Skriftsystem

miniatyr| Alfabet

Logogram och stavelseskrift

Abjad

Abugida

miniatyr|Några av världens skriftsystem. Ett skriftsystem, ofta förkortat till skrift, är en form av symbolsystem för att representera språkliga uttryck. Den första skriften var bildskrift. Den sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna anses generellt tillhöra de äldsta skriftsystemen och uppkom någon gång under 3400–3200 f.Kr. Den kinesiska skriften uppkom, troligtvis självständigt, någon gång runt år 1600 f.Kr. Bildskriften förenklades successivt av en ökande klass av skrivare eftersom allt mer behövde skrivas ned. I Egypten och Nubien utvecklades först kursiva hieroglyfer i stort sett parallellt med hieroglyferna.Betrò, Maria Carmela (1996) Hieroglyphics: The Writings of Ancient Egypt. New York: Abbeville Press Milan: Abbeville Press.

Alfabetisk skrift började utvecklas av olika semitiska folk i Sydvästasien omkring 1500–2000 f.Kr. Först bestod alfabetet av enbart konsonanter, men efter att det sjöfarande handelsfolket fenicierna överfört det till grekerna på 700-talet, lade grekerna till vokaler. Det latinska alfabetet, som i dag med mindre variationer används i Europa, Syd- och Nordamerika samt även på andra håll i världen, kom till romarna från grekiska kolonier på den italiska halvön via etruskerna, som var det spirande Roms närmaste grannar.

I slutet av 700-talet e.Kr. uppfann Alcuin av York de små bokstäverna (gemenerna) och därigenom även skrivstilen, vilket medförde att man kunde skriva avsevärt snabbare.

Skriftspråk används ibland som synonym för skriftsystem. Det kan också syfta på den språkliga stil som skrivs, till skillnad från det som talas.

Skriftsystemens generella karaktärsdrag Skriftsystem skiljer sig från andra symboliska kommunikationssystem genom att läsaren för det mesta måste ha någon form av kunskap om det talade språket för att förstå texten. I kontrast till detta står andra symbolsystem som skyltar, målningar, kartor och matematik som ofta är möjliga att tolka oberoende av talat språk.

Språk finns i alla mänskliga samhällen och grupper och språket ses av vissa som det kriterium som skiljer oss människor från andra djur. Utvecklingen av skriftsystem har däremot skett mer sporadiskt. Där de har uppstått har de vanligtvis utvecklats långsammare än det talade språket och ofta behållit och bevarat former och uttryck som inte längre används i talspråket. En av skriftspråkets stora styrkor är dess förmåga att varaktigt lagra information som uttryckts på ett visst språk, information som senare kan återhämtas.

Ett skriftsystem förutsätter: en uppsättning definierade baselement eller symboler, individuellt kallade tecken eller grafem och gemensamt kallade för en skrift. en uppsättning regler och konventioner som förstås och delas av ett samhälle, som tilldelar mening till dessa baselement, sättet de kombineras och till deras inbördes relationer. ett språk (vanligtvis ett talat språk) vars yttringar kan representeras med det givna systemet och även kan återskapas utifrån dess baselement och regler. ett sätt att fysiskt lagra symbolerna i ett mer eller mindre permanent medium så att de senare går att tolka (vanligtvis visuellt men också taktila system har skapats).

Grundläggande terminologi höger|40px höger|32px Skriftsystem studeras inom flera olika ämnen och terminologin kan därför variera en del. För många latinska, tyska och engelska termer finns det inte heller några accepterade svenska motsvarigheter. På samma sätt att termen ord är för vag och omdiskuterad för att kunna användas på ett effektivt sätt inom lingvistiken så är termen bokstav alltför oprecis i studien av skriftsystem.

Med termen text menas en individuell utsaga. Handlingen att framställa en text kallas för att skriva och handlingen att tolka en text för att läsa. Ortografi syftar på metoder och regler och inbegriper också begreppet rättstavning.

Ett grafem är en teknisk term som syftar på en atomär enhet i ett givet skriftsystem. Grafemen utgör byggklossarna med vilka en text kan konstrueras. Konceptet påminner om fonem som används vid studier av talat språk.

Precis som fonem så kan de individuella grafemen representeras på många olika sätt där varje variant på något sätt urskiljer sig visuellt. Dessa variationer kallas allografer (jämförbart med termen allofon inom fonologin). Ett känt exempel är två allografer av lilla g där den ena har en öppen svans medan den andra har en svans som bildar en ögla.

Skriftsystemens historia En skrift eller ett skriftsystem är, som tidigare nämnts, en form av symbolsystem för att representera språkliga uttryck. Den första skriften i Mesopotamien och Egypten (3400–3200 f.Kr.) och Kina (1600 f.Kr.) var bildskrift, men definitionsmässigt skulle även grottmålningar och hällristningar kunna vara symboler för att förmedla budskap. Det handlar i sådana fall inte om språk i egentlig mening utan snarast som en form av piktogram.Bra böckers världshistoria band 1. s. 80 När vetenskapen i Norden började identifiera och försöka förstå sig på hällristningarna kategoriserade man dem som bildskrift. Även om hieroglyferna dechiffrerades har man aldrig lyckats tolka hällristningar, eller ens utröna om ristningarna föreställer ord eller begrepp som ska läsas tillsammans. Hällristningarna uppvisar inte heller några av de tecken som man brukar kunna hitta hos ett fungerande skriftspråk.

Skriftspråkens utveckling i Mesopotamien, Egypten, Kina, Induskulturen och Mellanamerika hänger nära samman med utvecklingen av de första staterna, en kunga- eller hövdingamakt baserad på religiös makt med en administrativ apparat.Bra böckers världshistoria band 1. s. 80-84

De semitiska språken har en struktur så att man utifrån konsonanterna kan förutse vilka vokaler som ska uttalas, och därför var vokalerna "bortrationaliserade" när olika semitiska folk började experimentera med de första alfabetsskrifterna omkring 1500–2000 f.Kr. Dessa konsonantalfabet kallas abjader. Idag består hebreiskan fortfarande av enbart konsonanter. Arabiska skrivs ibland med vokaler, ibland inte, beroende på hur konservativ skribenten är. När konsonantskriften började utvecklas på Sinaihalvön och i Palestina lånade man in delar av hieroglyf-tecken, och den så kallade nordsemitiska abjaden kom till med 22 konsonanttecken. Det sjöfarande handelsfolket fenicierna hade verkligen behov av ett alfabet för att snabbt kunna nedteckna beställningar, kontrakt, lån, avtal och annat som måste skrivas ned av minnesskäl eller för att bekräfta avtal. Fenicierna förde så småningom med sig alfabetet till grekerna, som på 700-talet börjat återhämta sig från ett halvt millennium av stagnation. Greker lade till vokaler eftersom deras språk krävde det, och skapade alfabetet på 700-talet f.Kr. Etruskerna på den italiska halvön tog till sig alfabetet från grekiska kolonisatörer, och från etruskerna gick det i modifierad form vidare till romarna. Det växande romerska riket förde alfabetet vidare och det latinska alfabetet används idag i Västeuropa, delar av Östeuropa, i Nord- och Sydamerika, Australien och Nya Zeeland samt i delar av Afrika och Asien.

Alcuin av York: gemener och mellanrum mellan ord Alcuin av York, en kyrkoman och vetenskapsman verksam i England och Frankerriket, uppfann på 700-talet de små bokstäverna (gemenerna) och därigenom även skrivstilen, vilket medförde att man kunde skriva avsevärt snabbare. Han introducerade även mellanrum mellan orden, något vi idag tar som för en självklarhet. Sammantaget införde Alcuin det sätt att skriva som utan större förändringar används i hela Västvärlden idag:

Enhetlig stavning på latin, även på nya ord som tillkom Den karolingiska stilen med välformade små bokstäver (gemener) Mellanslag mellan ord Stora bokstäver för att börja en mening och små för att fortsätta meningen En uppsättning standardskiljetecken som exempelvis punkt och komman Uppdelning i meningar och stycken

Innovationen innebar en sådan förbättring att den snabbt fick spridning i den del av Europa som använde det latinska alfabetet. Alcuin inrättade emellertid även en klosterskola där munkar (vilka var den tidens skrivarklass) fick lära sig det nya sättet att skriva, vilket garanterade att samma skrivregler utan undantag användes på latin och även när det gällde modersmålen i de katolska länderna.

Typer av skriftsystem De äldsta kända skriftsystemen var primärt logografiska i sin natur; baserade på piktografiska och ideografiska element. De flesta skriftsystem kan lite grovt delas in tre kategorier: logografiska, syllabiska och alfabetiska (eller segmentella). Alla tre kan dock förekomma i varierande mängd inom ett och samma skriftsystem. Termen komplext skriftsystem används ibland om de där blandningen gör en klassifikation svår.

Typ Vad varje symbol representerar Exempel Logografisk morfem kinesisk hanzi Syllabisk stavelser japansk kana Abugida fonem (konsonant + vokal) indisk devanāgarī Abjad fonem (konsonant) arabiska Alfabetisk fonem (konsonant eller vokal) latinska alfabetet Särdragsbaserad fonetiska särdrag koreansk hangul

Logografiska skriftsystem höger|80px Ett logogram är ett enskilt skrivtecken som representerar ett komplett grammatiskt ord, eller morfem. De flesta kinesiska tecken klassificeras som logogram.

Då varje tecken representerar ett morfem krävs det många tecken för att skriva alla ord i ett språk. Det stora antalet tecken en person behöver lära sig är en av de logografiska skrifternas nackdelar gentemot de alfabetiska. Å andra sidan, då betydelsen finns inbakad i själva tecknet, kan de, likt de kinesiska tecknen, användas för att representera flera olika språk.

Några exempel på logogram i västerländska skriftsystem är arabiska siffror (1, 2, 3…), &- och %-tecken samt valutasymboler (€, $, £, ¥). Före boktryckarkonsten, då skrivmaterial såsom pergament var dyra, var logogram ett sätt att göra texter mer kompakta.

Syllabiska skriftsystem

höger|80px Ett syllabiskt skriftsystem består av en uppsättning skrivtecken som representerar stavelser. I ett rent syllabiskt skriftsystem finns det inga systematiska likheter mellan tecken som representerar likartade stavelser (exempelvis ka och ke eller ka och ko).

Dessa skriftsystem passar bäst för språk med en enkel stavelsestruktur, såsom japanska. Medan de japanska hiragana och katakana klarar sig med vardera 48 tecken så hade ett språk som svenskan, med 18 vokalfonem som kan kombineras med upp till tre konsonanter på var sida, behövt orimliga tiotusentals tecken.

Alfabetiska skriftsystem

Ett alfabet består av en liten uppsättning bokstäver som representerar, eller historiskt representerade, enskilda fonem i det talade språket. Ordet alfabet kommer från de två första bokstäverna alfa och beta i det grekiska alfabetet.

Abjader

höger|120px Den första typen av alfabetisk skrift som uppkom vara abjaden. En abjad är ett skriftsystem där varje tecken representerar en konsonant. De skiljer sig från alfabeten genom att de saknar bokstäver för vokaler.

Samtliga kända abjader tillhör den semitiska familjen. Detta beror på att semitiska språk och berberspråk har en morfematisk struktur som i de flesta fall gör vokaler redundanta.

Det feniciska alfabetet kan dateras till cirka 1000 f.Kr. och antas ha givit upphov till det grekiska alfabetet, det hebreiska alfabetet och flera andra. Liksom de hebreiska och arabiska alfabeten saknar det feniciska symboler för vokaler; alla symboler representerar konsonanter. Det är därför inte ett egentligt alfabet i modern mening, utan en abjad.

Vissa abjader, som arabiska och hebreiska, har även tecken för att markera vokaler men dessa används bara i speciella sammanhang som läroböcker och heliga skrifter. Många skriftsystem som härstammar från abjader har senare utvidgats med vokaler. Detta sker oftast då skriften anpassas till ett icke-semitiskt språk. Det mest kända fallet är det grekiska alfabetet som härstammar från den feniciska abjaden.

Abugidor

höger|100px