SmåsiskaSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Spinus psaltria) är en amerikansk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11 Den har en vid utbredning från västra USA söderut till norra Peru.
Kännetecken Utseende Småsiskan är som namnet avslöjar en liten finkfågel med en kroppslängd på endast 9–11 cm, med relativt kort stjärt och stor näbb. Hanen har vanligen svart hjässa och ovansida, gul undersida och vitaktiga teckningar i vingar och stjärt. Vissa hanar har istället grön rygg. Honan är mer matt grön ovan, gulaktig under med svaga vingband och en ljus handbasfläck. I flykten syns mörka undre vingtäckare, jämfört med exempelvis guldsiskans ljusa.
thumb|right|Underarten hesperophilus
Läten Sången är långsammare, hesare och mer upphackad än guldsiskans. Den innehåller också ett stort antal härmningar från andra fågelarter. Lätet är ett ljust och klart "tleeee, teeeeyEE" och i flykten hörs ett hest "chig chig chig".
Utbredning och systematik Småsiska delas upp i fem underarter med följande utbredning: Spinus psaltria hesperophilus – förekommer från västra USA till södra Baja California och nordvästra Mexiko Spinus psaltria witti – förekommer på Islas Marías utanför västra Mexiko Spinus psaltria psaltria – förekommer från sydcentrala USA till södra Mexiko (Guerrero, Veracruz och Oaxaca) Spinus psaltria jouyi – förekommer i sydöstra Mexiko (Yucatán och norra Quintana Roo) Spinus psaltria colombianus – förekommer från södra Mexiko till Colombia, Ecuador, Venezuela och norra Peru
Underarten hesperophilus urskiljer sig genom avvikande utseende (grön rygg istället för svart) och mindre storlek. Möjligen utgör den endast en färgmorf.Willoughby, E.J. (2007) Geographic variation in color, measurements, and molt of the Lesser Goldfinch in North America does not support subspecific designation. Condor 109(2): 419–436.
Släktestillhörighet Småsiskan placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus.Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen, and P.G.P. Ericson (2012), The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae), Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596. Numera bryts därför småsiskan liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Finkar Kategori:Fåglar i nearktiska regionen Kategori:Fåglar i neotropiska regionen