsten till USA. "Soldier Boy" var ett naturligt tematiskt val som anknöt såväl till Elvis nyligen avslutade militärtjänst som till hans kommande film, G.I. Blues.
Elvis arrangemang låg nära The Four Fellows originalversion. Det krävdes 15 tagningar för att slutföra denna ballad i doo wop-stil, som påminner om "Doin' the Best I Can", som han bara några veckor senare skulle spela in till filmen G.I. Blues. Låtens romantiska dilemma förmedlade en mjukare stämning. Låten visade också på Elvis utveckling som sångare genom det djup och den känsla han hade tillfört sin sångstil och den lätthet med vilken han hanterade tonartsbytet i refrängen – där sången först är närmast sammetslen, och sedan mer avslappnat kraftfull i upprepningen.
Efter en paus vid midnatt återvände man till studion för att spela in "Stuck on You" och "Fame and Fortune", vilka tillsammans utgjorde den nya brådskande första singeln efter militärtjänstgöringen och som fanns ute i butikerna redan mindre än en vecka senare. Därefter följde inspelningen av den bluesinfluerade "A Mess of Blues", som kom att bli B-sida till "It's Now or Never", hans andra singel efter hemkomsten.
"It Feels So Right": Sessionen avslutades med ytterligare ett bluesfärgat nummer i form av Fred Wises och Ben Weismans nyskrivna "It Feels So Right". Det långsamma, sensuella framförandet påminde om intensiteten i "One Night", men inte med riktigt samma råhet. Det var en låt i en stil som Elvis kände sig hemma med. Den distinkta gitarren och den drivande trumrytmen förstärkte låtens bluesiga känsla. Bandet interagerade väl med Elvis, som behållit den röstmässiga skärpan från 1950-talet och framförde låten med auktoritet. Trots att texten i sig är oskyldig präglas tolkningen av tydliga sexuella antydningar.
RCA Studio B, 3–4 april 1960 Den 3 april 1960 återvände Elvis och bandet till studion för att slutföra inspelningarna till albumet, vars deadline var den 5 april, och med en förhoppning om att också hinna spela in en eller två singlar. Det visade sig bli Elvis Presleys mest produktiva session dittills, med tolv färdiga masterinspelningar under ett och samma tolvtimmarspass, däribland flera hitsinglar.
miniatyr|stående=0.9|Peggy Lee, som arrangerade om "Fever" och fick en hit med låten 1958.