Michel Déon, född som Édouard Michel den 4 augusti 1919 i Paris, död 28 december 2016 i Galway på Irlandhttp://mobile.lemonde.fr/disparitions/article/2016/12/28/l-ecrivain-et-academicien-michel-deon-est-mort_5054977_3382.html?xtref=https://www.google.se/, var en fransk romanförfattare. Han slog igenom efter andra världskriget och blev förknippad med rörelsen Husarerna, som vände sig emot det vänsterperspektiv som företräddes av existentialisterna. Déon har länge varit bosatt i Irland vilket har satt spår i flera av hans böcker. Han har bland annat tilldelats Interalliépriset och Grand Prix du roman de l'Académie française. Han blev invald i Franska akademien 1978.
Liv och gärning Michel Déon föddes som Édouard Michel och växte upp i Paris och på franska rivieran. Han utbildade sig till jurist innan han bestämde sig för att bli författare. Han var inkallad i armén 1940 till 1942 och arbetade därefter som redigerare vid den monarkistiska tidskriften L'Action française, under ledning av Charles Maurras. Hans första roman gavs ut 1944. På 1950-talet kom han tack vare ett stipendium att resa mycket i Nordamerika och Europa, innan han slog sig ned först i Grekland 1959, och därefter i Irland, där han förblev bosatt med sin fru och sina två barn.
Till hans kändaste romaner hör Les poneys sauvages ("de vilda ponnyerna", 1970),f som handlar om tre vänner under andra världskriget och i efterkrigstidens Europa. Boken tilldelades Interalliépriset. Un taxi mauve ("en malvafärgad taxi", 1973), för vilken han fick Grand Prix du roman de l'Académie française, handlar om en grupp utlänningar som av olika anledningar har flyttat till Irland och deras intriger på ön. Boken filmatiserades under samma titel 1977, med Charlotte Rampling, Philippe Noiret och Fred Astaire i rollerna. Le jeune homme vert ("den unga gröna mannen", 1975) och uppföljaren Vingt ans du jeune homme vert ("den unga gröna mannens tjugo år", 1977) skildrar ett hittebarn som växer upp under mellankrigstiden och som ung vuxen i det ockuperade Frankrike. Sedan början av 1990-talet har Déon främst skrivit kortprosa.
Han har även arbetat som journalist, litteraturkritiker och som redaktör vid förlaget Plon. Han räknas till rörelsen Husarerna (les Hussards), där han och en kärntrupp bestående av Roger Nimier, Antoine Blondin och Jacques Laurent på 1950- och 1960-talen sågs som en motvikt till existentialiströrelsen och dess vänsterradikalism. År 1978 valdes Déon in i Franska akademien, där han efterträdde Jean Rostand på stol åtta. Han har tilldelats hederslegionen av kommendörsklassen, Arts et Lettres-orden av officersklassen och är hedersdoktor vid såväl National University of Ireland som Atens universitet.
Utgivet Adieux à Sheila, roman, Robert Laffont, 1944 Amours perdues, roman, Bordas, 1946 Je ne veux jamais l’oublier, roman, Plon, 1950 La Corrida, roman, Plon, 1952 Le Dieu pâle, roman, Plon, 1954 (Prix des Sept) Tout l'amour du monde, I, noveller, Plon, 1955 Plaisirs, roman, Editions de Paris, 1955 (som Michel Férou) Lettre à un jeune Rastignac, pamflett, Fasquelle, 1956 Les Trompeuses Espérances, roman, Plon, 1956 Les Gens de la nuit, roman, Plon, 1958 L'Armée d'Algérie et la pacification, Plon, 1959 La Carotte et le Bâton, roman, Plon, 1960 Tout l'amour du monde, II, noveller, Plon, 1960 Le Balcon de Spetsai, noveller, Gallimard, 1961 (Prix Kauffmann) Louis XIV par lui-même, Librairie Académique Perrin, 1964 Le Rendez-vous de Patmos, noveller, Plon, 1965 Mégalonose, La Table Ronde, 1967 Un parfum de Jasmin, noveller, Gallimard, 1967 Les Poneys sauvages, roman, Gallimard, 1970 (Interalliépriset) Un taxi mauve, roman, Gallimard, 1973 (Grand Prix du roman de l'Académie française) Le Jeune Homme vert, roman, Gallimard, 1975 Thomas et l'infini, saga, Gallimard, 1975 pour la jeunesse Les Vingt Ans du jeune homme vert, roman, Gallimard, 1977 Mes arches de Noé, noveller, La Table Ronde, 1978 Un déjeuner de soleil, roman, Gallimard, 1981 Je vous écris d'Italie, roman, Gallimard, 1984 Bagages pour Vancouver, noveller, La Table Ronde, 1985 Ma vie n'est plus un roman, drama, Gallimard, 1987 La Montée du soir, roman, Gallimard, 1987 Un souvenir, roman, Gallimard, 1990 Le Prix de l'amour, noveller, Gallimard, 1992 Ariane ou l'oubli, drama, Gallimard, 1993 Parlons-en..., samtal med Alice Déon, Gallimard, 1993 Pages grecques, noveller, Gallimard, 1993 Je me suis beaucoup promené, diverse, La Table Ronde, 1995 Une longue amitié, brevväxling med André Fraigneau, La Table Ronde, 1995 Le Flâneur de Londres, Robert Laffont, 1995 Orphée aimait-il Eurydice?, Séguier, 1996 La Cour des grands, roman, Gallimard, 1996 L'Enfant et la sorcière, roman pour la jeunesse, Gallimard, 1998 Madame Rose, roman, Albin Michel, 1998 Pages françaises, noveller, Gallimard, 1999 Taisez-vous, j'entends venir un ange, Gallimard, 2001 Mentir est tout un art, novell, Éditions du Rocher, 2002 Le poète, Éditions Sigalla, 2003 Sarah, Éditions Sigalla, 2003 Larbaud, heureux Larbaud, Éditions Sigalla, 2003 La Chambre de ton père, minnen, Gallimard, 2004 Guerres et roman, samtal med Lakis Proguidis, Flammarion, 2005 Cavalier, passe ton chemin!, noveller, Gallimard, 2005 Œuvres, Gallimard, coll. « Quarto », 2006 Lettres de château, Gallimard, 2009 (Prix Coup de Cœur de l'Essai du Point, 2009 ) Cahier Déon, L'Herne, 2009. Texter om Déon av Fernando Arrabal, Nicolas Briançon, Philippe Le Guillou, Frédéric Vitoux, Milan Kundera, Emmanuel Carrère, Yasmina Reza, Jean d'Ormesson och Xavier Darcos). Journal 1948-1983, L'Herne, 2009 De Marceau à Déon, De Michel à Félicien, Lettres 1955- 2005, brevväxling med Félicien Marceau, 2011 Partir ! ..., Nicolas Chaudun, 2012 A la légère, noveller, Finitude, 2013
Bibliografi Pol Vandromme, "Le Prince du bonheur" i La Droite buissonnière, Paris, Les Sept Couleurs, 1960. "Michel Déon" i Littérature de notre temps, Paris, Casterman, 1970. André Thérive, "Michel Déon" i Livres de France, Paris, 1962. Kléber Haedens, Une histoire de la littérature française, Paris, Grasset, 1970. Matulu n° 27, juillet août 1973. Texter av Pierre de Boisdeffre, André Fraigneau, Roland Laudenbach, Eric Lestrient, Jacques Perret, Philippe Sénart, Paul Sérant, Pol Vandromme och Michel Déon. Michel Mourlet, "Le Calender Michel Déon" i Écrivains de France XXe siècle, Paris, France Univers, 2011.
Källor
Externa länkar
Kategori:Franska författare under 1900-talet Kategori:Franska författare under 2000-talet Kategori:Franska essäister Kategori:Franska novellförfattare Kategori:Franska romanförfattare Kategori:Franskspråkiga novellförfattare Kategori:Franskspråkiga romanförfattare Kategori:Födda 1919 Kategori:Författare från Paris Kategori:Hedersdoktorer Kategori:Ledamöter av Franska Akademien Kategori:Avlidna 2016 Kategori:Män Kategori:Kommendörer av Hederslegionen