miniatyr| Die Liebe der Danae (Heitere Mythologie in drei Akten) (Danaes kärlek, en munter mytologi) är en opera i tre akter (op. 82) med musik av Richard Strauss och text av Joseph Gregor. Verket är en blandning av de (sinsemellan olika) grekiska myterna om Danaë och Midas.
Bakgrund miniatyr|vänster|Richard Strauss studerar partituret till Danae Ursprunget till operan dateras ända till 1920, då Strauss närmaste medarbetare och librettist Hugo von Hofmannsthal i ett brev föreslog scenariot Danae, oder die Vernunftheirat (Danae eller resonemangspartiet) som ämne till en mytologisk opera. Men vid denna tid hade Strauss inget behov av ett nytt libretto, inte ens från von Hofmannsthals penna. Han var fullt upptagen med sina åtaganden som dirigent vid Wiener Staatsoper, sina konsertresor till Sydamerika och två stora kompositioner: baletten Schlagobers och operan Intermezzo. Därav blev inget. Istället bestämde de sig för berättelsen om Sköna Helena som blev till operan Die ägyptische Helena.
Det var inte förrän 1936, sju år efter von Hofmannsthals död, som Strauss återvände till Danae. von Hofmannsthals text hade 1933 publicerats i en tidskrift som Strauss gode vän och dirigentkollega Willi Schuh sände honom. Då höll Strauss på att arbeta med operan Daphne tillsammans med Joseph Gregor. Strauss rådde Gregor att läsa artikeln, vilket denne gjorde varpå han påminde Strauss om att han faktiskt hade föreslagit detta ämne i början av deras samarbete, något som Strauss förnekade eller hade glömt bort. Gregor försökte föreslå andra ämnen, men Strauss hade bestämt sig för von Hofmannsthals Danae. Precis som med operorna Rosenkavaljeren och Ariadne på Naxos såg Strauss framför sig en opera som blandade komedi med seriös drama. Ursprungligen hade han tänkt komponera ett lättsamt stycke i stil med Jacques Offenbachs parodiska operetter på klassiska mytologier, men under arbetets gång ändrade han inställning mot det rent seriösa. Arbetsnamnet på verket var än så länge Midas och Danae men titeln skulle ändras flera gånger. Danae skulle ta längre tid att färdigställa än något annat verk av Strauss - mer än fyra år - och problemet var, enligt Strauss, Gregor. Denne försökte ändra texten och lägga in lite av sina egna idéer och ord, något som Strauss upptäckte omedelbart. I februari 1937 läste och förkastade Strauss det första av Gregors förslag såsom alltför tungt och svårläst. Under de nästföljande 18 månaderna skrev Gregor för fullt, ändå hade Strauss inget material att arbeta med. Han bad om en genomtänkt prosaversion, en lätt komedi, till och med ett detaljerat scenario. Allt var bättre än de "uppstyltade rader" som Gregor sände honom. För att komma någon vart vände sig Strauss till dirigentkollegan Clemens Krauss om hjälp (liksom han hade gjort under arbetet med Daphne). Krauss föreslog en utökning till tre akter istället för de planerade två, samt att Jupiters roll (som hos Hofmannsthal bara förekommer sporadiskt) skulle utökas och ges en mer framträdande plats i handlingen. Trots att Gregor följde Krauss råd förkastade Strauss åter nya textförslag och sa att han inte ville läsa ordet Geliebter (älskade) en gång till. Gregor blev sårad och lade ner arbetet under flera veckor. Han vägrade till och med att närvara vid premiären av deras gemensamma opera Daphne i oktober 1938. Strauss göt olja på vågorna och samarbetet återupptogs på nytt. Första akten var klar den 7 september 1939 (bara dagar efter andra världskrigets utbrott). Akt två var färdig 20 november 1939 och akt tre 28 juni 1940, då hade Strauss och Krauss redan hunnit arbeta med operan Capriccio i över ett år.
Uppförandet Under den oroliga tiden före andra världskrigets utbrott hade arbetet med Danae varit till stor tröst och stöd för Strauss. Men i och med Tysklands invasion av Polen den 1 september 1939 bestämde han att operan inte skulle uppföras förrän tidigast två år efter fredsslutet. 1918 hade han haft alltför bråttom med att få de tyska operahusen att sätta upp Die Frau ohne Schatten och skyllde operans måttliga framgång på detta. Vis av skadan ämnade han nu vänta med premiären. Fyllda 76 insåg han att han kanske aldrig skulle få se operan. Han ändrade då sitt beslut och medgav en premiär i samband med Festspelen i Salzburg 5 augusti 1944 (senare skulle datumet ändras till 15 augusti). Utöver Danae skulle även Mozarts operor Così fan tutte och Trollflöjten spelas. Det var tänkt att ytterligare fem föreställningar skulle ges. Krauss var ansvarig för festspelen och såg till att dekor och kostym blev klara. Det som inte fanns i Tyskland fick han åka till Italien för att finna. Reserestriktionerna gjorde att inga utländska sångare kunde engageras. Efter en flygattack över München tidigt på sommaren 1944 förstördes en del av trädekoren, några kolonner avsedda för akt två och ett antal hundra meter tyg. Krauss skrev till Strauss 28 juni 1944: Det var stora problem med transporterna från München till Salzburg. Vi var tvungna att flytta de färdiga scenografisektionerna i flyttbilar som gick på gengas. Dekoren för de tre scenerna i akt tre gjordes i Prag och anlände planenligt förra veckan. Hela kostymavdelningen, som fick sluta arbeta i München eftersom det var så få dagar med elektricitet och ljus, flyttade in i tillfälliga lokaler i Salzburg förra veckan. De tog med sig alla kostymer som de hade påbörjat, och material för resten. All personal gick fullständigt upp i sitt arbete. Medan världen utanför stod i brand levde de bara för Jupiter och Midas, för Danae och Xanthe. Men efter 20 juli-attentatet mot Hitler förklarade propagandaminister Joseph Goebbels den 1 augusti att Tyskland befann sig i total krigföring, vilket innebar att alla teatrar skulle stängas inom Tredje rikets gränser. Alla män skulle bli soldater och kvinnorna hjälpa till i vapenfabrikerna. Krauss lyckades övertala Goebbels att göra ett undantag för Strauss kommande 80-årsdag och vågade garantera att förberedelserna för Danae var så långt gångna att en succé var så gott som given. Villkoret blev dock att ingen föreställning av operan fick ges med publik. 7 augusti reste Strauss själv till Salzburg för att närvara vid repetitionerna. Han insåg att detta skulle bli hans sista operapremiär. Regissören Rudolf Hartmann har beskrivit en av de sista orkesterrepetitionerna:
Mot slutet av andra scenen [akt 3] reste sig Strauss och gick ner till parkettens första stolsrad. Hans omisskännliga huvud avtecknade sig i dyster silhuett mot ljuset från orkesterdiket. Orkestern spelade det ljuvliga mellanspelet före sista scenen med en otroligt vackert känsla. Helt orörlig, totalt omedveten om omgivningen stod han och lyssnade ... Några ögonblick av total tystnad följde när de sista tonerna hade förklingat. Krauss sa några ord om vad dessa sista dagar i Salzburg hade betytt för dem alla. Strauss såg ut över kanten på orkesterdiket, höjde sin hand i en gest av tacksamhet och talade till orkestern med tårfylld röst: 'Kanske kommer vi att ses i en bättre värld'. Han var oförmögen att säga mer... Alla närvarande förblev stilla medan han tyst och djupt rörd lämnade salongen.
Generalrepetitionen ägde rum 16 augusti inför en samling speciellt inbjudna gäster (mestadels bestående av krigsskadade soldater i uniform). Dirigent var Clemens Krauss, Hans Hotter sjöng rollen som Jupiter medan Krauss fru, Viorica Ursuelac sjöng Danae. Strauss applåderades fram flera gånger men höll inget tal. I sin loge efteråt klappade han partituret och sa menande mot himlen: "När jag en gång kallas dit upp hoppas jag att jag blir förlåten om jag även medtar detta." Tre dagar senare ställde tyska Kulturministeriet in de kommande föreställningar för gott.
Mot slutet av 1945 var tre operahus intresserade av att få uruppföra verket: Zürich Stadttheater, Amsterdam Opera och Kungliga Teatern i Stockholm. I ett brev till sin äldste sonson skrev Strauss 8 januari 1946:
Strauss lekte först med tanken att ge alla tre operahusen rätten till uruppförande men övergav snart idén, inte minst med tanke på svårigheten att rollbesätta tre olika föreställningar så kort tid efter kriget. Hans sista önskan var att operan skulle få sin premiär i Salzburg. Den officiella premiären ägde rum 14 augusti 1952 i Salzburg med Krauss som dirigent men med andra sångare. Strauss hade dött 1949 och Danae var den enda av hans operor som aldrig fick en premiär med tonsättaren själv närvarande. Sedan dess har operan uppförts sparsamt och tillhör den minst kända av Strauss operor. Orsakerna till detta är flera. Dels har den överskuggats av hans sista opera, Capriccio, som är en mer helgjuten opera och därmed en mer passande operamässig svanesång. Dels är Danae svår och kostsam att sätta upp, den kräver sofistikerade och visuella effekter för att skildra scenövergångar och magiska förvandlingar. Huvudproblemet är dock operans hårda krav på ett flertal sångare. Förutom en dramatisk sopran (Danae), en tenor (Midas) och en baryton (Jupiter) krävs det ytterligare en tenor till det krävande partiet som Merkurius i akt tre. Till detta tillkommer en kvartett av drottningar med starka röster men i relativt små roller. Titelrollen var skriven för Ursuelacs röst och den återspeglar hennes skicklighet att bibehålla höga toner med en lång och dynamisk röstbredd. Hon hade själv föreslagit att Strauss skulle komponera en stor aria till Danae i akt tre, dessutom var det hon som hade kommit på operans titel.
Efter premiären i Salzburg 1952 sattes operan upp i Wien, Berlin, Milano och Dresden. En uppsättning från München gästspelade i London 1953 då Annelies Kupper och Leonie Rysanek sjöng vardera två föreställningar. Den amerikanska premiären (på engelska) gavs av The Opera Department of the University of Southern California i Los Angeles den 10 april 1964. Det var första gången operan spelades komplett (till och med vid Salzburgpremiären hade en del passager strukits).
Roller miniatyr|Danaë och guldregnet målat av Gustav Klimt Roller Stämma Rollbesättning vidgeneralrepetitionen 16 augusti 1944Dirigent: Clemens Krauss Rollbesättning vidpremiären 14 augusti 1952Dirigent: Clemens Krauss Jupiter Baryton Hans Hotter Paul Schöffler Mercur (Merkurius) Tenor Franz Klarwein Josef Traxel Pollux, kung av Eos Tenor Karl Ostertag László Szmere Danae, hans dotter Sopran Viorica Ursuelac Annelies Kupper Xanthe, Danaes tjänarinna Sopran Irmgard Handler Anny Felbermayer Midas (alias Chrysopher), kung av Lydien Tenor Horst Taubmann Josef Gostic Fyra kungar, Pollux nevöer Två tenorerTvå basar Josef Trojan-RegarWalter CarnuthGeorg WieterFranz Theo Reuter August JareschErich MajkutHarald PröglhöfFranz Bierbach Fyra drottningar:SemeleEuropaAlkmenaLeda SopranSopranMezzosopranAlt Maud CunitzStefania FratnikMaria CorneliusAnka Jelacic Dorothea SiebertEsther RéthyGeorgine von MilinkovicSieglinde Wagner Fyra väktare Basar
Handling Handlingen i Die Liebe der Danae tilldrar sig till en början på öriket Eos, vars välstånd har slösats bort av den nu bankrupte kung Pollux. Akt 1 ca 45 minter